Mike Bullmore predikar om Guds stora hjärta för Sitt egendomsfolk, utifrån den gammaltestamentliga boken Sefanja på The Gospel Coalitions konferens år 2011.
Denna morgon ska vi bläddra till Sefanja bok.
Ni får lite tid på er. Den är inte så svår att hitta.
Det är den fjärde sista boken i Gamla testamentet, så gå till Matteus-
-och backa fyra böcker så är du där. Sefanja kapitel 3:9 till slutet.
Allt detta gäller inte bara Sefanja bok utan allt som vi talat om-
-de sista dagarna. Det är hit allt detta går. Sefanja 3:9.
Var koncentrerade medan jag läser:
Då skall jag ge folken renade läppar, och de skall alla åkalla HERREN-
-och tillsammans tjäna honom. Från trakten bortom Nubiens floder-
-skall mina tillbedjare, mitt förskingrade folk, frambära offer åt mig.
På den dagen skall du inte längre blygas för alla de överträdelser som du-
-har begått mot mig. Ty då skall jag avskilja från dig dem som jublar så-
-segervisst hos dig, och du ska inte längre förhäva dig på mitt heliga berg.
Men jag skall lämna kvar i dig ett folk som är ödmjukt och svagt-
-och de skall förtrösta på HERRENS namn. Kvarlevan av Israel-
-ska inte göra orätt, ljuga, i deras mun ska inte finnas en falsk tunga.
De skall finna föda och lägga sig ner utan att någon förskräcker dem.
Jubla, Sion, höj glädjerop, Israel! Fröjda dig av hela hjärtat, Jerusalem!
HERREN har tagit bort straffdomarna och röjt din fiende ur vägen.
HERREN, Israels Konung, bor i dig. Du skall inte längre frukta något ont.
På den dagen skall det sägas: Frukta inte, Sion, låt inte dina händer falla!
HERREN, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar.
Han gläder sig över dig med lust, tiger stilla i kärlek, ja jublar över dig!
Jag skall samla dem som sörjer för högtidernas skull-
-dem som varit skilda från dig och nu bär föraktets börda.
Se, jag skall på den tiden ta itu med alla som plågat dig.
Jag skall frälsa de haltande och samla de fördrivna.
Jag skall låta dem bli till lovsång och berömmelse på hela jorden.
På den tiden skall jag föra er hem, ja, då skall jag föra er samman.
Ty jag ska låta er bli till berömmelse och lovsång bland jordens alla folk-
-när jag gör slut på er fångenskap inför era ögon, säger HERREN.
Låt oss be.
Fader, vi längtar efter detta. Visst, inte så mycket som vi borde…
Men vi längtar efter den dag då Du för allt, helt och slutgiltigt-
-under Kristi herravälde.
När vi försöker tänka på vad detta ska betyda för oss-
-har vi inte kapacitet att förstå. Intet öga har sett, intet öra har hört…
Ingen har begripit med sitt sinne vad Gud berett åt dem som älskar Honom.
Men du ger oss dessa glimtar…
När vi nu tänker på denna glimt från Sefanja bok ber jag-
-att Du använder det för att ge Ditt folk hopp.
Använd det för att väcka tron till liv i våra hjärtan.
Gud visa Dig än en gång vara ärorik när Du ger hopp till Ditt folk.
Vi har de sista dagarna erfarit Ditt Ords ändlösa rikedomar.
Ditt Ord är ändlöst rikt eftersom Du är ändlöst rik.
Ditt Ord är gott för att Du är god, Fader, vi ber att Du ger oss näring-
-genom Din Sons liv denna morgon. Amen.
I början av John Bunyans Kristens resa möter vi en djupt bekymrad man.
Han läser också, slående nog, i en bok.
Läs hur Bunyan påbörjar sin berättelse:
Jag vandrade genom världens öken och stannade till på en plats-
-där jag lade mig ned för att sova. Jag drömde att jag såg en man-
-stå vänd ifrån sitt hem, med en bok i handen och en börda på ryggen.
Han öppnade boken och läste, och han grät och skälvde, tills dess han-
-utbrast högt: Vad ska jag göra för att bli frälst?
Ty han bodde i staden Fördärv och i boken stod att den skulle brännas-
-med eld från himlen. I denna förskräckliga undergång skulle han-
-och hans fru och barn omkomma, om de inte kunde-
-finna någon utväg.
Kristen, som han hette, gick för att tala med sin familj och de blev-
-mycket bestörta; inte för att de trodde, att vad han sagt dem var sant-
-utan därför att de fruktade, att han fått någon skruv lös i huvudet.
Det började lida mot natten och de hoppades, att sömnen skulle lugna honom.
Men natten skänkte honom lika litet ro som dagen-
-så att han i stället för att sova låg där under suckar och tårar.
Morgonen kom och de frågade hur han mådde. Han svarade: Sämre och sämre-
-och började ånyo tala med dem på samma sätt som förut.
Men de tappade tålamodet och gjorde de än narr, förebrådde honom-
-eller låtsades som om de ej alls brydde sig om honom.
Så Kristen vandrade helt ensam ut på fälten och läste under själsångest.
Han såg sig omkring åt alla håll, som om han velat fly undan-
-men han stod still för han visste inte vart han skulle ta vägen.
Sedan såg han, att en man vid namn Evangelist närmade sig honom-
-och frågade: “Varför gråter du så?”
“För att boken säger mig att undfly den kommande vreden!”
Den här bördan på min rygg kommer sänka mig ännu djupare ned än i graven-
-och jag måste bli av med den.
Då sade Evangelist: “Varför står du stilla då?”
“Jag vet inte vart jag ska gå”, svarade han.
Då pekade Evangelist bortom ett mycket vidsträckt fält och sade:
“Ser du den där lilla trånga porten där borta?”
Kristen svarade: “Nej.” – “Men ser du det där skinande ljuset?”
“Ja, jag tror, att jag gör det.”
Då sa Evangelist: Håll dina ögon stadigt på det ljuset och gå rakt mot det-
-så skall du få se porten; och då du klappar på denna, skall det bliva dig-
-sagt, vad du har att göra.
Nu kanske någon läser och säger att det uppenbarligen var något fel på-
-boken han läste. Han måste sluta läsa boken och lägga undan den.
Då kommer det att lätta på hans ångest.
Kristen sa att denna bok säger åt honom att undfly den kommande vreden.
Vad? Kristen, lägg undan den där boken och läs nåt trevligare!
Något som får dig att må bättre. Varför läsa den när det finns tidningar-
-om kändisar, romantiska romaner, bästsäljare och underhållning.
Varför läser du den boken? Om det inte är så att boken säger sanningen…
Om inte det boken säger är vad som faktiskt ska hända-
-och allt det andra är gjort för att distrahera och hålla fast dig-
-i en låtsasvärld.
Varför läsa en sådan bok om den inte talade om verkligheten-
-och ditt enda hopp var att läsa och göra vad boken säger.
Boken han läser är förstås Guds Ord, och Sefanja bok kan mycket väl-
-vara det som Kristen läser ifrån. Sefanja är Bibeln i miniatyr.
Så är det med flera av de mindre profeterna.
Vad vi försöker säga med denna konferens är att hela Gamla testamentet är-
-sprängfullt med Bibelns budskap, med Evangeliet om Jesus.
Gamla testamentet är fullt av Evangelium.
Visst, i början av den progressiva uppenbarelsen är det mer otydligt-
-men mer och mer blir Evangeliets form och löfte uppenbart.
När vi ser genom hela Gamla testamentet, i helheten och delarna-
-ser vi att det är allt lättare att upptäcka vissa konturer-
-och beståndsdelar i Evangeliet, och så är det i Sefanja.
Evangeliet är här i moderlivet, så att säga.
Alla de väsentliga beståndsdelarna är där, men det börjar med en allvarlig-
-utsaga om människosläktets tillvaro i synd mot Gud.
Guds dom över människosläktet avkunnas, men mitt i detta uttalande-
-med all dess dysterhet, mörker och nöd, kommer ljusets klara stråle hopp.
De goda nyheterna om frälsning från Gud. Goda nyheter för syndiga människor-
-som är under Guds annalkande dom.
Trots Guds rättfärdiga dom finns det, tack vare Guds nåd, hopp för oss.
Bilden Sefanja målar om hur allt blir i slutet är ofattbar!
Sefanja säger att Gud berett frälsning – inte bara som en flykt från domen-
-utan som en ingång i Guds glädje.
Det är inte en förenkling att säga att Sefanja går igenom dessa tre steg:
Steg 1: Det tycks som att hoppet är ute. Guds dom över människan är rättvis.
Steg 2: Det kommer en glimt av hopp. Hoppingivande ord uttalas.
Steg 3: Denna glimt av hopp spricker ut i fröjd vid frälsningens fullbordan.
Låt oss följa profeten Sefanja genom dessa steg och hör hur HERRENS ord-
-kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja-
-son till Hiskia, när Josia, Amons son, var kung i Juda.
Steg 1: Det tycks som att hoppet är ute. Kapitel 1, vers 2:
Jag skall i grund förgöra allt på jordens yta, säger HERREN.
Jag skall förgöra människor och djur, fåglarna under himlen och-
-fiskarna i havet och de som blir andra till fall, med de ogudaktiga.
Ja, jag skall utrota människorna från jordens yta, säger HERREN.
Jag skall sträcka ut handen mot Juda och mot alla dem som bor i Jerusalem.
Dessa öppnande verser i Sefanja måste vara bland de mest dramatiska-
-och förstummande öppningarna i hela Bibeln.
Gud säger Jag skall i grund förgöra allt på jordens yta, säger HERREN.
Varför!?
För att Juda och andra folk satte sig upp mot Gud. Vi ska se hur, i vers 5:
…dem som på taken tillber himlens härskara och som tillber-
-och svär vid HERREN men också svär vid Malkam.
Det tycks som att Juda folk försökte helgardera sig.
De gav efter för kulturens påtryckningar. “Hur kan er Gud vara den enda?”
Sa folket omkring dem, så de blev goda, religiösa pluralister.
De tillbad solen och stjärnorna precis som alla andra.
De svar trohetsed till ammoniternas gud Malkam, men även till Gud-
-så att de helgarderade sig och inte kränkte någon.
Men Gud blev väldigt upprörd!
Gud hade tydligt sagt: Ni ska tillbe den ende sanne Guden och endast Honom.
Att tillbe Gud och någonting annat är att inte alls tillbe Gud.
De tillbad inte Gud. De behandlade Honom nedlåtande.
Titta sedan på vers 6: …dem som har vikit bort från HERREN-
-och dem som aldrig har sökt HERREN eller frågat efter honom.
De låtsades, i viss mån, tro på Gud, men levde i praktiken som ateister-
-utan någon tanke på Honom alls. Vi skapades för Gud.
Vi gjordes för att vara i en beroendeställning hos Honom.
Vi skapades till att förtrösta på Honom av hela vårt hjärta-
-och i allt följa, söka och fråga efter Honom.
I varje situation måste vi säga: Gud jag vill i denna situation tänka-
-så som Du tänker, känna vad Du känner, så att jag kan handla och leva-
-på ett sätt som behagar Dig.
Hur jag spenderar tid och pengar och förhåller mig till dem omkring mig.
Men dessa söker inte Herren eller frågar alls efter Honom!
Titta sedan på vers 12: …jag skall leta igenom Jerusalem med lyktor-
-och straffa de män som nu lever där i lugn och ro och säger i sina hjärtan:
“Inte gör HERREN något gott och inte gör han något ont.”
De var inte bara nedlåtande mot Gud eller försummade Gud, utan de-
-trivialiserade Gud. Han var inte en faktor i deras livs ekvation.
Han spelade ingen roll i någotdera av de olika fallen.
Det enda som spelar roll är affärerna, mitt rykte i samhället och-
-att ha det lugnt och bekvämt hemma.
Gud – om Han finns är Han inte inblandad. Man behöver inte tänka på Honom.
Vi ser denna inställning i kapitel 3:2, där det står om Juda och Jerusalem:
Hon lyssnar inte till någon, hon tar inte emot tillrättavisning.
På HERREN förtröstar hon inte och sin Gud nalkas hon ej.
Juda folk är högmodigt och självtillräckligt. De behöver ingen hjälp.
Inte ens från Gud. Sefanja, Guds profet, med Guds ord, sänd av Gud-
-kommer till dem och säger i kapitel 1:14:
HERRENS stora dag är nära, ja, nära, och den kommer med hast.
Hör, det är HERRENS dag! Då ropar hjältarna i ångest.
En vredens dag är den dagen, en dag av ångest och nöd-
-en dag av ödeläggelse och förödelse, en dag av mörker och dimma-
-en dag av moln och dis, en dag då ljud av horn och härskri höjs mot de-
-befästa städerna och de höga murtornen.
En vredens dag kommer. Tänk på vad Kristen läste i sin bok.
Gud är fullständigt rättvis. Det säger Sefanja i 3:5:
Han gör inget orätt. Var morgon låter han sin rätt gå fram i ljuset.
Gud är absolut rättvis, absolut helig och när Han ser detta uppror-
-stolthet och uppenbara avgudadyrkan blir Han rätt ut sagt arg!
Full av vrede och Han kommer att döma er.
Ni vet att detta hände med Juda.
Gud levererade vad Han lovat. Några år efter Sefanjas profetia-
-blev Jerusalem totalförstört. Babylonierna anföll och invaderade staden.
Sedan tog de många krigsfångar, återvände, förstörde staden, murarna-
-och demolerade Salomos tempel. Sefanja såg antagligen detta med egna ögon.
Men denna historiska dom över Juda var endast försmaken av den stora-
-och fruktansvärda Herrens dag som kommer över alla oomvända människor.
Hur den kommer vara finns beskrivet i Bibeln. Den kommer att vara en dag av-
-ångest och klagan som ingen tidigare sett. Mänskligheten blottläggs-
-inför hettan i Guds vredes eld och de som tror att de är trygga i staden-
-kommer bli helt överväldigade av Gud. Gud är helig och straffar synden.
Han kommer skipa rättvisa och dom. Han kommer lägga allting till rätta.
Hela denna dom beror endast på en sak, som vi ser i vers 17.
…därför att de har syndat mot HERREN…
Lyssna nu noga på mig…
Avkunnandet av denna dom finns i denna bok av en anledning.
Den första sanningen om Gud som man helst förnekar… har ni tänkt på det?
Den första sanningen man helst förnekar är läran om Guds dom.
Minns ni vad ormen sa till Eva? – Ni ska inte alls dö!
Vi vill tänka oss att vår försummelse av Gud och våra synder är småskaliga.
Att vi är fria att göra vad vi vill. Men Guds dom kommer över alla folk!
Titta i kapitel 3:8: Vänta därför på mig… – Inte som när pappan säger-
-till dottern att vänta, för jag är snart hemma…
Vänta på mig, säger HERREN, på den dag då jag står upp för att ta byte.
Ty detta är mitt domslut: Jag skall förena folk och samla kungariken-
-för att utgjuta över dem min förbittring, hela min vredes hetta.
Ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.
Detta gäller alltså för alla människor!
Gud är den yttersta verkligheten i universum och allas personliga sfärer.
Frågan är var man lagt Gud i sitt eget universum. Struntar du i Gud?
Förlitar du dig på dig själv? Förringar du Gud och säger: “Okej”-
-“jag går till kyrkan.” Behandlar du Gud som oviktig, att Han inte bryr-
-Sig om hur du lever? Det kommer en dom för alla som försummat, förringat-
-eller trivialiserat Gud: Förödelsen kommer, fruktansvärd, brinnande…
Jag vet inte hur jag ska säga det på ett annat sätt.
Och vers 18 i kapitel 1 är tydligt: Varken silver eller guld ska-
-kunna rädda dem på den dagen. Vi säger ofta till våra barn:
Det kommer en dag när ni måste stå ensamma inför Gud.
Ni kan inte stå bakom mamma och pappa. Allt ska blottläggas-
-och Guds Ord är tydligt: Hela människosläktet är under denna dom.
Om du inte hör steg 1 och det inte slår dig som sant-
-kommer du inte ens besvära dig att lyssna på steg 2 och 3.
Du kommer bara säga: “Sluta läs den där boken och allt prat om domen.”
Och om du inte lyssnar till steg 2 och 3 går du evigt förlorad.
Om du är troende, och Bibeln kallar oss alltid till att betänka-
-hur det var för dig och hur det hade varit utan Guds nåd:
Förlorad och utan hopp i världen. Det är steg 1, allt hopp tycks vara ute.
Hela mänskligheten är under Guds rättvisa och säkra dom.
Steg 2: Det kommer en glimt av hopp.
I Kristens resa då Evangelist pekade bortom ett vidsträckt fält och sade:
Ser du den där lilla trånga porten där borta?
Kristen svarade: “Nej.” – “Men ser du det där skinande ljuset?”
“Ja, jag tror, att jag gör det.”
Då sa Evangelist: Håll dina ögon stadigt på det ljuset…
Bara ett litet ljus, men ändå ett ljus mitt i detta tjocka mörker.
Kapitel 2:1: Församla er, ja, kom samman, du folk utan blygsel…
Lägg märke till det ständiga upprepandet. Innan ännu beslutet genomförs –
Som agnar far den dagen fram – innan HERRENS vredesglöd kommer över er.
Innan HERRENS vredes dag kommer över er. Sök HERREN, alla ödmjuka i landet-
-ni som gör vad han befaller. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet, kanske blir-
-ni beskyddade på HERRENS vredes dag.
Det tycks som ett litet svagt sken: Kanske blir ni beskyddade…
Och så för att betona hur minimalt detta sken är, omgärdas det av dom.
Överallt, runtomkring, tidigare i kapitel 1 riktades Guds domsord-
-särskilt mot Juda, men nu i kapitel 2 riktas denna dom mot folken omkring.
Vers 4. Domen ska komma över filistéerna och, lägg märke till detta, väst.
Domen ska komma över Moab och Ammon i öst, vers 8.
Domen ska komma över nubierna i syd, vers 12.
Domen ska komma över Assyrien i norr, vers 13.
När man läser dessa domsord i kapitel 2 och är en gnutta bekant-
-med mellanösterns politiska värld på den tiden inser man vad Gud gör.
Han säger i kapitel 2 att Han är Herre över alla folk-
-och att alla folk är ansvariga inför Honom. Gud säger även till Juda:
“Vart ni än vänder er, kommer domen. Ni har ingenstans att fly.”
Det finns ingen att vända sig till förutom En…
Bara en liten ljusglimt, en trång port, en tillflyktsort att fly till.
Nämligen att vända sig till Gud själv. Sök Herren. Endast där finns hoppet.
Kanske har du hört detta förut. Det fina med Evangeliet är detta:
Den vi måste bli frälsta ifrån är just Han som frälser oss. Det är sant.
När man väl inser att man står skyldig inför en helig, rättfärdig Gud…
När man får denna stora, grundläggande insikt, då kommer frestelsen-
-att vända sig till andra tillflyktsplatser, andra botemedel.
“Jag ska gå tillbaka till kyrkan, Gud. Okej, jag ska sluta göra si och så.”
“Jag ska bättra mig…” Det finns inget hopp i detta.
Det finns bara en plats att vända sig till och det är Gud själv.
I Sin nåd ger Han frälsning genom Jesus till alla som säger:
“Herre, var nådig mot mig, en syndare. Rädda mig!”
Detta är inte en magisk formel, utan ett hjärtats ödmjukande.
Att ödmjukt vända sig till Kristus och ta sin tillflykt i Hans död-
-för dina synder. Det är Guds avsikt att rädda och friköpa ett folk.
Se i kapitel 3:12, efter att ha talat om domen mot de stolta:
Men jag skall lämna kvar i dig ett folk som är ödmjukt och svagt-
-och de skall förtrösta på HERRENS namn.
Här finns hopp! För de som vänder sig dit för att få skydd, händer detta!
Steg 3: Glimten av hopp spricker ut i en härlig glädje vid fullbordandet-
-då Gud frälser Sitt egendomsfolk. Gud frälser!
Denna glimt av hopp spricker ut i en stor, härlig glädje, vid fullbordandet-
-då Gud frälser Sitt egendomsfolk.
Denna frälsning är ju, som sagt, inte endast en undflykt från Guds dom-
-utan, desto mer, en ingång i Guds glädje. Titta på 3:14…
Jubla, du dotter Sion, höj glädjerop, du Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta, du dotter Jerusalem!
HERREN har tagit bort straffdomarna från dig och röjt din fiende ur vägen.
HERREN, Israels Konung, bor i dig. Du skall inte längre frukta något ont.
På den dagen skall det sägas till Jerusalem: Frukta inte, Sion, låt inte-
-dina händer falla! HERREN, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar.
Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han-
-fröjdas över dig med jubel.
De har tagit emot frälsningen från Gud genom att vända sig till Herren-
-och förtrösta på Hans namn. Det är tydligt i Skriften att-
-dessa välsignelser inte endast gäller nationen Israel, utan alla de som-
-genom tro på Kristus ärver löftet. Paulus säger i Gal 3:29:
Om ni tillhör Kristus är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.
De som har tagit emot frälsningen kallas här till att fröjdas och jubla.
Det är inte ett tamt sjungande. De kallas att fröjdas av hela sitt hjärta.
Tänk på vad ni fått. Vi har all anledning att fröjdas av hela vårt hjärta.
Ingenting här på jorden som kan få oss att fröjdas och jubla-
-kommer i närheten av detta som de som förtröstar på Kristus ska uppleva.
När detta når sin fullbordan kan ni inte låta bli att fröjdas och jubla!
Under våra liv kan vi endast greppa vikten av vår frälsning, till viss del.
Nu ser vi som i en gåtfull spegelbild, men då ska vi få se Honom.
Förverkligandet av vad vi har och vad Gud gjort kommer då över oss.
Vad är det då? Jo, enligt vers 15 får vi se att vi inte ska bli dömda!
HERREN har tagit bort straffdomarna från dig…
Vilket underbart Evangelium i denna obskyra, gammaltestamentliga-
-s.k. “småprofet”. Underbara ord om rättfärdiggörelsen:
HERREN har tagit bort straffdomarna från dig…
När Han led Guds vrede för oss på korset tömde Kristus Guds vredes kalk.
Hela Guds vrede hälldes ut över Honom!
Om vi är i Kristus har hela straffdomen för våra synder blivit betald.
Det återstår ingen dom för oss. Det är matematik.
Därför sjunger vi: The judgments of Your holy law-
-With me can have nothing to do. My Savior’s obedience and blood-
Hide all my transgressions from view.
Vi sjunger att alla mina synder är bortsköljda.
O väldiga nåd att med visshet få tro: min synd, inte delvis men helt,
är spikad till korset och frigjord jag får…
Så finns det alltså nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus.
För de som är i Kristus har Herren tagit bort straffdomarna.
Ingen dom! Vi får se hela betydelsen av detta sedan-
-och så får vi uppleva att vara i Guds närvaro, se mitt i vers 15:
HERREN, Israels Konung, bor i dig. Du skall inte längre frukta något ont.
På den dagen skall det sägas till Jerusalem: Frukta inte, Sion, låt inte-
-dina händer falla! HERREN, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar.
Och för det tredje finns det inte längre någon orsak till rädsla.
Jag undrar hur det kommer kännas! Ingen orsak eller upplevelse av rädsla.
Där det inte finns någon dom och din allsmäktige Kung är hos oss-
-kommer vi inte längre frukta något ont.
Frukta inte, Sion, låt inte dina händer falla! HERREN, din Gud, bor i dig.
Sefanja och Gud vill att de ska se detta och få en liten glimt-
-och styrkas och uppmuntras när vi nu följer Gud.
Men Sefanja förundras mest av, och vill få oss att förundras av utsikten…
Det allra största som Sefanja håller upp och vill att vi förundras av-
-är den stora bilden av Gud som fröjdas i kärlek över oss på den dagen!
När Han frälst Sitt egendomsfolk, och alla de som Gud har frälst-
-från varje stam, språk och folk samlas in, som ni ser i vers 20:
På den tiden skall jag föra er hem, ja, då skall jag föra er samman…
När detta väl sker, kommer då Gud se ut över oss och bli besviken?
Kommer Han se på oss och tänka: “Ja, det är väl alltid nåt…”
Nej, Han har lagt det i Bibeln, och Han vill att ni vet…
Han säger att på den dagen kommer Han glädjas över er med jubel!
Han kommer fröjdas med högt sjungande!
Han har helt fullgjort Sin plan att göra oss fläckfria och utan skrynkla.
Hans glädje över Sitt verk kommer vara rätt! Missa inte heller-
-vilken stark passion Gud har. Han kommer fröjdas med jubel!
Han kommer sjunga högt. Det är en intensiv passion!
Han gör inte detta motvilligt. Det finns inget tvång här alls.
Profeten Jesaja säger: Som brudgummen fröjdas över sin brud-
-så ska Gud fröjdas över dig!
Som brudgummen fröjdas över sin brud, så ska Gud fröjdas över dig!
Jag talade nyss med en kvinna i församlingen och ville tacka henne-
-för den hon är i församlingen. Men hon ledde samtalet till att berömma-
-min fru. Jag vill inte uppmärksamma min fru nu, utan bara illustrera.
Kvinnan beskrev min fru för mig. De hade talat några dagar tidigare.
De har känt varandra i några år. Hon talade varmt om min fru.
Hon malde på och jag försökte inte stoppa henne.
Medan jag lyssnade fylldes mitt hjärta av glädje.
Jag kände en stor glädje och var inte alls avundsjuk.
Jag gladdes för att jag älskar min fru.
På grund av vad som sades blev mitt hjärta fullt av glädje.
Om du är i Kristus är det så Gud känner inför dig.
Som brudgummen fröjdas över sin brud, så ska Gud fröjdas över dig!
En dag, när Han samlar ihop oss, kommer Han glädjas över dig-
-och du kommer uppleva det mest otroliga du någonsin upplevt.
Du kan ha stått på alla de högsta bergen…
Men detta kommer få alla dina storslagna upplevelser att blekna.
Gud kommer glädja sig över dig med lust.
Det här är Guds stora glädje! Lyssna på Spurgeon:
Du är glad när Gud välsignar dig men inte så glad som Gud är.
Du är glad när du blir förlåten, men Han som förlåter dig är gladare.
När den förlorade sonen kom hem blev han glad att se sin far-
-men inte lika glad som fadern. Han hade större glädje för att hans hjärta-
-var större än sonens.
Guds hjärta är större än våra och p.g.a. Kristus är Gud helt på vår sida-
-och Hans hjärta för oss är stort!
Sefanja bok talar om för oss, hur svårt det än är att begripa det-
-att när Guds verk är slutfört och Han samlat in oss alla…
Då kommer Gud själv stå och brista ut i sång och fröjdas med jubel.
Han kommer sjunga: “Jag har trolovat Mig med dig för evigt!”
Jag har trolovat Mig med dig i rättfärdighet och nåd. Du är Min!
Så kommer ni säga: “Och Du är vår Gud!”
Han kommer att sjunga: “Jag har renat er från skuld och förlåtit er synd.”
“Ni ska bli Mig till glädje, fröjd och ära.” Och vi säger:
“Vem är förlåtande som Du, Gud?”
Han ska sjunga: “Ni ska bo i trygghet och vara Mitt folk och Jag er Gud.”
“Jag ska fröjdas i att göra er gott med allt Mitt hjärta och själ.”
Och vi: “Vem har vi i himlen utom Du?”
Så ska Han sjunga över oss åter och åter: “Ni är Mina!”
Och så fröjdas Han över oss med jubel och hög sång, och vi kommer att-
-skina av vår Herres godhet och fira måltid i Hans överflöd och bli mättade.
Låt mig avsluta med en fotnot av pastoral uppmuntran.
Vi brukar tala om Evangeliets exakta innehåll. Vad måste det innehålla?
Jag är verkligen tacksam för dessa hjälpsamma samtal.
De har hjälpt mig att få det ännu tydligare och jag är så tacksam.
Men våra tankar om Evangeliet och predikningar av Evangeliet-
-måste alltid innehålla detta: En bild av hur Gud gläds över Sitt folk!
Detta måste vara med! Målet allt rör sig mot.
Vi kan inte utelämna målet och alltings fullbordan.
Poängen är att vara med Gud och uppleva Hans glädje, till Hans ära.
Detta är ju den stora poängen!?
Och detta är Sefanjas stora bidrag.
Fullbordandet av Guds frälsningsverk i Kristus.
Ofta glömmer vi att tala om det, men vi måste tala om det.
Det kan inte gå osagt. Då saknas det någonting.
Det måste uttalas, och just detta är vad Sefanja gör här.
Vår evangelieförkunnelse för andras och egen del får inte-
-utelämna detta. Låt oss som är Guds folk se, höra och uppskatta det-
-tills det fyller oss med stark längtan efter all denna glädje.
Amen. Låt oss be…
Fader, tack för att Du säger oss detta.
Tack för att Du talat om Din helighet och barmhärtighet.
Tack för att Du uppenbarat Din Son för oss, Hans syndfria liv-
-och ställföreträdande död, och Hans uppståndelse…
Men Fader, tack för att Du visar oss denna bild också.
Jag ber att den väcker tro, hopp och kärlek i våra liv, till Din ära. Amen.
