Hur vi gör större gärningar än Jesus

Hur vi gör större gärningar än Jesus

Red. anm.: Detta är ett anpassat utdrag ur The Farewell Discourse and Final Prayer of Jesus: An Evangelical Exposition of John 14-17 och publicerades i samarbete med Baker Books.

”Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern” (Joh 14:12).

Den person som har sann tro på Jesus har fått löftet att han ska göra större gärningar än Jesus. Men vad betyder ”större”? Ska kristna utföra mer sensationella handlingar? Det är svårt att tänka sig mer enastående mirakel än de Jesus gjorde, så ”större” kan absolut inte ha den betydelsen.

Kan ”större” betyda ”fler” eller ”mer utspridda”? På det sättet har kristna verkligen gjort ”större” gärningar än vad Jesus gjorde. Vi har predikat över hela världen, sett miljontals män och kvinnor omvända sig, hjälpt till med stöd, undervisning och gett mat till ännu fler miljoner. De ”större” gärningarna kan därför vara en sammanfattning av dem som omvänt sig till Jesus genom lärjungarnas vittnesbörd (jmf. Joh 17:20, 20:29) och det överflöd av godhet som kommer från de omvändas liv.

Jesus säger att dessa större gärningar ska ske ”för jag går till Fadern”. Med andra ord är Jesu himmelsfärd efter hans död och uppståndelse förutsättningen för hans lärjungars missionerande. Att Jesus upphöjdes och förhärligades är dessutom förutsättningen för att den helige Ande skulle komma (Joh 7:39, 16:7) och hjälpa lärjungarna i deras vittnesbörd (Joh 15:26, jmf. 16:7–11). Av dessa anledningar kommer Jesu efterföljare att göra ”större” gärningar.

Men trots att denna förklaring utan tvekan är korrekt undrar vi varför talar Jesus om ”större” gärningar när det låter mer som att han talar om ”fler” gärningar.

Större privilegier i himmelriket

Att jämföra med ett annat av Jesu uttalanden kan vara till hjälp: ”Jag säger er sanningen: Bland dem som fötts av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den minste i himmelriket är större än han” (Matt 11:11).

Poängen med jämförelsen är, att trots Johannes Döparens ojämförliga storhet, så deltog han aldrig i himmelriket. Hans kallelse placerade honom för tidigt i frälsningshistorien för att han skulle tillåtas ett sådant deltagande. På det sättet är den minste i himmelriket större än Johannes Döparen. Det handlar om ett stort privilegium, en storhet som tilldelats oss genom privilegiet att få delta i det nya redan påbörjade eskatologiska skedet.

Det kan vara något liknande som Johannesevangeliet 14 syftar på. Jesus öppnar upp detta nya skede i frälsningshistorien genom sitt återlösande verk och genom att han ”går till Fadern” och när lärjungarna missionerar deltar de i de gärningar som hör till denna nya fas i eskatologin. Jesus deltog aldrig i denna fas när han verkade här på jorden. Det var genom vad han gjorde som denna tid kunde bryta in, men sedan lämnade han jorden och från och med pingst deltog han inte i skedet genom sin jordiska kropp.

Det betyder inte att Jesu lärjungar är större än vad han är. Det betyder att deras verk är större än hans eftersom de har privilegiet att få delta i följderna av Jesu fullbordade verk. Tills Jesus återvände till Fadern och sände den helige Ande var allt han hade gjort fortfarande ofullständigt. Som kontrast verkar lärjungarna i det nya skede som nu existerar därför att Jesus har fullbordat sitt verk. Deras verk är större eftersom de har privilegiet att verka efter fullbordandet.

Jesus vann våra privilegier åt oss

Denna magnifika tavla måste konstant hållas framför ögonen på var och en som följer och tjänar Jesus. Vår tro på Jesus kastar oss inte in i en kamp där vi är ensamma, där utkomsten är osäker och där den utlovade välsignelsen kommer oss till del först när vi nått himlen. Det är snarare tvärtom: Vår tro på Jesus kastar oss in i en kamp där det slutliga slaget redan har vunnits, där den utlovade eskatologiska välsignelsen redan har börjat verka, även om den ännu inte har fullbordats. Det är verkligen så att våra egna svaga försök har del i Jesu triumf och det verk hans utgjutna Ande utför när han kallar en oräknelig skara till att följa den Frälsare och Mästare som vi har förmånen att få tjäna. Så enastående underbar är vår kallelse och även våra mest triviala åtaganden måste ses mot denna storartade bakgrund.

Allt detta sker därför att Jesus efter korset fullbordar sitt verk att uppenbara vem Fadern är när han återvänder till Fadern. Detta verk kostade honom oerhört mycket. Två gånger uppenbarar han att han har djup ångest i sin själ (Joh 12:27, 13:21) medan han i tanken genomlider de timmar som ligger framför honom. Likväl är det just detta verk som utgör grunden för att han ska kunna säga till sina lärjungar: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig” (Joh 14:1).

Don Carson är professor emeritius i Nya testamentet vid Trinity Evangelical Divinity School i Deerfield, Illinois, och grundare och ledandeteolog vid The Gospel Coalition. Han har redigerat och skrivit ett flertal böcker.. Han och hans fru Joy har två barn.

Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition