Jonathan Edwards beslut | Evangeliecentrerat

“Jag är fullt medveten om att jag inte kan göra någonting utan Guds hjälp och vädjar ödmjukast till Honom om nåd att kunna hålla mig till dessa beslut, förutsatt att de stämmer överens med Hans vilja, för Kristi skull. Amen.”

(Det sägs att Edwards läste igenom dessa beslut en gång i veckan. Nr. 1-21 skrevs under en sittning i New Haven 1722 när han var 19 år.)

Jag har beslutat att göra allt det som jag tror är allra mest till Guds ära och mitt eget bästa, nytta och nöje, så länge jag lever, oavsett vilken tid det är – om det är nu eller aldrig så många myriader av tidsåldrar härifrån. Jag har beslutat att göra allt det som jag tror är min plikt och till det bästa och till fördel för mänskligheten i allmänhet. Jag har beslutat att göra detta, vilka svårigheter jag än möter, hur många och hur stora de än är.
Jag har beslutat att ständigt sträva efter att komma på nya knep och påhitt som kan hjälpa mig med det ovan nämnda.
Jag har beslutat att om jag faller och blir så slö att jag försummar att hålla mig till något av dessa beslut, ska jag omvända mig från allt jag kan minnas när jag kvicknar till igen.
Jag har beslutat att aldrig göra någonting, varken till kropp eller själ, stort eller smått, om det inte kan leda till att Gud blir ärad; och inte heller vara eller tillåta någonting sådant om jag kan undvika det.
Jag har beslutat att aldrig låta ett enda ögonblick gå till spillo; utan bli bättre på att dra nytta av dem på allra bästa sätt.
Jag har beslutat att leva fullt ut, så länge jag lever.
Jag har beslutat att aldrig göra någonting som jag inte skulle våga göra om det hade varit min sista timme i livet.
Jag har beslutat att handla på alla sätt och vis, både i ord och handling, som om ingen varit lika vidrig som jag, och som om jag hade begått samma synder eller haft samma svagheter och brister som andra. Vetskapen om andras brister ska inte väcka någonting annat än skam hos mig själv, och detta ger mig bara anledning att bekänna min egen synd och elände för Gud.
Jag har beslutat att, så fort tillfälle ges, tänka ingående på min egen död och på de omständigheter som vanligtvis föregår döden.
Jag har beslutat att, varje gång jag känner smärta, tänka på martyrskapets och helvetets plågor.
Jag har beslutat att omedelbart göra allt jag kan för att lösa varje teologiskt problem som jag stöter på, om omständigheterna inte hindrar mig.
Jag har beslutat att genast kasta bort det om jag gläder mig i det för att det tillfredsställer min stolthet eller fåfänga, eller någonting annat sådant.
Jag har beslutat att söka upp, göra gott och vara generös mot behövande.
Jag har beslutat att aldrig göra någonting för att hämnas.
Jag har beslutat att aldrig låta den minsta vrede gå ut över irrationella varelser.
Jag har beslutat att aldrig tala negativt om någon på ett sådant sätt att det leder till att denne mer eller mindre vanhedras – aldrig på några andra villkor än att det verkligen leder till något gott.
Jag har beslutat att leva så som jag kommer att önska att jag hade levt när det är dags för mig att dö.
Jag har beslutat att alltid leva på det sätt som jag tycker är bäst under mina mest andliga stunder och när jag har som klarast insikt om de saker som har med evangeliet och den kommande världen att göra.
Jag har beslutat att aldrig göra någonting som jag inte skulle våga göra om jag hade förväntat mig att höra den sista basunstöten inom den närmaste timmen.
Jag har beslutat att äta och dricka med striktast möjliga måttlighet.
Jag har beslutat att aldrig göra någonting som, om jag såg det hos någon annan, skulle ge mig till synes goda skäl att förakta eller tänka nedlåtande om denne.
Jag har beslutat att söka uppnå så mycket lycka åt mig själv i den kommande världen, som jag bara kan, med all den styrka, kraft, energi, häftighet – ja, våldsamhet, som jag är kapabel till eller som jag kan uppbåda, på alla sätt man kan tänka sig.
Jag har beslutat att ofta ta någon avsiktlig handling som inte tycks ha gjorts till Guds ära, och spåra den tillbaka till den ursprungliga avsikten, planen och målet; och om jag upptäcker att den inte skedde till Guds ära, ska jag anse att den bröt mot mitt 4:e beslut.
Jag har beslutat att, varje gång jag gör någon märkbart ond handling, så ska jag spåra den hela vägen tillbaka till vad som ursprungligen fick mig att göra den; och sedan, både noggrant försöka att inte göra om det, och kämpa och be med all min kraft emot det som får mig att göra sådant.
Jag har beslutat att noggrant och kontinuerligt undersöka vad det är för någonting i mig som får mig att tvivla det minsta på Guds kärlek; och lägga all min kraft på att bekämpa detta.
Jag har beslutat att slänga bort sådant som jag märker försvagar min frälsningsvisshet.
Jag har beslutat att aldrig avsiktligt lämna någonting ogjort, förutom om det ärar Gud att låta bli att göra det; och att ofta undersöka vad jag lämnar ogjort.
Jag har beslutat att studera Skrifterna så stadigt, ständigt och ofta att det blir tydligt och uppenbart att jag växer i kunskapen om dem.
Jag har beslutat att aldrig se någonting som en bön, låta det räknas som en bön eller som en vädjan i en bön, som framställs på ett sådant sätt att jag inte alls verkar hoppas på att Gud kommer att besvara den; eller bekänna någonting på ett sätt som visar att jag inte kan hoppas att Gud kommer att godta den.
Jag har beslutat att sträva till mitt yttersta att varje vecka föras till en ännu högre nivå av fromhet och gott uppförande än veckan innan.
Jag har beslutat att aldrig säga någonting alls emot någon, förutom när det är i fullständig överensstämmelse med den högsta graden av kristen heder och kärlek till människosläktet, i överensstämmelse med den djupaste känslan av ödmjukhet och insikt om mina egna fel och brister, och i överensstämmelse med den Gyllene regeln. Och ofta, när jag sagt någonting emot någon, ska jag jämföra och strängt pröva det utifrån detta besluts krav.
Jag har beslutat att aldrig någonsin svika det förtroende jag fått, så att jag inte blir en av de som uppfyller Ordspråksboken 20:6: “Vem finner någon att lita på?”
Jag har beslutat att alltid göra vad jag kan för att stifta, bevara och hålla fred, när det kan ske utan bekostnad på viktigare saker.
Jag har beslutat att alltid berätta den rena, enkla sanningen.
Jag har beslutat att varje gång jag tvivlar på om jag verkligen gjort min plikt, och jag inte kan få lugn och ro, så ska jag skriva om detta och även om hur jag blev av med tvivlet.
Jag har beslutat att aldrig tala illa om någon, såvida det inte finns någon riktigt god anledning.
Jag har beslutat att varje kväll, när jag går och lägger mig, fråga mig själv om jag har glömt eller struntat i att göra någonting, vilka synder jag har begått, och hur jag har förnekat mig själv; samma sak i slutet av varje vecka, månad och år.
Jag har beslutat att aldrig säga någonting som är komiskt, skämtsamt eller lockar till skratt på Herrens Dag.
Jag har beslutat att aldrig göra någonting om det bara skulle råda minsta tvekan om det är tillåtet, men jag ska samtidigt fundera och undersöka efteråt om det hade varit tillåtet eller inte; om jag inte tvekar lika mycket på om det är tillåtet att lämna det ogjort.
Jag har beslutat att varje kväll, när jag går och lägger mig, fråga mig själv om jag verkligen handlat på bästa möjliga sätt i fråga om mat och dryck.
Jag har beslutat att fråga mig själv vid slutet av varje dag, vecka, månad och år om det är någonting jag hade kunnat göra på ett bättre sätt.
Jag har beslutat att ofta förnya min överlåtelse till Gud. Jag överläts till Gud då jag blev döpt och denna överlåtelse förnyades högtidligen när jag upptogs i församlingsgemenskapen, och jag gjorde högtidligen om detta idag, den 12 januari, 1722-23
Jag har beslutat att aldrig, från och med nu till dess jag dör, handla som om jag tillhörde mig själv, utan helt och hållet tillhör Gud, i enlighet med det jag beslutade lördagen den 12 januari 1723.
Jag har beslutat att inget annat motiv än tron och fromheten bakom allting jag gör, men allting jag gör måste även alltid stämma överens med det fromma motiv jag har bakom det.
Jag har beslutat att aldrig låta mig känna något nöje eller smärta, glädje eller sorg, eller någon känsla alls, eller någon grad av känsla, eller tillåta någon omständighet som orsakar sådana känslor, som inte främjar tron och fromheten.
Jag har beslutat att aldrig låta mig bli det minsta irriterad på min far eller mor. Jag har beslutat att inte låta irritation påverka mitt tal eller kroppsspråk; särskilt inte gentemot våra familjemedlemmar.
Jag har beslutat att sträva till mitt allra yttersta för att hos mig själv motverka ett humör som är annat än gott eller allomfattande ljuvt och välvilligt, lugnt, rofyllt, nöjt och lättsamt, medmänskligt och generöst, ödmjukt och milt, anspråkslöst, underdånigt och tjänstvilligt, flitigt och arbetsamt, barmhärtigt, rättvist och jämlikt, tålmodigt, måttligt, förlåtande och uppriktigt; och att alltid göra vad ett sådant humör skulle leda mig till. Jag ska i slutet av varje vecka strikt undersöka om jag har gjort detta.
Jag har beslutat att ständigt, med yttersta noggrannhet och flit, och den strängaste blick, betrakta hur det står till med min själ, så att jag kan få veta om jag verkligen har del i Kristus eller inte; så att jag inte måste omvända mig från någon av den här sortens försumligheter när jag dör.
Jag har beslutat att det aldrig ska bli så, om det står i min makt.
Jag har beslutat att göra det jag tror att jag hade bedömt vara bäst och klokast när jag träder in i den kommande världen.
Jag har beslutat att på alla sätt handla precis så som jag tror att jag skulle önska att jag hade gjort om jag till slut hade blivit evigt fördömd.
Jag hör ofta människor i hög ålder säga hur de skulle leva om de hade fått leva om sina liv: Jag har beslutat att leva precis så som jag kan tänka mig att jag kommer att önska att jag hade levt, om jag nu får leva till hög ålder.
Jag har beslutat att göra det bästa av varje tillfälle, när jag är på mitt bästa och gladaste humör, för att kasta och våga min själ på Herren Jesus Kristus, att tro och lita på Honom, och avskilja mig helt åt Honom, så att jag av detta kan få försäkran om min trygghet, eftersom jag vet att jag litar på min Återlösare.
När jag hör någonting sägas om en person i en konversation, och om jag tror att detsamma vore berömvärt hos mig, beslutar jag härmed att försöka efterlikna det.
Jag har beslutat att sträva till mitt yttersta för att handla som jag tror att jag skulle, om jag redan hade sett himlens glädje och helvetets plågor.
Jag har beslutat att aldrig ge upp eller slacka av i min kamp mot alla de skändligheter som bor inom mig; hur dåligt jag än lyckas med det.
Jag har beslutat att, när jag fruktar olycka eller motstånd, undersöka om jag har gjort min plikt, och besluta mig för att göra den, och låta det bli som det blir; så som Gud än ordnar det genom Sin Försyn. Jag ska försöka så långt jag kan att inte bekymra mig om någonting förutom min plikt och min synd.
Jag har beslutat att inte bara avhålla mig från att ha en motvillig, grinig och ilsken uppsyn när jag talar, utan även uppvisa en kärleksfull, gladlynt och välvillig uppsyn.
Jag har beslutat att sträva efter att känna och handla med ett så gott humör som möjligt varje gång jag märker att jag retas till att bli på dåligt humör och arg; ja, jag ska visa upp ett gott humör de gångerna, även om jag tror det skulle vara till min nackdel på olika sätt, och rent av oklokt.
Jag har beslutat att sätta mig själv under strikt rannsakan varje gång mina känslor börjar bli röriga, när jag märker den minsta orolighet inombords eller någonting fel på utsidan.
Jag har beslutat att jag inte ska ge efter för likgiltighet. Jag finner ju att detta gör mitt sinne så otyglat och slappt att det inte är fullt och fast inställt på Gud; oavsett vad jag kan komma på för ursäkt för det – som t.ex. att det som min likgiltighet vill få mig att göra är det bästa.
Jag har beslutat att aldrig göra någonting annat än min plikt, och då enligt Efesierbrevet 6:6-8 göra den villigt och glatt som när man tjänar Herren och inte människor. Jag vet ju att var och en som gör något gott ska få sin lön av Herren.
Anta att det bara fick finnas en person i världen, vid ett tillfälle, som var en rätt och fullständig kristen, av rätt kaliber på alla sätt, som fick den kristna tron att alltid skina i dess rätta lyster och synas utmärkt och ljuvlig, utifrån alla synvinklar och karaktärsdrag: Jag har beslutat att handla precis som jag skulle om jag hade strävat med all min makt att vara denne ende på min livstid.
Jag har beslutat, att när jag upplever dessa suckar utan ord (Rom 8:26) som aposteln talar om, och att min själ är sönderkrossad av längtan, som psalmisten säger (Psalm 119:20), så ska jag uttrycka detta så mycket som jag bara orkar, och jag ska inte tröttna på att ihärdigt ventilera mina önskningar, eller att fortsätta upprepa denna ihärdighet.
Jag har beslutat att under hela min livstid öva på att med största möjliga öppenhet göra alla mina vägar tydliga för Gud, och öppna min själ för Honom: alla mina synder, frestelser, svårigheter, sorger, farhågor, förhoppningar, önskningar och allt, och varje omständighet; enligt Dr. Mantons 27:e predikan om psalm 119.
Jag har beslutat att alltid försöka hålla en god uppsyn och anda i uppförande och tal, på alla platser och i alla sällskap, förutom om plikten för tillfället kräver någonting annat.
Jag har beslutat att undersöka på vilka sätt de lidanden jag drabbas av har skett till mitt eget bästa, vad gott jag har fått genom dem och vad jag kunde ha fått genom dem.
Jag har beslutat att ärligt bekänna för mig själv allt det som jag finner i mig själv, vare sig det är svaghet eller synd; och om det är någonting som rör tron och fromheten, ska jag också bekänna det hela för Gud och vädja om den hjälp jag behöver.
Jag har beslutat att alltid göra det, som jag kommer önska att jag hade gjort när jag ser andra göra det.
Låt det finnas något av välvilja i allt jag säger.

Jonathan Edwards, född 5 oktober 1705, död 22 mars 1758, var en amerikansk väckelsepredikant, teolog och missionär och hade en central roll i den Första stora väckelsen. Hans mest kända predikan är “Sinners in the hands of an angry God” (Syndare i händerna på en arg Gud).

Facebook

Twitter

Google