Ligon Duncan talar om hoppet om befrielse i Romarbrevet 8:16–25 på Gospel Coalitions konferens år 2015 i Orlando, Florida.
Om ni har era Biblar, bjuder jag er att slå upp Romarbrevet 8.
Tack, Don, för din vänliga och uppmuntrande presentation.
Det är en förmån. Det är verkligen Guds godhet att någon som Don, som-
-varit en hjälte för mig, att jag nu får vara hans vän.
Säkert har ni också fått sådana vänskapsband här på konferensen.
Jag ska öppna upp ett stycke i Romarbrevet 8 för er.
Vilken mer välsignad plats kan vi vara på än Romarbrevet 8?
Innan vi läser ska vi titta särskilt på verserna 16-25.
Låt oss gå tillbaka och se på sammanhanget. Romarbrevet 6-8 talar om-
-hur nåden regerar i rättfärdighet i våra liv.
Romarbrevet 8 tar särskilt upp den helige Andes roll i den troendes liv.
Om ni följer med mig genom Paulus undervisning i Romarbrevet 8-
-bara låter era ögon röra sig ner över sidan, ser ni att-
-Paulus tar upp nio väldigt praktiska frågor om det kristna livet-
-i Romarbrevet 8. I verserna 1-4 talar han om hur vi kan växa i nåd-
-trots vår inneboende synd. I verserna 5-11 visar han hur man ser-
-skillnad mellan gudfruktighet och världslighet.
I verserna 12-17 ser han på hur den helige Ande visar oss att vi är-
-Guds barn. I verserna 18-25 talar han om hur den här tidens lidanden-
-samverkar till den framtida härligheten.
Nu ska vi befinna oss i dessa två stycken, men titta längre fram.
I verserna 26-27 talar han om hur den helige Ande ber för dig.
I 28-30 om hur du kan vara säker på att Guds löften ska uppfyllas för dig.
I verserna 31-32 visar han hur mycket Gud är för oss.
I verserna 33-34 visar han hur säkra vi är i Guds rättfärdiggörelse.
Och så i verserna 35-39 visar han hur vi segrar överlägset trots att-
-vi känner oss som lamm på väg till att bli slaktade.
Allt detta är mycket praktiskt för det kristna livet.
De är precis lika praktiska för oss idag som för de kristna i Rom-
-som hörde detta. Vilket för oss till vårt stycke idag.
Det är ett stycke om vår tids lidanden och framtidens härlighet.
De två är inte oväsentliga för varandra, nej, de är tätt sammanvävda.
Vår tids lidanden är varken oväsentliga för vår framtida ära-
-eller tillfälligheter i vårt kristna liv i nuet. De är avsiktliga.
Paulus ska koppla det till vårt barnaskap och vår framtida ära.
Så, låt oss läsa Romarbrevet 8, från vers 16. Hör Guds Ord.
”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.”
“Och är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi”-
-”medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också”-
-”förhärligas med honom.”
”Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras”-
-”med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.”
”Själva skapelsen längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.”
”Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja”-
-”utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att”-
-”även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen”-
-”och nå fram till Guds barns härliga frihet.”
”Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas.”
”Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som”-
-”förstlingsfrukt, suckar inom oss och väntar på barnaskapet”-
-”vår kropps förlossning. Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som”-
-”man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som”-
-”han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi”-
-”uthålligt.” Amen. Så slutar uppläsningen av Guds heliga, inspirerade-
-och felfria Ord. Må Han skriva dess eviga sanning i våra hjärtan.
Jag tror att vi alla förstår, när det gäller eskatologi, bilden av-
-slutet som Gud målar upp från Första Moseboken till Uppenbarelseboken-
-att det finns ett ”nu” och ett ”inte ännu”.
Vi kan skilja oss åt lite i hur vi delar upp dem, men de flesta av oss-
-har nog den förståelsen. Vi behöver förstå ”nuet” och ”inte ännu”.
En kritik som riktats mot evangelisk eskatologi har varit…
”Evangeliska kristna bryr sig så mycket om ’inte än’ att de inte”-
-”bryr sig tillräckligt mycket om nuet.”
En sak jag vill göra i denna genomgång är att bemöta denna idé-
-att du bryr dig om ”inte än” skulle göra dig mindre angelägen om nuet.
”Fel!” säger aposteln Paulus.
En annan kritik har varit att vi brytt oss om människors frälsning-
-så mycket att vi missar helheten, en ny himmel och jord, ny skapelse.
Att vår frälsning endast är en liten del av en större bild.
Att vi fokuserat för mycket på det och inte den nya skapelsen.
Visst, vi är en del av det, men det finns någonting ännu större som-
-vi behöver uppmärksamma. Det vill jag också bemöta.
Vad jag vill säga är att nuet spelar roll och ”inte än” också.
”Inte än” spelar roll i nuet, och nuet spelar roll i ”inte än”.
Det har vi vetat länge. Vi har inte just kommit på det.
Vi har vetat det länge. Det finns många som säger: ”Om du bryr dig”-
-”om ’inte än’ så bryr du dig inte om nuet.”
“Du får en verklighetsfrånvänd syn på det kristna livet.”
Men Bibeln säger: ”Både nuet räknas i evigheten och evigheten räknas nu.”
Se hur Paulus knyter ihop allt detta i dessa verser.
Jag vill att ni ska se fem saker. Egentligen har predikan en punkt-
-som de följande fyra punkterna utvecklar.
Får jag tala om i förväg vart vi är på väg så ni lättare hänger med?
Börja i vers 16. Här säger Paulus att Anden vittnar och försäkrar oss-
-om att vi är Guds söner i den här tidens lidanden.
I fyra punkter visar Paulus sedan vad ni behöver veta om lidandet-
-för att tänka på det som en kristen.
Tre av de fyra punkterna har att göra med hur man förstår lidandet-
-i den här tiden, i förhållande till den framtida äran.
Första punkten, se särskilt vers 18, handlar om att denna tid-
-är en tid av lidande. Den andra punkten, också vers 18, betonar att-
-den här tidens lidanden inte går att jämföra med den kommande äran.
Han säger redan: ”Du behöver förstå nuet i ljuset av ’inte än’”.
Du måste förstå lidandet i ljuset av den framtida äran.
Tredje, verserna 19-22, där Paulus säger: ”Du är inte ensam”-
-”i den frustration, smärtan och lidandet du genomgår nu i världen.”
Även skapelsen suckar. Men både vi och denna förgängliga tid går mot ära.
Den fördärvade himlen och jorden ska bli en ny himmel och jord.
Fjärde, verserna 23-25 – därför lever vi detta liv.
Vi måste leva detta liv medvetet i väntan på framtiden.
Om vi inte lever i väntan på framtiden kan vi inte leva väl i nuet.
Där har vi strukturen. Nu arberar vi oss igenom den tillsammans.
Först vill jag visa er det i vers 16…
”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.”
”Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi”-
-”medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också”-
-”förhärligas med honom.”
Ser ni vad Paulus säger? ”Kristna är försäkrade om sitt barnaskap.”
”Kristna är försäkrade om att de är Guds söner, Guds barn.”
Hur då? Genom att Anden vittnar med din ande.
Anden själv vittnar för er ande att ni verkligen är Guds barn.
Ni är verkligen Guds arvingar. Verkligen Kristi medarvingar.
Anden håller just nu på och vittnar för era andar om att ni verkligen-
-är Guds barn lika visst som ni lider med honom för att också-
-förhärligas med honom.
Önskar ni inte ibland att Paulus bara utelämnat den delen av versen?
Det är lite som Filipperbrevet 1:29 – gå dit om ni vill.
Där säger Paulus: ”Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus”-
-”utan också att lida för hans skull.”
Oh, jag gillar den första delen, men andra delen kunde du väl skippa?
Tack för att jag har fått nåden att tro på Herren Jesus Kristus.
Du har också fått nåden att lida för Hans skull.
Här säger Paulus att lidandet också vittnar om att ni är Guds barn.
Det är inte oväsentligt för ditt liv. Det är inte en olyckshändelse.
Det är inte någonting som kom som en överraskning för Gud.
Det är inte någonting som är utanför Hans plan.
Det är en del av vittnesbördet för dig om att du är Guds barn.
Kristna försäkras om sitt barnaskap och arv genom Andens vittnesbörd-
-och uthållighet i lidandet.
Anden själv vittnar med vår ande om att vi är Guds barn och arvingar.
Detsamma gör lidandet ända tills vi förhärligats.
Så märk väl att vissheten varken bara är objektiv eller subjektiv-
-utan både och. Det finns interna och externa aspekter i den.
Märk även att den helige Ande är den som försäkrar, inte vi.
Vi kan inte ge människor frälsningsvisshet.
Tänk på det när du evangeliserar. Det är inte ditt jobb att ge visshet.
Den helige Ande klarar det fint. Anden vittnar med vår ande.
Vi kan inte ersätta Andens vittnesbörd.
Märk väl även Paulus typiska betoning på lidandet.
Det ägnar han resten av tiden åt från 17-25.
Att vara ledd av Anden, bli vittnad för om att ni är Guds barn-
-betyder inte att ni inte kommer att lida. Gud hade en Son som aldrig-
-syndade, men inga söner som aldrig lidit.
Aposteln Paulus säger att ni måste förstå detta för det kristna livet.
Jag vill fråga er en sak. Hur tänker ni på ert lidande?
Hanterar ni det genom att trycka ner det, bita ihop, hålla masken?
Eller har det gjort er bittra eller arga? Arga på Gud, till och med?
Eller har det gjort er hopplösa, eller avtrubbade?
Paulus vet att detta är avgörande för er som Guds barn, som tror på-
-Herren Jesus Kristus, att ha rätt syn på lidande och prövningar.
De är inte oväsentliga för det kristna livet och inte heller olyckor.
De är en del av Guds syften för din framtida ära.
Och mina vänner, de framgångspredikanter som säger att ditt liv-
-innehåller lidande, smärta och brist, för att du är svag i tron…
De har inte ens börjat förstå vad Paulus lär om den kristnes lidande.
De som tror på ”öppen teism”, att ”Även Gud överraskas av ditt lidande”-
-de har ingen aning om vad Paulus säger om Guds avsikter med lidandet.
Med påståendet att den helige Ande vittnar om att ni är Guds söner-
-går Paulus vidare till fyra saker du behöver veta om lidandet.
Men först får vi inte missa en sak. Blicka inte bara över det.
Vi är Guds barn. Låter inte det precis som 1 Joh 3:2?
Vi är Guds barn, och om barn, också arvingar.
Det här betyder att vi ska ärva, men vad? Jo, löftena till Abraham.
Det här betonar Lukas och Paulus ständigt.
Ni som tror på Jesus Kristus är arvingar till Abrahamslöftet.
Alla Guds löften till Abraham tillhör er.
Men det är inte bara någonting som Gud ska ge dig.
Det största arvet i Abrahamslöftet är Gud Själv.
”Jag ska vara din Gud och du ska vara mitt folk.”
I vers 17 kallar Paulus det för ”Guds arvingar.”
Om någon frågar dig som kristen: ”Vad ska du ärva?” Jag får Gud.
Se även på Efesierbrevet 1, och om du frågar Gud: ”Exakt vad är det”-
-”som du får ut av allt detta?” är Hans svar: ”Jag får dig.”
”Jag ska vara din Gud och du ska vara mitt folk.”
Det är inte bara saker Gud ger dig. Han ger dig Sig själv.
Ni är Guds arvingar och det fortsätter – ”Kristi medarvingar”.
Det som tillhör Jesus är ditt, för att du tillhör Jesus.
Minns ni hur Han ber i Johannes 17? ”Fader, låt dem få del av den”-
-”kärlek Du hade för Mig före världens skapelse.”
Ber Jesus att Fadern ska älska er som Fadern älskar Honom? Ja.
Därför är det viktigt för er att veta att ni är Kristi medarvingar.
Nu gör Paulus fyra saker. I vers 18 går han tillbaka till lidandet-
-och säger: ”Jag menar att den här tidens lidanden…”
Stanna där. Paulus säger: ”Bara för att Anden vittnar för er ande”-
-”att ni är Guds barn, bara för ni är uppfyllda med den helige Ande”-
-”bara för att ni är Herren Jesu efterföljare, friköpta, kallade”-
-”rättfärdiggjorda och adopterade är livet inte garanterat smärtfritt.”
Istället så är ni garanterade ett liv fullt av lidande.
Livet i Anden är ett liv av lidande, för vi lever i en fallen värld.
Paulus sätter detta rakt framför oss…
”Även om vi har nytt liv i Kristus, är nya skapelser, får vi lida.”
Vårt barnaskap, vår adoption, vår status som arvingar och nådens löften-
-friar oss inte från att lida i denna värld.
Ja, just för att vi är Guds barn, lider vi på både insidan och utsidan.
Jag vet inte hur många gånger jag lärt mig och glömt detta som kristen.
Brukar ni glömma det? Det brukar jag. Jag lunkar på och så slår något-
-väldigt smärtsamt och oväntat att jag uppgivet säger: ”Något är fel.”
”Så här ska det inte vara.” Men aposteln Paulus svarar oss alla…
”Det är så det är i en fallen värld. Det är inget misstag.”
”Det är inget som Gud inte kunde förutse. Det är en del av”-
-”att vara en ny skapelse i denna gamla skapelse.”
Det är ett stort misstag om man missar poängen att troende kommer-
-att lida och att Gud är suverän i lidandet, men också att Gud-
-i Sin suveränitet har ett syfte med vårt lidande, som övergår nuet-
-och går vidare in i ”inte ännu”.
Jag älskar Margret Clarksons psalm O Father, You Are Sovereign.
Har ni någonsin sjungit den? En av raderna går: “O Father, You are”-
-”sovereign, the Lord of human pain.”
Margret Clarkson var personligt förtrogen med lidandet.
Hon säger ”Min suveräne Fader, Du älskar mig. Du är Herre”-
-”även över mitt lidande. Du inte bara ger mig välsignelser”-
-”utan att ha någonting med smärtan att göra. Du är Herre i min smärta.”
”Min smärta tjänar Dina eviga intressen för mig och bereder mig en”-
-”härlighet som väger oändligt.”
För det andra, se på vers 18.
Han börjar visa oss framtiden.
”Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den”-
-”härlighet som ska uppenbaras och bli vår.”
Han säger: ”Våra prövningar här är verkliga.”
Ibland är de så verkliga och känns som vi inte kan härda ut dem.
Vi känner oss som Job. Vi kommer bara att dö.
Men Paulus säger: ”Lägg allt det i en stapel, så kan det ändå inte”-
-”jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli er.”
”Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den”-
-”härlighet som ska uppenbaras och bli vår.”
Med andra ord, äran i ”inte än” sätts framför oss nu, inte för att-
-du ska fly, utan för att du ska härda ut, vara med och välsigna.
Du flyr inte. Paj i himlen ovan där. Det styrker dig nuets lidande.
Det här håller han fram för er och säger att den här tidens lidanden-
-inklusive den inre striden mot synden och de yttre striderna.
Ingenting av detta kan jämföras med den kommande härligheten.
Paulus säger att Gud genom lidandena skapar framtidens ära-
-som Han ska uppenbara för er och i er.
Han ska göra dig så lik Kristus om du skulle möta dig själv då-
-skulle du, som Johannes i Uppenbarelseboken nästan tillbad ängeln-
-frestas att falla ner och tillbe. Så lik Jesus kommer du att vara.
Härligheten Han skapar i dig genom lidandet i nuet uppväger det.
Du visste att jag skulle referera till Sagan om ringen, här får du, Tim.
När Aragorn dör och de lägger hans kropp i Gondor. Där ligger kungen…
”Då sågs en stor skönhet i honom, så att alla som kom dit, såg”-
-”på honom i förundran. Hans ungdoms skönhet, mandoms tapperhet och”-
-”hans ålders vishet och majestät hade smält samman.”
”Och länge låg han där, en bild av människornas kungar i en oförmörkad”-
-”ära före världen brast.”
Det här kommer att hända med er, fast ni kommer leva.
Ni kommer möta varandra och säga: ”Se vad Gud åstadkommit i henne.”
”Jag har alltid älskat henne. Hon är perfekt.”
”Det är min bästa vän. Jag kände honom som min egen själ.”
”Jag beundrade alla goda egenskaper som Gud åstadkommit i hans liv.”
”Men nu är han fullbordad.”
I lustgården sa ormen till Eva och Adam: ”Ta frukten, trotsa Gud”-
-”så blir ni lika Gud. Därför vill Han inte att ni tar den.”
De borde ha svarat: ”Vad menar du? Vi är redan lika Gud.”
”Gå tillbaka och läs kapitel 1 igen, Satan. Vi är skapade i Guds”-
-”avbild, i Hans likhet. Vi, Eva och Adam, är lika Gud.”
När de sedan tog frukten blev de inte mer lika Gud, utan mindre.
Avbilden raderades inte men den förvanskades.
I vår återlösning förlåter Gud oss inte bara utan påbörjar arbetet-
-med att göra oss fullt lika Hans avbild, som den var innan syndafallet.
Till sist ska Han se på oss och vi ska bli lika Honom.
För att citera Johannes i 1 Joh 3:2…
”Vi [ska] bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.”
Han gör er lika Honom, även, särskilt i ert lidande. Är ni förvånade?
Om vår Frälsare, som det står i Hebreerbrevet 5:8…
”fick lära Sig lydnad genom sitt lidande”…
Tror ni det skulle ske på något annorlunda sätt för er?
Tror ni Gud hade någonting i görningen med Sin Son? Ja, det hade Han.
Tror ni Gud har någonting i görningen i du, son, dotter, Guds barn? Ja.
Och aposteln Paulus säger: ”Ni kan omöjligt se på nutidens lidande”-
-”utan att se till den framtida härligheten.”
Gud har någonting i görningen med dig? Han gör dig lik Honom.
Och när härligheten i det Han gör blir verklighet, ska Han säga:
”Även skapelsen kommer att häpna.”
För det tredje, se på verserna 19-22. ”Hela det icke-mänskliga universum”-
-”har hamnat i syndafallets förbannelse och hoppas på härligheten.”
Paulus säger: ”Skapelsen längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.”
“Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom”-
-“honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp.”
1 Mos 3 talar om konsekvenserna för skapelsen efter Adams fall.
Predikarens förgänglighet gäller inte bara oss utan även skapelsen.
Skapelsen lider av denna förgänglighet.
Men vad säger aposteln Paulus här? Han säger…
”När du ser ditt eget lidande, kom ihåg att även skapelsen suckar.”
Du är inte ensam där du i den gamla skapelsen längtar efter den nya.
Du är inte ensam där du i denna gamla himmel och jord ser fram emot-
-den nya himlen och den nya jorden.
Själva skapelsen suckar. Skapelsen betonas nu och det sägs…
”Ni evangeliska kristna gör stort väsen av den egna rättfärdiggörelsen”-
-”genom tron och individuell eskatologi. Ni har satt människan i”-
-”förgrunden och den nya skapelsen i bakgrunden, när i själva verket”-
-”den nya skapelsen är den stora bilden.”
“Visst är ni en viktig del av den, men huvudsaken är den nya skapelsen.”
Se på vers 19.
Vad ser skapelsen till?
”…skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.”
Det är inte ni som ser till den nya skapelsen – skapelsen ser till er!
Låt det sjunka in, bröder och systrar. Lyssna på Thomas Schreiner…
”Vi bör observera att skapelsen, visserligen är ämne för dessa verser”-
-”men inte utgör huvudscenen i Paulus vision.”
Vad skapelsen längtar efter och väntar på är det eskatologiska-
-uppenbarandet av Guds barn.
Fokus ligger inte sist och slutligen på skapelsens förvandling-
-utan den framtida återlösning som väntar Guds barn.
Den stora uppvisningen av Hans ära och Hans församling-
-som Hans storverk, och skapelsen tappar hakan.
Skapelsen är ju skapad till att förkunna Guds ära (Psalm 19).
När Gud visar upp Sitt folks återlösning, kommer skapelsen förkunna-
-Guds ära: ”Se vad Han har gjort!”
Paulus säger: ”Glöm aldrig bort detta, bröder och systrar.”
En dag kommer skapelsen häpna över vad Gud gjort för dig-
-i dig, med dig och hela Hans folk tillsammans.
För det fjärde, säger han i vers 23-25…
”Därför står vi ut i vårt lidande, i vår suckan och lönlöshet”-
-”och ser i förvissning fram emot denna framtida härlighet.”
Vers 23: ”Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som”-
-”förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet”-
-”vår kropps förlossning.”
Stanna upp där en sekund. I början, i vers 16 sa ju Paulus att-
-Anden vittnar om att jag är Guds barn. Vad menas då med att jag-
-väntar på barnaskapet? Har jag missat något? Jag var väl Guds barn?
Vad menar du då med att jag väntar på barnaskapet?
Han säger det: “Våra kroppars förlossning.”
Framtidshoppet ligger inte i mellantillståndet när vi är borta från-
-kroppen men hemma hos Herren. Den sanningen får inte förringas.
Paulus säger: ”Det är bättre att vara hos Kristus än att vara här.”
Men det är inte det slutgiltiga, saliga hoppet.
Det saliga hoppet är, som Job säger, att se Gud i mitt kött.
Han har förlossat min förgängliga kropp och gjort den oförgänglig.
Jag är återförenad i fullheten av det Han skapat mig till som människa.
Jag ska få se Gud i min kropp och då blir min adoption fullt upprättad-
-uppvisad och förkunnad för hela universum.
Mördare som halshuggit troende kommer få se deras förhärligade kroppar-
-sättas ihop igen.
Och Gud ska säga: ”Jag vill att ni ska veta att dessa är mina barn.”
Dessa troende martyrer kommer få upprättelse och de som hatar Gud-
-och Hans folk kommer att bäva förtvivlat, för evigt.
Aposteln säger alltså: ”Syskon, ni måste se till det framtida hoppet.”
”Vad ni än genomgår till kroppen, måste ni se till framtidshoppet.”
”I hoppet är vi frälsta … Vem hoppas på det han redan ser?”
”Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.”
Paulus betonar alltså att det kristna livet i grunden är ett liv av-
-tålamod – vi kommer aldrig se dessa saker i detta liv. Aldrig.
Vi kan se små glimtar av dem, uppleva en liten försmak av dem.
Men vi kommer aldrig se detta i dess fullhet i detta liv.
Paulus garanterar det. Därför måste vi leva i hoppet.
Om allt handlar om nuet för oss, kan vi inte leva i nuet.
Men om våra ögon på rätt sätt ser på vad Gud kommer göra-
-kan vi leva i nuet och stå ut, hålla ut.
Tålamod och uthållighet underskattas.
Tom Cannon, koordinator för Reformed University Fellowship skrev för-
-några månader sedan till några universitetspastorer, att ”Tålamod”-
-”trumfar iver, varenda gång”. Det är ett underbart ord för pastorer-
-och för alla kristna. Tålamod. Paulus talar om hur man står ut.
Ni måste ha det framtida hoppet för ögonen. Om ditt hopp står till-
-nuet hoppas du inte som Paulus säger.
”Ja, men om du hoppas på det bryr du dig inte om nuet.”
Joho då. Låt mig säga någonting provokativt.
Den reformerta läran om rättfärdiggörelse av nåd allena, genom tron-
-allena på Kristus allena gjorde slut på slaveriet i Brittiska imperiet.
Man får höra att rättfärdiggörelsen inte är tillräckligt social.
Vi måste ändra läran för att protestantismen har varit individualistisk-
-och fokuserad på Himlen, att få individer förlåtna och in i Himlen.
Vi behöver ändra läran och göra den mer social, så att den talar till-
-nuet och gör att vi engagerar oss i denna värld, för andra människor.
Fel. Rättfärdiggörelsen av nåd allena, genom tron allena på Kristus-
-allena, såsom formulerade av protestantiska reformatorerna-
-ledde Mutant och Wilberforce att satsa allt för att befria slavar-
-för de förstod detta textstycke. Nuet är viktigt.
Det är inte mindre viktigt på grund av det som inte ännu är, men du kan-
-inte leva nu om inte ditt hopp är till ”inte än”.
Nuet är ju så överväldigande. Utan hoppet överlever man inte.
Så aposteln Paulus förankrar vårt liv och gör att vi kan lida-
-och stå ut till Guds ära genom att visa framtiden och vad vi ska bli.
Stephen Marshall, en av Westminsterteologerna talade om denna verklighet.
Vad Gud ska göra när Han bygger Sin församling, även i lidande…
”All den ära Gud ser till, för evigheten, utgår från detta enda verk.”
”Hans verk att bygga Sion. Detta verk kommer bli det enda monumentet”-
-”för Hans ära till evig tid. Världen, den gamla himlen och jorden”-
-”som ni ser och tar del av kommer bara stå en vecka, några tusen år.”
”Och när Hans arbete är slutfört kommer Han slänga ner det som en bit”-
-”lera igen utan att söka någon mer ära i den.”
“Men det här stycket, församlingen, Hans folk, sätter Han upp till ett”-
-“högre ändamål: att vara Hans helighets eviga boning och ära.”
“Hans metropol, Hans tempel, Hans hus.”
Han bygger dig som du var ämnad att vara, fast ännu bättre.
Låt oss be. Himmelske Fader, det finns människor i detta rum som vet-
-mycket mer om lidandet än vad jag gör.
En del som lyssnar vet mycket mer om lidandet än jag.
Men även de, och särskilt de, behöver höra dessa ord av tröst-
-som är så djupt rotade i att förstå vad Du gör nu och ännu inte gjort.
Gör så att vi i smärtans, lidandets och förtvivlans tyngd-
-aldrig tappar sikte om den framtida härligheten som Du har i beredskap.
Vi ber om detta i Jesu namn. Amen.
