I detta panelsamtal från The Gospel Coalitions konferens 2011 reder tre pastorer ut hur Bibeln undervisar och beskriver den lokala församlingens uppdrag och beståndsdelar.

 

 

Vi tänkte inte börja förrän du slutade. Vi får börja.
Mark Dever från Capitol Hill Baptist Church, Southern Baptist-samfundet.
Crawford Loritts från Fellowship Episcopal Church? Fellowship Bible Church.
Southern Baptist Church, Bible Church, Redeemer Presbyterian Church.
Vi ska prata om vad den lokala församlingen bör vara.
En sak är att de ser olika ut beroende på storlek och samfund.
Nu har vi inte något manuskript här eller någon som ställer frågor.
Vi ska tala med varandra om frågor där vi kan skiljas åt och förenas.
Därför skulle detta nog vara lärorikt för er.
När ni ser vad vi har gemensamt eller där vi skiljer oss-
-hjälper detta er att se vad nog alla måste vara ense om.
Att detta är den lokala församlingens jobb.
Och var det finns utrymme för skillnader.
Så, låt mig börja såhär.
Bland oss tre är det Mark Dever, med 9 Marks Ministries-
-som ägnat mest tid åt att skriva och tala om vad den lokala församlingen-
-bör vara, så därför börjar jag med dig.
Vilka är de nio sundhetstecknen? Alla känner inte till dem.
Jag vill förtydliga att detta inte är själva “församlingens kännetecken”.
(Ljudet återkommer strax.)
Dessa är vi ense om att de är en rätt förkunnelse av Guds Ord-
-och korrekt förrättning av dop och nattvard.
Jag antar att vi håller med varandra om detta.
En del presbyterianer skulle säga att det finns ett tredje kännetecken.
Vi skulle säga “församlingsdisciplin”.
Jag tror personligen att disciplin, dop och nattvard har ett starkt samband.
Jag tror att det är Ordets förkunnelse, en sund Ordets tjänst.
Sedan att man faktiskt praktiserar biblisk gemenskap.
Det finns ett medlemskap, det finns normer för inträde.
Det finns skäl till att någon kan tas bort och utvisas.
Så det handlar inte bara om Ordets förkunnelse, utan även normer-
-för den kristna gemenskapen.
Och ni i Bible Church, Crawford, ni har inte officiellt medlemskap va?
Jo, för vi känner att medlemskapet betyder någonting. Det bör betyda något-
-att identifiera sig med den lokala församlingen. Så vi styrker detta nu.
De flesta Bible Church:or har inte detta.
Vi känner att gemenskapen betyder någonting och att ha varandra-
-i ansvariga relationer innebär att medlemskap bör understrykas.
Vi är alltså ense om detta, även om vi kanske har olika benämningar.
Angående de 9 kännetecknen, menar du att det inte är…
Det är inte DE nio kännetecknen, bara nio kännetecken på en sund församling.
Då förstår jag.
Ja, så boken heter Nine Marks of a Healthy Church.
Inte THE Nine Marks…
Det är inte som THE Gospel Coalition…
Okej, så om två år blir du inbjuden till EN Gospel Coalition-konferens.
Visst, vi kan skratta här men det är en viktig sak vi bör observera nu.
Ibland kan vi göra principer av tillämpningar.
Vi kan göra någons ordning till ett mönster för alla andra.
Jag tror detta är problemet med evenemang eller konferenser som denna.
Man börjar koppla in och spela upp saker utan tänka kritiskt.
Vad gäller allmänt, vad är tillämpbart, vad kan inte överföras?
En del har blivit mycket influerade av Crawford, Tim eller Lloyd-Jones-
-och MacArthur och tenderar att tro att det är såhär det ska vara.
Givetvis skulle MacArthur, Lloyd-Jones, Crawford och Tim alla säga-
-att detta inte är rätt.
Det är sådant som sker naturligt.
Du sa ju för en liten stund sedan att John MacArthur nog inte skulle kalla-
-din predikan för utläggande, du gör det inte så som han definierar det.
-Jag tror vi sa detta bakom scenen.|-Ja, och jag vill veta.
John, jag vet inte om du sagt detta till mig, men jag har hört andra-
-som menat att detta skulle vara hans tankar.
Det vi såg James göra idag, med att gå igenom Psalm 25 bokstavligen-
-vers för vers och prata om det… detta gör jag om jag har en kort text.
Men ofta tar jag något längre texter.
Förlåt om jag pressar dig lite. Det är iallafall många som skulle säga-
-att om du inte går vers för vers är det ingen utläggande predikan.
Min fråga om “några 9 sundhetstecken” eller “9 sundhetstecken”…
Obestämd form räcker.
Okej. En del säger ibland att de älskar de nio sundhetstecknen.
Sedan tycks de, i hur de praktiserar dem, när de läser om dessa olika saker-
-som att de blir lite kantiga för min smak.
“Det finns bara ett sätt att evangelisera bibliskt och göra si eller så.”
Men när jag läst den lilla introduktionsboken verkar det mer flexibelt.
Det är naturligt, särskilt för yngre ledare, att det är någonting de vill-
-och sedan läser de en bok och ser detta som berättigande för detta.
Boken var i själva verket en uppmuntran, men inte bindande i varje detalj.
Ja, boken vände sig främst till den evangeliska rörelsen i USA.
Istället för en allmän ecklesiologi var den en särskild föreskrift-
-för den miljö som amerikanska evangeliska församlingar befinner sig i.
Sammanfattningsvis är de nio sundhetstecken jag föreslår:
1. Utläggande predikan, det är där det börjar. 2. Bibelteologi.
Bibliskt Evangelium, biblisk omvändelse, evangelisation, medlemskap-
-disciplin, ledarskap och bibliskt lärjungaskap och tillväxt.
Hur relaterar då dessa till de klassiska kännetecknen?
Till en viss mån, jag talade om det i introduktionen.
Ordets förkunnelse är det första av dessa tre eller fyra.
De övriga inbegrips – som du formulerade det – i gemenskapen.
Hur definierar du utläggande predikan?
Poängen med passagen är poängen i predikan.
Kan du utveckla detta lite mer…?
Crawford, vad skulle du vilja tillägga?
Jag håller med och jag har en ganska bred definition av “utläggande”.
En del menar att temapredikningar inte är utläggande.
Jo, man kan ha ämnes-utläggning, så länge texten förklaras.
Man tillämpar den på ämnet på ett sätt som hedrar författarens avsikt.
Det bokstavliga historisk-grammatiska ramverket.
Men sättet du förklarar detta på kan variera. Utveckla detta gärna mer…
Att bara sammanfatta principen i texten är inte alltid utläggande.
Jag börjar förbereda predikan på ett tomt blad.
Jag har läst texten förut och tror den, men jag har tänkt på hur-
-jag skulle predika den. Så jag letar inte i texten efter skilsmässa.
Jag letar inte i texten efter församlingslära.
Jag kommer till vad som än är i detta kapitel i Efesierbrevet.
Jag vill predika med denna vers i Markusevangeliet eller denna psalm.
Om jag studerar detta och försöker reda ut vad texten säger-
-då anser jag att det är en utläggning. Jag kan ha fel eller rätt i det.
Du menar att du sammanfattar exegesen, insikten och texten-
-och på så sätt är den trogen texten och därför är det en förklaring.
Och jag predikar om det för att detta är vad texten handlar om.
Jag fattar.
Minns du den galna serien där du höll en predikan för varje bok i Bibeln?
Ja, jag gjorde småprofeterna som en 13-veckors serie-
-och något år senare gjorde jag evangelierna.
-En predikan om Lukasevangeliet?|-Ja, utläggande predikningar.
Det var väldigt manligt gjort!
-Ja, jag kan ibland, Tim.|-Vilken preacher-man. Men…
Detta kommer från “mannen med rösten”. Denna varma baryton-
-och underbara berättarstil. Jag vill bara krypa upp till radion.
Detta brukar kallas “teologiska påhopp”…
Det är underbart!
…Det här är fascinerande.
Om man ska predika om Lukasevangeliet och försöker utröna huvudsakerna-
-som Lukas försöker säga, och gör predikopunkterna som utläggning-
-då går man uppenbarligen inte vers för vers.
Exakt, jag tror det är svårare beroende på textens genre.
I Psaltaren skulle jag kunna ha en utläggning om ett enda ord.
Det skulle vara svårt att göra på ett bra sätt.
Det skulle nog vara lättare att gå igenom hela psalmen.
Men jag tror det går. Man kan även predika hela Habackuk i ett svep.
Även Jesaja. Jag tror det är svårare, men jag tror man kan det.
Skulle du gå så långt… jag får återkomma till den lokala församlingen.
Detta ska inte handla om förkunnelse men det spelar nog ingen roll för er.
Tror du att varje passage i Bibeln har en enda punkt, en huvudidé-
-som författaren försöker förmedla? Jag gör det inte, men du kanske?
När du säger att poängen i predikan är poängen i texten tänker jag ofta att-
-det ju finns flera poänger här, jag tror inte att jag måste predika alla-
-varje gång och jag vet inte vilken Lukas ser som viktigast just här.
Det är även ett visst antal punkter jag predikar på.
Jag håller nog med, men det går om vi gör vårt jobb som exegeter.
Tre agnostiker som tittar på samma passage skulle kunna säga-
-väldigt intressanta saker för oss om texten.
Jag tror att Bibeln är tillräckligt tydlig, det är rimlig kommunikation.
Den är tydlig nog, vi bör faktiskt kunna hävda inför människor vad-
-poängen med denna text är.
Ett sundhetstecken är alltså att ha utläggande predikan…
…och vi har nu definierat det.
Håller du med om vad vi just har sagt, Crawford?
Det är inom rimliga gränser…
Du gillar inte idén om att låta agnostiker predika?
Nej, inga agnostiker predikar i min församling heller.
Vi har det sällan.
Jag predikar igenom Jakobs brev just nu. Denna bok är svår-
-om man ska predika en helhetsbild av den.
Den är som ett löpande e-mail till barnen i college.
Du tar upp olika ämnen. Samma sak i Första Johannesbrevet.
Vi behöver vara försiktiga så vi inte stadfäster någonting som kommer att-
-måla in oss i ett hörn och får oss att hamna i ett fack.
Vi måste vara Skriftens tjänare, och ge det Skrifterna ger oss.
Jag brukar använda mig av bilden med bra slagmän. Jag älskar baseboll.
Bra slagmän kan träffa alla typer av bollar var de än kastas.
Unga predikanter blir ofta låsta i en viss metod eller en mall-
-och så tvingar de in texten i mallen istället för att ge vad texten ger.
Även predikans struktur bör komma utifrån detta. Inte helt, men…
För mig är detta verklig utläggning.
Ja, försök även finna huvudtanken i Ordspråksboken 11. Jag utmanar dig!
Har inte du predikat en serie genom Ordspråksboken, Tim?
Ja, vet du vad jag gjorde?
Du bara visade hur vi inte når upp till allt, det är uppfyllt av Kristus.
Det finns två sätt att predika Ordspråksboken. Antingen tematiskt.
Vad säger Ordspråksboken om skilsmässa, familj, arbete…
Men Don Carson visade mig tillrätta och sa att genom kapitlen-
-ser man faktiskt att det finns ett par teman inom kapitlen.
Ett kapitel kan ha ett stort antal saker om ett ämne-
-så om man gör det så kan man missa detta också.
Du har även det som jag gjorde. Jag har gjort två serier om Ordspråksboken.
Den ena tematiskt, lite som Derek Kidner…
Jag gjorde detta för kapitel 10 till början av 31.
Men för några år sedan kom jag tillbaka och gjorde kapitel 1-9 och 31.
Du som lyssnar kanske undrar vad utläggande predikan är.
När jag hör dess motsats, vet jag vad det är.
När jag hör någon som inte tar texten på allvar och ältar samma saker…
…och bara vill ta avstamp från någonting som finns i texten.
Då är det tydligt att personen utnyttjar texten för sin käpphäst.
Han är inte underordnad Skriftens Ord utan kommer med sina egna ord.
Detta har ofta gjort mig så ledsen, för det allra-
-roligaste är ju själva predikoförberedelsen.
När jag börjar förbereda predikan försöker jag inte hitta på något.
Jag har en viss idé, särskilt om det är en mindre text, om vad poängen blir.
Vi måste titta lite i förväg när vi planerar mötet, psalmerna och-
-bibelläsningen. Men det är så uppfriskande att varje vecka-
-få bli konfronterad med Ordet när jag studerar på ett sätt jag tror-
-måste vara en av de bästa sakerna med att vara pastor.
Detta får mig att tänka på en sak, som jag tror gör att vissa predikanter-
-är effektiva medan andra inte är det. Det står nämligen och faller-
-med deras förtroende till Ordets kraft.
Det är detta som utläggningen gör för dig, sett inifrån.
Du står bakom denna bok, öppnar munnen – jag avser inte volym och känsla-
-men du öppnar munnen och predikar med säkerhet i den helige Ande.
Du måste alltså stå där – bakom texten.
En del av de saker jag haft svårt med i detta som pågått de senaste 15-20 åren-
-där vi flirtat med åhörardynamik, försökt avgöra om vi bör vara predikanter-
-eller kristna “kommunikatörer”, är att vi förlorat-
-detta förtroende för Guds Ord, till detta folk, vid denna tidpunkt-
-och Ordet levereras med en brännande skärpa.
Jag tror, att när man står som tjänare till Bibeln och står på ansiktet-
-inför Gud, och du har studerat och lagt ner ditt allt i denna text.
Gud har talat, och säger någonting till människorna i denna tid.
Detta lägger mer till fallet för utläggning.
Jag vill gå vidare till biblisk evangelisation, men ska fortsätta-
-till ett par av de bibliska kännetecknen på en församling, eller de nio-
-eller NÅGRA nio – äh strunt i det. Kännetecknen är ett försök att kalla-
-den lokala församlingen tillbaka till grunderna, men jag vill ändå-
-hävda att det fortfarande finns viss flexibilitet, vad gäller kulturen-
-och människors sinnesstämning gällande dessa grunder.
De är grunder som inte är avsedda att knytas till 9 Marks-organisationen-
-eller något förlag, ingen försöker tjäna sig en hacka på det.
De är saker som ingen egentligen är intresserad av att tala om-
-och som pastorer blir vi översköljda av brev från människor som-
-vill göra reklam för saker de vill tjäna pengar på.
Jag menar nu inte att pengar är dåliga, och att man inte får ta betalt-
-för en konferens. Det är helt okej att ta betalt för TGC, det finns kostnader.
Men det finns saker vi pastorer behöver göra, som det inte finns-
-något ekonomiskt intresse av att påminna oss om.
Jag är rädd att dessa är några av de sakerna.
Jag ska försöka prata klart om predikan, men jag tänkte att det-
-har varit mycket prat om dialogisk predikan. Många anser att predikan är ute.
Det var fascinerande att läsa Martyn Lloyd-Jones’ Preaching and Preachers-
-eftersom man gjorde en nyutgåva och några av oss skriver inledningarna.
Jag förvånades över hur långt han kunde se. Detta var år 1968 då han var 78 år.
Eller, jag vet inte, men han säger: “Vissa säger att predikandet är ute.”
“Man får inte längre mässa, utan måste ha dialog.”
Man måste tala bakåt och framåt, man får inte säga “så säger Herren”.
Men här finns en dialogisk sida. Jag lyssnade nyss på en predikoserie-
-från min församlings tidiga dagar, om äktenskap, från Efesierbrevet 5.
De är dels väldigt svåra att skriva av. Jag har försökt göra detta nyss.
Det är svårt för att de är så oorganiserade.
Jag gjorde nämligen första veckan, och nästa vecka gick jag upp och sa:
“Efter mötet förra veckan kom flera upp och ställde ett par likartade frågor.”
“Jag tror att ni har rätt men låt mig ge er lite goda bibliska svar”-
-“på dessa frågor.” Så jag gav ett tillägg till förra veckan och sa:
“Ni har rätt, jag tog inte upp detta.” Så håller jag på i en kvart-
-för att sedan gå till nästa ämne.
När jag kom till tredje veckan hände samma sak. Jag sa:
“Många av er har kämpat med dessa saker, eller fick hjälp av detta”-
-eller ställde en annan fråga. Till slut hade vecka fyra ett tillägg till-
-vecka 1, 2 och 3. Sedan kom jag till 4, och predikningarna hade stor verkan-
-för de som lyssnade då, men det var väldigt personligt.
Människorna förstod tydligt att jag talade direkt om saker som-
-de brottades med. De brukade komma och prata med mig efteråt.
Och jag talade i en halvtimme till en timme och frågade dem.
Det var absolut en dialogisk sida av detta som jag faktiskt förlorat-
-för att församlingen har blivit större. Och det finns ingen anledning-
-till att man inte kan ha utläggande predikan och samtidigt på ett sätt-
-stå där uppe och säga vad Guds Ord är. Samtidigt var det en dialog.
Det ser jag som att predika som en pastor. En sak jag fått lära mig.
Jag är nybörjare som pastor, jag studerade för fem och ett halvt år sedan-
-och har ägnat 27 år på resande fot.
En sak jag kommit till rätta med är att det är skillnad mellan att predika-
-på en tillfällig konferens och att predika som en herde.
För ditt mål som herde är att föra dem till mognad i Kristus-
-och texten masserar deras hjärtan. Du hjälper dem klä på sig.
Ibland tror jag att jag, som pastor, måste se en predikan-
-eller kanske hela predikan under en tre veckors period.
Istället för bara en gång på mötet och sedan gå vidare.
Kan vi tala om evangelisation i den lokala församlingen?
Det är en annan av Marks marker.
Mackans mackor.
Du har byggt ut detta, du har gjort andra böcker om biblisk evangelisation.
Kan du berätta lite om vad du menar när du säger: “Jag vill gärna se”-
-“biblisk evangelisation som en viktig prioritering i varje lokal församling.”
Jag vill först reda ut vad vi ledare och kristna associerar med evangelisation.
Ibland tänker vi oss att apologetik är evangelisation. Jag tror inte det.
Apologetik är viktigt, men jag tror inte att apologetik är evangelisation.
Jag tror inte att dela sitt vittnesbörd är evangelisation.
Det kan inkludera Evangeliet men det kan lätt bara bli en trosupplevelse-
-och särskilt i dagens samhälle kommer ingen att invända mot detta.
Jag tror inte resultatet av evangelisation är evangelisation.
I mer väckelsekristna delar av den evangeliska rörelsen-
-kan ibland evangelisation förväxlas med resultaten man ser av evangelisation.
Jag älskar Packers bok Evangelism and the Sovereignty of God.
När vi evangeliserar ger vi de goda nyheterna-
-och det är upp till Gud den helige Ande vem som gensvarar.
Vi bryr ju oss om vilka som gensvarar, det är därför vi ger våra liv-
-till att göra det vi gör, men vi vet att det är Gud som ger växten, 1 Kor.
Det är Gud som ger liv. Så vi har den stora förmånen att nå ut med budskapet-
-och sedan är det upp till Herren vad som ska hända med det.
Uppmuntrar du gärna till en viss metod för att göra det.
Spelar det någon roll om predikanten ger de goda nyheterna och att alla-
-tar med sina vänner att lyssna och så är det bra, eller är det också bra-
-om folket är tränat till att sitta ner på ett kafé och dela Evangeliet-
-med någon genom att läsa igenom delar av Markusevangeliet.
Spelar det någon roll för dig, eller säger du att biblisk evangelisation-
-bara måste ske men sättet är upp till var och en, eller ger du förslag?
Typ, sättet är upp till dig, men jag tror vi alla är eniga om att-
-det måste hända i predikstolen. Bara som en förebild att lära församlingen.
Men sedan måste det även ske dagligen i den skingrade församlingens liv.
Ja, och jag tror att detta också är en ledarskapsprincip, för när allt-
-kommer omkring finns där en önskad destination som var och en behöver nå.
Om jag vallar mitt folk måste jag visa en bild av evangelisation.
Jag måste evangelisera, det måste vara en del av vem jag är.
På så sätt är det ett förkroppsligande, men det finns en biblisk-
-filosofi för hur man tjänar som också spelar in här.
För vår roll, enligt Ef 4, är att utrusta kroppen och förbereda dem-
-och sedan sända ut dem. Så jag ser det som att träningen, mobiliseringen-
-och skapandet av en rörelse, utgör själva missionsbefallningen.
Detta är vad jag vill föra människorna till.
Och Crawford, någonting som är fascinerande med dig är, att i 27 år-
-gjorde du detta som en del i en rörelse. Campus Crusade ser sig gärna-
-som en rörelse. Men av någon anledning bestämde du dig för att se-
-den lokala församlingen som Herren kallade dig till, och du beskrev nu-
-att du vill se en rörelse i församlingen.
Ja, det hänger ihop. För det första har jag alltid varit en-
-församlingsman även när jag var i Crusades personal.
Ibland får Crusade kritik på grund av några få av dess arbetare.
Och så har det blivit en karikatyr av helheten.
I stort sett är alla anställda verkligen passionerade om den lokala-
-församlingen. Men som pastor kände jag mig delvis kallad att lämna-
-Campus Crusade och gå till den lokala församlingen av två skäl.
Först kände jag en djup längtan att vara herde för Guds folk.
För det andra ville jag praktiskt delta i församlingen, Guds rörelse.
Och jag tror, att oavsett vilken obunden organisation…
…om de har rätt syn på missionsbefallningen, fungerar det där.
Och så bör det även fungera i lokala församlingar för det är Guds hjärta.
Har du en viss typ av personlig evangelisation som de undervisas i?
Nej, jag gillar det du sa nyss. Campus Crusade använde “de fyra lagarna”-
-och nu “Knowing God”, det finns alla möjliga olika tekniker.
Men man får akta så att man inte framställer tekniken som Evangeliet.
Korset är Evangeliet. Så vi har många olika strategier i församlingen.
Det enda vi som ledare ser till är att strategierna kretsar kring korset.
Korsets klarhet, människans främlingskap från Gud, tro och omvändelse.
Detta är kärnan i vårt budskap.
Jag tänkte säga när det gäller Crusade, att jag fått intrycket att-
-de ser det som att vi alla är evangelister.
Jag undrar om du fann en annan attityd när du tog dig till församlingen.
De flesta församlingsmedlemmar anser inte att detta förväntas av dem.
Du gör en helt riktig observation där.
De flesta försöker bara få sitt liv att gå ihop.
De ser sig nödvändigtvis inte som evangelister.
Har de en verklig relation med Jesus bryr de sig förstås om sin granne.
Men alla ser sig inte på detta sätt. Någonting jag haft svårt att vänja-
-mig vid är att ständigt lista ut hur människor ser sig själva.
Och hjälpa dem med att se hur stort det är med mission.
Och hur missionen påverkar deras dagliga liv.
Så mycket av detta arbete har du fått göra i predikstolen?
Ja, man måste nästan predika lite för mycket om detta. Överbetona det.
Detta skapar förstås en miljö för detta.
Tim, hur är den evangelistiska kulturen i Redeemer?
Får jag fråga en sak, så lovar jag att svara.
Du har läst The Trellis and the Vine va?
Det är en australiensisk bok, och den var verkligen träffande.
De första åren i Redeemer fanns det en stark evangelistisk dynamik.
Man skulle kunna säga att vi hade väckelse för en liten tid.
Precis som Charles Spurgeon såg flera omvändelser fån 1850-60 än-
-resten av sitt liv sammanlagt, och han blev en bättre predikant med tiden.
Jag ser inte heller den evangelistiska dynamiken lika starkt nu.
Vi blir större och det faktiska antalet omvända ser bra ut.
Men det är 3 000 människor som ger lika många omvändelser-
-som 300 människor brukade göra.
När jag läste den här boken såg jag att, oj, det är en bra uppskattning-
-av vad som hände. Ingen bok är mirakelmedicinen, en del kan ifrågasättas.
Denna bok tycks tona ner vikten av förkunnelse och även gemenskap.
Men iallafall, grundtanken där är att det är pastorns jobb att vara-
-påtagligt gudfruktig, vilket ger honom trovärdighet hos ett betydligt-
-antal människor i församlingen – lekmannatjänarna.
Han har en pastoral relation med dem, med innehåll som han vill lära.
Men relationen är nästan lika viktig som innehållet.
Denna kan ge lekmännen kraft och frimodighet att tjäna i vardagen.
Jag gillade hur boken började väldigt långt ner.
“Talar du med icke-kristna vänner? Vet de att du går till kyrkan?”
Detta kom först. Nämner du alls att du går till kyrkan för icke-troende?
Det är ganska grundläggande, men många gör inte ens detta.
Nästa är att man kanske säger någonting positivt om församlingen.
Det tredje kanske är att man frågar andra om vad de tror på.
När man sedan har 10-20 % av församlingen i denna pastorala relation-
-p.g.a. att man lärt dem, älskat dem och visat dem det-
-och de kan ringa dig och känner att de har ditt stöd, så är de faktiskt-
-ute och verkar i Ordets tjänst, som lekmän. De berättar om sin tro.
Det är förstås inte bara evangelisation, utan själavård, uppmuntran o.s.v.
När jag läste detta tänkte jag att detta nog är den dynamik jag sett-
-i församlingar med mycket omvändelser och aktivitet.
Colin Marshall, som är här idag, och Tony Payne har skrivit boken.
Ni kan köpa The Trellis and the Vine, en väldigt bra bok.
Vad har ni mer för delar av den evangelistiska kulturen i Redeemer?
Crawford talade om saker de använt. Har ni några program ni utvecklat?
Ja, jag ska berätta någonting om det, men jag tror faktiskt inte att-
-de är så viktiga. Vi började utveckla en del bra saker i evangelisationen.
Men de kom i efterhand, det var redan någonting vi höll på med.
Det handlar i själva verket mer om pastoral kontakt och andlig tillväxt.
Vi talar om att ha en kultur som evangeliserar och lärjungatränar.
Kallar du dig Jesu lärjunge och inte hjälper andra att följa, vad menar du?
Inte för att hoppa på någon, men om Jesus gav Sitt liv för andra-
-varför evangeliserar du inte? Vad menar du med “lärjunge”?
Församlingen är ju en dynamisk organism.
Vi försöker organisera allt för mycket, vilket egentligen motverkar oss.
Där Guds liv är, och vi vandrar i Andens fullhet, lyder sanningen-
-och ger näring åt människor, är lyhörda för Gud och de förlorade…
Det är där det ligger.
Undervisning är bra och behövs men vi ägnar för mycket tid åt “hur man gör”-
-än det som rör hjärtat.
Som pastor vill jag i församlingen se en evangeliserande kultur.
Finns detta i församlingen kan vi ge dem bra verktyg som de kommer använda.
Verktygen är till bra hjälp och jag ger dem gärna verktygen.
Upptäckten till exempel, den boken kan ni skaffa.
Sex studier genom Markusevangeliet. Two Ways To Live är också bra.
Dessa är bra, lättanvända verktyg jag kan rekommendera.
Och när vi predikar ger vi exempel för kristna att tala med icke-kristna.
Det är inte bara Evangeliet till de icke-kristna som kanske lyssnar-
-utan de mängder av kristna får se exempel på att tilltala icke-kristna.
Man visar även hur man kan ta upp en fråga med icke-troende.
Själva kulturen är ju huvudsaken och här är några fler verktyg.
En sak vi gjort lite annorlunda är att ta icke-kristna på restaurang.
Vi låter dem veta vad ämnet är och någon talar om huruvida religion-
-leder till krig, kan en kristen vara en god medborgare? Ondskans problem?
Så kommer en 40-minuters frågestund. Alla måste ta med en icke-kristen.
Det är lite som man gör på universitetsområdessatsningar.
Vi har även haft bönemöten där man ber för icke-kristna vänner-
-och familjer. Det är som en metod som skapar en evangelistisk kultur.
Det är bönemöten där man berättar om och ber för sina vänner.
Vi har bönemöten på söndagskvällarna. Vi har en 2 timmar lång gudstjänst.
Vi ber medlemmarna komma på söndagskvällen främst för att be.
Vi har ofta 2-3 böneämnen om evangelisation.
Jag fick ett mail från en broder i församlingen som ska starta ett-
-evangelistiskt bibelstudie på jobbet. Han får en minut att berätta om det.
Sedan ber vi för detta. Då får de även en förebild samtidigt som de ber.
Vi försöker introducera evangelisation i allt.
På söndagsmötena har vi berättelser om förändrade liv, om vad Gud gjort.
Det här är verkligen värdefullt och berör människor.
På lördag ska vi ha en dag som vi gör varje år med många fattiga.
Vi har en organisation med 20 församlingar för att ta hand om de fattiga.
Vi tar också tillfälle att berätta Evangeliet för dem.
Vi försöker uppmärksamma folket om att allt vi gör bör leda oss till Jesus.
Jag vill nu byta ämne lite osmidigt…
Du är lite av en guru som kan säga vad som ska ske i framtiden.
Du bor på Manhattan, och det som sker där kommer till oss senare.
-Nu är jag lite nyfiken…|-Vi har höghus…
Vi i Atlanta och Washington D. C. ringer i telefon och försöker förstå det.
Om Herren dröjer till 2080 och evangelisk kristendom finns kvar i USA-
-tror du att det finns många levande pastorer?
Levande? Vad menar du?
Man har ju pastorer och predikningar på video nu för tiden…
Tänk dig detta samtal mellan två evangeliska kristna i framtiden…
“Tom, jag hörde att ni funderar på att skaffa en levande pastor?”
“Ja, vi fann en vi gillar i Wisconsin…”
“Men levande pastorer kan ju bli ganska jobbiga.”
“Vi kör med Tim Keller, han är ju en klassiker. Vi har 30 år inspelat.”
“Många gillar Keller. En kyrka i Florida hade honom i 10 år – jättenöjda!”
Är detta vad som väntar år 2080?
Nja…
Jag är inte heller så förtjust i predikningar som sänds på flera platser.
Jag kommer inte säga emot dig.
Jag vill inte döma någon annan medlem i denna koalition… EN koalition…
Förr hade vi fyra söndagsmöten och jag predikade på varje.
Sen blev det fem, och vad skulle vi göra? Jag klarade knappt fyra…
Märkligt nog fick vi tanken att göra detta med videor.
Vi hade kunnat ha det på 1 av 5 och jag var på de övriga 4.
Men 110 % av alla sa nej – detta är inte framtiden!
“Allt byggs bara kring dig och inga andra predikanter får komma fram.”
Det blev jag väldigt glad för, och det är ju så du ser det också.
Jag tror faktiskt inte att folk gillar avståndet till predikanten.
Det har även att göra med storleken – om församlingen är 4 000-
-eller 800 pers är det inte samma sak som om man har 20 eller 200.
Så storleken har ju att göra med vilken distans man känner.
Men när man använder video på detta sätt och visar på flera platser.
Tror du det är för långsökt om den evangeliska kulturen vänjer sig vid att-
-ha en levande pastor som sköter själavård och en som undervisar via video?
Vi har ju även radiopredikningar. Vad tror du?
Jag tror tyvärr det kan gå åt båda hållen.
Det är ju inte helt ovant att se saker på en skärm.
Jag har många principskäl till att ogilla dem, och jag gav ett.
Det blir liksom inga framtida pastorer och ledare.
Jag kan också ha dåliga skäl, som att jag inte brukar titta på en skärm.
Det kan ha med min ålder att göra. Men så är det inte för många unga.
Därför kan det gå åt båda hållen.
Det finns nackdelar med stora församlingar men många klarar sig bra också.
Det finns en liten baptistförsamling i Georgia som saknar pastor.
De älskar Adrian Rogers och visar honom på en bildskärm i kyrkan.
Man måste även ha en pastor. Församlingen behöver inte bara undervisning.
Förr var det många frikyrkor som saknade pastor och bara läste en predikan.
Det är svårt att sätta gränser och säga att detta är synd och ondska.
Men man kan också gå åt det hållet för att samhället bär dit.
Men jag hoppas inte det, jag tycker inte det skulle bli bra.
Jag är inte bipolär i denna fråga. Det fungerar ju.
Siffrorna ökar och människor blir faktiskt tjänade genom det.
Det finns absolut även sätt att vara mer personlig i det.
Dessa platser har sina egna pastorer, men de kopplar också in en skärm.
Jag har lite samma inställning som dig, Tim.
Men det finns viktiga frågor som man måste svara på.
Man måste, i slutändan, välja hur man ska bygga församlingen.
Antingen bygger man den kring en personlighets styrkor och gåvor.
En person har stark förmåga på att kommunicera – detta har ju ni…
Ni kan alltså använda och bygga på detta. Det funkar alltid.
Eller så bygger ni det kring tillökning och nytestamentligt lärjungaskap.
Så tar ni fram ledare avsiktligen. Det senare går jag i god för.
Med tiden tar man fram alltmer ledare, det här är mer som i Nya testamentet-
-och Paulus’ strategi. Frågan är alltså inte vilket som funkar.
Men då kommer man alltid ha ledare som tar itu med särskilda frågor-
-och ser att de måste investera i liv och förbereda dem för framtiden.
Ge dem plats att tjäna, så blir lokalförsamlingen en grogrund för ledare.
Lägg sedan din strategi i denna princip. Ungefär så.
Med detta dör även all dialogpredikan.
När man står där och vi ser på varandra så påverkas vi.
T.o.m. ljushyade människor kan signalera för predikanten…
-…på sätt och vis…|-Detta måste jag höra!
Ljushyade människor signalerar för predikanten om de förstår eller ej.
Om de är förvirrade, berörda eller överbevisade.
Mörkhyade är ofta lite mer tydliga när de lyssnar.
Men iallafall så påverkar det dig, det pågår en interaktion.
En del gudstjänster är ju lite mer multietniska och ungdomliga.
Andra är mer homogena och äldre. Jag ser det direkt och det påverkar-
-hur jag tillämpar texten.
Men på en skärm går inte detta. All interaktion är bruten.
Man går miste om någonting enormt där!
Ja, och när du predikar måste folket känna din kärlek till Gud och till dem!
När man predikar har Gud gett en någonting att säga till folket.
Det kommer ner här och går igenom hit och dit.
Visst kan jag beröras av en CD. Men tittar man någon i ögonen…
…så är detta själens spegel. Där och då äger den andliga dynamiken rum.
Varför har du Guds Ord öppet?
Jag tänkte bara att vi enligt Ef 4 behöver se att Kristus ger gåvor.
Några till pastorer och lärare. Så om en församling vill ha en herde-
-så kommer Kristus att ge dem en. Det är Hans verk och vi ber och litar.
Vi verkar alla ense om att det är mer nackdelar med videopredikan.
Men vi vet att detta är viktigt för andra koalitionsmedlemmar.
Vi gör inte en linje och säger att detta är en synd eller ej.
Jag kan också se skäl till att jag själv kan göra det nu.
Om det plötsligt blir förföljelse och alla måste gå under jorden-
-och vissa i församlingen endast kan få dig via en datorskärm på söndag-
-i flera veckor. Är det en synd? Nej.
Man kan tala mycket fram och tillbaka men vi tror inte det är en bra trend.
Detta är vi nog ense om. Men det kanske är 50/50.
Som den mest uttalade motståndaren mot multisitegrejer vill jag säga-
-att jag fröjdas när Evangeliet predikas, även om det är på en skärm.
Det är inte det visaste för en församling, men jag är så tacksam-
-att Evangeliet predikas.
En annan av dina nio sundhetstecken gäller medlemskap.
Vi kanske skulle prata lite om hur ni tar in medlemmar och vad det är.
Du har arbetat mycket med de här frågorna, men vi kanske inte är eniga.
I grund och botten, om man kommer regelbundet lär vi dem att de behöver-
-bli medlemmar i en församling. Det är grundläggande lärjungaskap.
Vill du inte gå med oss är det OK, men gå med i en evangelisk församling.
Du behöver officiellt vara under äldstebrödernas myndighet.
I vår församling har vi en sex veckors kurs de får gå på.
I slutet intervjuas de av en äldste om Evangeliet och deras liv.
Vi har specifika frågor. Kommer de från en annan församling frågar vi mer.
Om de nyss kommit till Kristus talar vi om grunderna i det kristna livet.
Sedan tar vi upp det på ett äldstemöte, om de godkänner går det till-
-medlemsmötet som vi har varannan månad.
De är inte där, men en äldste återberättar deras vittnesbörd-
-sedan är det omröstning i församlingen.
Vad innehåller era sextimmars kurser?
Församlingens trosbekännelse och förbund om hur vi ska leva tillsammans.
Sedan har vi en lektion om varför man ska gå med i en församling.
Många församlingar lägger inte vikt vid det, så vi förklarar detta.
Sedan hur vi bedriver mission, evangelisation, församlingsliv och-
-lite om den historiska bakgrunden.
Har Fellowship Bible Church alltid haft medlemskap?
-Nej.|-Var det du som införde det?
Jo, det var ju lite halvt om halvt innan jag kom dit…
Men vi förstärkte det en aning.
Detta kan låta negativt, men det är positivt. Medlemskap har även att göra-
-med ansvarighet och församlingsdisciplin.
En del har ingen ansvarighet fastän de kommit i 5-15 år.
De går under radarn och man kan inte hjälpa dem!
Vi är inte alltför strikta i processen. Vi ger dem en genomgång.
En genomgång av vilka vi är, vad vi vill göra och vad vi tror.
Sedan anmäler de sig till en halvdag där vi går igenom trosbekännelsen-
-samt detaljer om vad vi vill verka för. De får gärna ställa frågor.
Sedan intervjuas de av några ledare. Vi har inte omröstningar.
Den som intervjuar dem är den som får rekommendera dem.
Det är antingen en äldste eller någon annan andlig ledare i församlingen.
Sedan tar vi emot dem.
Vi är mer som er fast vi är presbyterianer.
Vi är lite efter baptisterna, vi har bara fem timmar, inte sex…
Jag grämer mig väldigt för detta.
Men vårt är väldigt likt, vi har fem timmar. Efter detta intervjuas de-
-av de äldste, och de äldste röstar bara – eftersom vi är presbyterianer.
Hur är det då med Andra Korinthierbrevet 2:6?
Friska upp mitt minne, broder…
Korinthierna hade ju uteslutit en kille… Sedan säger Paulus specifikt:
Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta.
I fråga om församlingsdisciplin, ja. Att ta in någon ser vi de äldstes-
-uppgift som, men uteslutning är det inte endast de äldste som gör.
Uteslutningen bör vara lika bekant som synden.
Kanske vår presbyterianska ordning inte stämmer med 2 Kor 2:6…
Vi får titta på det! Tack! Det är därför du är min vän. Jag uppskattar det.
En intressant sak nyligen var att vi lagt upp alla lektioner på nätet.
De finns inspelade, och man kan ta kursen på plats också.
Men detta visar hur misstänksamma vi är: Vi är entusiastiska över detta…
Man kan titta på dem och sedan komma och bli intervjuad…
…men vi vill även se till, så att de lär sig dessa saker också.
Inte för att vi antar att de inte gör det, men nyligen har vi tänkt-
-försöka jämföra mellan de som tar kursen på plats och online.
Om vi märker att de inte lär sig lika bra så vidtar vi åtgärder…
När vi pratar medlemskap med folk, har vi lite glimten i ögat.
Ibland ställer jag frågan: Vad är fördelarna med att vara medlem?
Det här är ju USA och man vill alltid ha särskilda förmåner.
Många har svårt att svara på frågan.
Till slut säger jag att det kanske inte finns några fördelar…
Församlingsdisciplin är ju en fördel, men så ser de flesta inte på saken.
Ungdomar som vi intervjuar ser det faktiskt som en fördel.
Ur ett amerikanskt konsumptionsperspektiv verkar medlemskap inte rimligt.
Man måste gå till rätta med detta. Du kanske inte är så entusiastisk över-
-att bli medlem just därför att du är så influerad av kulturen. Du säger:
“Vad kan jag få ut av församlingen?”
Att vara medlem betyder ju oftast att man kan få specialerbjudanden!
De flesta ser medlemskap som detta, som någonting för konsumenten.
Man betalar medlemsavgift, och så får man förmåner.
Så funkar det inte med församlingsmedlemskapet.
Det finns dock stora fördelar – men kanske inte vid första anblicken.
Församlingsdisciplin är en enorm fördel.
Här har vi Capitol Hill Baptist Church’ medlemskatalog.
Detta kan jag verkligen rekommendera er pastorer om ni inte redan har det.
Vi har bilder och kontaktinfo för varje medlem.
Så kommer du på intervju tar vi en bild.
Det är en bönelista och vi uppmuntrar medlemmarna att be igenom den.
Väldigt bra att ha för en pastor!
Bara så ni vet har Crawford och jag också våra kataloger på oss…!
Vi har dem i våra hjärtan.
Crawford memorerar sin, vilket är bättre än vad Mark gör.
Mark känner inte sitt folk tillräckligt väl utan måste ha med sig katalogen.
Tiden är ute. Vi har talat en hel timme om den lokala församlingen.
Jag hoppas ni fått lite klarhet, för det har inte jag.
Jag vill tacka mig själv…
Jag vill tacka Mark och Crawford som är riktigt goda vänner.
Er församling skulle må bättre om du också har andra pastorer till vänner-
-som funderat länge på dessa frågor. Så blir din lokala församling-
-mer lik det Jesus vill att den ska vara.
Tack för att ni kom.
Översatt av evangeliecentrerat.se|Med tillstånd.