Stephen Um undersöker hur Jesus, rättvisa och mission kommer samman. Video från The Gospel Coalitions missionskonferens år 2013 på Rosen Shingle Creek i Orlando.
JESUS OCH RÄTTVISA
Det är trevligt att få vara här.
Som ni kan se fick jag inte meddelandet om klädseln.
Jag är enkelt klädd. Men jag tog av mig slipsen.
Jag tänkte att jag får ha på mig det jag brukar hemma, och här är jag!
Jag ska tala om detta stora ämne: Jesus och rättvisa.
Det är ett ämne vi behöver tänka till ordentligt om.
C. S. Lewis har sagt att alla människor naturligt längtar efter rättvisa.
När människor grälar handlar det inte bara om att stoppa vissa beteenden-
-utan att också visa att de har rätt.
När vi vill hävda vår rätt säger vi även att den andre har handlat fel.
“Du har tagit min plats!” – “Låt honom vara, han har inte gjort dig nåt!”
Jag minns en gång för tio år sedan, då min andra dotter var omkring 6 år.
Hon var sen till skolan och vi bodde ca 20 minuter ifrån skolan då.
Det var mitt fel då jag inte planerat och blev försenad på morgonen.
I bilen på väg dit började hon bli lite nervös. “Pappa, kör dit fort!”
“Ja, jag gör mitt bästa.” Strax blev hon mer orolig.
“Är vi framme? Jag får inte komma för sent.”
“Om jag får tre förseningar kommer jag få kvarsittning!”
Jag började undra vad det var för sorts skola jag lät henne gå i-
-där hon får kvarsittning om hon blir försenad tre gånger!
Jag sa: “Okej, jag ska göra mitt bästa.”
Efter 30 sekunder sa hon: “Pappa, varför ska jag straffas”-
-“om det är ditt fel att jag kommer för sent?”
Först visste jag inte vad jag skulle säga, men jag kom på något-
-och gav henne en föreläsning om att vara förbundshuvud-
-och att representera ett kollektiv. Jag är kungen i Um-dynastin och-
-du får välsignelse om jag lyckas och förbannelse om jag misslyckas.
Men jag menar att hon förstod inom sig vad som var rätt och fel.
Hon såg att det var fel att straffas för vad en annan gjort.
Michael Sandel, en filosof vid Harvard, talar om de tre rådande paradigmen-
-att maximera välfärden, respektera friheten och främja dygden.
Detta ser vi i det politiska spektret med motsatta syner på rättvisa.
Högern säger att rättvisa är individens skyldighet-
-medan vänstern säger att det är kommunen och statens skyldighet.
För att göra det än mer förvirrande finns det flera kristna infallsvinklar.
Å ena sidan lägger vissa all betoning på evangelieförkunnelsen.
Sedan lägger andra all betoning på att visa Evangeliet genom handlingar-
-av rättfärdighet och barmhärtighet.
Frågan grumlas mer när vi går in mer i detalj och frågar:
“Hur är förhållandet mellan rättvisa och församlingens mission?”
Finns det sammanfattat i missionsbefallningen? En del har hävdat-
-att församlingens främsta jobb är att predika och göra lärjungar.
Andra hävdar att det handlar om samhällsreformer och engagemang.
Krocken mellan mission och rättvisa försvårar situationen drastiskt.
Kristna och församlingar delas. Teologer kan ha delade meningar i frågan.
Men även om det är svårt får vi inte vara rädda för att tala om rättvisa.
För det första finns det för mycket orättvisa i världen. Vi måste göra nåt.
För det andra, i Bibeln ser vi mycket tecken på att Gud är mån om rättvisa.
Vi ska titta på tre saker: 1: definition av rättvisa-
-2: förnekandet av rättvisa; 3: skipandet av rättvisa.
Först ska vi se på en definition av rättvisa, enligt Bibeln.
En definition var “rättvisa är att gå dit ‘shalom’ har kommit av sig”-
-“där samhällets svagaste faller mellan stolarna och vi har ansvaret”-
-“att reparera det. När vi ser att det inte är som det ska”-
-“måste vi sträva efter rättvisa. Vi måste ta bort allt förtryck.”
“Rättvisa är att ordna världen enligt Guds rättfärdighet.”
“Gud är rättvis och rättfärdig, och har skapat människan i Sin avbild.”
“Vi är kallade att återspegla Guds avbild.”
En annan definition: “Att bygga in Guds godhet i samhällsordningen.”
“Att ge människor vad de förtjänar då de är Guds avbild.”
“Alla förtjänar att inte vara slav, bli misshandlad eller våldtagen”-
-“eller dödad. Det gäller inte bara att hjälpa de fattiga”-
-“utan dem vars rättigheter kränks.”
Först ska vi se på hur rättvisan grundas i Guds karaktär.
I 5 Mos 10 står det: “Ty HERREN, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas”-
-“Herre, den Gud som är stor, väldig och inger fruktan, som inte är”-
-“partisk och inte tar mutor. Han skaffar den faderlöse och änkan rätt”-
-“han älskar främlingen och ger honom mat och kläder.”
5 Mos 32:14: “Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty alla hans”-
-“vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han.”
Ps 140:13: “Jag vet att HERREN skall utföra den förtrycktes sak”-
-“och skaffa den fattige rätt.”
Ps 140:13: “Jag vet att HERREN skall utföra den förtrycktes sak”-
-“och skaffa den fattige rätt.”
Samhället som ser Guds karaktär, som rättvisan har sin grund i-
-bör också reagera genom att återspegla Guds karaktär.
Jes 1:17 “Lär er att göra det som är gott, sök det rätta. Tillrättavisa”-
-“förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak.”
Sak 7:10 “Förtryck inte änkan, den faderlöse, främlingen och den fattige”-
-“och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.”
Dessa kallas de marginaliserades kvartett, de sårbara, som är i nöd.
Änkan, den faderlöse, invandraren och den fattige.
Bibeln förser oss därför med olika strukturer att hjälpa dem.
I 3 Mos 19 talas det om hur de inte skulle plocka upp ströaxen.
“Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd”-
-“och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp.”
“Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen.”
Ströaxen, sabbatsåret, jubelåret… GT ger samhällsstrukturer-
-så att vi ska gensvara till Guds karaktär, som är rättfärdig-
-och vill lätta de marginaliserades börda.
Kevin DeYoung och Gilbert har visat att vi bör vara försiktiga-
-just i Nya testamentets och församlingens tidsålder. En del har förändrats.
Vi är inte ett forntida jordbrukssamhälle. Gud har inte gett oss egendomen.
Vår tids länder ingår inte i Sinai förbund. Detta är bra att tänka på.
Men även om dessa skillnader mellan GT och NT finns-
-har inte Guds karaktär och uppfattning om rättvisa ändrats.
Gud kallar fortfarande Sitt folk att återspegla denna karaktär.
Jesus motsäger inte GT:s lagar om rättvisa utan drar dem till sin spets.
Han säger: “Er rättfärdighet måste överträffa fariséernas.”
Matt 23:23 “Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare!”
“Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det viktigaste”-
-“i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten.”
“Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.”
Jesus lägger hela Gamla testamentets lag under det stora budet:
“Älska Gud av hela ditt hjärta, själ, förstånd. Detta är det största budet.”
“Det andra är: Du ska älska din nästa som dig själv.”
“På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.”
GT:s idé om rättvisa sammanfattas under NT:s idé om ens nästa.
Det finns ingen motsättning mellan det stora budet och missionsbefallningen.
Rättvisan har alltså sin grund i Guds karaktär.
För det andra drivs rättvisan av nåden.
5 Mos 10:18-19 “Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar”-
-“främlingen och ger honom mat och kläder.”
“Också ni skall älska främlingen för…” här är anledningen:
“…för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.”
“Därför att Jag räddade er när ni var främlingar i Egypten”-
-“ska på samma sätt också ni vilja hjälpa dem som är i nöd.”
Han rotar detta i hur Han räddade Sitt folk. Det drivs av nåden.
I Generous Justice skriver Tim Keller: “De som är medelklassiga i anden”-
-“brukar vara likgiltiga inför de fattiga.”
“Men de som inser nådens Evangelium och blir fattiga i anden”-
-“kommer på sig själva med att vilja hjälpa de materiellt fattiga.”
“Om vi alltså inte är medelklassiga i anden, utan fattiga i anden”-
-“då kommer Evangeliet få oss att vilja sträva efter rättvisa.”
Rättvisan är även holistisk. Jesus mötte människors alla behov-
-inte bara de andliga behoven, utan även de fysiska, materiella, psykiska.
Han botade, gav dem mat, drev ut demoner, tog hand om människor.
Han lindrade deras lidande. Rättvisan är holistisk.
Rättvisan är även radikal. Jesus kräver fullständig lojalitet-
-när vi uttrycker rättvisan och återspeglar Guds karaktär.
Luk 14:13-14 “när du ska ha fest, bjud fattiga, halta, lama och blinda.”
“Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka.”
Här menar inte Jesus att ge oss riktlinjer för att planera ett kalas.
Men när du tar dig an de marginaliserade, och ger av dig själv-
-radikalt generös med din tid, pengar, omsorg och avsikt-
-då gör du det för att du ser att Guds karaktär är sådan-
-och att de inte kan ge dig något tillbaka. Därför är det radikalt.
Man ger inte något och förväntar sig något tillbaka.
Sedan är rättvisan också universell. Liknelsen om den goda samariern-
-expanderar “nästan” till, inte bara familj och församling-
-utan också fiender och de som är i nöd. Därför ville den skriftlärde-
-omdefiniera ordet “nästa”.
Till sist, rättvisan har evig betydelse.
Ja, Evangeliets förkunnelse kommer i första hand och är väsentlig-
-men att visa upp Evangeliet behövs också.
Vi menar inte att utövandet av rättvisa är att förkunna Evangeliet.
Men det är fortfarande nödvändigt.
Vi skaffar oss inte evigt liv genom detta, men det är beviset-
-på att vi är frälsta och har fått Guds nåd.
Om det är så vi definierar rättvisan, låt oss då för det andra se på-
-hur rättvisan förnekas. Hur förnekar vi rättvisa?
Jag tror vi gör det när vi fokuserar på det yttre istället för det inre.
Det leder till hyckleri och lagiskhet. Man drivs då inte av nåden-
-nej, tvärt om, man vill bara se rättfärdig ut på utsidan.
När Jesus höll bergspredikan i kapitel 5-7 i Matteus, talar Han, i slutet-
-om två sätt att leva. Han talade om de två vägarna, två träd-
-två viljor och två husgrunder.
Fast här jämför Han inte mellan en som vill lyda Gud och inte-
-utan Han jämför mellan en religiös människa och en kristen, som båda-
-till det yttre kan vara mycket lika.
De två vägarna är vägar, de leder någon vart.
Det är inte så, att bara en av vägarna egentligen är en väg.
Det är inte så, att det ena trädet bär frukt och inte det andra.
Nej, det goda bär god frukt, det dåliga bär dålig frukt. Båda bär frukt!
Båda säger “Herre, Herre”, men den ena gör det av själviskhet-
-och den andra för att göra Guds vilja och behaga Fadern i Himlen.
Jesus delar inte in människorna i de “goda” eller de “onda”.
Han delar in dem i “högmodiga” och “ödmjuka” människor.
När man ser en farisé, eller religiös människa, som är noga med utsidan-
-och jämför dem med en kristen, ser man att de båda ber, ger tionde-
-fast den ena ger tionde lite mer strängt och konsekvent.
Båda försöker lyda, läser Skriften och evangeliserar.
Båda ger åt de fattiga, som det står i Matt 6:2. Men de har olika skäl.
Farisén vill få beröm från andra och se rättfärdig och ren ut.
Den kristne gör det för att behaga Gud.
I Matt 23 säger Jesus: “Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare!”
“Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi”-
-“och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren”-
-“så blir också utsidan ren. Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare!”
“Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de”-
-“fulla av de dödas ben och allt slags orenhet. Så är det också med er.”
“Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri”-
-“och ondska.”
Jesus såg till hjärtats djupaste avsikter.
Vi ska inte försöka rena oss utifrån och in, utan inifrån och ut.
Vi förnekar alltså rättvisan om vi väljer det yttre framför det inre.
Vi förnekar även rättvisan när vi går från att vara radikala till mätbara.
Det är när vi tror att rättvisans radikala krav är genomförbara.
Vi inser inte hur radikala de är. Vi tror att vi klarar av att lyda.
Vi tror att Guds lag, oavsett om det gäller givande, nåd eller rättvisa-
-faktiskt är genomförbara.
För flera år sedan fick jag uppdraget vid Gordon-Conwell Seminary-
-att predika om det sjätte budet, i en serie om de tio budorden.
“Du skall inte mörda.” Ett kort bud. Hur kan man misslyckas?
De hade säkert höga förväntningar – vad annars på ett seminarium?
Här har vi människor som bereds för församlingstjänst, seminarister-
-fakultetsmedlemmar… hur ska man predika om detta bud?
Bara ställa sig och säga: “Du ska inte mörda… Fint, ses nästa vecka!”?
Nej, jag gjorde som Jesus och förklarade vad detta bud betyder.
I Matt 5 säger Han: “Du skall inte mörda”.
Och innan dess står det: “Ni har hört: Du skall inte mörda”.
“Den som mördar är skyldig inför domstolen.” Den sista meningen finns inte-
-i 2 Mos 20 eller 5 Mos 5.
I Matt 5:43 står det: “Ni har hört att det är sagt…”
Inte vad Gamla testamentet säger, utan den judiska traditionens tolkning-
-som säger: “Du skall älska din nästa och hata din ovän”.
Sist jag kollade 3 Mos 19:18 stod det bara: “Älska din nästa”.
Inget om att hata fienden! Tvärt om “Du ska inte hämnas och hysa agg”.
Varför göra tillägg till Guds lag? Finns det inte tillräckligt?
Varför behöver vi en kommentar – en tjock bok kallad Mishnah-
-till att förklara GT:s lagar? Dessutom kommentarer till kommentarerna?
Vi har Talmud – jerusalemska Talmud och babyloniska Talmud.
Detta var traditioner där man lade till lagar till de som fanns i GT.
Jag funderade över skälet till att man till “älska din nästa”-
-lade frasen “hata din fiende”. Det måste ha varit för att budet-
-skulle bli genomförbart, så att man kan rättfärdiga sig själv.
“Se! Jag älskar min nästa och jag hatar mina fiender!”
“Min nästa är min fru, barn och menigheten. Dem älskar jag.”
“Och jag hatar min fiende.” Det går att följa detta bud.
De insåg därför inte hur radikalt detta bud är.
Lagen kom inte för att visa att vi kunde klara av att lyda den-
-utan för att Guds heliga lags krav skulle visa oss behovet av en Frälsare.
Vi blir inte frälsta genom den utan den visar vår frälsning.
Vad är lättast: att ge tionde, eller ge uppoffrande? Du vet svaret.
De försökte göra det möjligt att lyda Guds lag.
Så ser vi även hur den skriftlärde ställer frågan: “Vem är min nästa?”
Människohjärtat vill helst begränsa fältet så att budet blir genomförbart-
-och så kunna finna sin egen rättfärdiggörelse och frälsning.
Han ville rättfärdiga sig själv.
Vi förnekar även rättvisan genom att förflytta det universella till det-
-begränsade. Vi fokuserar på våra egna behov och inte andras behov.
Det handlar självfallet om att vara självupptagen.
Evangeliet kallar oss att älska människor mer och behöva människor mindre.
Men är du egocentrisk och upptagen med dina egna behov-
-blir du extremt krävande och kontrollerande som individ.
Då har du inga resurser inom dig själv för att göra det som är rätt-
-älska barmhärtighet och vandra i ödmjukhet med din Gud.
Gal 5:26 säger det rakt: “Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra”-
-“och inte avundas varandra.”
Jag gillar den gamla hederliga översättningen som tar de grekiska orden-
-för “ära” och “fåfänglig” och säger: “fåfänglig ära”.
Var inte fåfäng eller högdragen. Om ditt hjärta är tomt på ära-
-kommer hjärtat gå till allt utom Gud för att fylla tomheten med ära.
Då vi inte kan få äran blir vi tomma på ära.
Så provocerar vi de som är under oss och avundas de som är över oss.
Vi blir då endast så generösa som vi vill, mot så få som möjligt-
-och vi känner oss rättfärdigade i det. Detta är en dödlig kombination.
Om vi förnekat rättvisan på detta sätt, hur kan vi då hoppas på att-
-återspegla Guds karaktär, som är så rättvis, rättfärdig och barmhärtig.
3: Rättvisan skipad. Hur skipar Jesus rättvisa?
Eftersom denna värld som är så sprucken och kaotisk på grund av synden-
-och människor måste behandlas rättvist, kräver rättvisan fördömelse.
Det här kan bli lite förenklat, men jag ska försöka ändå.
Nåd är att få vad vi inte förtjänar. Barmhärtighet att inte få vad vi-
-förtjänar; och rättvisa är att få vad vi förtjänar – både straff och skydd.
För våra synder ska vi stå till svars inför en helig Gud.
Det krävs ett rättvist straff och en dom.
Men på grund av den allmänna nåden mot Guds avbilder-
-har alla de sårbara, marginaliserade och nödställda rätten att få-
-en skyddande rättvisa.
Brottslingen får straffets rättvisa, den fattige får skyddande rättvisa.
Men en syndare får barmhärtighet eftersom Jesus tog det rättvisa straffet-
-som vår Ställföreträdare för att ge oss Sin rättfärdighet.
Detta kommer att leda oss till tre saker. 1: Vi motiveras av nåden.
Nåden driver oss. Inte genom det yttre före det inre-
-eller en rening utifrån inåt utan inifrån och utåt.
Den är rotad i en nåd som är en sann förvandling i hjärtat.
Denna äkta förvandling är inte hycklad.
Vi förtjänar att dömas, men Han skipar rättvisa i Jesus.
1 Joh 1:9 “Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig”-
-“så att han förlåter våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”
En del kommentatorer undrar varför det inte står att Han är barmhärtig?
Varför står det “trofast och rättfärdig”? Jo, för när vi kommer inför Guds-
-tribunal kommer vi faktiskt att ropa efter rättvisa och inte barmhärtighet.
Om Jesus dog på korset i vårt ställe och tog vårt straff-
-och har gett oss barmhärtighet, kan Gud inte kräva någon annan betalning-
-för betalningen är redan utförd. Guds Son har redan betalat straffet.
Gud kan inte kräva ut dubbel betalning, eftersom Han är rättfärdig.
Vi kan endast bli nådefulla när vi ser att vi själva har fått nåd.
Vi blir barmhärtiga när vi ser att vi själva fått förbarmande.
Vi kan endast bli radikalt generösa i att handla rättfärdigt-
-då vi vet att vi själva har fått fullkomlig rättfärdighet från Gud.
Jag älskar hur Paulus i 2 Kor 8:9 tar upp frågan om pengar-
-och rotar den i nåd. I 1 Kor 16 vädjade han till församlingen i Korinth-
-eftersom församlingen i Jerusalem upplevde svår fattigdom.
Därför vädjade han till församlingarna i Makedonien, Berea, Filippi-
-och Tessalonike, och de var mer än generösa.
De bad Paulus enträget om att få delta i hjälpen åt Jerusalems kristna.
Men församlingen i Korinth, som fått samma förfrågan i 1 Kor 16-
-släpade fötterna efter sig en aning. Därför säger Paulus i 2 Kor 8:
“Ni har överflöd på allting, tro, tal – men ett saknas”-
-“nämligen att ni är radikalt generösa med era tillgångar.”
Men ser ni hur han gör när han påminner dem?
Han använder inte sin apostoliska auktoritet, utan han säger:
“Detta är inte en befallning…”
“Jesus var rik, men blev fattig för er skull, för att ni”-
-“genom Hans fattigdom skulle bli rika.” Allt utgår från Guds nåd.
Detta motiverar oss. Evangeliet måste omforma vår motivation till-
-att skipa rättvisa.
Och nu har vi resurserna för att kunna ge av oss själva, radikalt.
Vi kan nu vara radikalt generösa, rättvisa och barmhärtiga.
Det kommer av en generös rättvisa som övervinner snålheten.
Evangeliet vidgar vår förståelse av ordet “nästa”.
Jag vill visa en vacker bild från Gamla testamentet, som är lite ovanlig.
I 2 Sam 9 förekommer en person vid namn Mefiboset.
Han var son till Jonatan och Sauls sonson.
När David blev kung kom han i en olycka och blev rörelsehindrad.
Eftersom han inte ville vara under Davids styre bodde han i Lo-Debar.
David kommer till Siba som varit tjänare till Saul och frågar:
“Finns det någon kvar av Sauls hus, som jag kan visa godhet mot?”
“Ja, det finns en Mefiboset som bor där ute.”
Där bor Mefiboset och det knackar på hans dörr. “Kung David vill se dig.”
Han böjer sig inför David och tror att han ska bli straffad för vad-
-hans farfar hade gjort, och han hade all rätt att bringa dom över-
-Sauls hushåll. Men vad säger David?
“Mefiboset, här är jag.”
“Jag ska visa godhet mot dig för din far Jonatans skull.”
“Du ska få alla tjänare och alltid äta vid kungens bord.”
“Du kommer behandlas som om du vore min egen son.”
Och Mefiboset svarar rätt: “Varför visar du denna godhet”-
-“mot en sådan död hund som jag?”
Kan du tro att Mefiboset ibland hade tvivel?!
Såg han sig ibland omkring och sa: “Nej, här hör jag inte hemma!”?
“Detta är Davids kungliga barn, men jag är från Lo-Debar.”
Men var någonstans fann han då sitt hopp, och sin tillförsikt?
Jo, i Evangelium enligt David. “Jag vill visa godhet mot dig”-
-“för någon annans skull.”
Mefiboset hade inte bara tagits ut ur slaveri och blivit upplyft-
-utan hade fått alla möjliga förmåner. Han var djupt berörd.
Han förtjänade dom, men fick godhet. Se sedan kapitel 19.
David hade gett sig ut på fälttåg och den onde Siba hade ljugit för David-
-och sagt att Mefiboset inte ville ge sig ut.
Då hade David lovat honom och hans familj hela arvet.
Nu kom David tillbaka och fick syn på Mefiboset…
“Han hade varken ansat fötter eller skägg eller tvättat sina kläder”-
-“från den dag då kungen drog bort till den dag då han kom välbehållen”-
-“tillbaka. När han kom från Jerusalem för att möta kungen, sa kungen”-
-“‘Varför följde du inte med mig, Mefiboset?’ Han svarade”-
-“Min herre konung, min tjänare bedrog mig, för din tjänare sade”-
-“Låt sadla min åsna. Jag vill sätta mig på den och följa med konungen.”
“Din tjänare är ju halt. Han förtalade din tjänare hos min herre konungen.”
Lyssna till hans hjärta. Han förstod att reningen kom från insidan.
Han förstod att Gud kräver något som kommer inifrån och inte en yttre fasad.
Han återspeglar Gud, för han har fått förbarmande istället för dom.
Såhär svarar han: “Min herre konungen är dock som Guds ängel”-
-“så gör därför vad som är gott i dina ögon.”
“Ty hela min fars hus förtjänade inget annat än döden inför min konung”-
-“ändå lät du din tjänare sitta bland dem som får äta vid ditt bord.”
“Vilken rätt har jag då mer att vädja inför konungen?”
Vänner, vi har fått Evangeliet – barmhärtighet och trofast kärlek.
En kärlek, trots att vi rättvist förtjänat att dömas för vår synd.
Jesus uppslukade Guds straffande rättvisa så att vi kan få Guds förbarmande.
Vi bör bli djupt berörda, eftersom Evangeliet enligt Jesus säger-
-att vi har fått förbarmande för Någon Annans skull.
En som är större än Jonatan.
Därför bör vi vara villiga att lida brist för någon som är i nöd.
Det var den rikaste – Jesus – som led brist för oss svaga och fattiga-
-så att vi kan bli rika och starka i Honom.
Kära vänner, vi är kallade till att vara starka, rika vänner-
-i generositet, rättvisa, förbarmande och uppoffrande utgivande.
För vi har de känslomässiga och andliga resurserna i de goda nyheterna-
-som kallar oss, inte bara till den stora missionen, utan även-
-till det stora budet, att älska vår nästa som oss själva. Låt oss be.
Fader i himlen, vi vet att, om vi tror att vi förtjänar ett bättre liv-
-så har vi inte förstått Evangeliet. Lär oss, genom Din helige Ande.
Prägla och väck vår kärlek genom nådens Evangelium-
-så att vi kan återspegla Guds karaktär, som är fullkomligt helig, rättvis-
-och barmhärtig. Vi förtjänade döden, men har fått liv i Kristus.
Kristus är vårt liv, vi är förenade med Honom, dolda i Honom, korsfästa-
-döda och begravna, men vi har återuppstått, enligt Paulus i Kol 3.
Låt detta driva oss, låt det bli drivkraften till att söka de som är-
-marginaliserade och nödställda. Särskilt de i trons hushåll, våra familjer-
-och församlingsmedlemmar – men även våra fiender. Alla som är i nöd.
För detta är det radikala budskapet, och vi kan nu göra detta-
-eftersom Jesus Kristus handlade med rättvisa och var barmhärtig mot oss.
Fyll våra hjärtan med glädjefull lydnad till missionsbefallningen-
-och det stora budet, till Din ära. Amen.
