Under The Gospel Coalitions konferens i Chicago 2011 samtalade Don Carson, Kevin DeYoung, Tim Keller, Crawford Loritts och Stephen Um kring frågor om himmel och helvete, samt de argument Rob Bell framför i sin bok “Kärleken vinner”.

 

 

Vid det här laget vet ni nog vilka panelmedlemmarna är.
Dr. Carson, Tim Keller, Crawford Loritts, Stephen Um. Jag är Kevin DeYoung.
Jag kommer att flika in, men mest vara moderator.
Vi vill låta panelen utveckla några tankar.
Det finns många frågor och alla har nog viktiga saker att säga.
Men jag ska försöka hålla det till en fråga per person-
-och föra det framåt så att vi kan tala om flera olika saker.
Vi håller på till nästan kl. 9 och sen kommer Gettys några minuter efteråt.
En del kan behöva bensträckare och andra kommer in, men detta är viktigt-
-både för de som är här och de som ser det på nätet.
Jag har några frågor i telefonen så jag spelar inte “Angry Birds”.
Om mitt finger gör såhär så har det blivit slött, men det händer inte.
Vad är “Angry Birds”?
Det är en s.k. “app”.
Vad är en “app”?
Jag börjar ställa några frågor till Tim.
Robs bok “Kärleken vinner” har klart fått mycket uppmärksamhet.
Bloggars besökssiffror och nedladdningar av artiklar och recensioner-
-är inte bara uppe i tusen- eller tiotusental, utan hundratusentals!
Och de största nyhetsmedierna: USA Today, CNN, MSNBC, New York Times-
-och nu i morse var Rob Bell och boken på förstasidan av Time Magazine.
Och Justin Taylor har en länk till den på sin blogg. Så detta är hett.
Min fråga till dig, Tim, är: Är detta verkligen värt att bråka om?
Ja, och jag kan ge några skäl till varför.
För det första ser man att Bibelns läror är mer som en balans…
De olika lärorna påverkar varandra och det är som i vissa-
-ekosystem: om en liten fågel blir utrotad, så har den varit så-
-viktig för hela systemet att allt kollapsar.
Ja, jag tror faktiskt att läran om evigt straff är viktig.
Jag ska ge dig två korta skäl till detta:
Om man minskar straffet, gör man brottet mindre allvarligt-
-och brottsoffret tas på mindre allvar.
Så, till exempel, om det är ett land där straffet för mord är 100 dollar…
Då nedvärderar man verkligen människolivet!
Tänk om det är en miljon dollar, eller 5 års fängelse, livstid eller döden?
Jag argumenterar inte för dödsstraff, men ni ser poängen.
Ju större straff, desto allvarligare är synden mot brottsoffret.
Man om man bara är i skärselden eller Helvetet ett tag, eller förintas…
Eller, med andra ord någonting annat än ändlöst straff-
-nedvärderar ju synden och den Gud som man syndat mot.
Helt klart är en synd mot en evig varelse en evig synd och får därför-
-eviga konsekvenser.
Och andra sidan är: “Vad tog Jesus verkligen?”
Om syndens straff bara är så stort, var det bara detta Jesus led på korset.
Om straffet för synd är såhär stort då tog Jesus mycket mer.
Och därför är Hans kärlek till mig större.
Det hela är som ett ekosystem. Och tar man bort straffets evighet-
-försvagas allting annat. Så det är definitivt värt att slåss för.
Jag vill prata om några ämnen som varit ute i media och på nätet.
Saker som nog inte stämmer helt, men, denna fråga är till dig också:
Ett av ämnena är: “Säger egentligen inte Rob Bell bara-”
“-samma sak som C.S. Lewis sa?”
Du har blivit väldigt påverkad av C.S. Lewis.
Så tala på dessa två nivåer: 1. Vad är skillnaden mellan dem?
Och 2: Vi tror på Bibeln, inte “Narnia”. Kan vi enkelt säga att-
-Lewis var bra ibland, ibland inte?
Jag tror Lewis var bra i några avseenden. Han gick emot tidsandan.
Tidsandan var: “Helvete och dom är dåligt, man får inte tro på en sån Gud.”
Och alltid när Lewis pratade om detta ville han besvära tidsandan-
-och visa att Helvetet är vettigt och att domen är vettig.
Inget tyder på att han inte tror på en stor, permanent delning mellan-
-de frälsta och ofrälsta.
I slutet av “Den sista striden”, Aslan representerar Jesus…
När hela världen kommer genom dörren och ser Aslan-
-blir de antingen fulla av glädje och går till himlen, eller så blir de-
-fulla av skräck och ilska och går iväg till mörkret.
Det är en så levande beskrivning av vad just Bibeln säger, att Guds ansikte-
-antingen blir en evig glädje, eller för de utanför Kristus, en evig skräck.
Jag vet inte hur det passar med någon sorts universalism.
Så Lewis besvärade tidsandan, medan hemskt mycket i Rob Bells bok-
-sympatiserar med tidsandan som säger: “Vad hemskt med en dömande Gud!”
Lewis gjorde motsatsen.
Men Lewis kom till tro genom en katolik: J.R.R. Tolkien.
Han var upprörd över att Lewis aldrig helt blev katolik, men-
-det finns några ställen i “Brev till en vän” där det verkar som att-
-han kanske trodde på skärselden.
Lewis var på gränsen mellan protestantism och katolicism.
Det är mycket jag inte håller med honom om.
Men det är tydligt att han går mot ett helt annat håll än de som försöker-
-förvränga läran om evig dom.
En fråga till Dr. Carson, en enkel exegetisk fråga.
En av de poänger Rob Bell ofta lyft fram är Johannes 10:16:
Jag har också andra får som inte hör till den här fållan.
Du har skrivit en kommentar till Johannesevangeliet och läst på mycket.
Har du läst någon som delar denna tolkning av Johannes 10:16?
Att Jesus menar att buddhister och hinduer är dessa andra får?
Det finns folkliga utläggningar som försöker tolka det så.
Men alla seriösa kommentatorer, oavsett om de tror på själva texten-
-eller är protestanter, katoliker eller liberala, ser att de andra fåren-
-inte är folk från andra religioner utan hedningar som nu blir kristna.
Och så är de del av hjorden. Så fållan är judendomens fålla.
Fållan med det historiska arvet från Gamla Testamentets uppenbarelse.
Och Jesus säger att Han tar in fåren som inte hör till den här fållan-
-och de ska bli en hjord, alltså Messias’ hjord.
Folk som är utanför Israels gamla förbund, och dessa blir enade med Jesus-
-och Hans död och herravälde, och så blir de kristna.
Både judar och hedningar blir till en hjord.
Det betyder inte att det dels finns en kristen församling, men att sedan-
-alla utanför också är räddade, kristna eller ej.
Då läser man texten anakronistiskt och ser inte till sammanhanget.
Vad tror du, Dr. Carson, att…
—Jag har en fråga till dig.
—Ja?
Varför är han “Tim Keller” och jag “Dr.” Carson?
För… det är du, helt enkelt.
—För att jag är 3-4 år äldre?
—Fyra år gör stor skillnad, Don.
—Bara undrade…
—Vi kan kalla dig “The Don”.
Jag kallar dig vad du vill.
“Ers höghet” blir bra.
Iallafall, vad tror du detta kan tyda på om underliggande skiften i-
-evangelisk kristendom här i Nordamerika?
Och jag läste i Time Magazine att detta är ett skifte bland-
-ungdomar. Ungdomar kan inte tro på Helvetet längre.
Ungdomar följer Rob Bell i fråga om Helvetet.
Du har funnits längre än jag. Ge oss lite perspektiv.
Vad visar denna kontrovers om kyrkan och särskilt evangeliska kyrkan?
Två saker, kort. För det första är detta inte nytt.
På 1800-1900-talen förespråkade Schleiermacher, Harnack m.fl.-
-en liberal teologi som tog bort Helvetet först-
-och sedan tog bort mycket andra saker, just p.g.a. detta.
På grund av att ingen kan tro på de här grejerna nuförtiden.
Man försökte försvara kristendomen, samma som Rob Bell.
Han vill ta bort det “kantiga” och stötande, som hindrar folk att bli kristna.
Så Robs experiment har försökts på tidigare, det är ingen nyhet.
Egentligen är det en 150 år gammal liberalism, som blivit uppdaterad-
-med modernt språk. Men det är inget nytt.
Det svåra är att om man tar bort det kantiga, så att det inte längre är-
-kristen tro, tar man bort det man skulle omvända folk till.
Så i slutändan blir det en självstympning, för att främja kristen tro-
-förstör man kristen tro. Det är ganska sorgligt.
Men för det andra finns det någonting vidare som pågår.
Så kallad evangelikalism är nu så mångfaldig.
Det finns så mycket nytt som kallas “evangeliskt”.
Men farmors evangelikalism hade inte erkänt det som sådant.
Och det har blivit allt bredare och tunnare, med mindre innehåll.
Vad som händer nu är att de under 35, eller 40, eller 25 år inte har någon-
-samhörighet med den gamla evangelikalismen längre. Ingen alls.
Men det betyder inte att alla driver iväg åt Rob Bells håll.
Jag tror att den nya generationen försöker bestämma sig.
De känner ingen samhörighet med äldre generationen, men en del försöker-
-få en lite mer utspädd och kulturellt acceptabel form.
En del säger: “Nej, vi behöver ett stabilt evangelium.”
“Låt oss se vad Bibeln säger, låt Jesus tala för Sig själv.”
“Låt kristendomens sanning som fostrat miljoner människor-”
“-i alla länder och kulturer, genom århundraden-”
“-där de blivit föraktade och uppskattade. Låt den tala för sig själv.”
De böjer knä för Kristus och försöker förstå, på Hans villkor-
-exakt vad biblisk, trogen kristendom är för någonting.
Och denna sida representeras av de tusentals som är på denna konferens-
-och ett antal andra rörelser i landet som samlas kring Kristus.
Så istället för att vissa är på en eller en annan sida-
-äger en stor oenighet rum över ett stort antal frågor.
Robs bok är på ett sätt bara ett tecken på en större oenighet som äger rum.
De bland oss som är i Gospel Coalition vet detta, men kanske inte-
-de som är utanför och aldrig hade visat sig här, inser att detta är en-
-grupp mycket unga människor, som Matt Chandler sa häromkvällen.
“Mångas plan har inte ens nått marschhöjd.”
Många är i 20-, 30-årsåldern. Unga pastorer och ledare.
Så om man tror man blir relevant och “inne” med denna generation-
-genom att gå åt Rob Bells håll, har man fel.
Många samlas runt det men minst lika många, och vem vet…
Sanningen är inte en popularitetstävling. Vi måste vara trogna sanningen-
-oavsett vad andra tycker.
Men vi ser idag att många uppskattar stadig, biblisk lära.
Många, särskilt unga, säger att de vill ha sanningen och vad Bibeln säger.
Jag vill fråga Stephen, och visa några meningar från början av boken.
Man kan ta många citat men detta anslår själva tonen i boken.
Boken har mycket utstuderad tvetydighet och han försöker säga:
“Jag bara erbjuder och ställer frågor.” Men läser man vad han menar-
-utifrån hans ångest och kritik förstår man att han försöker säga någonting.
Jag tror dessa meningar visar detta, och jag ber Stephen bemöta detta:
Ett stort antal människor har fått höra att några få utvalda kristna-
-kommer att vara för evigt i frid och glädje i himlen, medan resten-
-är för evigt i plåga och straff i helvetet, utan någon chans.
Det har tydligt kommunicerats för många att denna tro är central-
-i den kristna tron och om man inte tror det, tror man inte på Jesus.
Så här talar han inte särskilt nyanserat, men-
-han beskriver traditionell evangelikalism: En del kommer till Himlen-
-de som inte känner Kristus kommer till Helvetet.
Detta är den sortens evangelikalism han vuxit upp med.
Sedan skriver han följande:
Detta är vilseledande, giftigt, och förstör spridningen av Jesu budskap-
-om kärlek, fred, förlåtelse och glädje som vår värld måste höra.
Jag tror Rob gör flera antaganden som måste bemötas.
Det första antagandet är att mänskligheten, en syndig, upprorisk värld-
-förtjänar Guds favör.
Gud tycks vara skyldig att ge favör åt en syndig mänsklighet.
Han säger att man förkastar Jesus, om man har denna ståndpunkt.
Ja, Jesus talade ju mer om Helvetet än någon annan…
Så det antagandet kan vi inte göra heller.
Han säger att detta förstör Jesu budskap om kärlek.
Jesu centrala undervisning i evangelierna är ju Guds rike.
Det försvagar inte Guds kärlek men det betonar Kristi herravälde-
-som Gamla Testamentet talar om, även om ordet “rike” inte står-
-överallt, men det förekommer mer än 80 gånger i synoptikerna.
Han förstör i själva verket vad Bibeln säger om Jesu verksamhet-
-för det handlade om Guds rike.
Det finns några problem, men jag kan förstå hur han känner.
Ingen gillar att se människor lida för evigt i medveten plåga.
Det är ju ingen som gläder sig åt att se detta.
Men vad säger Bibeln? Några saker, snabbt…
För det första tycker jag att Rob gör alla sorters exegetiska kullerbyttor.
I början av boken talar han om så älskade Gud världen, Johannes 3:16.
Men sedan fortsätter han inte till verserna 17 och 18-
-där det står att den som inte lyder Sonen redan är dömd.
Men han verkar anta, när det står så älskade Gud…
Don pratade lite om de olika sätten vi kan förstå Guds kärlek på.
Ordet “så” där är ett adverb, inte kvantitativt utan kvalitativt.
På detta sätt älskade Gud världen, inte så mycket älskade Gud världen.
Men på vilket sätt älskade Han världen? Då får man se verserna 14-15-
-och 4 Mosebok 21. Och det som hänvisas till i “Gud älskade världen”.
Ordet “världen” i Johannes’ böcker handlar inte om världens storlek-
-utan världens dålighet.
“Världen” är det syndiga världssystemet.
Inte alla individer i världen, som han och många universalister verkar anta.
Men det handlar just om världens dålighet.
Till sist, min farfar var konfucian, han var inte kristen.
Han trodde att någon högre stående varelse fanns, han dog för flera år sen.
Han var 95-96 år så det är till fördel för mig.
Han växte upp i en österländsk kultur där vi koreaner förtrycktes av Japan.
Han hade inte svårt att tänka sig Guds rättvisa. Ur hans österländska-
-perspektiv var det klart att onda förtryckare måste bli dömda.
Men han skulle ha det svårare med Guds kärlek.
Hur kan en kärleksfull Gud bara torka bort allt förtryck och ondska?
Felet är nog inte främst om exegetik hos Rob Bell, utan epistemologi.
Alltså, vi förstår läran och läser Bibeln från ett västerländskt perspektiv.
Österlänningar och icke-västerlänningar ser Guds rättvisa och kärlek olika.
Vi måste alltså läsa Bibeln och förstå författarens avsikt och inte-
-försöka anta att vår samhällssituation är rätt utgångspunkt.
Ja, det är ju väldigt viktigt.
Bra poäng, vi läser ju genom vissa-
-tolkningslinser vad vi tror att Bibeln säger, hur vi ska lirka med det.
Vi ser inte ens hur vi blivit inkulturerade.
Det är inte dessa frågor som andra tänker på.
Crawford, som pastor, som fyra av oss här är, vad skulle du säga-
-till någon som som börjat gilla Rob Bell och hans NOOMA-videor m.m.?
De dras till detta och håller med honom.
De har påverkats av tidsandan och kommer till dig som pastor och säger:
“Gud är ju kärlek. Jag gillar vad han säger. Hur stämmer Guds kärlek-”
“-med evig medveten plåga?” Hur hjälper man dem som pastor?
Det beror helt på hur djupt de gått, det behövs mer än ett samtal.
Bara en sak först. Vi måste vara försiktiga när vi tillrättavisar detta-
-så att vi visar balansen att vi ska älska icke-troende.
Vi ska predika om Guds kärlek och inte överkompensera felet-
-så att vi plötsligt blir den absoluta motsatsen.
Detta är alltid en spänning när sådant händer.
Tillbaka till din fråga. Jag skulle inte bara föra personen till en-
-exegetisk uppfattning om vad som är fel med Robs perspektiv.
Men det är som när man märker falska sedlar genom att studera de äkta.
Jag skulle uppmuntra dem att gå till grunden och titta på Guds väsen.
Se på Guds egenskaper, vem Han är. Låt oss inte välja och vraka bland dem.
Att höja en egenskap över en annan är att sälja ut Gud.
Vi tittar på helheten av vem Gud är.
Sedan får vi ge akt på vår bibelsyn.
Bibeln är auktoritativ och det Gud säger är viktigt.
För det tredje måste vi förstå att Gud inte behöver PR eller reklam.
Gud står inte och undrar om folk gillar Honom.
Så därför måste vi vara försiktiga.
Idén om att vilja få kulturen att ta emot en Jesus som de gillar är farlig.
Det är där allt sånt här börjar.
Ingen vaknar på morgonen och säger: “Jag ska sluta tro på vissa saker.”
Man vaknar och ser folk påverkas, det fångar publiken.
Och det låter ju vackert. Man har gjort Jesus så lockande-
-att plötsligt börjar man ifrågasätta hela sin teologi.
Jag skulle alltså leda dem till att se Gud som Han är-
-och utmana dem i deras bibelsyn.
Och om möjligt avlägsna idén om att Gud vill ha godkännande.
Jag minns att jag hörde en predikan av Lloyd-Jones om just detta-
-där han talade om hur folken har dömt Gud.
De har satt Honom i vågskålen, och detta är människans avgudadyrkan-
-och upproriskhet: Att vi tror oss kunna döma Gud.
Att vi vågar säga till Gud vad Han bör vara!
Att vi vågar tala emot Hans Ord och säga vad vi vill att det ska stå.
Därför tror jag att dessa frågor är så kritiska.
Det är inte en liten lära här eller där runt kanterna utan når själva-
-hjärtat av, inte bara vad korset åstadkom och vem Gud är-
-utan hur vi ska närma oss den helige Guden.
Jag tror Lloyd-Jones gillade att uttrycka sig dramatiskt-
-men hans definition av en kristen är en person som stängt sin mun.
Det får han från Job. En som blir tyst i väldigheten, heligheten.
Guds ofattbara nåd.
Vår hållning är alltid: “Låt Gud vara Gud, och varje människa lögnare.”
Gud är Gud, Han behöver ingen publicist, utan predikanter-
-som inte bara är provokatörer utan är tydliga.
Jag ska ställa fler frågor men detta är så viktigt-
-för många av er är predikanter och lärare.
Jakob säger att lärare kommer få en strängare dom.
Vi måste vara tydliga. Vi älskar frågor.
Det är skillnad när en 10–14-åring kommer med frågor.
Vi kan prata hela dagen. Har du hundra tusen frågor?
Vi pratar om det. Vi träffas, spelar Wii—ett TV-spel…
De tyckte vi blev för franska där…
—…att vi får möta människor…
—Oui, oui!
…eller skotska…
Och lyssna på frågorna…
Men om du är en lärare och predikant, måste du efter alla mysterier-
-tydliga uttalanden, inbjudande frågor, man måste vara tydlig.
För Paulus sa i 2 Korintierbrevet 4 att han avsagt sig skamliga knep-
-och nu genom att öppet lägga fram sanningen ställer fram sig-
-inför alla människors samveten.
Och om evangeliet är dolt, är det dolt för de som går förlorade-
-eftersom den här tidsålderns gud förblindat dem.
Men Anden kommer verka när det finns tydlighet och öppna ögonen så de ser-
-evangeliet om Guds härlighet i Kristi ansikte.
Vi måste vara tydliga. Slutpredikat.
Jag vill fråga Tim, då du läst och bemött delar av boken…
Kan du svara lite utifrån magkänslan? En fara är att ha en akademisk nivå-
-men så ligger det emotionella på andra sidan, ångesten och smärtan.
Med risk för att låta som Oprah: “Vad kände du?”
Här har du gett ditt liv åt det mest värdefulla: Korset och-
-Kristi ställföreträdande försoning, och att sedan läsa denna bok…?
Det första jag blev besviken över var inte innehållet.
Det tog nämligen tid att komma underfund med-
-för han är väldigt indirekt och vag. Svårt att se vart han vill komma.
Det första som gör intryck är hur han förlöjligar de som tror annorlunda.
Det är förvånande för att det framställs som vidsynt och-
-att det öppnar för konversationer som trångsynta vill tysta ner.
Men om t.ex. jag vill samtala med min fru när vi har en konflikt-
-så börjar jag ju inte med att förlöjliga henne.
Så det var rätt chockerande. De viktigaste poängerna har redan lyfts fram.
Stephen har helt rätt att han antar att tänkande människor tycker det är-
-hemskt att Gud ska döma en massa människor till Helvetet.
Men nej, en del moderna västerlänningar tycker det.
Crawford har helt rätt när han säger att det sätter Guds egenskaper-
-emot varandra, som om Guds kärlek vinner men Guds helighet inte vinner.
Nej, på korset vinner alla Guds egenskaper.
Don har helt rätt när han mästerligt talade om universalism, osv.
Men det som slog mig, faktiskt delen jag läste för min fru, var kapitel 1.
Jag läste det högt för henne och vi tog illa vid oss att han inte började-
-boken med: “Jag vet att människor tror detta och med all respekt-”
“-tycker jag att ni har fel.” Men han hade en annan attityd.
Och det var det märkligaste med boken som jag ser det.
Tim, du har skrivit “Varför ska jag tro på Gud?” och känner de sekulära-
-skeptiska argumenten. När du läste boken, kändes det för dig som att-
-detta är precis var skon klämmer för icke-troende?
Är det här en bok för de frågor jag möter på Manhattan?
Eller var det mer för folk som just är på väg att lämna evangelisk tro?
Jag är inte säker på målgruppen. Jag vet ju att en av de främsta reglerna-
-är att man ska formulera den åsikt man tänkt bemöta.
Formulera den så väl att motståndarna inte hade sagt det bättre själva.
Sedan när man väl ger motargument tar de en på allvar för att man lyssnat.
“Du formulerade min ståndpunkt väl och tog mig på allvar och lyssnade.”
“Nu när du ger motargument kommer jag att lyssna på dig.”
Men om man förlöjligar en ståndpunkt och sedan ger motargument-
-då har man förlorat målgruppen.
Så det verkar ju inte som att han försöker övertyga någon som inte redan-
-tycker att den traditionella synen är idiotisk.
Han raljerar. Det påminner om insamlingsbrev som går till-
-folk som redan tror på det. Man försöker bara samla sin skara.
Jag vet att Rob gillar mina böcker, han skriver så i boken och-
-det känns lite konstigt att ens…
Denna kritik är inte om innehållet utan om attityden, som förvånade mig.
Don… går “Don” bra?
Du skriver på olika nivåer. Folklig, akademisk och vetenskaplig.
Ibland har du fått skriva polemiskt, rättat fel, gett och fått kritik.
Tala lite om varför du gjort det och hur du försökt göra det.
Det som ligger under denna fråga är att särskilt unga idag är så rädda-
-att om man inte håller med dem så är man genast elak och de är martyrer.
Hur har du tänkt om att både få och ge kritik?
Och på vilka områden behöver ungdomar justeras i hur de ser saken?
Jag är inte säker på om jag har rätt balans här.
Det första jag vill säga är att jag oroar mig för verksamheter-
-som fokuserar på att bara korrigera alla.
En verksamhet där man vederlägger alla sekter och fel som någonsin funnits.
För det enda man gör är att säga att alla har fel hela tiden.
Det är överdrivet negativt och kommer att sluka din själ som cancer.
Slutligen främjar det en sorts egocentrering: “Jag har rätt, alla har fel.”
Andligt sett är ju det väldigt farligt.
Så i mina böcker och min förkunnelse har jag velat främja sanningen.
Förklara Bibeln, ge ära åt Kristus.
Jag vill att folk ska se Hans storhet och ära.
Jag vill att de ska se Bibelns sanning.
Och om de tar emot eller förkastar det, finns inte mycket jag kan göra åt.
Allt är ju i Guds händer. Men jag vill att det förkunnas.
Så när man tycker att någonting bör sägas, om någonting är fel-
-då är det inte bara för att plocka poäng.
Men man tycker att någonting nedvärderar Kristus och sanningen-
-eller förvränger någonting tillräckligt illa så att det blir farligt.
Också där får man göra ett antal avvägningar.
Det finns en del knäppiga idéer som återkommer då och då-
-som man egentligen helst inte bör bemöta.
För om man bemöter dem ger man dem faktiskt publicitet.
Det är bara dåraktigt att bemöta dem.
De måste ha en viss sorts tyngd och popularitet innan man börjar påtala dem.
Och även då kanske det är bättre om någon annan får göra det.
Så, jag skulle säga, att om man ska ge tillrättavisning-
-då måste det vara utifrån att man främst artikulerar Guds evangelium-
-med glädje, tacksamhet, vördnad, eftertanke, ödmjukhet.
Kristna är bara fattiga tiggare som talar om för andra tiggare-
-var det finns bröd.
Det får inte ske med arrogans.
Samtidigt räcker det ju med att gå till Nya Testamentet och se hur ofta-
-apostlarna finner det nödvändigt att ge tillrättavisning.
T.o.m. apostlar emellan, som i Galaterbrevet 2.
Eller läs i Judas och Andra Petrusbrevet, eller Paulus när han varnar-
-för falska kristusar som förklär sig till den riktige.
Detta händer hela tiden. Så en del av trogen evangelieförkunnelse-
-är också att vederlägga.
Faktum är att detta ibland kan ge tydlighet.
Ibland ser man inte helt tydligt vad något bra är förrän man ser motsatsen.
Även i kyrkohistorien fick de mer klarhet i hur man skulle bekänna-
-att Jesus är sann Gud och sann människa då det på 200-400-talen kom-
-mer och mer debatter om detta.
Och de hade kyrkomöten och diskuterade, osv.
Även på Reformationens tid fanns osäkerhet om hur man skulle nalkas Gud.
Om det var genom avlatsbrev och dylikt.
Sedan kom mycket debatter fram och tillbaka, försvar och argument-
-så att man kan förstå vad rättfärdiggörelsen är och inte är.
Och samma sak ännu senare om Bibelns natur.
Det var inte så att tidiga kyrkan inte höll Bibeln högt eller såg den-
-som auktoritativ eller felfri.
De stred bara inte om det för alla trodde det.
Men de var lite otydliga om hur en del fungerade.
Så om om många börjar säga att något är fel eller förvanskar läran-
-då är del av att formulera denna lära, att kunna säga vad den inte är.
Detta innebär ju oundvikligen viss konfrontation.
Bra visdomsord, jag minns en berättelse från Ben Patterson-
-som var kaplan vid Hope College, och som nu är vid Westmont.
Han berättade om en pastor som hade en mycket trogen verksamhet-
-en varmhjärtad, evangelietrogen man.
Församlingen mådde bra, men sedan, efter att han hade slutat-
-dröjde det inte länge förrän församlingen drev iväg.
Den blev liberal och teologin spårade ur.
Han frågade folk som visste vad som hade hänt.
Den här evangeliske, varmhjärtade mannen lärde oss från Skrifterna.
Hur kunde det gå så snabbt för denna kyrka?
Jag glömmer aldrig vad han sa:
“Han sa alltid vad som var rätt, men aldrig vad som var fel.”
Så ibland måste vi säga att en sak är rätt-
-och eftersom en sak är rätt, är en annan sak fel.
Här kan nog kyrkan ta lärdom.
Vi kommer till tvåminutersvarningen. Detta är riskabelt-
-men pastorerna i tur och ordning, Tim sist, får 60 sekunder…
Säg någonting till den som är här, lyssnar eller tittar.
Många kommer inte bli övertygade av vad vi säger.
En del är redan övertygade. Men jag tänker på de som är i mitten.
De känner sig förvirrade och har haft sympatier vad Rob har-
-gjort och lärt.
Men nu ser de denna kontrovers och all skarp kritik som kommit ut.
De är förvirrade om vad de ska tro och hur de ska förstå.
Vad skulle du som pastor säga till en som är i detta dunkel.
Som inte vet vad hon ska tro?
Jag tycker att denna sortens teodicé inte bara förkastar Guds ära.
Alltså, detta försök att rättfärdiga en helig Gud.
Det hjälper inte heller syndare som är i behov av frälsning.
Så vi måste forska i Skrifterna för att se att en helig Gud inte-
-behöver rättfärdigas.
Enligt Bibeln behöver syndare rättfärdigas av en helig Gud.
Så när vi väl kan se detta så kommer det föra oss till korset.
Det är nog när vi missuppfattar detta som det, som sagt-
-förminskar och undergräver Jesu verk på korset.
Detta är även ett fantastiskt tillfälle att tillrättavisa-
-för när man ser på alla stora trosbekännelser, som-
-det femte kyrkomötet, i Konstantinopel, eller Paulus’ brev.
Huvudorsaken till hans svar till församlingarna var falsk lära.
Så detta är ett underbart tillfälle för oss att se vad som sägs.
Så kan vi betona Kristi fullbordade verk.
Crawford, en minut, hur hjälper du en som är förvirrad här?
Jag vet inte om jag kan säga allt på en minut, Kevin…
Men jag tänker på vad mina barn brukade säga runt matbordet-
-när vi hade familjeandakt och de inte lyssnat på frågan.
De brukade säga: “Svaret är Jesus?”
Jag hoppas det inte är för förenklat, men jag vill uppmuntra-
-den som brottas med frågorna att skriva ner allt och gå till Ordet.
Gå till Guds Ord. Gud har inga talsvårigheter.
Gå till Hans sanning och be Anden att upplysa ditt sinne.
Tyvärr har vi ju lyssnat på för många andra röster och låtit dem-
-vara filtret för sanningen.
Vid en punkt måste man lita på källan. Gå dit.
Och sedan, läs… det finns flera recensioner av boken.
Men gå tillbaka till Texten. Det skulle jag råda dem till.
Det är en väldigt bra avslutning från Crawford.
Jag har ingenting att tillägga.
Låt oss be.
Vår nådige himmelske Fader, vi kommer inför Dig i ödmjukhet.
Vi bekänner att vi ofta är högmodiga.
Vi är högmodiga över vår kunskap, vad vi erfarit och sett.
Vi av alla som tror på din suveräna, oförtjänta, utkorande nåd-
-bör aldrig bli högmodiga.
Vi kommer med stort hopp till evangeliets kraft.
Vi har förtroende i Guds Ord att göra Guds verk.
Det kommer inte att återvända tomt.
Stärk de som vacklar.
Smält deras hjärtan, som blivit hårda och cyniska.
Vi ber för alla som arbetar med att förkunna Ordet varje söndag.
Att de kommer härifrån med förnyad kraft och passion att förkunna.
Med vetskapen om att det är med Ordets säd som människor föds på nytt.
Och att vi måste bli födda på nytt för att se och ta emot Riket.
Ge oss ett milt, tacksamt hjärta, en älskvärd ande, skarpt sinne-
-och mod att tala och handla med sanning.
Vi ber för alla som blivit förvirrade, lär dem genom Ditt Ord.
Vi ber för tittarna, lyssnarna och alla här. För dem till klarhet.
För oss alla till omvändelse. Visa var vi har nedvärderat Dig, Gud!
Vi ber att vi ska bli mindre och Kristus bli större.
Mota bort villolärornas effekt, så att Kristi kors inte nedvärderas-
-hos någon, utan upphöjs.
Du har upphöjt Ditt Namn och Ditt Ord över allt.
Låt det vara så i varje predikstol i detta land, varje pastor-
-som har myndighet över hjorden, att där skulle finnas en insikt-
-och passion för korset, inte bara ett exempel på din kärlek.
Det är även platsen där kärleken vann.
Helig kärlek vann och det är vår glädje att förkunna detta-
-och be och sjunga och älska med hela vårt hjärta.
I detta ligger kärleken: att Du älskat oss och sänt Din Son-
-för att bli det bärande, vredesslukande offret för våra synder.
I Hans Namn ber vi. Amen.