Du är min lott, Herre.
Psalm 119:57
Se på det du har, O troende, och jämför din lott med dina kamraters lott. Vissas lott är på åkern; de är rika och deras skördar ger dem en gyllene avkastning; men vad är skördar jämfört med din Gud, som är skördens Gud? Vad är sprängfyllda spannmålsmagasin jämfört med Honom, som är Bonden, som föder dig med himlens bröd?
Vissas lott är i staden; deras rikedom flödar över och flödar till dem i ständiga strömmar, tills de själva blir en guldreserv; men vad är guld jämfört med din Gud? Du kan inte leva på det; ditt andliga liv kan inte uppehållas av det. Om det lades på ett bekymrat samvete, skulle det kunna lindra dess smärtor? Stryk det på ett misströstande hjärta och se om det kan hindra en enda suck, eller ens ta bort en enda grämelse?
Men du har Gud, och i Honom har du mer än vad som kan köpas för guld eller rikedomar. Vissas lott är i det som de flesta människor älskar – ära och beröm; men fråga dig själv om inte din Gud är mer för dig än det? Om tio tusen fanfarer högt skulle berömma dig, kan det göra dig beredd att gå över Jordan eller uppmuntra dig inför tanken på domen?
Nej, det finns sorger i livet som rikedomar inte kan lindra; och finns ett djupt behov i dödens timme, som inga rikedomar kan möta. Men när du har Gud som din lott, har du mer än allt annat sammanlagt. I Honom möts varje avsaknad, både i liv och död. Med Gud som din lott är du verkligen rik, för Han kommer tillgodose ditt behov, trösta ditt hjärta, lindra din sorg, leda dig steg för steg, vara med dig i den mörka dalen och sedan ta hem dig, till att åtnjuta Honom som din lott för evigt. ”Jag har nog”, sa Esau; detta är det bästa en världslig människa kan säga, men Jakob svarar: ”Jag har allt”, vilket är ett alltför högt koncept för köttsliga sinnen.
