“Ett av de främsta sätten som Kristus förhärligas på är när vi är som mest till freds i Honom än i de saker vi går miste om.”

I denna sex minuter korta video ger John Piper – grundare för DesiringGod – fem skäl till att framgångsteologin vållar så stor skada på det sanna evangeliet om Jesus Kristus.

 

 

VARFÖR ÄR FRAMGÅNGSTEOLOGIN SÅ AVSKYVÄRD?
För det första blir Guds gåvor, och inte Gud själv, vår källa till glädje.
Framgångsteologin fördunklar texter som: “Vem har jag i himlen utom dig?”
“Och har jag dig, söker jag inget på jorden.”
“[Det finns] ljuvligheter på [Guds] högra sida för evigt.”
“Jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt:”
“kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.”
Betoningen hamnar på glädje i gåvorna Han ger: hälsa, rikedom och framgång-
-istället för Honom själv. Det är det första.
För det andra fördunklas korsets rätta betydelse, och livet som korsfäst.
Petrus säger i sitt första brev att Kristus dog, inte för att vi skulle-
-slippa lida, utan för att vi skulle ha en förebild för hur vi skulle lida.
Detta säger han i 1:21 och framåt.
Kristus gav er ett exempel genom att lida, så följ ert lidande exempel.
Jag hör ingen tala om lidandet med Kristus, utan istället:
“Han dog så att vi skulle få ett lätt liv.”
För det tredje ignorerar framgångsteologin den frälsningshistoriska-
-övergången mellan Gamla och Nya testamentet-
-från en “kom och se”-religion till en “gå och berätta”-religion.
Jag menar, i Gamla testamentet fick drottningen av Saba resa hundratals-
-mil för att förundras över Salomos rikedom och säga: “Du har en stor Gud.”
Detta är Gamla testamentets mönster.
Enligt Nya testamentet ska inte pastorer bo i palats så att drottningen av-
-Saba kan komma och säga “Whoa! Jag vill också bli pastor och kunna bo så!”
Istället ligger allt fokus på missionsbefallningen.
Paulus säger: “jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara”-
-“jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus:”
“att vittna om Guds nåds evangelium.”
Det liknar mer en krigstids enkla förhållanden för att nå de onådda med-
-Evangeliet snarare än att kristna har mycket rikedom. Vi ger vår rikedom-
-för folkens skull.
För det fjärde feltolkas kärlek och tro av framgångsteologin. Ett exempel.
I 2 Kor 8:1-2 hålls makedonierna fram som förebild för korinthierna-
-genom att Guds nåd kom över dem, till dem, förde dem från mörker till ljus.
Sedan står det att de befann sig i djup fattigdom och utifrån deras-
-fattigdom överflödade glädjen genom deras lidande.
Du har alltså fattigdom och lidande, som inte nåden har tagit bort.
Mitt i detta finns en Vesuvius av glädje trots fattigdom, trots lidanden-
-som väller ut i generositet för de fattiga heliga nere i Jerusalem.
Detta kallar Paulus kärlek i vers åtta.
Om man lovar för mycket, att allt ska gå väl och Evangeliet ger framgång-
-underminerar man möjligheten att älska, trots lidande och fattigdom-
-för glädjen beror på annat än att lidandet och fattigdomen tagits bort.
Den beror på Guds nåd. Det är den fjärde anledningen.
Det femte jag vill säga kommer, helt enkelt, från Fil 1:20-21.
Kristi majestät, skönhet och ära fördunklas om vi inte är tydliga för-
-vårt folk att Kristus främst blir förhärligad bland annat-
-när vi är som mest till freds i Honom än i de saker vi går miste om.
Paulus säger: “Det är min längtan … att Kristus … ska bli frimodigt”-
-“förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör.”
“För mig är livet Kristus och döden en vinst.”
Så Kristus förhärligas när jag dör, genom att jag förlorar allt och anser-
-att det är bättre än om jag hade allt i denna värld.
Så Guds ära, Kristi ära, fördunklas av framgångsteologin.
Min bön är verkligen att du ändrar livskursen om du är inblandad i sådana-
-sammanhang och omfamnar Kristus som din högsta skatt.