Gud skrev en bok. Varje gång jag tänker på det blir jag helt paff.
Sida upp och sida ner av Gud. Hans tankar och ord är där, rakt framför mig.
Jag kan ha den med mig överallt och läsa den var jag vill.
När vi slår upp Bibeln, vad ser vi? Vi ser Gud själv i denna bok.
Vi möter Honom här, och ingen annanstans. Åtminstone inte i hopp om vänskap!
Att läsa Bibeln är bland det viktigaste vi kan göra.
Den är mer värdefull och ljuvlig än någonting annat vi haft.
Den är viktigare än luften vi andas!
Men så känner vi oss inte alltid när vi slår upp Bibeln.
Våra svaga och flackande ögon ser bara en livlös tavla på väggen.
Men det är ingen tavla, det är ett fönster.
Det går igenom väggen och ut till verkligheten, evigheten.
Genom detta fönster lyser ett gudomligt ljus som förändrar allt.
Att lära känna Gud är inte lätt. Disciplin och beslutsamhet är viktigt men-
-räcker kanske bara några dagar eller veckor.
I längden krävs något starkare än detta.
Det är för många fällor och hinder längs vägen.
Skälet till att vi inte läser Bibeln är att vi egentligen inte vill det!
Vi ser ingen glädje, frid eller liv i detta skinnband på hyllan.
Vi ser en vägg, inte ett fönster.
En tråkig tavla, inte den oändliga skönheten bortom.
Så vi lämnar den där och går vidare.
Vi ligger kvar i sängen och går miste om undret.
Gud som sa: “Ljus ska lysa fram ur mörkret” älskar att tala ljus-
-in i hjärtan och sinnen.
Gud skrev en bok, och Hans Ord väcker vår döda själ till liv.
Han befriar oss från syndens slaveri och begär som tar vårt liv.
Han tröstar de betryckta, inspirerar de modfällda och leder de förvirrade.
Han ger oss kraft att göra en insats för Honom i världen.
Han gör oss helt och evigt nöjda med Sina ord.
Ska jag läsa min Bibel imorgon? Vart ska jag annars gå?
Hur ska jag annars känna Honom och bereda mig att åtnjuta Honom för evigt?
Ja, jag ska titta ut genom detta fönster resten av mitt liv.
Jag ska hålla utkik och vänta på en ny glimt av Honom, min Gud.