Väckelse. Detta ord får kristna att skina upp av entusiasm. Eller himla misstänksamt med ögonen. Men oavsett, kan väckelse vara någonting Guds folk bör söka, inte med frenetisk pragmatism, utan med tyglat, andäktigt hopp?

Trots allt har även den sunda teologin ett väckelsearv. Detta noterar Don Carson i denna video tillsammans med The Gospel Coalitions medgrundare Tim Keller. Och det visar sig att de båda inte bara läst om väckelse utan själva upplevt det på nära håll. Se dem dela med sig av sina upplevelser i denna video.

 

 

De reformerta kretsarna har en viss väckelsetradition.
Det är inte riktigt samma som den karismatiska eller Finney-typen.
Vad har du själv erfarit eller fått en glimt av i fråga om väckelse?
Jag blev kristen 1970 i en kristen skolgrupp på ett college i Pennsylvania.
Den kristna skolgruppen växte från 5-10 pers till 100-150 på ett år.
När vi gick på InterVarsity-konferensen i centrala Pennsylvania-
-som de olika skolornas kristna grupper sände några medlemmar till-
-så hade man allmänt 5-10 människor, och sände några till konferensen.
Jag minns att detta år hade alla skolgrupper i Pennsylvania vuxit enormt.
Detta var innan all social media, det var inte någonting samordnat.
Vi försökte förstå vad som hade hänt. Vi förstod även att det på 70-talet-
-hade hänt samma sak på kristna skolor.
Det blev en renässans för kristna skolgrupper på många ställen.
När jag gick teologiprogrammet och en kurs i stora väckelser fattade jag.
Läraren var reformert teolog med en förkärlek för Jonathan Edwards’-
-syn på väckelse: Det är en Guds gåva, kretsar kring Evangeliets predikan-
-det är någonting vi kan vara mottagliga för men inte skapa.
Det är ingenting vi kan frammana genom att trycka på rätt knappar.
När jag läste där insåg jag att det var detta jag upplevt.
Sedan dess har jag varit en förespråkare för denna luttrade, reformerta-
-uppfattning om väckelse. Inte fokus på känslor eller människans medverkan.
Detta var 1970? Det visste jag inte för samtidigt hände någonting för mig.
Jag var pastor i en församling i västra Kanada, och i Saskatchewan-
-en av våra centrala provinser, hölls det några evangelistiska möten…
-…av ett tvillingpar…|-Ja.
De började predika och i denna församling började människor omvända sig-
-bekänna sina synder, ge tillbaka saker de stulit till affärerna.
Skarorna samlades och allt fler kom till tro, brottsstatistiken sjönk.
Det var som de gamla berättelserna. Sedan spreds detta över landet.
När det väl nått Vancouver, där jag var, hade det mer inslag av falskhet.
Man hade gjort det mer tamt. Men jag reste över landet ett par gånger då-
-och utan tvekan fick man ibland se att detta var ett unikt Herrens verk.
Samtidigt hände andra saker i engelsktalande kretsar i franska Kanada.
Det var lite utspritt över Nordamerika, typ.
Jag har hört om detta, men inte så mycket förrän nu.
Märkligt att liknande saker hände i USA samma år.
Jag talade en gång med en av ledarna för Jews for Jesus.
Nästan alla grundare till rörelsen kom till tro på 70-talet.
Det var en grupp människor som blev kristna från en judisk bakgrund-
-och ville nå ut till sin egen folkgrupp.
Detta gäller för alla väckelser, det är ingenting som människor samordnat.
Samtidigt ingår ju människor i det. De hör att någonting sker på en plats-
-och blir överbevisade om att de måste be Gud om Hans kraft.
Så människor ingår i det, men det är ingen media eller marknadsföring.
Man satte sig inte ner och fördelade arbetsuppgifter.
Och när man sedan började göra det så dog det ut. Åtminstone i Kanada.
Ett antal stora expansioner på nya platser skedde då någon hade-
-vittnat om Herrens mäktiga verk på ett annat ställe och så bröt det ut.
Faran blev när någon ville bjuda honom till ett annat ställe och “göra det”.
Det började bli hemtamt, paketerat. Det blev visserligen tårar och sådant-
-men det börjar kännas mer förfalskat.
Det var ju intressant, för vi fick läsa fyra böcker om väckelse av Edwards.
Boken Thoughts on Revival är inte lika välkänd, men en sak han tar upp-
-är att det med tiden alltid tycks finnas ett yttre skikt av falskhet.
Vissa människor dras till “glammet”. Andra är ute efter uppmärksamhet.
Edwards sa att det ofta var några som drogs dit, och i början var det äkta.
Eftersom det var så spektakulärt fick de ledarpositioner alldeles för fort.
Det steg dem åt huvudet och de kunde inte ge god, teologisk ledning.
Han är märkvärdigt insiktsfull om hur väckelser ballar ur.
Hans poäng är dock att det inte förstör väckelsens äkthet från början.
Det är nästan oundvikligt att “främmande eld” blandas in med det goda.
Säkerligen kommer Djävulen att försöka sig på detta.
Det lilla jag sett och läst om väckelsen i Wales har övertygat mig om-
-att om Herren skulle sätta mig i närheten av någonting sådant-
-skulle mina första prioriteringar vara att sky media som pesten.
-Ja, kära nån…|-Och att tratta så mycket-
-som möjligt av detta i god förkunnelse och systematisk bibelundervisning.
Om man bara ska prata om upplevelserna tar detta uppmärksamheten-
-från Herren och Evangeliet. Upplevelsen blir en avgud.
Så tappar man snart förankringen i Skriften och Gud hjälpe oss då!
Min lärare sa att det finns en syn på väckelse om att det är-
-ett extraordinärt verk av den helige Ande. Men jag fick lära mig att-
-den reformerta uppfattningen om väckelse är: En intensifiering av den-
-helige Andes ordinära ingrepp, som alltid är överbevisning om synd-
-omvändelse, frälsningsvisshet, helgelse…
-Vi blir frimodigare vittnen…|-Riktigt. Faktum är att-
-jag faktiskt fick se detta under 6-7 månader då Redeemer startats.
Inte just när vi hade börjat, men mellan 1990-1991, hände någonting-
-som påminde lite om det jag erfarit i college.
Nykristna har många icke-kristna vänner, som är deras bästa vänner.
Så när en sådan person blir omvänd får det en stor påverkan på dem.
För det andra, när en sovande kristen, som varit inkonsekvent-
-vaknar upp, är detta också en del av väckelse. De greppar Evangeliet ånyo-
-och det de alltid trott, om vem de är i Kristus, blir mer levande.
När en sovande kristen vaknar upp blir denne mer ödmjuk på grund av-
-sin syndainsikt, och även mer trygg, för de bekymrar sig inte-
-vad andra tycker om dem. Detta blir en potent evangelist!
Är man ödmjuk är man inte arrogant och osympatisk.
Är man modigare är man mer redo att öppna munnen.
Jag minns att jag hade en liten grupp sovande kristna som vaknade-
-under Ordets förkunnelse år 1990, och även en grupp nya troende.
Redeemer växte med nästan 1 000 människor på två år, på Manhattan, i en tid-
-då folk flydde stan p.g.a. lågkonjunktur och hög brottslighet.
När jag tittar tillbaka på händelsen säger jag “väckelsens dynamik”.
En uppvaknad kristen blir helt enkelt en bättre evangelist.
En nykristen är också en bra evangelist. Så det var fantastiskt att-
-på ett år se mängder bli kristna. Det var väckelse.
Och sådant kan inte organiseras, som att man uppnår vissa kriteria.
—Det var ingen kampanj.|—Det kommer från Gud.
Poängen är att Gud kan göra samma sak igen.
The Gospel Coalition kan vara ett av huvudsätten att hjälpa församlingarna-
-se att denna uppfattning av väckelse är någonting vi bör söka Gud för.
Det söks ju framförallt genom bön, men även genom vad Dr. Lloyd-Jones säger.
I Bibeln bygger man ett altare och ber Gud sända elden.
Gud sänder inte elden om man inte bygger altaret.
Men bygger man altaret måste man ändå vänta på Honom.
Det är upp till Gud hur mycket Han vill ge kraften. Men det är alltså-
-genom trogen evangelieförkunnelse, utomordentlig bön, ledare som-
-är förebilder för ett förnyat liv.
Ofta är det några konvertiter som är villiga att öppna munnen.
Elden kan komma ner i stort och smått, men du “bygger altaret”-
-sedan ber du Gud sända ner kraften.
Och även när vi bygger altaret erkänner vi att Gud ingivit oss.
Han verkar i oss att vilja och göra så att Hans goda vilja sker.
Vanligtvis börjar väckelsen bra, men sedan blir fokus på det flashiga.
Väckelserna verkar avta på grund av vår synd, men vi bör fortfarande…
-…be om dem och söka dem.|-Amen.
Översatt av evangeliecentrerat.se|med tillstånd