Han ledde dem på den rätta vägen.
Psalm 107:7
Ombytliga omständigheter får ofta den ängslige troende att ställa frågan: ”Varför är det såhär för mig? Jag sökte ljus men se, mörkret kom; frid, men se, bekymmer. Jag sa till mitt hjärta: mitt berg står stadigt, jag ska aldrig vackla. Herre, Du döljer Ditt ansikte och jag blir ängslig. Så sent som igår kunde jag fortfarande läsa min titel tydligt; idag är mina bevis fördunklade och mina förhoppningar höljda i moln.
Igår kunde jag klättra upp till Pisgas topp och se över hela landskapet, och jubla över vissheten om mitt framtida arv; idag har min ande inga förhoppningar, men många farhågor; inga glädjeämnen men mycken nöd. Är detta en del av Guds plan för mig? Kan det vara såhär Gud vill föra mig till himlen?” Ja, så är det faktiskt. Att din tro förmörkas, ditt hopp tynar bort och du är dyster till sinnes – allt detta är bara delar av Guds metod för att göra dig mogen för det stora arv som du snart ska ta i besittning.
Dessa prövningar är till för att testa och stärka din tro – de är vågor som sköljer över dig på klippan – de är vindar som blåser ditt skepp desto snabbare mot den efterlängtade hamnen. Det David sa, kan också sägas om dig: ”och han förde dem till hamnen dit de ville”. Genom heder och genom vanheder, genom ont rykte och genom gott rykte, genom välstånd och genom fattigdom, genom glädje och genom nöd, genom förföljelse och genom frid – genom allt detta bevaras ert själsliv, och genom precis allt detta hjälps ni på vägen.
Åh, tänk inte, du troende, att dina sorger är utanför Guds plan; nej de är nödvändiga ingredienser i den. ”Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike.” Lär er då att ”räkna det som ren glädje när ni råkar ut för olika slags prövningar”
“O låt min darriga själ vara stilla
Och vänta in Din visa, heliga vilja!
Att se Din plan, det kan jag ej
Men, Herre, allting styrs av Dig.”
