”Du har själv sagt: Jag ska göra dig mycket gott.”
1 Mos 32:12
När Jakob var på andra sidan av Jabboks vad och Esau kom med beväpnade män, sökte han enträget efter Guds beskydd, och som en mästare i argumentation vädjade han: ”Du har själv sagt: Jag ska göra dig mycket gott.” Åh, vilken styrka det finns i den vädjan! Han höll Gud till sitt ord – ”Du har själv sagt.” Guds trofasthet, denna gudomliga egenskap, är ett horn på altaret som är utmärkt att klamra sig fast vid – men löftet, som i sig har denna egenskap och ännu mer, är en än mäktigare hållhake – ”Du har själv sagt: Jag ska göra dig mycket gott.”
Säger han något utan att göra det? ”Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare.” Skulle han inte vara sann? Skulle han inte hålla sitt ord? Skulle inte alla ord som utgår från hans läppar stå fast och gå i uppfyllelse? Salomo använde samma mäktiga vädjan när templet invigdes. Han vädjade till Gud att minnas det ord han talat till hans far David om att välsigna platsen.
När en man ger ett skriftligt löfte ställs hans heder på spel. Han skriver under med sin namnteckning och förbinder sig att fullgöra det när det blir dags. Det kommer aldrig att kunna sägas att Gud missat att betala sina räkningar. Den Allrahögstes kreditbetyg har aldrig kunnat ifrågasättas, och kommer inte heller det. Han är punktlig på sekunden: han är aldrig för tidig och aldrig heller för sen.
Genomsök Guds ord och jämför det med vad Guds folk fått uppleva. Du kommer finna att de stämmer överens till punkt och pricka. Mången vithårig patriark har sagt som Josua: ”inte ett ord har slagit fel av allt det goda som Herren er Gud har lovat angående er. Allt har gått i fullbordan.” Om du fått ett löfte från Gud behöver du inte åberopa det med ett ”om”. Du kan yrka på det med säkerhet. Herren har tänkt hålla sitt löfte, annars hade han inte gett det. Gud ger inte sina ord bara för att tysta oss och hålla hoss förhoppningsfulla en stund för att sedan svika oss. När han talar är det för att han tänker göra som han sagt.
