Vi trodde inte våra öron när vi satt vid matbordet och orden som vår tioårige son just hade sagt hängde i luften som doften av sunkig frityrolja i ett gatukök. Hade min söta lilla pojke just svarat sin mammas fråga – ”Vill du ha en till kycklingbit?” – med orden ”Ja, för helvete”? Min fru bekräftade vad jag hoppats bara hade varit en produkt av min nedärvt dåliga hörsel: jo, han sa faktiskt så. Jag samlade mina tankar och ställde den uppenbara frågan: ”Var har du hört det?” Av min sons uppförande att döma, var det tydligt att han inte förstod hur oförskämda hans ord hade varit. ”Jag kommer inte ihåg, men jag tror det var en pojke på lekplatsen i McDonald’s som sa så.” Vad han sa sedan fick min inre farisé att känna sig lite bättre till mods: ”Är det ett fult ord, pappa? Jag trodde inte det eftersom helvetet finns i Bibeln och du ofta säger det i dina predikningar.”

Ja, det var sant. Han hade hört mig använda det ordet många gånger då jag undervisat om den bibliska lära som det beskriver. Jag tog tillfället att lära honom om hur vi använder våra ord och hur viktiga de är eftersom Bibeln, som själv är Guds Ord, talar om för oss hur vi ska prata med andra.

En pratande kultur

Vi är en kultur där man pratar. Nyhetskanalerna babblar oavbrutet, analyserar dagens händelser och ämnen, många av dem alldagliga. Varje år publiceras tillräckligt med böcker för att sänka Noas ark. Och vi pratar. Vi pratar med vår äkta hälft, våra barn, arbetskamrater, och i våra värsta stunder, pratar vi med oss själva. Samtalet slutar aldrig. Man har räknat ut att den genomsnittliga människan yttrar mellan 10-20 000 ord om dagen. Tänk på detta i ljuset av Salomos ord i Ordspråksboken 10:19: ”Där orden är många uteblir inte synd, vis är den som styr sina läppar.” Om den genomsnittliga människan säger mellan 10-20 000 ord varje dag, kan vi säga att detta är 10-20 000 tillfällen att synda.

Världshistorien är full av starka ord. Adam och Eva, våra urföräldrar, talade i lustgården. Ormen talade. Gud talade. Vår Herres motståndare talade (”Korsfäst honom!”). Tänk på historien utanför Bibeln. Tänk på Luther (”Här står jag…”) Lincoln (”För åttiosju år sedan…”) Martin Luther King (”Jag har en dröm…”), Reagan (“Mr. Gorbatjov, riv den där muren”). Uppmuntrande ord. Inspirerande ord. Revolutionerande ord. Och tack vare orden ”Har Gud verkligen sagt…?” finns även förfärliga, förödande ord.

I världen efter Första Moseboken 3 finns det problem i vårt prat, så hur ska vi använda ord? Är det okej att ventilera? Rasa? ”Säga som det är”? Använda svordomar? I vår evangeliska subkultur väcker dessa frågor ofta debatt, men en sak är säker: Ord bär på otrolig kraft, och Skriften ägnar mycket bläck åt deras riktiga, och oriktiga, bruk. Vår Gud är en talande Gud som inspirerade en bok för att berätta för oss om sig själv och vårt förhållande till honom. Det är alltså viktigt för vår helgelse, för församlingen, och för Guds ära, att vi utvecklar en biblisk teologi om ord.

Ord om ord: nio bibliska förslag

Nedan erbjuder jag nio bibliska förslag på hur vi ska använda våra ord. Dessa redogörelser är inte på långa vägar allt som Bibeln lär i detta viktiga ämne, men kanske kan de vara en början.

1. Vi kommer att stå till svars inför Gud för varje syndigt ord vi talar (Matt 12:36). ”Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag.” Vartenda ett av dem. Det här är svårt att föreställa sig. Tjugo tusen ord om dagen i 60, 70, 80 år är fasaväckande. Men vad Jesus sa därefter är ännu mer skräckinjagande.

2. Gud kommer att använda våra ord för att fria eller fälla oss (Matt 12:37). ”Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas”. Vi förklaras rättfärdiga och frias genom tron allena, men vårt tal verkar ha viss koppling till denna centrala lära – kanske i det att det röjer huruvida den verkligen har slagit rot i våra hjärtan eller ej, som Jesus antyder tre verser tidigare.

3. Våra ord röjer våra hjärtans tillstånd (Matt 12:34-35). När Jesus utvecklar den livsviktiga sanningen ”av frukten känner man trädet”, uttalar han dessa lamslående ord: ”Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont.” Denna passage hjälper oss med frågan om svordomar. Ja, jag vet att Paulus använde språk som gick utanför normen för att chocka filipperna i Filipperbrevet 3:8 (”Jag räknar allt som dynga” bokstavlig översättning, övers. anm.). Men vi använder inte ett syrligt språk på det sättet. Som jag hört Paul Tripp säga, är de vidriga saker som en berusad person säger vad som redan funnits dolt i hans hjärta. När väl tungan smorts med alkohol rinner hjärtats innehåll ut ur honom. Det här stämmer för oss alla: det som kommer ut ur munnen har sitt ursprung i hjärtat. Våra ord är som en hjärtröntgen.

4. Oanständigt tal är motsatsen till evangeliskt tal (Ef 4:29). Paulus tycks ha haft ett sådant otyglat tal i åtanke: ”Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på.” Så frågar vi: Är våra ord evangeliska ord? Blir de till glädje? Är de i samklang med evangeliet? Svordomar, förtal, skvaller, grälande ord, ”fullpoängare” som vinner skratt på andras bekostnad, godkänns inte som ”evangeliskt tal”. Paulus verkar mena att det vi säger med vår mun bör återspegla vår bekännelse till frälsaren.

5. Dåraktiga ord är motsatsen till tacksägelse(Ef 5:4). ”Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud.” Tacksamhet är botemedlet mot oförnuftigt prat. Det är rimligt att ett hjärta som är tacksamt för Guds nåd inte kommer att spy ut fräckt prat.

6. Våra ord har makt att förstöra en annan människa(Ords 18:21). ”Tungan har makt över död och liv.” Våra tungor kan användas som svärd. Våra tungor kan användas som salva. I Skriften finns ord alltifrån ”Fader, förlåt dem” till ”Vad är sanning?” och ”Har Gud verkligen sagt?” till ”Det är fullbordat!”. Ord påverkar både tid och evighet.

7. Våra ord har makt att bygga upp en annan människa(Ords 18:21). Tänk på den senaste gången då du var nedslagen och ängslig, och ett passande ord från en kär broder eller syster i Kristus injicerade ett mått av andlig energi i din vandring.

8. Ju mer vi talar desto mer är vi benägna att synda (Ords 10:19).Jag behöver höra Salomos ord timme för timme: ”Där orden är många uteblir inte synd, vis är den som styr sina läppar.” Eftersom de råmaterial som används för att utföra min kallelse är ord, både i skrift och i tal, måste jag alltid ha denna sanning till hands.

9. Det är vist att tala mindre och lyssna mer (Jak 1:19-20). Eller, som människorna i bergen i norra Georgia, där jag kommer ifrån, ofta säger: ”Gud gav dig två öron och en mun av en anledning.” Ja, sannerligen. När man lyssnar brukar man oftast engagera sig i någon annan. Att tala tenderar att vara självcentrerat, p.g.a. mitt åttonde förslag.

Be om nåd för var dag i allt du säger. Och innan du talar, fråga dig själv: Återspeglar mina ord evangeliets förlossande natur? Bygger de upp, eller bryter de ner?

Kom ihåg att Paulus sa att vi bara bör tala ord som är till för att bygga upp. Det är sådana ord som författaren till Ordspråksboken 25:11 kallar ”ord talade i rätt tid” som är behagliga för den som lyssnar på samma sätt som ”guldäpplen i silverinfattning” är vackra för den som ser.

Gud lyssnar. Och det gör också min son.