Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle.
GALATERBREVET 3:13
Gud har låtit [Kristi] blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade.
ROMARBREVET 3:25
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.
1 JOHANNES 4:10
Om Gud inte vore rättfärdig, skulle det inte finnas något krav på Sonen att lida och dö. Och om Gud inte vore kärleksfull, skulle det inte finnas någon villighet hos Sonen att lida och dö. Men Gud är både rättfärdig och kärleksfull. Därför är Gud i sin kärlek villig att uppfylla de krav som hans egen rättfärdighet ställer.
Guds lag kräver att: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft” (5 Mos 6:5). Ändå vet vi att vi älskar mycket annat mer än Gud, och det är just detta som är synd: att vi vanärar Gud genom att värdera tingen högre än honom och att vi agerar utifrån dessa värderingar. Därför säger Bibeln: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom 3:23). Det vi finner härligt är det vi har vår glädje i – och det är inte Gud.
Vår synd är inte obetydlig, eftersom den inte riktar sig emot någon som är obetydlig. Allvaret i en förolämpning växer i förhållande till den förolämpades dignitet, och det finns ingen måtta på den respekt, beundran och trohet som Skaparen av hela universum är värd. Att inte älska honom är därför inte en bagatell – det är förräderi. Synden tar ifrån Gud hans ära och människan hennes lycka. Eftersom Gud är rättfärdig, sopar han inte dessa överträdelser under universums stora matta. Han känner en helig vrede mot dem. De förtjänar sitt straff, och han har sagt: ”Syndens lön är döden” (Rom 6:23) och att ”Den som syndar skall dö” (Hes 18:4, SFB).
Det vilar en helig förbannelse över varje synd, och att inte utdela straffet vore orättfärdigt. Gud skulle backa upp förolämpningen, och en lögn skulle vila vid själva roten av verkligheten. Därför säger Gud: ”Förbannad är var och en som inte håller sig till allt som står skrivet i lagens bok och fullgör det” (Gal 3:10, 5 Mos 27:26).
Men Guds kärlek är inte tillfreds med den förbannelse som vilar över mänskligheten på grund av synden. Han är inte tillfreds med att bara visa sin vrede, oavsett hur helig och berättigad den är. Därför sände Gud sin egen Son för att uppsluka vreden och bära förbannelsen för alla dem som förtröstar på honom. ”Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig” (Gal 3:13).
Detta är innebörden i ordet ”försoningsoffer” i texten som citeras ovan (Rom 3:25). Den talar om att Guds vrede avlägsnas genom att en ställföreträdare tar vår plats, på Guds initiativ. Jesus Kristus, vårt substitut, hindrar inte bara vreden utan absorberar den och riktar den bort från oss mot sig själv. Guds vrede är rättfärdig och blev därför uttömd – inte återkallad.
Låt oss därför inte leka med Gud eller bagatellisera hans kärlek. Vi kommer aldrig att stå i förundran över hans kärlek om vi inte förlikar oss med allvaret i vår egen synd och riktigheten i hans vrede. Men när vi – genom nåd – vaknar upp inför vår egen ovärdighet, kan vi se på Jesu lidande och död och säga: ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som [vredesuppslukande] försoningsoffer för våra synder” (1 John 4:10, författarens kursiv).
Denna artikel är hämtad ur Guds stora passion av John Piper.
Köp boken på Rotad.se.
