Kristus är allt (Matt Chandler, Together for the Gospel 2014, svensk text)
Matt Chandler predikar utifrån 2 Tim 1:8-14 och beskriver hur vår motivation att evangelisera bör vara gudscentrerad, inte människocentrerad. Om vi främst tänker på den möjliga förföljelsen från andra kommer det att paralysera vår evangelisation, medan, om vi främst tänker på Gud, kommer detta att sätta fart på vår längtan att se alla de som Kristus dog för komma till tro. Särskilt pastorer måste visa vägen i detta, säger Chandler, för, att vara en “mästare i predikstolen” men livrädd utanför den är en dålig förebild för församlingen.
Godkväll, ta upp era biblar om ni har. Vi ska hålla till i 2 Tim 1.
Det är häftigt att vara här, särskilt efter hur dagen varit.
Mitt enda hopp är att uppmuntra er och jag tror inte det blir svårt.
David Platt, Kevin DeYoung och jag ser oss själva som “barnen”.
Dever och de andra är föräldrarna, vi har suttit vid ett eget bord.
Som del av “Barnens dag” såg jag Herren göra detta.
Kevin DeYoung gick upp och sa: “Här är Bibeln, Guds felfria Ord!”
Detta styrkte vårt förtroende.
Sedan kom David upp och sa: “Låt oss be, för Gud verkar.”
Vad jag vill säga är: “Ja, om så är fallet, då kör vi igång!”
Mitt jobb blir att uppmuntra er och tanken med att vara oblyg-
-och att T4G börjar prata om evangelisation är väldigt viktigt för mig.
Jag ska tala om varför, och varför jag måste uppmuntra er ikväll.
Jag lämnade fotbollsplanen. Jag var inte professionell atlet.
Jag gick i high school, kom in i omklädningsrummet, bytte om…
En av de äldre lagkamraterna kom fram:
“Du, jag måste berätta om Jesus för dig. När vill du göra det?”
Än idag gillar jag denna approach. Han sa inte “Vill du höra om Jesus?”
Han sa inte “Kan jag prata med dig om Jesus?”
“Jag måste berätta om Jesus – när vill du göra det?”
“Du får bestämma när, men det ska ske.”
Jag blev alltså frambringad av Gud genom frimodighet.
Det här var första gången jag mötte en ivrig, bibeltrogen kristen.
Kristendomen jag sett innan fanns i en konstig form hemma.
Pappa var ointresserad av Kristus och våldsam innan Jesus frälste honom.
Mamma tyckte att fariséerna var lite väl slappa i att tillämpa Lagen.
Jag ville inte ha någonting att göra med min mammas Jesus-
-och jag såg slappheten i min våldsamme, arge, bittre far.
Så jag ville inte hamna i något av dessa två diken.
Första bilden jag fick av någon som älskade Evangeliet var-
-Jeff i omklädningsrummet som kom och sa: “Vi gör detta. När?”
Jag började prata med Jeff. Han tog med mig till sin församling-
-First Baptist Church i Texas City.
Jag tyckte det hela var löjligt, som en parodi på sig själv.
Jag gick en onsdag på en ungdomssamling som kallades “JAM”.
“Jesus And Me”. Jag lärde mig att kristna gillade förkortningar-
-som omvärlden inte gillade. Sedan sjöng vi “I’ve got Joy”…
Och till min stora skräck, som icketroende ickekyrklig ung man-
-stavade de “JOY” med sina kroppar och sjöng.
På väg hem med Jeff bara hånade jag vad jag hörde och såg.
Han var kärleksfull och tålmodig och gav mig bara en bok att läsa.
Det är roligt att titta tillbaka med teologiska glasögon. Jag visste inget-
-om Guds verksamma kallelse. Jag bara hånade allting.
Han släppte av mig och bjöd dit mig igen. Jag följde med om jag fick skjuts.
Samtidigt som jag tyckte det var löjligt och hånade det så bad jag ändå-
-om att få följa med igen.
Nu vet jag vad Gud gjorde, Han manade och kallade på mig.
Jag hade inget begrepp om detta, men Gud höll på att sätta dit mig!
Ungefär ett år senare öppnade Herren mitt hjärta till att tro på Honom.
Han krossade mig helt. Och sedan den stunden…
Allas berättelser är olika, men jag hade en särskild “stund”.
Jag vet när Han tog mig. Och jag tänkte “Nej, Han har tagit mig!”
Sedan dess älskade jag Honom så mycket att jag förlorade förståndet.
Gud frälste mig och sedan köpte jag en T-shirt med “Jag (hjärta) Jesus”.
Jag hade på mig den hela tiden och pratade med alla som ville lyssna.
Jag hade inte förstått allt, så min evangelisationsmetodik var förfärlig.
Ändå så använde Gud det och drog dem.
Den förste jag delade min tro med var en vän som jag ränt runt och gjort-
-förfärliga saker med. Jimmy började fråga om min T-shirt.
“Vad har de gjort med dig?”
Jag visste att det fanns ett Helvete, att man måste älska Jesus-
-och att Han dog på korset. Det enda jag kunde berätta för Jimmy var-
-om Helvetet och dess hot. Alla våra samtal gällde elden och Helvetet.
Mitt första försök att förklara Evangeliet för Jimmy var att-
-Jesus räddar oss från Helvetet och Jimmy hade många bra frågor.
Efter några veckor stod vi och tittade på en match.
En kille som Jimmy hatade kom in och han ville slå honom.
Jag sa: “Var försiktig så att han inte dödar dig.”
Jimmy sa: “Jag är inte rädd för att dö.”
Så jag började genast prata om Helvetet. “Se till att bli frälst först.”
Efter ett par veckor åt jag en hård karamell på lektionen.
Jimmy frågade om jag hade fler. Jag hade bara “Eld”-smaken kvar.
Han svarade: “Jag gillar inte ‘Eld’ så mycket.” Då tog jag chansen igen.
“Om du inte gillar eld kanske du ska tänka på vad jag sagt om Jesus…”
Till slut kom Jimmy med till “JAM” med mig, och jag tänkte-
-att jag kommer nog få höra samma saker från honom som jag brukade säga.
Vi såg en förfärlig video som hette “Hell’s Bells” om världslig musik-
-och att om man lyssnar på det börjar man knarka och döda sina föräldrar.
Det handlade bara om gamla band som Journey – “Lyssna inte på Journey!”
Jimmy visste nog inte ens vad Journey var. Halvvägs genom filmen-
-vände sig Jimmy till mig och sa: “Jag vill göra det.”
“Nej, döda inte dina föräldrar! Du kommer hamna i fängelse.”
Men Jimmy hade faktiskt kommit till tro genom denna kassa film!
Kom han till sann tro? De flesta är ju reformerta här och ifrågasätter det.
Ja, för nu är han i 30-årsåldern, har barn, är en gudsman-
-och hjälper en församlingsplantering i Dallas att komma igång.
Han är den bäste evangelist jag någonsin känt.
Jag vill betona Guds trofasthet när man inte blygs för Evangeliet.
Han följde med mig till college och fick jobb på en mexikansk restaurang-
-som hette Abuelo’s. Jimmy började dela Evangeliet för servitörerna där.
En av dem hette Carl Brower som efter sex månader gav sitt liv till Jesus.
Han blev störtförälskad i Jesus och vi anställde honom för 4-5 år sedan-
-i vår församlings barnverksamhet. I Guds ljuvliga nåd har Carl hållit-
-mina barn i famnen och bett för deras frälsning.
Vi skäms alltså inte för Evangeliet. Vi har Boken och bönen.
Jag känner igen mig i vittnesbörden för någon kom och tog mig.
Gud kom och tog mig, men Gud sände någon att bara komma fram till mig…
Och omklädningsrum är inte kända för moraliska, intellektuella samtal.
Men där kom han och sa: “Jag måste berätta, när vill du?”
Jag vill uppmuntra er, att jag är här därför att någon var oblyg.
Det känns som att evangelisation i enskilda samtal, särskilt för pastorer-
-är ett område där vi känner att vi inte gör vad vi borde. Eller hur?
Men nu när vi får höra att det blir allt mörkare och hårdare där ute-
-och miljön blir alltmer fientlig, är jag rädd att ni, som redan känner er-
-tillräckligt svaga och får höra hur klimatet blir allt syrligare-
-viker tillbaka ännu mer istället för att frimodigt gå in i vad Gud vill:
Att rädda de förlorade. Det här är vad jag vill säga till er.
Vi genomgår ingenting nytt. En växande fientlighet mot troende.
Vi är inte den första generationen som måste genomgå detta.
I flera år har jag satt mig in i församlingen i Efesos’ födsel, liv och död.
Församlingen i Efesos’ födsel är bland de mest spektakulära i Bibeln.
Paulus kommer precis efter Apollos, som var bra men behövde förbättras.
Han fortsätter till Korinth, Paulus samlar några lärjungar och börjar att-
-predika först i synagogan, sedan i Tyrannos’ föreläsningssal.
Han undervisar i flera år och i Apg 19:10 står det att alla Asiens invånare-
-hörde Herrens ord, både judar och greker. Evangeliet slår rot i Efesos-
-på ett djupt sätt. Jag hinner inte tala om Skevas’ söner, men detta händer-
-och det ökar gudsfruktan hos folket i Efesos.
Om bara Gud skulle göra våra församlingar mer som denna!
Modig, rå, ärlig och så orienterad kring Evangeliet att det blir liv i-
-omvändelse och bekännelse. I Apg 19:18-20 efter att de judiska-
-exorcisterna fått pisk av den demonbesatte mannen, står det detta:
Också många av de som trodde bekände allt de hade gjort, och de som utövat-
-trolldom samlade sina böcker och brände dem inför alla. Man beräknade-
-deras värde upp till 50 000 silversiklar. Herrens Ord växte mäktigt.
Hur mäktigt växte Guds Ord i Efesos? Så mäktigt att i vers 21 fanns-
-en grupp män som sålde avgudar, som inte kunde tjäna pengar längre-
-på grund av att tron växte så starkt, att de satte igång ett upplopp.
Tänk om Evangeliet fick sådan framgång i er stad-
-att man inte kunde tjäna pengar på synden?
Jag tänker på när jag kör igenom Dallas, förbi strippklubbarna-
-och bara undrar. Tänk om dessa ställen inte längre kunde tjäna pengar-
-för att Evangeliet så genomsyrade vårt samhälle att ingen längre-
-spenderar pengar på strippklubbarna och de börjar starta ett upplopp?!
Ett upplopp bryter ut i Efesos. Jag ber att Gud orsakar upplopp i Dallas.
Ni kan flina, det gör inte jag. Jag vill att strippklubbarna stängs ner.
Jag ber att pengarna ska sina på alla dessa olika ställen.
Det är en fin bild. Men ingen jag känner har en sådan berättelse.
Vi är 500 församlingar på 6 kontinenter, men jag har aldrig hört någon-
-säga: “Vi började predika Evangeliet troget de sista tre åren”-
-“och alla strippklubbar är nu stängda, man kan inte köpa någonting dåligt.”
“Den syndiga minoriteten vill starta upplopp mot oss.”
Det verkar som att detta är vad vi vill se Herren göra.
Paulus samlar ihop de äldste i Apg 20:29:
När jag åkt iväg kommer rovlystna, skoningslösa vargar in ibland er.
När vi kommer till 2 Tim, innan vi kommer till Uppenbarelseboken-
-säger Paulus detta i 2 Tim 1:15: Alla i Asien har vänt sig ifrån mig.
Klimatet har ändrats. Från Apostlagärningarna där alla i Asien hörde-
-Guds Ord, både judar och greker. Och nu, Paulus i bojor, i Rom.
Inte i husarrest, utan i kedjor…
Han är nära döden i Rom och säger “Alla i Asien har övergivit mig.”
Det fanns en broder kvar, men han nämner flera som lämnat.
Temperaturen har ändrats. Evangeliet hade blivit så accepterat-
-att silversmederna blev arga när ingen köpte små avgudar.
Men nu hade man vänt Evangeliet ryggen och skämdes för Paulus.
De hade övergivit honom. Ändå är det i denna miljö som Paulus skriver-
-till brodern Timoteus angående vad man gör när klimatet ändras.
Vi tittar på 2 Tim 1 med början i vers 8.
Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre, och inte heller för mig-
-som är hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangeliet-
-genom Guds kraft.
Jag vill stanna till lite här, för den typ av uppmuntran vi vill ha-
-är inte detta. Här är Paulus’ första uppmuntran till Timoteus.
När klimatet blir surt och stödet man brukat ha har försvunnit.
En gång var vi ganska marginaliserade, nu blir vi helt marginaliserade.
Och här säger han “Skäms inte, kliv in i lidandet, undvik det inte”.
Hans ord av uppmuntran börjar alltså med “Vet att du ska få lida!”
“Bli inte förvånad av detta, Timoteus!”
Bär ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft.
En sak som förvirrar mig är hur förvånad man blir över lidandet.
Jag förstår inte hur man kan läsa Bibeln och bli förvånad när det kommer.
Jag gillar när det står “Alla sorters prövningar”. Det kan man vänta sig.
Se det som en glädje när ni utstår alla sorters prövningar.
Cancer är en av alla sorters prövningar. När människor ljuger om en-
-ja, det är en av alla sorter, det med.
Jesus själv säger i Matt 24:9-11: Då ska man utlämna er åt lidande-
-och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för min skull.
Och då ska många komma på fall, och de ska förråda och hata varandra.
Många falska profeter ska träda fram och bedra många.
Om du visste att detta stod i arbetsbeskrivningen som pastor…
Enda skälet till att vi är här är att vi blev kallade.
Kristet hollywoodkändisskap – nonsens! Sätt detta på beskrivningen-
-så får ni se vilka som är kvar. Vem vill nu ha jobbet?
Alla älskar Paulus’ teologi men få vill ha Paulus’ lidande.
Man ser många av dem som stått här och vill ha samma som dem.
Men jag undrar om ni vill ha samma som Mose, 40 år i öknen och knotande.
Församlingsborna var annorlunda på den tiden.
Och så får han inte ens komma in? Han måste dö på berget?
“Här är det förlovade landet men du får inte gå in, Josua tar det.”
Jeremia kände sig lurad. Han fick föras i fångenskap som alla andra.
Lidandet bör inte överraska oss. Trångmål, död, hat från alla folk-
-många ska avfalla, förråda och hata varandra och falska profeter kommer.
I Apostlagärningarna återkommer förföljelse och pris.
En liten grupp gensvarar och prisar Gud, en annan grupp förföljer-
-och försöker förstöra, samtidigt som det förvandlar liv och gör gott.
Samtidigt som det gör gott kommer det få motstånd från de som inte kan se.
Petrus’ predikan, vid pingst och Salomos pelarhall var inte sökarvänlig.
Ändå ser vi 5 000 människor komma till Kristus.
Den förlamade mannen som suttit vid porten i decennier blir helad.
Och de blir gripna, hotade och marginaliserade för det.
Men inte av de 5 000. De 5 000 prisade Gud. Så har det alltid varit.
Vi befinner oss bara i en tid där klimatet blivit mer surt.
Vi kommer att få lida. Det här säger Jesus, Han har aldrig fel.
Gillar ni det fortfarande? När Jesus i evangelierna säger:
Då ska man utlämna er åt lidande och döda er-
-och ni kommer att bli hatade av alla folk.
Ni har ingenstans att fly. Inget trevligt folk att fly till.
Och då ska många komma på fall, och de ska förråda och hata varandra.
För en pastor finns ingenting värre än att se dem falla av.
Att se hatet gro bland de vi hoppades vara Guds barn.
Och hur uttröttande är inte villolärare?
Här måste vi se vad han skriver till Timoteus.
Timoteus har en del fysiska besvär eftersom Paulus skriver i 1 Tim-
-att han ska ta lite vin för sin mage.
Men kallelsen att inte vara blyg både från Paulus och Kristus-
-visar oss att det inte har med hans fysiska besvär att göra-
-utan med de trångmål som omger oss när vi får motstånd, blir hånade-
-marginaliseras och när andra faller av och villolärare uppstår.
Det är detta som sker i Efesos. Paulus ser in i Timoteus’ ande.
Timoteus är inte lika “vildsint” som Paulus. Han är mer blyg, reserverad.
Paulus säger: “Bär ditt lidande. Du kan inte undvika det.”
Sedan börjar Paulus uppmuntra Timoteus till att lida genom Guds kraft.
Det är fyra saker vi ser i den här texten som gör att vi kan gå fram-
-i frimodighet och passion för att Jesus ska bli känd, genom evangelisation-
-i en syrlig kultur. Den första är i vers åtta.
Kom ihåg att Gud frälst och kallat oss.
Paulus kunde aldrig glömma sin omvändelse. Hur kunde han?
Det finns nog en del grova vittnesbörd här inne, men jag tror att få-
-sparkade in öppna dörrar och släpade ut människor på gatorna-
-och band dem och tog dem till fängelse. Detta var Paulus’ vittnesbörd.
Paulus var inte en sökare. Han läste inte Tim Kellers bok på Damaskusvägen.
Han gav det inte en tanke. Han studerade inte förutsättningsapologetik.
Han beskrev sig själv som en våldsam motståndare.
Han brydde sig inte om vad som var sant.
Som när du har ett gräl med din äkta hälft och inser att du har fel-
-men det är för sent. Du tar inte tillbaka det.
Paulus brydde sig inte om han hade fel. Han var en våldsman.
Hans ord till Timoteus är: “Kom ihåg vem som frälst och kallat oss.”
“Låt oss inte glömma pånyttfödelsens mirakel!”
“Låt oss inte vara för snabba med att glömma att vi var förlorade”-
-“men har blivit återfunna. Glöm inte att vi var i mörkrets välde”-
-“men har förts in i Hans älskade Sons rike.”
“Kom ihåg att Gud kunde frälsa oss.”
Ofta undrar jag varför jag alls brydde mig.
Som när Jeff berättade Evangeliet för mig och tog mig till JAM.
Varför fortsatte jag komma dit, varför brydde jag mig?
Hade jag inte all anledning att tvivla på Gud, med en missbrukande far?
En hyperreligiös mor. Jag hade tusen skäl att tro att allt var nonsens.
Ändå fortsatte Herren att kalla på mig och obevekligt söka mig.
Jag måste komma ihåg att Han gjorde så med mig och kommer göra så med andra.
Det andra han säger här vill jag betona. 2 och 4 är väldigt likartade.
En sak han säger med vers 9 är: “Ni var inte så häftiga till att börja med!”
“Ni blev inte frälsta för er egen förträfflighet.”
Gud tänkte inte: “Jag vill göra någonting härligt på jorden”-
-“vem ska jag välja att hjälpa mig?”
Om Han valde oss har Han inte hittat de bästa eller smartaste.
Ju mer det handlar om dig, desto mindre kommer du evangelisera.
Du kommer alltid se dig som otillräcklig, ointelligent, osäker.
Du kommer alltid stå ivägen för Guds plan om du tror att det hänger på dig.
Jag vill vädja till er: Kom över er själva!
Gud är häftig, ni måste inte vara häftiga. Bara var lydiga.
Apologetik tar bort en del hinder och är bra.
Men jag har aldrig vunnit en diskussion och personen har börjat gråta-
-och frågat “Hur ska jag göra?” Gud gör detta. Guds Ande öppnar hjärtan.
Vårt jobb är att berätta. Berätta och berätta.
Ni blev inte frälsta för att ni är bäst, utan för att Han är bäst.
Om ni inte förstår det kommer ni aldrig bli frimodiga i evangelisationen.
Då är det för mycket av dig i det, de kommer förkasta dig och inte Gud.
Det vill du ju inte…
Om du snackar om hur bra du är, så är det ju också du som hamnar på planen.
Vem är det som är fantastisk i frälsningen? Det är Gud.
Det är Han som är otrolig och mäktig.
Ska du vara klyftig? Få in någon i ett hörn?
En del av er fantiserar om det, men nej, det är Gud som frälser.
Det tredje han säger här är att döden är död.
Vill ni bli frimodiga i ett hårt klimat? Kom ihåg att de egentligen inte-
-kan göra någonting mot er.
Ska de skratta åt er och sätta er i fängelse?
När jag var på Crosscon och predikade ur Filipperbrevet om att-
-livet är Kristus och döden en vinning, sa jag att du är som mest fri-
-när du förstår att döden är en vinst!
Vad kan de då ta ifrån dig? Det är därför Paulus är så frustrerande.
Ni hatade Jesus, och Paulus var riktigt svår att få tyst på.
Du sätter honom i fängelse, han omvänder alla dina vakter och sjunger-
-hymner medan du torterar honom!?
Du försöker döda honom och han ser fram emot det. Du låter honom leva-
-och han fortsätter predika. Vad ska du göra med honom?
Vet ni varför? För Kristus har övervunnit graven och döden.
En person sa en gång: “Vad kunde man säga för att skrämma Lasarus?”
“Vi ska döda dig.” – “Jag har varit där.” Vad skulle man göra?
Om Kristus har besegrat döden, vad kan de göra?
Och där vi är nu… vad ska de göra mot er? Göra narr av er?
I skolan blev ni ju förlöjligade och utfrysta!
Människor tycker att ni är dumma. Verkligen? Är det ett högt pris? Wow.
Jag gillar det sista han säger i denna text. “Jag vet vem jag tror på”.
Ett av skälen till att reformert teologi, där Gud är stor, är så viktig-
-är för att ju större Gud är, och ju mindre vi är, desto mer förtroende-
-har vi i vad Gud har befallt oss att göra och vara del i det.
Ju större vi är och ju mindre Gud är, desto mindre förtroende får vi-
-för att faktiskt lyda det Gud kallat oss till.
Det berövar oss vår glädje och Guds ära i vår glädje i Honom, när vi går-
-i lydnad, oavsett vad de synliga resultaten av vår lydnad blir.
Platsen jag går till när jag märker att jag har höga tankar om mig själv…
Detta visar sig ofta i evangelisationen. Varför inte dela Evangeliet med-
-den där mannen bredvid på flygplanet? Varför vill jag inte gå över gatan?
När jag inte vill gå in i en sådan konversation för att jag är rädd att-
-bli förkastad, då är det för mycket av mig.
Då går jag gärna till Job 38. Jag går hit när jag blivit sjuk.
Jag går hit när jag känner mig otillräcklig.
Eller när jag är rädd eller full av mig själv.
Job 38, från vers 1.
HERREN svarade Job ur stormvinden. Han sade: Vem är denne som fördunklar-
-mitt råd med ord utan förstånd? Spänn bältet om livet som en man.
Jag vill fråga dig, och du skall svara mig. Var fanns du när jag lade-
-jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd.
Vem har bestämt hennes mått – du vet! Och vem spände mätsnöret över den?
Var fick hennes grundpelare sina fästen? Vem lade hennes hörnsten, medan-
-morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade av glädje?
Vem satte dörrar för havet när det bröt fram ur moderlivet?
När gav jag moln åt det att klä sig i och lät tjockt mörker bli dess linda?
När bestämde jag dess gräns och satte bom och dörrar för det, och sade:
“Hit får du komma, men inte längre, här skall dina stolta böljor lägga sig”?
Har du, sedan dina dagar började, befallt dagen att gry och anvisat-
-morgonrodnaden en plats där den kunde fatta jorden i dess hörn-
-så att de ogudaktiga skakades bort från den?
Då ändrar jorden form som leran under sigillet, och allt får ny dräkt.
Då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyfts bryts av.
Har du stigit ner till havets källor och vandrat på djupets botten?
Har dödens portar uppenbarats för dig, har du sett dödsskuggans portar?
Har du kunnat se ut över jordens vidder? Låt mig veta, om du har insikt i-
-allt detta. Var går vägen dit där ljuset bor, och var har mörkret sin-
-boning, så att du kan föra det till dess gräns och finna stigarna till-
-dess hus? Ja, du vet, du var ju född då, och dina dagars tal är stort!
Har du varit vid snöns förrådshus, har du sett haglets förrådshus-
-dessa som jag sparar till nödens tid, till krigens och drabbningens dag?
Var går vägen dit där ljuset delar sig, där östanvinden breder ut sig-
-över jorden? Vem har öppnat en ränna åt regnflödet och banat väg-
-för åskans blixt, för att sända regn över folktomma trakter-
-över öknar där ingen människa finns, för att mätta ödsliga ödemarker-
-och ge växtkraft åt gräsets brodd? Har regnet någon fader, och vem födde-
-daggens droppar? Från vilket sköte kom isen ut, och vem födde himlens-
-rimfrost? Vattnet blir hårt som sten, djupets yta fryser till is.
Kan du binda ihop Sjustjärnornas knippe eller lossa Orions band?
Kan du på rätt tid föra fram himlens tecken och leda Björninnan och hennes-
-ungar? Förstår du himlens lagar, ordnar du dess välde över jorden?
Kan du höja din röst till molnen och få vattenflöden att övertäcka dig?
Kan du befalla blixtarna, så att de går ut och säger till dig: “Här är vi”?
Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen-
-i luften? Vem har vishet att räkna skyarna?
Och vem häller ut himlens vattenläglar när myllan är hård och fast och-
-jordkokorna klibbat samman? Kan du jaga byte åt lejoninnan?
Stillar du de unga lejonens hunger när de kryper ihop i sina hålor eller-
-ligger på lur i snåret? Vem skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar-
-till Gud och flaxar omkring utan föda?
Jag kan fortsätta, det finns ju fler kapitel. Men jag går hit-
-för mitt svar är alltid: “Inte jag! Jag vet inte, jag kan inte!”
“Men Du gör det!” Det är refrängen i denna tillrättavisning i Job.
Det är som en varm filt för min själ, som ruskar om mig och påminner mig-
-om att trots att min verksamhet betytt allt är det Gud som verkar.
Det är Gud som frälser, inte min expertis, mina förmågor och oförmågor.
Gud, och endast Gud frälser, och jag måste komma ihåg Vem jag tror på…
…så att jag inte börjar tro på mig själv.
Har ni också haft den frestelsen?
Har ni försökt förminska det till en process?
Hur många gånger har ni försökt träna in er i system?
Även om system är bra ibland…
Bröder och systrar: Inget program, inget träningssystem, kommer någonsin-
-skapa samma iver för evangelisationen som det att vi vet Vem vi tror på.
Han slutar inte där. Han berättar hur man lider genom Guds kraft.
Kom ihåg att det är Gud som frälser, och inte vi.
Vi är inte grymma, Gud är grym. Döden är död. Och låt oss komma ihåg-
-Vem vi tror på. Glöm inte Vem Han är och vad Han gjort.
Låt oss alltid ha det inför oss, i våra sinnen. Låt oss förkunna det-
-för oss själva utan avbrott, när vi brottas med nervositeten.
Låt oss gå från nervositet till förtroende för Vem vi tror på.
Och mitt i allt detta, vers 13 i 2 Tim 1 säger han såhär:
Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av-
-mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus.
Bevara det goda som anförtrotts dig genom den helige Ande som bor i oss.
Gå alltså rakt in i lidandet. Försök inte undvika det.
Jag måste säga till min församling i Dallas: “Ni kan förlora era jobb!”
Så var det inte för 4-5 år sedan, men nu kan man förlora sitt jobb-
-för att man delar Evangeliet för någon på kontoret.
Det kostar inte bara att man inte bli bjuden till julfesten, utan man kan-
-även förlora sitt jobb!
Så han säger: “Var villig att lida!” Sedan säger han här:
Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha det du hört av mig.
Driv inte bort från det som är sant.
Det är verkligen härligt vad T4G gör och vad ni hört idag!
Ni kan komma att känna det dra i er… och inte bara lite.
Ni kommer att känna det. Från ert folk, människor i er församling som vill-
-se människor bli frälsta, kommer komma till er och fråga:
“Är detta nödvändigt? Vi kan få se fler frälsta om du slutar med det!”
“Är inte det en ‘sekundär fråga’?”
Paulus säger till Timoteus på en plats där vädret byter om.
Håll fast vid den sunda läran. Han ska också behålla den i tro och kärlek.
Behåll den i tro. Gud kan, Gud har kontrollen!
Vi i den här tiden har de historiska beläggen för att det kommer lyckas!
Ju mer fientligt klimatet blir, desto mer kommer vi blomstra i marginalen.
Vi håller väl alla med om att Rom var ganska stort?
En stormakt i nästan tusen år. De hade småskrattat åt USA.
Några 100 år? Och de försökte utrota oss kristna.
Såga oss itu, koka oss levande, kasta oss till lejonen…
Ingen rättighetsförklaring i Rom!
Jag läste i en historiebok att år 351 e. Kr. så bekände över 50 %-
-av Romarrikets befolkning Jesus som Herre.
Det sura klimatet må vara nytt för oss, men inte för Gud!
Gud sitter inte ihopkrupen och nervös!
Han säger inte “Nej! Jag förlorar Nordamerika, vad ska Jag göra?”
Han fungerar inte på det sättet. Nej, bevara sanningen i tro.
Allt hänger ihop. “Jag vet vem jag tror på” – Han är stor, inte jag!
Håll fast i tron att Gud vet vad Han gör, och det ligger framför dig.
Inte bara Boken utan världshistorien visar att Han slår igenom mörkret.
Till slut är mörkret borta för evigt när Han sliter upp himlen-
-och återvänder. Tills dess, ta ett steg i taget, försök inte undvika-
-lidande, förtroende till Evangeliet, förkunna, dela med grannar-
-vänner och arbetskamrater.
Jag tror inte det här är så komplicerat som vi tror.
Om du är pastor, är det bara att ställa frågan, på planet hem.
– Är du på väg till jobbet eller?|-Hem.
-Vad arbetar du med?|-Jag säljer mjukvara. Vad gör du?
Jag är pastor. Vi måste ha det här samtalet eftersom jag är pastor.
Vilken pastor skulle jag vara om…?
Är det inte sant? Jag gillar när t.o.m. en del ateister säger:
“Om du tror på det du tror på måste du dela Evangeliet med mig!”
“Om du tror som du tror men inte försöker att omvända mig!?”
“Hur hatiskt är det inte när du INTE försöker?”
Vad vore jag för pastor om jag inte försökte?
Han kanske sätter på sig hörlurar. Jag påstår inte att du ska rycka av dem.
Bara ha modet att träda in i samtalet.
Pastorer, särskilt, bröder. Var en förebild för ditt folk.
Att du är en mästare i predikstolen men sedan livrädd för din granne-
-hjälper ingen och avslöjar att någonting är fel.
Du vädjar till ditt folk att evangelisera och vägrar att göra det själv…
Du får rannsaka ditt hjärta. Ditt främsta kall kanske är predikstolen, okej.
Jag säger inte att det inte är sant, men Gud har gett dig en granne.
Och du säger till ditt folk att gå till sina grannar och arbetskamrater.
Du slipper ju arbetskamrater, eller hur?
Om du försöker omvända några av dina pastorer kan jag förklara varför-
-det inte går bra för din församling…
Bröder, låt oss leda i detta. Låt oss vara trogna i detta.
Jag ska avsluta lite tidigare och bara säga detta.
Vi tror att de finns där ute just nu. Oavsett varifrån du är.
I din stad och område, på arbetsplatserna där ditt folk arbetar.
Där finns de, blodköpta söner och döttrar till Gud.
Jesus dog inte för de som kanske tror – Han dog för de som kommer tro!
Kom igen! De kommer att tro! Låt oss utropa det!
Hur ska de tro om ingen förkunnar? Ja, det är skrämmande.
Vi kan bli förkastade och det kan få allvarliga följder.
Låt oss vara frimodiga, bröder och systrar – vi kommer inte att ångra det!
Det kommer kosta, men om tiotusen år bryr sig ingen om de kostnaderna.
Jag vet vem jag tror på.
Låt oss be.
Fader, jag tackar Dig för Ditt Ord.
Tack för att varje ord i det har givits oss av Dig-
-till Din ära och vårt bästa.
Tack för bönens gåva. Att vi kan komma till Dig med förtroendet-
-vi fått av nåd allena. Att nalkas Din tron.
Nådens gåva, att få vädja, och veta att Du kommer lyssna.
Du vill åstadkomma mycket genom dessa böner, så jag ber att vi ska vara-
-män och kvinnor som kännetecknas av ett allvar kring Guds Ord.
Jag ber att vi ska kännetecknas av andäktighet.
Jag ber om mer än bara teorier och uppmuntran till evangelisation.
Jag ber att du ska ge oss en börda att kliva in i de möjligheter vi får.
Vara fulla av tillit, som aposteln Paulus i Aten, att en del kommer håna-
-andra kommer vilja höra mer och en del kommer att tro.
Så må vi vara villiga att riskera hånet för de som vill fortsätta samtala-
-och de som kommer att tro. Öka vårt mod. Hjälp oss.
För Ditt underbara namn, ber jag. Amen. Tack.
