John MacArthur lägger ut Galaterbrevet 4:19 och Paulus pastorshjärta till församlingen i Galatien. Pastorns centrala uppgift är att mer och mer forma församlingen till Kristi avbild genom Ordets förkunnelse. Pastorn bedöms i slutändan inte efter församlingens storlek eller sin popularitet, utan fårens helgelse.

 

 

Tack för all den kraftfulla, hjärtliga sången.
Särskilt för oss längst fram är det överväldigande och ett mäktigt-
-vittnesbörd om den helige Andes verk i era hjärtan.
Ni sjunger verkligen i Anden.
Det är en välsignelse att vara här igen och vara tillsammans med dessa-
-underbara och trogna män som älskar, ber, styrker och hjälper varandra.
Det är verkligen en fantastisk gemenskap.
Och att få öppna upp Guds Ord för er är ett stort privilegium.
Min far kallade alltid predikstolen för den heliga katedern.
Jag växte upp med en förståelse av det heliga i att ta Guds Ord-
-och ge det till Guds folk. Det är min glädje att göra detta.
Jag känner ett större ansvar nu än någonsin, trots åren som gått.
Just nu i min församling, Grace Church, går jag igenom Galaterbrevet.
Jag gick igenom Galaterbrevet 1983 och får bekanta mig på nytt med det.
Det har varit en otrolig välsignelse.
Jag kom till kapitel 4 och hamnade på vers 19, gå dit i era biblar.
Min utläggning stannade plötsligt upp när jag läste detta:
”Mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har”-
-”formats i er”. Vi känner alla till Galaterbrevet.
Paulus är passionerad och full av iver i detta brev.
Mer än så, jag tycker att han uppvisar en behärskad ilska.
Han är uppjagad som alltid i sina brev över hoten mot Guds vilja.
Ett är ett förvanskat evangelium, en djävulsk förfalskning.
Därför är detta det av hans brev som inte har ett enda ord av beröm.
Han kan inte hålla inne sin ilska och går rakt på sak – utan ens de-
-vanliga artighetsfraserna. Ingenting utöver ”nåd och frid”…
Och i vers 6 säger han: ”Jag är förvånad att ni så fort överger honom”-
-”som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat”-
-”evangelium, fast det inte finns något annat.”
”Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill förvränga”-
-”Kristi evangelium. Men även om vi själva eller en ängel från himlen”-
-”skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han”-
-”vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu igen”…
”om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot”-
-”så ska han vara under förbannelse.”
Och de falska lärare han talar om sade sig tro på Jesus Kristus.
De sa sig vara kristna, de sa att för att bli frälst måste man tro-
-på Kristus, på Hans död och uppståndelse – men dessutom måste-
-man hålla yttre, ceremoniella, rituella gärningar.
Det kan tyckas vara ett litet tillägg, som dopet. Omskärelsen.
Men för detta är de under förbannelse, och alla som främjar det är-
-under förbannelse. I kapitel 1-4 försvarar han Evangeliet om frälsning-
-av nåd allena, genom tron allena, och så går han tillbaka till-
-detta fördömliga faktum med ett förvanskat evangelium.
Han tar ner det till en enda sak i kapitel 5, vers 2…
”Lyssna! Jag, Paulus, säger er att om ni låter omskära er, kommer inte”-
-”Kristus att vara till någon hjälp för er. Jag försäkrar er igen: var”-
-”och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen.”
”Ni har kommit bort från Kristus…” här är en ordlek…
”Då ni omskär er blir ni samtidigt avskurna från Kristus…”
”ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden”
Tror jag att man måste döpas för att bli frälst är Kristus till-
-ingen nytta.
Då står jag helt under lagens fulla vikt, och dess straff-
-för att jag inte kan hålla den.
Menar du att jag verkligen är avskuren från Kristus, har kommit ifrån nåden-
-och saknar hopp om rättfärdighet? Ja, det är vad han säger.
Du tror på den fördömliga lögnen, mixtrar med ”tron allena”-
-även i en liten ritual. Det är ett fördärvligt, fördömligt evangelium.
Jag tror inte evangeliska kristna idag inser detta helt tydligt.
Jag vill även ta upp en annan sak i Galaterbrevet, i anslutning till-
-kapitel fyra, vers 19. Paulus har ett ytterligare bekymmer-
-efter hans kontrollerade vrede över förvanskningen av Evangeliet.
Det gäller frågan om helgelse…
”Mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus”-
-”formats i er” det är inte ens en avslutad mening.
Han hade genomgått en vånda, födslosmärtor, för att få det sanna-
-Evangeliet till dem och få dem under dess inflytande, med den helige-
-Andes kraft att bringa pånyttfödelse.
Nu hade han födslosmärtor igen, men inte i fråga om rättfärdiggörelse-
-utan om helgelse. Konstigt nog hade de blivit frälsta genom att tro-
-det sanna Evangeliet, och sedan blivit påverkade av den falska läran-
-och börjat tro på ett falskt evangelium. Det är inte omöjligt.
Det är ganska typiskt för evangeliska kristna idag. De blev frälsta-
-genom det sanna Evangeliet, men för att hålla sig vän med religiösa-
-människor tolererar de ett falskt evangelium.
Paulus oroade sig för deras helgelse också. Tillbaka till kapitel 3…
”Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er?” Vem har förfört, förlett er?
Detta ord används bara här i Nya testamentet och har att göra med-
-förförelse till något ont. Förförda från helgelse, ner i vers 3-
-där han upprepar ordet ”dåraktiga”: ”Är ni så dåraktiga?”
”Ni som började i Anden, ska ni nu sluta i köttet?”
Lagiskheten förvirrade dem inte bara i fråga om Evangeliet, utan hade-
-förvanskat deras förståelse av helgelsen.
De riskerade att tro att helgelsen skedde genom yttre ceremonier.
Dålig teologi förhäxar sanna troende, de kan även förhäxas i fråga om-
-Evangeliet som de trott på och blivit frälsta av.
Även dålig teologi i fråga om helgelse förhäxar många, om inte de-
-flesta församlingar. Det finns så många dåliga teologier om helgelse-
-som inte kan tygla köttet.
J.B. Phillips översätter kapitel 3:1 med ”Era dumbommar, hur kan ni”-
-”vara så korkade?”
Till sist får han tillbaka dem till Anden, då han i kapitel 5:16 säger…
”vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär.”
Därmed slår han ut alla lagiska helgelsemedel.
Det handlar ju om att vandra i Anden.
Låt oss gå till 4:19 kort igen. Denna vers sammanfattar pastorns ansvar…
”Mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har”-
-”formats i er”. Det är din skyldighet som pastor att se Kristus-
-formas i din församling.
Paulus förundrar sig över deras öppenhet för det fel som har förvanskat-
-det Evangelium de trott och blivit frälsta genom, och som nu-
-förvanskar deras helgelse med lagiskhet. I vers 20 säger han detta…
”jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall”-
-”för jag vet mig ingen råd med er.”
Det är inte en kall, analytisk uppenbarelse. Han ser lagiskhetens-
-förhäxande verklighet som ett hot, inte bara mot rättfärdiggörelsen-
-utan dessutom också mot helgelsen.
Han brinner av sådan glöd att han öppnar sitt hjärta i brevet till-
-galaterna med en stor bredd av känslor.
Lyssna på vad han känner i Galaterbrevet. Jag ska räkna upp dem…
Han är förvånad, arg, hotad, förbryllad, rädd, upprörd, konfronterande-
-intolerant, hård, rådvill, dogmatisk, krävande, sårad, förkrossad.
Samtidigt är han kärleksfull, tillgiven, lydig, trosviss, uppmuntrande-
-självuppoffrande, beskyddande, trofast och hoppfull.
Där har vi pastorstjänstens vånda i ett nötskal.
När jag tänker på pastorstjänsten i vår samtida kultur, har jag-
-dokumenterat ord som brukar beskriva moderna pastorer. Här är orden…
Relevant, genuin, autentisk, missionell, exponentiell, cool-
-banbrytande, innovativ, multisite, multietnisk, mångkulturell-
-modern, millennial – inte i eskatologisk bemärkelse…
Postkyrklig, postsanning, avsiktlig, formgivande, social, inkluderande-
-heroisk… Orden som jag saknar är: biblisk, helgelse, ödmjukhet, renhet-
-gudsfruktan, avskildhet, självförnekelse, självuppoffrande, trogen-
-och helgad. Ordvalet visar hur fel prioriteringar man har.
Paulus har inte en tillfällig svacka.
Det handlar inte om utbrändhet, för han visar på exakt samma-
-passion i alla sina brev.
Denna passion för helgelse, kristuslikhet för folket.
Sex år senare skriver han detta i 2 Korintierbrevet 11…
”Hoppas ni kan stå ut med lite dårskap från min sida. Visst står ni ut”-
-”med mig, eftersom jag brinner för er med Guds iver.”
”Jag har trolovat er med en enda man, Kristus, och vill föra en ren”-
-”jungfru till honom. Men jag är rädd att liksom ormen med sin list”-
-”förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort”-
-”från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.”
Att ni kan ledas bort från det helgande inflytandet hos att endast-
-hålla fokus på Kristus. Detta var en så djup börda för honom.
I samma kapitel räknar han upp allt han lidit fysiskt, från vers 23-28.
Och han säger: ”Utöver allt annat har jag det dagliga ansvaret”-
-”omsorgen om alla församlingarna.”
Nu talar han inte om det administrativa ansvaret. Han talar om pressen-
-i att bekymra sig för alla församlingarna. I nästa vers säger han…
”Vem är svag utan att jag blir svag? Vem faller utan att det bränner”—
-”i mig?” Vad var värre än piskorna och slagen, skeppsbrotten och-
-att flyta runt på havet, ha blivit stenad?
Det som var allra värst var smärtan över folkets synder.
Det fortsatte hela hans karriär, tio år senare skriver han till Efesus…
”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till”-
-”evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de”-
-”heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills”-
-”vi når fram till enheten i tron och kunskapen om Guds Son, som en”-
-”fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.”
Samtidigt skriver han dessa bekanta ord till kolosserna…
”Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa”-
-”varje människa med all vishet, för att föra fram varje människa som”-
-”fullkomlig i Kristus. För det målet arbetar och kämpar jag”-
-”i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.”
Pastorstjänstens och pastorns vånda.
Pastorns djupaste kval känner han för sin församlings helgelse.
Femton år senare skrev Petrus någonting mycket likartat i 1 Petr 5-
-och det här känner vi igen på oss själva…
”Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och”-
-”ett vittne till Kristi lidanden och också har del i den härlighet”-
-”som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er…”
”När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans…”
För apostlarna handlade tjänsten alltid om Guds folks helgelse.
När vår Herre åter gav Petrus uppdraget, ställde Han bara en fråga.
Om du undrar hur Jesus lärjungatränar folk är det ganska enkelt.
När Jesus lärde en sviktande lärjunge, ställde Han samma fråga tre gånger.
”Älskar du mig? Älskar du mig? Älskar du mig?”
När Petrus svarade ja, fick han godkänt.
”För mina lamm på bete. Var en herde för mina får. För mina får på bete.”
Det är inga svårigheter att förstå vårt ansvar.
Vi ska vara herdar för Guds hjord som Han köpt med Sitt eget blod (Apg 20).
Var fick Paulus denna pastorsutbildning som gav honom detta klara fokus?
Det fick vi se i Galaterbrevet 2. Även längre tillbaka, enligt 1:12-
-fick han en privat skolning i Arabien av Kristus själv.
”Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa”-
-”utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.”
”Gud utvalde mig … och som kallade mig genom sin nåd” – vers 15…
…och ”beslöt att uppenbara sin Son i mig”.
”Jag gick inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig”-
-”utan jag begav mig till Arabien … Först tre år senare kom jag upp”-
-”till Jerusalem”. Det var ett treårigt teologiprogram-
-med Kristus som privatlärare. Paulus pastorsfilosofi hade han fått-
-från den store Herden själv, Han bryr sig också om Sitt folks helgelse.
I Sin översteprästerliga förbön ber Han för Sitt folk…
”Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. Så som du har sänt mig”-
-”till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig”-
-”för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.”
Man kan säga att Jesus helgade Sig själv för att helga Sitt folk.
Han avskilde sig själv åt Guds vilja så att folket också skulle bli det.
Paulus är inte förvirrad när det gäller pastorstjänstens syfte…
Det handlar om Guds folks helgelse och han skriver t ex i-
-Första Korintierbrevet till församlingen: ”de som helgats i Kristus”-
-”Jesus, de kallade Heliga”. Och längre fram i kapitel 1…
”Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet”-
-”och helgelse”. Eller Andra Korintierbrevet 7:1…
”låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande”-
-”och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud.”
Eller Första Tessalonikerbrevet 4:3 ”Detta är Guds vilja: att ni helgas.”
Åter i Tessalonikerbrevet: ”må Herren låta er växa och överflöda i”-
-”kärleken … Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria”-
-”i helighet inför vår Gud och Far”. Allt handlar om helgelse.
Titus 2:14 ”Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all”-
-”laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att”-
-”göra goda gärningar.”
Romarbrevet 6 – vi var syndens slavar, men är nu rättfärdighetens slavar.
Vers 19 – vi är nu Guds slavar, vers 22 – frukten är helgelse.
Lyssna noga: Helgelse är pastorstjänstens stora uppdrag.
Det är vad som pågår mellan rättfärdiggörelsens gudomliga verk och-
-förhärligandets gudomliga verk, helgelsens verk, där vi blivit-
-Guds förordnade instrument.
Den helige Andes verk i att avskilja troende från synden är ett verk-
-som sker genom Ordet – ”helga dem i sanningen, ditt Ord är sanning.”
Helgelse, helighet, gudfruktighet, kristuslikhet, renhet, kärlek till-
-Kristus, vandrande i Anden, lydnad, behagandes Herren.
Det är pastorns passion. Men den moderna pop-kristendomen har inte-
-mycket intresse för detta, och för mig är det slående att många-
-församlingar har en reformert bekännelse. De tror på utkorelsen-
-stoltserar med sin tro på rättfärdigheten och tänker ibland lite-
-på förhärligandet – men finner nog snart något nöje i detta liv, då de har-
-så låga tankar om himlen. Men för argumentets skull…
Det finns många som tror på läran om utkorelse, undervisar om-
-rättfärdiggörelsen och förhärligandet, men verkar inte alls ha någon-
-lära om helgelsen. Den verkar borta. Ändå är det vad vi kallats till.
Vi hade ingenting att göra med utkorelsen, rättfärdiggörelsen eller-
-förhärligandet. Det enda vi har att göra med är helgelsen.
Om du inte fått ordning på denna lära vet du inte vad du gör.
Var finns den starka helgelseförkunnelsen? Vem förkunnar helgelse?
Om någon som var 92 år och kom tillbaka från missionsfältet-
-och började predika helgelse…
Det som Ligon sa i morse är så viktigt. Den syn som frodas när-
-helgelsen uteblir är antinomism: ”Vi behöver inte känna förpliktelse”-
-”att hålla lagen, Kristus lydde lagen för oss.”
Men låt oss lyssna på Titus 2:11…
”Guds nåd har uppenbarats” och två saker har den gjort…
”uppenbarats till frälsning för alla människor” och sedan detta…
”Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär”-
-”och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt”-
-”i den tid som nu är.”
Det är precis detta han sa idag. Nåden ger frälsning och fostrar-
-oss sedan att förneka ogudaktigheten. Nåden regerar och dess fostran-
-i gudfruktighet regerar.
Tillbaka till Galaterbrevet 4:19…
”Jag arbetar med möda”, säger Paulus, ”för att ni skulle förvandlas”-
-”till Kristus.” Genom åren har jag sagt till församlingen att detta-
-är målet: att göra er lika Kristus. En del klarar det ganska bra-
-och andra inte. Men detta är uppdraget för precis alla.
Paulus är allt annat än likgiltig inför detta faktum.
Hans hjärta brister. Hos Paulus och hela Nya testamentet för den delen-
-är tanken med frälsningen i slutändan att forma oss efter Kristus.
Romarbrevet 8 säger att vi ska bli lika Honom.
Petrus säger ”Ni har redan fått del i den gudomliga naturen.”
Nu är det bara en fråga om huruvida denna gudomliga, eviga natur-
-där Gud har Sin boning i er, ska uppfylla våra liv så att vi blir-
-lika Kristus.
Nu vill jag bara fokusera på en enda sak.
Det finns mycket i Nya testamentet om att Kristus är i oss…
”Kristus i er, härlighetens hopp” (Kol 1:27).
Kol 3:11 ”Kristus är allt och i alla” 1 Kor 3:16 ”ni är Guds tempel”.
2 Kor 6:16 ”Vi är den Levande Gudens tempel”.
Ef 2:22 ni är ”en boning åt Gud genom Anden.”
Ef 3:17 Kristus bor i era hjärtan.
Gissa vad? Treenigheten bor i er – Fader, Son och helig Ande.
Detta är grunden för strävan efter helgelse.
Jag tror bara inte vi tänkt noga på detta.
Paulus ber i Efesierbrevet 1:15 – en av de mest underbara bönerna…
”Därför, när jag nu har hört om er tro på Herren Jesus och er kärlek”-
-”till alla de heliga, kan jag inte sluta tacka Gud för er när jag”-
-”nämner er i mina böner. Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud”-
-”härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att”-
-”ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtans ögon ska få”-
-”ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt”-
-”och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt”-
-”är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.”
”Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de”-
-”döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla”-
-”härskare, makter, krafter och herradömen och alla namn som kan nämnas”-
”inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande.”
”Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting”-
-”gav han till församlingen som är hans kropp, fullheten av honom som”-
-”uppfyller allt i alla.”
Vi är fyllda av Kristus, Gud, den helige Ande.
Senare i Efesierbrevet 3:19 ber han igen att vi ska greppa detta och…
”…bli helt uppfyllda av all Guds fullhet”.
Han är i oss. Därför säger Paulus: ”Ska jag göra Kristi lemmar till en skökas?”
När du syndar drar du in Gud i det.
Men jag vill även tala om den andra sidan. Kristus är i oss-
-men ännu mer ofta säger Nya testamentet att vi är i Kristus.
Det här är ännu mer häpnande. Jag tror det står så 80 gånger i NT.
”I Kristus” eller ”i Herren Jesus”. Att förstå detta är att förstå-
-hur viktig helgelsen är. Jag ska försöka hjälpa er förstå det.
Gå till Efesierbrevet 1 igen. Jag vill att vi på nytt ser detta.
Vers 3: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far”-
-”som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen!”
Det har vi ju talat om. Vi är i Kristus och därför är vi välsignade-
-med all andlig välsignelse i himlen.
Men om man nu analyserar detta… lyssna på nästa vers…
”Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara”-
-”heliga och fläckfria inför honom” – Han har utvalt oss i Honom!
Tänk när Gud bestämde vilka som skulle bli frälsta, så utvalde Han dem-
-i Sin Son. I Guds eviga sinne fanns Hans utvalda i Hans Son-
-i den förflutna evigheten. Han har haft för avsikt att föra dem-
-till härlighet innan tiden fanns. Han fäste Sin kärlek på dem och-
-satte igång planen att föra dem till härlighet, genom att sätta in-
-dem i Sin Son, i Sitt Sinne, i den förflutna evigheten.
Det är läran om utkorelse som fastställde vår förening med Kristus.
Alla de utvalda fanns där i Guds, Sonens och Andens tankar.
När frälsningsplanen lades ut och återlösningens verk endast var en-
-plan.
Vid den tidpunkten visste Gud att Han en dag skulle adoptera oss.
Adoption i Rom var av ett annat slag än det vi har idag.
Adoption i Rom var endast i syfte att göra någon till arvinge.
Så vi blev utvalda i Kristus innan jordens grund blev lagd.
Vi var i Kristus i Guds sinne, i den förflutna evigheten.
När Kristus kom till världen, för att leva Sitt liv, var vi också-
-i Honom. Vi var i Honom när Han levde ett fullkomligt syndfritt liv.
Vi blev förenade i Honom, i Hans lydnad och fullkomliga rättfärdighet.
Vi blev förenade med Honom i Hans död. Vi är i Honom i Hans uppståndelse.
Vi är i Honom i Hans begravning. Som sagt, i uppståndelsen steg vi upp-
-med Honom, vi sitter med Honom, härskar med Honom.
Från evighet till evighet har de utvalda varit i Kristus.
Fadern sände inte Sonen till världen för att dö och återuppstå för en-
-okänd grupp människor. Han sände Honom för att leva, dö, återuppstå-
-stiga upp till himlen och ta Sin tron för dem, som från den förflutna-
-evigheten varit i Honom. Även när du dör, är du död i Kristus.
Kristus är vårt liv. Vad driver mig till helgelse och helighet?
Kristus är mitt liv, Han är i mig, jag har kopplats till Honom i Guds-
-sinne och plan ända från den förflutna evigheten.
När Han gick till korset fick Han lida oförtjänt för att ge mig-
-oförtjänt frälsning. Det oförtjänta lidandet blir i Guds ögon-
-nog för att vi andra ska få de oförtjänta välsignelserna.
Vad betyder det att vara kristen? Du har dött med Kristus-
-och du kommer att leva med Honom (Rom 6).
Du har dött med Kristus (Kol 3:3) ”och ert liv är dolt med Kristus i”-
-”Gud”. 2 Tim 2 du lever med Honom, ditt gamla jag korsfästes med Honom…
Rom 6 du blev begravd med Honom. Kol 2 du begravdes med Honom…
Kol 2 och 3 du uppväcktes med Honom. Ef 2:6 Han har satt oss med Honom till-
-att bli en arvinge och medarvinge.
Och här kommer den stora sanningen adoptionen in.
Paulus talar om adoption i Efesierbrevet 1. Vi adopterar folk utifrån-
-sympati, för de behöver föräldrar. Det är en kärlekshandling.
Så var det inte med romersk adoption. 9 av kejsarna var adopterade-
-söner. Söner adopterades för att familjer ville ha en son de inte hade.
De ville ha en son som var bättre än dem de hade och det enda skälet-
-man adopterade var för ansvaret att föra vidare familjens arv och heder.
Adoption i Nya testamentet kan alltså inte tänkas på som välgörenhet.
I Rom adopterade man inte bebisar, utan söner som inte var deras-
-men som hade det de ville ha i en framtida familjeledare.
De adopterade den sortens son som de ville skulle föra vidare arvet.
På liknande sätt adopterades vi för att vi oskiljaktigt kopplats ihop-
-med den störste Sonen av alla – Jesus Kristus.
Med Honom blev vi medarvingar. Hans liv är vårt liv, Hans straff är-
-vårt straff, Hans död är vår död, Hans uppståndelse är vår…
Hans himmelsfärd är vår himmelsfärd, Hans upphöjande är vårt upphöjande.
Så kommer vi tillbaka till Efesierbrevet 1:3…
Vi är välsignade ”all andlig välsignelse i himlen!”
Utan någon tidsaspekt, i Kristus Jesus. När hela försoningsverket-
-utförts, fastän vi inte ens levt än, fanns vi där i Guds sinne.
Allt detta skedde för vår skull. Gud föreställde oss som förenade med-
-Hans Son. Varje steg Han tog i detta jordeliv, varje lydnadshandling-
-skulle komma att tillräknas oss.
Varje sant ord skulle tillräknas oss. Varje ljuvlig sympati och all-
-medmänsklighet skulle tillräknas oss. All Hans kärlek och gudomliga-
-obegripliga kärlek skulle komma att tillräknas oss.
Vi var i Honom, i varje ord, gärning, kärlekshandling.
Detta är en plan som vecklar ut sig inför våra ögon.
Jag ser ut över en församling och det är rätt tungt…
Gud tog hand om utkorelsen och rättfärdiggörelsen, Han ska ta hand-
-om förhärligandet. Han har gett mig denna långa, utdragna process att-
-forma Kristus helt och fullt i detta folk, göra dem lika Kristus-
-så mycket jag bara kan bidra med, i min svaghet.
Är du trött på att var och varannan dag dyker det upp någon skandal-
-med en ”pastor” som uppenbarligen inte är ett instrument för helgelse-
-bland sitt folk eftersom han själv inte lever ett helgat liv?
Har du haft nog med pastorer som kraschar?
Kristus säger oss att vi inte bör sörja för de tomma bänkarna-
-utan de fulla. En del pastorer bryr sig bara om de tomma bänkarna-
-och säger att du behöver mer folk.
Jag behöver inte mer folk, snälla Herre, jag har tillräckligt.
Kan du skicka några till Thabitis församling? Jag har ingen lust att stå-
-till svars för detta, men det kommer jag, och den enda frågan är…
”Var det min passion, bultade mitt hjärta för det, var det mitt liv?”
”Vigde jag mitt liv åt att se Kristus ta form i mina barn?”
Jag känner det för mina biologiska barn och barnbarn.
För bara några månader sedan ringde mitt 6-åriga barnbarn till mig.
Hon sa ”Du måste komma hit.” De bor på andra sidan stan.
Jag sa ”Varför, Eloise, vad står på?”
”Jag försökte bli kristen men det gick inte…”
”Verkligen?” ”Ja, men om du kommer går det. Ta med mormor också.”
Vi tog med en ”Wordless book” – boken utan ord, känner ni till den?
Lilla Eloise sitter i sin säng och vi sitter ner och tar henne igenom-
-Evangeliet igen och frågar om hon tror i sitt lilla hjärta.
Hon säger att hon tror och vill be Jesus komma in i hennes liv-
-och förlåta hennes synder – hon har varit olydig mot sina föräldrar-
-och bråkat med sina syskon. Hon gör denna lilla bekännelse och ber.
Det var en ljuvlig stund, ungefär ett och ett halvt år sedan.
Jag uppmuntrar alltid när barn rör sig mot Kristus.
Jag vet inte när frälsningen verkligen äger rum, men jag längtar-
-att få se henne växa i nåden. Hon är minst i klanen, så det är mig-
-mycket nära. Så ser jag på alla omkring mig, jag vill se dem bli-
-lika Kristus. Ni har hört mycket den här veckan om helgelsens-
-ansvar och att tjäna din församling. I grund och botten handlar det-
-om att du är Guds utvalda instrument för att slita och våndas-
-vad som än krävs för att se Kristus ta form i dem.
Så måste du se det. Världen och kulturen är inte dina arbetsområden.
För Guds hjord på bete, så blir de lika Kristus och påverkar sin-
-omvärld. Kristus i oss och vi i Kristus.
Till sist vill jag gå till Andra Petrusbrevet. Det här blir praktik.
Jag kan inte ge en bättre tillämpning än den som ges här. Vers 2…
”Nåd och frid vare med er i allt rikare mått genom kunskapen om Gud”-
-”och vår Herre Jesus. Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi”-
-”behöver för liv och gudsfruktan”.
Fantastiskt, va? Vi har allt vi behöver för vi har Gud i oss…
”…genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och”-
-”godhet. Genom dessa har han gett oss sina stora och dyrbara löften”-
-”för att ni genom dem ska få del av gudomlig natur, sedan ni kommit”-
-”undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.”
Själva poängen här är att vi flytt undan världen, vi har Gud i oss-
-och fått del i den gudomliga naturen. Nu ska denna natur uppfylla oss.
Så här kommer den praktiska tillämpningen, i vers 5…
”Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd…”
Här är ingen antinomism… ”i dygden insikt, i insikten självbehärskning”-
-”i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan”-
-”i gudsfruktan syskonkärlek och i syskonkärleken kärlek till alla”-
-”människor. För om allt detta finns hos er och får växa, blir ni inte”-
-”overksamma eller utan frukt i er kunskap om vår Herre Jesus Kristus.”
Det här sammanfattar vad vi vill se – att alla andliga dygder tilltar-
-vilket, per definition, är manifestationer av Guds natur, som-
-uppfyller de troendes liv, så att de inte är utan frukt i den sanna-
-kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.
Då och då kan någon fråga mig varför jag är kvar i samma församling-
-så länge. Svaret är att ingen är exakt lik Kristus, inte jag heller.
Det handlar inte om att leverera alla predikningar jag har på lager och-
-sedan gå någon annan stans.
Det handlar inte om att öka mitt inflytande genom att gå till ett-
-större ställe. Jag är inte kallad att framhäva mig själv-
-jag är kallad för att församlingen ska bli lik Kristus.
Det här, säger Paulus, är som födslosmärtor.
Fråga er själva ärligt vad som smärtar er mest i ert arbete?
Vad är det som gör er besvikna, beklämda? Är det köttsligheten-
-och avsaknaden av hängivenhet till Kristus i församlingen, synd?
Om så är fallet är du en sann herde, men om det handlar om dig själv-
-då har du helt tappat bort dig.
En person kom en gång till Moody och sa: ”Min församling är för liten.”
Moody svarade: ”Den kanske bara är så stor som du skulle vilja”-
-”ansvara för på domens dag.” Du kommer inte bli dömd efter antalet-
-medlemmar eller hörsalens storlek. Du kommer dömas, hållas ansvarig-
-för församlingens kristuslikhet. Kämpa och våndas över det.
Fader, tack för en otrolig vecka. Vi har fått mat i överflöd…
…men hur mätta vi än är, är vi ännu inte lika Kristus.
Vi längtar efter den dag då vi ser och blir lika Honom, då ingen synd finns mer.
Fram till dess, må våra hjärtan våndas över våra tillkortakommanden-
-och de i våra församlingar. Det man som pastor har skäl att våndas över.
Herre, ge oss nog med välsignelse och uppmuntran.
Ge oss nog med klara bevis på Kristi likhet i våra församlingar-
-som gör att vi vet att din makt är verksam.
Håll vårt fokus ifrån oss själva och ge oss nog med utmaningar-
-för att jobba hårdare på att tillämpa Guds Ord, de bibliska-
-nådemedlen för andlig tillväxt.
Vi vill bara vara trogna förvaltare.
Denna kallelse är över vår förmåga, mer än vi kan.
Vi är fullkomligt beroende av den helige Andes kraft.
Må vi känna Hans fullhet så att vi ser Kristi fullhet i dem vi tjänar.
För detta privilegium tackar vi Dig, med fullständigt beroende i vår-
-Frälsare Jesu Kristi namn, amen.
Översättning: Evangeliecentrerat.se|Med tillstånd