Gud kommer att rädda sitt folk (med eller utan dig)

Gud kommer att rädda sitt folk (med eller utan dig)

”För om du tiger denna gång kommer hjälp och befrielse till judarna från annat håll, men du och din fars hus kommer att gå under. Vem vet, kanske är det just för en tid som denna som du har uppnått kunglig värdighet” (Est 4:14)?

Genom Guds försyn hade en ung judisk flicka vid namn Ester blivit upphöjd som brud och drottning åt den store persiske kungen Ahasveros (2:17). På grund av att nästan alla hade fördomar mot det judiska folket och för att bevara Esters eget liv instruerade hennes vise morbror Mordokaj henne att inte avslöja sin härkomst för kungen (2:10, 20).

Med tiden befordrade kung Ahasveros Haman, Hammedatas son, över alla furstarna i Persien. Denna vändpunkt försatte det judiska folket i stor fara av två huvudskäl: För det första var Haman en amalekit, det judiska folkets bittra fiender. För det andra var Haman en högmodig man som drevs av vrede över att Mordokaj vägrat böja sig inför honom (3:2-6). Denna vrede fick Haman att söka utrota alla judar i hela Ahasveros rike (3:6).

Skrifterna säger att Haman var lika listig som ond. Han lurade kung Ahasveros att tro att judarna var en fara för hans makt och att han borde försegla en oåterkallelig skrivelse om att legalisera deras totala tillintetgörelse (3:8-15). De papper som behövdes skrevs ner, signerades, förseglades och skickades till alla Persiens provinser. Haman gottade sig i sin makt och gladdes åt judarnas snara undergång. Det fanns ingenting som kunde stoppa honom.

Utsikterna verkade mörkare än någonsin för det judiska folket. De hade till synes ingen politisk eller ekonomisk makt, och ingen talan inför kungen. Men Gud hade upphöjt unga Ester till en maktposition. Endast hon hade förmånen och ställningen som krävdes för att kunna vädja för det judiska folkets sak och rädda dem från en säker undergång. Hon var deras enda hopp … eller var hon det? I texten som citeras ovan påminner den vise Mordokaj Ester om flera mycket tänkvärda sanningar. För det första hade Ester inte uppnått en sådan ställning, förmån och makt på egen hand, utan det var resultatet av Guds försyn och till Guds syften. För det andra, den som har fått mycket krävs det också mycket av. Med hennes stora förmåner följde stort ansvar. Det var hennes uppgift att vädja för sitt folk. För det tredje VAR HON INTE Israels enda hopp. Om hon inte fullföljde sin plikt skulle Gud ändå rädda Sitt folk genom andra medel. För det fjärde, hade Esters olydnad inte slutat med att det judiska folket skulle förgöras, men själv skulle hon det. Vad skulle Ester göra?

Man kan undra vad historien om Ester har att göra med församlingen och missionsbefallningen, men vi kommer snart se att Mordokajs visa varning till Ester utgör både ett löfte och en varning till Guds folk i dag, särskilt den västerländska församlingen, de kristna som bor i USA, Kanada och Västeuropa.

Vi har fått förmåner och ställningar

Det kan inte förnekas att den kristne i Väst har fått stora förmåner och en hög ställning. Genom Guds försyn eller suveräna plan har församlingen i USA, Kanada och Västeuropa åtnjutit den största religionsfriheten, den största åtkomsten till Skriften och teologiska resurser, den största ekonomiska makten och de största öppna dörrarna för att bedriva mission över världen.

I flera årtionden har Västvärlden kunnat stoltsera med sin religionsfrihet. Man är fri att tro som man vill och utöva sina religiösa övertygelser så länge de inte inskränker på andras rättigheter. Även om denna frihet alltmer kommit att angripas, har vi ändå fått mer frihet att utöva vår tro än någon annan grupp kristna i kristendomens historia.

Kristna i Väst har fler biblar, teologiska resurser och större tillgång till teologiska institutioner än alla nu levande kristna utanför Väst sammanlagt. Väst flödar över av kristna bokförlag, tryckerier, kristna bokhandlare, medieföretag, kristna skolor, universitet och seminarier.

Kristna i Väst har den största ekonomiska makten bland alla andra kristna grupper i kristendomens historia. Även om det finns fattiga även i de mest förmögna samhällen, skulle de flesta sociologer och ekonomer hålla med om följande påstående: ”Om du bor i Väst är du rik.” När man ser på fattigdomen i många av länderna i tredje världen jämfört med de utvecklade ländernas ekonomiska status är skillnaderna slående.

Kristna i Väst har fått den störst öppna dörren att kunna åka ut i mission som världen någonsin har sett. I Sin försyn har Gud öppnat en fantastisk dörr för världsmissionen. Inte ens den djärvaste missionsstrateg hade någonsin kunnat drömma om att det skulle kunna finnas så många länder öppna för missionsarbete och evangelieförkunnelse.

Vi är ansvariga

Gud hade upphöjt Ester till en privilegierad position, och hon var ansvarig att använda sitt liv som ett verktyg för välsignelse och frälsning för sitt folk. Samme Gud håller den privilegierade församlingen i Väst ansvarig på samma sätt. Jesus har ordentligt förklarat en princip som kommer tillämpas på den yttersta domens dag: ”Av den som fått mycket ska det krävas mycket”. Kan vi inte se att dessa ord gäller oss som lever i Väst? Vi har fått så många underbara möjligheter att ära Gud och främja Hans rike. Vi har också fått alla de resurser som behövs för att göra Hans vilja. Kan vi inte se att vi kommer att dömas efter en högre måttstock än våra syskon som har färre fördelar? Gud har inte gett oss denna höga position och de mängder av resurser vi har för att Han älskar oss mer än dem eller för att vi själviskt ska kunna använda allt Han gett oss för oss själva. Gud har välsignat oss så att vi ska kunna vara till välsignelse för andra. Han har utrustat oss för att kunna vara Hans tjänare i en nödställd värld.

Vi är umbärliga

Ester hade blivit upphöjd till den plats hon behövde vara på och hon besatt alla de resurser hon behövde för att rädda sitt folk. Om hon sökte sin egen självbevarelse mer än att rädda sitt folk, hade det inte fört Guds plan till ett tragiskt slut. Gud är suverän över allt och Han leder Sin värld till ett slutmål. Ingenting kan gäcka Hans plan, inte ens Hans folks olydnad.

Med avseende på Missionsbefallningen har Gud höjt församlingen i Väst till den position hon behöver och hon besitter alla de resurser hon behöver för att uppfylla Missionsbefallningen. Om hon fortsätter att leva i apati och olydnad kommer det bli tragiskt för henne, men inte för Guds verk. Gud kommer göra Sitt namn stort bland folken (Mal 1:11), Han kommer att ge Sin Son folken som arvedel (Ps 2:8) och det kommer att stå en stor skara människor inför tronen och tillbe Gud, från alla stammar, språk, länder och folk (Upp 5:9). Den kristne i Väst och församlingen i Väst är inte Guds enda hopp, för Han hoppas inte på människan. Gud har svurit vid Sin egen högra hand att göra ett stort verk i världen och Han kommer att göra det med eller utan oss. Om Han kan väcka upp stenar till att bli Abrahams barn kan Han lika mycket väcka upp dem till att bli missionärer för att föra Sitt dyrbara Evangelium till världen. Han behöver oss inte, men Han har gett oss förmånen att arbeta för att uppfylla Missionsbefallningen. Låt oss inte förakta ett sådant privilegium och föra en så stor tragedi över oss själva.

Vi kommer att dömas

Om vi som enskilda kristna och kollektivt som församling fortsätter leva i apati och olydnad mot Missionsbefallningen, är det vår förlust. Vad kommer vi förlora? Vi kommer förlora vårt eviga syfte. Du och jag skapades för Guds goda nöje och för att utföra Hans vilja. Att vända ryggen till det Gud förordnat kommer bara leda till kaos och meningslöshet i våra liv. En gitarr är gjord för musik och en pilbåge för att skjuta raka pilar. Man kan inte jaga med en gitarr, lika lite som man kan leda lovsång med en pilbåge. Varje instrument är gjort för ett särskilt syfte, och i att fylla det syftet finner det sin betydelse och sitt värde. Som kristna är vi skapade till att bringa ära och heder till Herren, och vi har blivit befallda att föra ut Hans Evangelium till jordens ändar. Vi finner att vi betyder och är värda någonting endast till den grad vi fyller detta syfte.

Vi kommer gå miste om frukten av vårt arbete

Hur många som kallar sig kristna lever verkligen för det eviga? Hur många arbetar för den frukt som består? Vilken tragedi att leva sitt liv för saker som kommer försvinna när man dör, saker som inte är värda evigheten. Det verkar som om vi har bytt bort vårt kungliga arv och höga position som Guds sändebud för att arbeta som slavar på världens marknad. Vi spenderar våra liv och resurser för att köpa pryttlar och leksaker som inte kan göra oss nöjda och som så småningom kommer bli till stoft.

Vi kommer gå miste om Guds behagfulla närvaro och makt.

Det är omöjligt att uppleva Guds närvaro och makt när vi jagar efter världen och dess begär. Kan du komma ihåg de gånger då du har vandrat i lydnad till Gud och Hans bud? Minns du glädjen och friden som följde dig? Kan du minnas Faderns goda behag när du sysslade med Faderns arbete? Var det inte bättre än någonting som världen någonsin kunnat ha råd med att ge? Himlen är himlen, inte för gatorna av guld eller pärleporten, utan för Guds närhet. Samma närhet har vi fått löfte om här på jorden. När vi vandrar med Gud, vandrar Han med oss. När vi ger oss hän att göra Hans vilja i Missionsbefallningen, ger Han Sig åt oss.

Några av de svåraste, mest skrämmande och ensamma stunder jag någonsin gått igenom var på missionsfältet, men ändå vill jag inte byta ut dem mot alla den här världens nöjen. För i mitt lidande för Kristi sak och Hans Evangeliums utbredning var Guds närvaro ständigt med mig och Hans makt var min ständigt närvarande hjälp.

Vi kommer förlora glädjen i självutgivande tjänande.

Amy Carmichel skrev att över allt annat är missionsarbetet ett ”tillfälle att dö”. Missionsbefallningen kräver uppoffring, självutgivande och tjänande. De tre saker som denna värld föraktar och som vi kristna ofta söker undvika; dessa är ändå de tre saker som ger en människa den högsta glädjen, friden och förnöjelsen.

Jesus sa att vägen till sann framgång inte kom av att klättra upp för stegen, utan genom att klättra ner för den! När vi ger bort våra liv för Kristus, för Hans Evangelium och för de människor Han dog för, fylls våra liv med glädje!

Vi kommer att förlora glädjen av att se Guds frälsning i människors liv.

Vilken sevärdhet i världen kan jämföras med en människas omvändelse? Vilket underbart privilegium att få se de förlorade bli frälsta och att delta i deras nyvunna glädje. Ingen glädje kan jämföras med den man får av att nå de onådda, dela ut biblar hos de som aldrig haft förmånen att ha ett exemplar i sin ägo, ge mat åt de hungriga, kläder åt de fattiga, återförena familjer, osv. osv. osv. Låt guld och silver bli till rost och låt världen behålla sitt eget. Jag är hellre ett verktyg i människors omvändelse.

De som har följt Kristi kallelse i Missionsbefallning har inga behov av ”kristen underhållning”, de behöver inga nöjen som kan bryta tristessen och fylla deras tid. Frälsningens skådespel är det enda de önskar se och att göra Guds vilja håller dem ”underhållna”. Tozer sa en gång att han kunde se hur mycket av Gud en människa hade genom hur mycket underhållning hon behövde. Är det möjligt att enskilda kristna och församlingen som helhet har blivit så fasligt betagna av underhållning för att de inte längre sysslar med Mästarens arbete? Är vi så tomma för att vi inte vet någonting om sann mat – att göra Faderns vilja?

Vi kommer gå miste om glädjen att fira på den yttersta dagen.

Vilken glädje det kommer att bli på den yttersta dagen när alla de återlösta från alla stammar, språk, länder och folk står samlade inför Guds tron. När den stora basunen ljuder kommer de som plogat att lägga ner sina bilor, de som sått kommer lägga ner sina frösäckar, de som skördat kommer lägga ner sina liar och alla arbetarna på Guds åker kommer kallas hem för att fira skörden. Vad gott det kommer bli att få vila från allt vårt arbete och se frukten av allt vårt slit. Men vilan är inte ljuv för de som inte har arbetat, och det finns ingen skörd för de som inte har slitit. Den som lekte under såningstiden och sov under skördetiden kommer inte känna mycket glädje. De som sökt samla själar för Gud kommer få sin lön när de ser en stor skara som inte kan räknas stå inför tronen och tillbe Gud. Men de som levt för den här världens saker kommer se dem brännas upp i Guds doms eld.

Avslutande ord

Kära bröder och systrar i Kristus. Låt oss offra allt som står i vår väg och kämpa allt vi orkar för att lyda Missionsbefallningen som vår Herre och Frälsare har gett oss. Låt oss använda våra privilegier för Kristi sak och för de som inte har fått så stort överflöd som vi. Låt oss hörsamma Mordokajs varning till Ester. Gud kommer att frälsa ett folk åt Sig själv från alla stammar, språk, länder och folk. Han kommer göra det med eller utan vår hjälp, men Han har i Sin nåd kallat oss att delta i Sitt stora frälsningsarbete. Vi måste akta oss så att vi inte föraktar en så stor förmån. När vårt namn kallas, låt oss resa oss fort och stå givakt. Låt oss vara redo för varje god gärning. Låt oss sätta handen till plogen och inte se tillbaka. En stor dörr har öppnats för oss, men vi får inte tänka att den kommer förbli öppen för evigt. Vi måste arbeta medan det ännu är dag, för natten kommer då ingen människa kan arbeta. Mina kära vänner, Gud har verkat i våra liv så att vi kan användas som verktyg i frälsningen av en mängd människor som inte kan räknas. Om vi sover genom såningstiden och är ofokuserade under skörden, kommer Gud ändå utföra Sitt verk i världen, men vi kommer att förlora mer än vad som kan beskrivas med ord. Om vi vänder våra blickar mot fälten och sätter handen till plogen, om vi sår den goda säden till jordens fyra hörn, då kommer vår avkastning inte att kunna mätas.

Er broder, Paul David Washer