En vän från Zambia berättade en gång en historia för mig.
En gammal, barnlös kung ville ha en arvinge. Han valde ut tio bypojkar och förde dem till sitt hov. ”Jag har ett prov,” sa han. ”Den som lyckas bäst kommer bli min adoptivson och arvinge till min tron”. Han gav varje pojke en handfull små frön och instruerade dem att återvända hem och plantera och vårda fröna – och sen komma och visa honom resultaten. De tio pojkarna tog sina frön och sprang hem för att plantera dem.
I ett av hemmen blev pojken och hans föräldrar ledsna när de såg att fröna inte grodde. Pojken hade omsorgsfullt gjort allt som kungen hade sagt till honom, men han misslyckades. Hans vänner gav honom rådet att köpa andra frön och plantera dem istället, men hans gudfruktiga föräldrar hade lärt honom ärlighet, så han vägrade.
Dagen kom för pojkarna att visa sina resultat för kungen. De andra nio pojkarna hade lyckats; de hade krukor med blommor. Kungen gick till varje pojke och frågade: ”Är det vad som kom ut från fröna som jag gav dig?” Och varje pojke svarade: ”Ja, Ers Majestät.” Kungen nickade och fortsatte vidare längs raden tills han kom till den sista pojken och hans tomma kruka. ”Vad gjorde du med fröna som jag gav dig?”, frågade kungen. Darrande av rädsla svarade pojken: ”Jag planterade dem och tog hand om dem, Ers Majestät, precis som du visade mig. Men de grodde inte.” Till pojkens förvåning log kungen, fattade hans hand och satte sig på tronen. ”Jag gav alla dessa pojkar frön från en ’soleldsblomma’” deklarerade han, ”som inte gror under det första året när man har planterat den. Om det finns någon egenskap en kung måste ha, så är det trofasthet. Den här pojken har lyckats och klarat provet.”
Snabbhetens apostlar
Låt oss vara ärliga: trofasthet är inte den första synonym vi kommer att tänka på när vi hör ordet framgång.
Under de senaste 20 åren har spridningen av nya missionsmetoder förändrat definitionen på missionsframgång. Jag möter allt oftare missionärer för vilka framgång verkar vara en enda sak: en blixtsnabb rörelse av synlig, numerär tillväxt av omvända eller mötesdeltagare. Det här är inte bara människor som försöker ta en genväg – många har utan att veta hamnat på fel väg helt och hållet. Andra missionärer kan försöka lyda Gud genom trofast evangelisation, äkta lärjungaträning och tålmodig församlingsplantering. Ändå tenderar missionärer från olika rörelser att se ner på sådana mål och anse dem vara för små.
Till skillnad från de oärliga pojkarna i historien, verkar dessa snabbhetens apostlar ha goda intentioner och ingen önskan att lura någon. Istället är jag rädd för att det är de som blir lurade, att de drivs av en fixering på blixtsnabba resultat och en naturlig mänsklig önskan att se omedelbar frukt av sin tjänst. Som ett resultat befarar jag att många misstar omedelbara synliga resultat för bestående evig frukt, som långsamt mognar på trädet.
Trofasthet, mission och missionärer
Som pojken med den tomma krukan – han som trofast följde kungens instruktioner, även när blommorna inte visade sig – vill jag hedra missionären som håller sig till den beprövade vägen som heter ivrig och ihärdig trofasthet. Och jag tror att många av oss dras till tvivelaktiga löften från blixtsnabba metoder just därför att vi inte lyckats bemästra detta bibliska alternativ. Eftertänksam, biblisk, ivrig men ändå tålmodig trofasthet är missionsmetoden som har varit, och kommer fortsätta vara, motorn till bestående frukt av evangeliet tills Jesus kommer tillbaka. Och jag tror att det är detta tillvägagångssätt som ger Gud, den främsta aktören i all mission, den största äran.
Eftertänksam, biblisk, ivrig men ändå tålmodig trofasthet är missionsmetoden som har varit, och kommer fortsätta vara, motorn till bestående frukt av evangeliet tills Jesus kommer tillbaka.
Vad menar jag med ivrig, tålmodig trofasthet i mission? Jag talar om missionärer som tar sig tid att lära sig ett nytt språk och en ny kultur, som delar evangeliet noga och frimodigt (ibland i åratal utan att se frukt), som lärjungatränar nya kristna omsorgsfullt, samtidigt som de själva tjänar i eller leder en lokal församling. De vet att uppgiften är viktig, så de arbetar med kraft. Och de vet att arbetet är i Guds hand, så de håller ut tålmodigt.
Dessa missionärer vägrar ta genvägar och vägrar att kräva omedelbart synlig tillväxt. Ja, det kan verka gå smärtsamt långsamt att träna upp kvalificerade ledare och hjälpa till med att plantera hälsosamma, bibliskt organiserade församlingar. Det finns en anledning till varför aposteln Paulus allvarligaste missionsinstruktion till Timoteus var att utöva sin tjänst “med allt tålamod och all undervisning” (2 Tim 4:2). Vi skulle alla hellre se snabb och synlig tillväxt än den mer långsamma tillväxt som vanligtvis utmärker trofast tjänst. Men det är Gud som bestämmer i vilken takt arbetet ska växa; vår uppgift är att visa oss pålitliga (1 Kor 4:2).
Trägen vinner
Mina mer än 20 års engagemang i internationell mission har gjort mig övertygad om att omsorgsfulla, ibland långsamma arbetare är de tysta kanalerna till den mesta verkliga – det vill säga, bestående – frukten av mission runtom i världen.
Så tänk till en extra gång innan du stöder missionärer som främst talar om hastighet, massrörelser och blixtsnabb församlingsplantering. Hedra istället den missionär som först och främst är inriktad på att vara trofast mot Bibeln, om du känner någon sådan. Om du känner en missionär som arbetar hårt och samtidigt står emot frestelser att använda utombibliska metoder i torra och fruktlösa tider, uppmuntra denne. Stöd sådana personer med dina pengar, din tid och din bön. Kom ihåg att den som rapporterar om de snabbaste resultaten kanske inte är den mest framgångsrike arbetaren.
Den trofaste missionären har sina ögon på den bästa och mest bestående skörden, som kommer i Guds tid – om vi lyssnar på vår Kung.
Andy Johnson (PhD, Texas A&M) tjänar som biträdande pastor i Capitol Hill Baptist Church i Washington, D.C. Han är författare till “Missions: How the Local Church Goes Global”.
Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition.
