John Piper svarar på frågan: “Hur hanterar vi våra historiska hjältars moraliska brister samtidigt som vi lär oss av dem?”
HUR HANTERAR VI VÅRA HISTORISKA HJÄLTARS MORALISKA BRISTER SAMTIDIGT SOM VI LÄR OSS AV DEM?
Innan jag börjar gå in i detalj, vill jag säga att denna fråga är-
-mycket svår och kanske ge några skäl.
Men detta är vad vi tänker på…
Martin Luther och hans hårda antisemitism.
John Wesley var inte den mest omtänksamme maken.
Sedan har vi Whitefield och Edwards som båda ägde slavar.
Edwards ägde troligen en eller två under hela sitt liv.
Martin Luther King, som upprepade gånger var otrogen mot sin fru-
-med sina sexförbrytelser. Listan kan göras lång.
Ett skäl till att jag finner detta så svårt är att dessa jag just nämnde-
-syndade på sätt som är så olika från person till person.
Tiderna, sederna och förväntningarna som rådde när de levde skilde sig åt.
Medvetenheten om synd – en del insåg att de syndade, andra-
-inte – skiljer sig åt i vart och ett av fallen.
Nivån av inre strid, som vi inte kan se, men som ibland tar sig uttryck.
Och nivån av förkrosselse som ibland uppstår, kanske i slutet av livet.
Här tänker jag särskilt på Luther.
Alla dessa faktorer spelar in om du ska säga att någons synd passar-
-i kategorin 1 Kor 6:9-10, där Paulus säger att ingen som gör sådant-
-ska ärva Guds rike – att Luther, Whitefield, Edwards eller-
-Martin Luther King inte alls var frälsta. Inte födda på nytt.
Det är en svår sak att avgöra hundratals år eller årtionden i efterhand.
I slutändan landar jag i att tänka såhär:
Var med i en lokal församling, och om du känner någon i församlingen-
-som lever i obotfärdig rasism, antisemitism eller sexuell omoral-
-ska du gå och konfrontera den personen och be personen omvända sig.
Följ sedan stegen i Matt 18. Om nödvändigt inleder du församlingstukt-
-och om nödvändigt blir personen utesluten ur församlingen.
Så tar vi itu med synd i vår verklighet idag.
Hur är det då med de som dött, och som skrivit böcker som vi uppskattat?
Ett par saker kan vara vägledande här.
Vi behöver vara beredda att erkänna det värsta: Det är möjligt att-
-personen som vi beundrat inte var född på nytt!
Men vi bör hoppas på det bästa och vara sena med att fälla ett avgörande-
-i fråga om Luther, Edwards eller King. Istället borde vi vara medvetna-
-om deras synder – påtala dem, nämn dem och försök inte släta över dem.
Sedan bör vi ta synden och se upp med hur det påverkat deras skrifter.
Om någon var “rasist”: “Vad finns i hans texter och predikningar”-
-“som kan ha påverkats av detta?” – så att vi inte blir smittade.
Om vi är villiga att följa detta blir vi slutligen tacksamma över att-
-vi kan bedöma huruvida deras skrifter varit nyttiga, utifrån Bibeln-
-och inte deras liv. Om du läser en predikan, skriven av någon okänd-
-och denna predikan bygger upp dig, men du sedan får veta att personen-
-hade allvarlig synd i sitt liv – omintetgörs då nyttan du fått?
Nej, inte om Bibeln bestyrker dess sanning.
Det sista jag kan säga i detta bristfälliga svar, är att Bibeln själv-
-uppmuntrar oss med att Gud använder bristfälliga människor, även till-
-att ha skrivit Bibeln. Jag häpnade när jag på nytt betraktade Moses liv.
Det sista vi får se av Mose är hur Gud strängt säger till honom:
“Du trodde Mig inte vid Meribas vatten – du slog på klippan.”
“Du trotsade, tvivlade på Mig och får inte gå in i det förlovade landet.”
Han som skrev Bibelns första fem böcker får inte gå in i landet-
-för att hans olydnad var så allvarlig. Gud lät honom inte sätta sin fot-
-i det förlovade landet!
Sedan har vi Petrus i Gal 2 som börjar undvika de hednakristna-
-helt i oenlighet med sin lära om rättfärdiggörelse genom tron.
Och Paulus får ge sig i kast med honom och tillrättavisa honom.
Jag älskar Första Petrusbrevet! Jag älskar det! Det är sant!
Vi bör därför vara sena med att döma men aldrig släta över någon-
-pastors eller författares synd. Påtala dem och var vaken för hur-
-dessa synder påverkat deras skrifter. Dra sedan nytta av dem-
-så långt de stämmer överens med Skriften.
