Då och då får vi höra någon säga till oss att den evangeliska kristendomen måste omarbeta sin sexualetik om vi någonsin ska kunna nå nästa generation. En del säger att särskilt Generation Y lämnar kyrkan på grund av vår “besatthet” med sexualmoral. Nästa generation behöver en mer flexibel etik, menar de, angående sex före äktenskapet, homosexualitet o.s.v. Vi får antingen anpassa oss eller dö ut, brukar man säga.

Detta argument är knappast nytt. Tidigt på 1900-talet var det exakt denna retorik som den liberale protestanten Harry Emerson Fosdick och hans medarbetare använde sig av. Fosdick sa sig vara bekymrad över kristendomens framtid och om kyrkan skulle ha någon framtid skulle vi bli tvungna att komma över vår besatthet med oskulden. Med detta syftade Fosdick inte på att kristna singlar skulle vara oskulder utan att vår Herres mor var oskuld.

Den yngre generationen ville vara kristna, sa de progressiva till sina samtida, men de kunde inte acceptera utdaterade idéer om det mirakulösa, som t.ex. Kristi jungfrufödsel. Vad de liberala missade är att sådana mirakel inte blev svåra att tro när den moderna tiden kom. De har alltid varit svåra att tro på från första början.

Josefs reaktion på Marias nyhet om att hon var gravid blev ju inte: “Nu börjar det bli julstämning.” Han antog att hon varit otrogen. Varför? För att han och hans samtida visste hur man blir gravid.

Men det kristna budskapet är inte belastat med mirakel. Det är oskiljbart från det. En jungfru blir havande. De lama går. De blinda ser. En död uppväcks, stiger upp till himlen och sänder Anden. Universums härskare kommer för att döma levande och döda. De som gör sig av med sådana saker har endast kvar vad J. Gresham Machen korrekt identifierade som en annan religion, en religion lika frånkopplad från den världsvida kristendomen som den påhittade religionen Wicca är från de verkliga gamla druiderna.

Alltid svårt

Detsamma gäller en kristen sexualetik. Sexualmoral blev inte svårt när den sexuella revolutionen kom. Den har alltid varit det. Att överge vårt eget herravälde, eller våra begärs tyranni, har alltid varit en smal väg. Den rike unge mannen ville ha en religion som lovade honom hans bästa liv nu, och ända in i evigheten. Men Jesus visste att en sådan tillvaro inte alls är något liv, bara ett levande lik på köttets väg. Han kom för att ge oss någonting annat, att förena oss med hans eget liv.

Om vi undanhåller vad vår tro lär om kroppen, äktenskapet och vad det innebär att vara skapad till man och kvinna, kommer vi inte föda någonting annat än cynism från de som drar den korrekta slutsatsen, att vi då inte ser dem som syndare i behov av goda nyheter, utan en målgrupp att exploatera genom att tala om för dem vad de vill höra.

Man kan inte få en kristen församling att växa genom att vara någonting annat än kristen. Därför finns det inga svällande arianska, unitariska eller liberala församlingsplanteringsrörelser. Men även om det skulle “fungera” att byta ut sexualmoralen mot församlingstillväxt, skulle vi inte göra det. Vi kan bara nå Generation Y, och alla andra, genom att nå dem med evangeliet, goda nyheter för ångerfulla syndare genom Jesu Kristi utgjutna blod och tomma grav.

Om vi måste välja mellan Generation Y och Jesus, väljer vi Jesus.

Ingen ändring

En del tror att den kristna sexualetiken är som vår församlings konstitution och stadgar, att den kan ändras genom en två-tredjedelars röst. Men så är det inte. Sexualitet är inte en bifråga till evangeliet utan är själv en förkroppsligad bild av evangeliet, som visar oss på föreningen mellan Kristus och hans församling (Ef 5:29-32).

Det är därför Bibeln talar om att sexuell omoral får djupa andliga följder (1 Kor 6:17-20), och till slut leder till förvisning från Guds rike (1 Kor 6:9-10) om man inte omvänder sig från den.

Sexuell omoral handlar inte bara om neuroner som avfyras. En kristen bild av verkligheten ser kroppen som ett tempel, reserverat att vara den helige Andes tempel. Sexuell omoral är inte bara dålig för oss (även om den är det); den är också en handling där man skändar en helgedom.

Så det är föga förvånande att Jerusalems råd, fastän de inte lade bördan av Moses ceremonilagar på de nya hedningar som kom till tro, ändå påbjöd att de nya bröderna och systrarna i Kristus måste avhålla sig från otukt (Apg 15:20). I en värld av konkubiner, tempelprostituerade och offentlig pornografi, var en kristen sexualetik precis lika abnorm och kontrakulturell i den grekisk-romerska världen på det första århundradet som den är i dag, om inte mer.

Men apostlarna höll sig till mönstret av de sunda ord de fått hört eftersom någonting annat skulle innebära att ersätta Kung Jesus med en annan herre, och förkunna “fred” när det fortfarande är krig, “Ande” där det fortfarande är kött. De ville inte göra detta, och det bör inte heller vi.

Jungfrufödslar och tomma gravar är svåra att tro på. Trohet och kyskhet är svårt att leva ut. Därför har vi inte ett naturligt evangelium, utan ett övernaturligt. Och det är därför som Jesus inte är ett medel att nå våra egna mål med. Han är en röst som kallar oss dit vi, om det vore för oss själva, inte vill gå: till korset.

Om vi vill nå nästa generation måste de höra vår galiléiska röst: “Kom, följ mig.” Någonting mindre än detta är bara mer marknadsföring för en redan väl marknadsförd, bred väg. Och denna leder till döden.