En av mina personliga adventstraditioner under de senaste åren har varit att läsa kapitlet om inkarnationen i J.I. Packers Lär känna Gud. Detta är mitt absoluta favoritkapitel i min absoluta favoritbok (förutom Bibeln), och det är med glädje som jag ofta återvänder till det.
Packers bok är känd för den enkelhet och tydlighet med vilken han tar sig an grundläggande och komplexa sanningar, och bokens femte kapitel (“Ordet blev människa”) där han utforskar inkarnationen är inget undantag.
Att förstå tron
Packer konstaterar i inledningen det uppenbara: många eftertänksamma människor finner att evangeliet är svårt att tro, men många gör också “tron svårare än den behöver vara genom att de hittar svårigheter på ’fel’ ställen” (s. 64). Försoningen, uppståndelsen, jungfrufödseln och alla mirakler är alla svåra att tro på vid en första anblick, men allt detta bleknar jämfört med den kristna läran om inkarnationen. “Ingen uppdiktad berättelse innehåller något så fantastiskt som sanningen om inkarnationen”, betygar Packer (s. 65).
Genom att gripa tag i den här otroliga sanningen, finner också andra svårigheter i den kristna tron sin lösning.
“Ingen uppdiktad berättelse innehåller något så fantastiskt som sanningen om inkarnationen”
Om Jesus inte var något mer än en anmärkningsvärd person, blir det enormt svårt, om än inte omöjligt, att tro på alla andra svårbegripliga aspekter av den kristna tron. Men om Jesus är det eviga Ordet, “då blir vi inte förvånade över att hans inträde i världen kantades av nya manifestationer av skapande makt, precis som även hans liv i och hans utträde ur den här världen gjorde. Då är det inte heller konstigt att han som är livets upphovsman uppstod från de döda” (s. 66).
Tron på mirakler, jungfrufödseln och uppståndelsen står alla och faller med tron på att barnet i krubban var Gudamänniskan. Om Jesus verkligen var Gud kommen i köttet, menar Packer, var korsfästelsen det enda som inte uppenbart följer av inkarnationen. Hur kunde Gud utplåna världens synder genom en enda människas död på en “romersk galge”? Men om Jesus var Gud kommen i köttet var det möjligt för honom att ta bort all världens synd genom att han, som var helt utan synd, dog en syndares död på korset. “Inkarnationen är i sig själv ett outgrundligt mysterium, men den gör att allt annat i Nya testamentet blir greppbart” (s. 66).
Packers enkla och tydliga resonemang får mig att stanna upp och som Psalmisten utbrista: “Gud, i helighet går din väg. Vilken gud är så stor som Gud” (Ps 77:14)?
Gud blev människa
“Julens budskap vilar fullt ut”, menar Packer, “på det faktum att barnet i krubban, chockerande nog, var – Gud” (s. 69). Och inte bara Gud, utan Gud blev människa, född för att dö. ”Krubban i Betlehem”, skriver han, har sin avgörande betydelse som ett av de steg som förde Guds Son till korset på Golgata. Om vi inte ser detta samband har vi inte förstått vad det handlar om” (s. 71).
När Gud blev människa, var han inte Gud minus några av hans gudomliga egenskaper. När aposteln Paulus talar om hur Guds Son tömde sig själv och blev fattig ”visar sammanhanget att det inte är fråga om Jesu gudomliga kraft och egenskaper, utan om hans gudomliga ära och värdighet” (s. 73). Vad vi ser i evangelierna är inte att Jesus saknar gudomlig kunskap och makt, utan snarare att Guds Son håller tillbaka sina gudomliga egenskaper (s. 75). I utövandet av sin medlande tjänst var Jesus oerhört målmedveten; Faderns vilja skulle ske, varken mer eller mindre.
Jesus kan liknas vid en kroppsbyggare som bär sin nyfödda dotter. Han har styrkan som krävs för att lyfta stora stenblock och böja stål, men kraften nyttjas bara till det han har för handen – att ta hand om den lilla flickan.
Från fattig till rik
Sammankopplat till julens budskap om inkarnationen är påskens budskap om försoning. För om Jesus inte var Gud som blev människa, så är vi fortfarande kvar i våra synder. Men hemligheten i första advent är att Gud, i all sin rikedom, blev fattig så att vi ska kunna bli rika i Kristus (2 Kor 8:9). För Jesus innebar födelsen ett byte från rikedom till fattigdom, men för oss är den inledningen på den största framgångssagan – från fattigdom till rikedom – som världen någonsin har skådat, ljusets och livshoppets gryning för de som är döda i sin synd (Ef 2:1).
“Sammankopplat till julens budskap om inkarnationen är påskens budskap om försoning. För om Jesus inte var Gud som blev människa, så är vi fortfarande kvar i våra synder.”
Packer sammanfattar kapitlet genom följande tillämpning av adventstidens betydelse:
“Julens anda kommer inte fram hos en kristen snobb. Julens anda finner man hos dem som i likhet med sin Mästare lever hela livet efter principen att göra sig själva fattiga – att ge ut och att ges ut – för att berika sina medmänniskor. De satsar tid och gör sig besvär, de är målmedvetna och angelägna när det gäller att göra gott mot andra – och det inte bara mot sina egna vänner utan närhelst de ser ett behov” (s. 77). Låt oss under adventstiden reflektera över Guds ödmjukhet i det att han blev människa, en smärtornas man – en korsfäst man. Men låt denna reflektion också leda oss till handling, och forma våra liv till att bli bärare av den “julens anda” som Packer beskriver: där vi väljer den oansenliga krubban istället för den röda strålkastaren; där vi tjänar istället för att betjänas (Mark 10:45); Kristi anda, “den Allsmäktige uppenbarade sig på jorden som ett hjälplöst spädbarn, som inte kunde göra mer än att ligga och sprattla med benen och jollra. Han måste matas och bytas på, och han var tvungen att lära sig prata som vilket annat barn som helst” (sid. 65).
O kom låt oss tillbedja
Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition.
Du hittar Lär känna Gud på rotad.se
