Hur får kvinnor en bra balans i tjänsten för Herren; mellan familj, församling och tid med Gud? Intervju med Christine Hoover, som är hustru till en församlingsplanterande pastor och har skrivit böckerna “The Church Planting Wife” och “From Good to Grace: Letting Go of the Goodness Gospel”.

 

 

 

—Välkommen! Du heter…?|—Christine Hoover.
Jag har just läst ut en bok av Christine: “The Church Planting Wife”.
Hon har gett ut en bok till nyss och vi talar mer om den sen.
Jag vill ställa några frågor. Du talar i boken mycket om kvinnor-
-som arbetar i församlingsverksamhet. En fråga som ofta förekommer är:
Hur ska jag hitta balansen mellan familj, församling, tid med Gud?
—Vad föreslår du?|—Jag tror inte att “balans”-
-är ett bra ord att använda. Ibland måste man lägga mer vikt på en sak.
Ibland har jag faktiskt svårt att göra allt Gud vill att jag ska göra-
-men för min del tar jag en dag i taget och ber och läser Bibeln-
-och låter Gud leda mina steg för den här dagen.
Men på slutet av dagen om jag inte hunnit med allt jag tyckt varit viktigt-
-så kan jag vila i att jag gjort vad Han haft för mig.
Jag arbetar hårt för att åstadkomma saker. Men jag använder vissa delar-
-av dagen efter vad Gud har gett mig. Barnen, församlingen, arbetet.
Jag känner till delarna och försöker att inte bli distraherad.
Det är inte lätt med små barn men jag får ta en dag i taget.
Det är svårt för oss alla!
Vad ska man då prioritera? Kommer familjen först eller församlingen först?
Familjen kommer först, det är ju min gudstjänst.
Men jag tjänar också utanför hemmet. Ibland tar jag in det i hemmet.
Jag prioriterar barnen och åsidosätter inte dem för andra människor-
-men jag vill ge mitt liv! Jag vill ta mig an andra, bjuda hem dem-
-och möta kvinnor och tala med dem. Jag måste be Gud visa mig-
-vad Han har begåvat mig med, och hur kan jag göra detta i församlingen?
Detta gäller alltså förutom barnen. Jag känner verkligen att jag borde det-
-och jag försöker sätta mig in i den sortens tjänande.
Ibland när jag bjuder hem folk så tänker jag att “Bara jag dukar fint”-
-“så kommer jag åstadkomma en förvandling i människornas liv”. Kan jag det?
Har det någonsin fungerat?
Jag har också försökt mycket med att skapa den perfekta miljön-
-att göra mitt hem på ett visst sätt. Inte bara med gästfriheten-
-utan hur jag interagerar och använder rätt ord och svarar rätt på frågor.
Församlingsplanterandet har lärt mig att jag verkligen inte har någon makt-
-i mig själv att förändra någons hjärta eller överbevisa om sanningen.
Jag har inte den makten utan det är den helige Ande som överbevisar.
Detta är ju förlösande, för jag måste inte göra allting perfekt.
Jag kan slappna av och måste inte laga den perfekta måltiden-
-för att Gud ska använda mig i någons liv.
Jag kan fokusera mer på bönen och relationen med dem och måste inte tänka-
-på att göra allting perfekt, du vet.
Vi måste alltså vara trogna och Gud ger frukten?
Definitivt. Ja, arbeta hårt och var trogen men lita på Guds Andes verk.
Det är ofta vi arbetar i församlingen och blir helt utmattade.
Kanske vi vill gå hem och gråta på vår makes axel.
Men vart ska vi vända oss för att återfå kraften och vilan?
Under lång tid, kanske 5-6 års tjänst, ägnade jag inte regelbunden tid-
-åt att läsa Bibeln. Och jag ser tillbaka till den tiden och inser-
-att jag var väldigt känslomässig och påverkades av omständigheterna.
Jag insåg verkligen att jag måste rotas i sanningen, i Skriftens sanning.
Jag gjorde det till en vana. Först ville jag ju inte det, men jag började.
Det blev en längtan, jag känner ett sug efter det och gläds åt det.
Ibland hamnar jag utanför det igen, men det har gett mig fastare rötter.
När jag blir utmattad av arbetet… och ibland frustrerad och bitter av-
-alla kraven. Jag får se på vad roten är och jag måste gå till Guds Ord.
Det är som när Jesus säger till Marta: “Du är överbelastad med allt annat”-
-“eftersom du inte har valt det goda”. Och jag blir slutkörd ibland-
-för att jag i själva verket försöker behaga människor.
Guds Ord är alltså där jag behöver ha mina rötter så att Han kan visa mig.
Du talar en del om att behaga människor i boken och det är ju någonting-
-som många kvinnor har svårt med. Hur bekämpar du behagandet av människor-
-med att behaga Gud? Du talar i boken om en Gud-termometer.
Jag ställer mig alltid frågan, för jag känner alltid en dragning-
-åt att vilja vara människor till lags. Jag frågar mig själv: “Har jag”-
-“varit trogen i att göra det Gud vill?” Detta hjälper mig avgöra om-
-jag försöker behaga människor eller Gud. Jag får mäta hur jag klarar mig.
Jag får mäta mitt tjänande med hjälp av denna fråga.
Det handlar inte nödvändigtvis om att uppnå vissa resultat.
Det är Guds jobb. Frågan är om jag är lydig, flitig, ihärdig.
Håller jag mitt ord, ger jag mitt liv, här och för dessa människor?
Jag finner friden i att jag kanske inte behagar just den här personen-
-men Gud har bekräftat för mig att jag gör det Han kallat mig till.
När vi vill vara människor till lags och försöker ta det i egna händer-
-blir vi aldrig nöjda. Men när vi tänker på att vara Gud till lags-
-och lägger det i Hans händer, då kan vi nöja oss med det.
En annan sak som lätt händer är att vi jämför oss med andra eller blir-
-avundsjuka. Vad vill du säga till de kvinnor som upplever detta?
Jämföra sig med andra och avund… menar du i tjänsten eller?
Ja, som när man leder en kvinnogrupp och ser en i en annan församling-
-göra ett bättre jobb. Till exempel.
Jag läste nyss boken “Sensing Jesus” där författaren säger:
“Oavsett var du är, är kallelsen densamma: Att älska.”
Ibland ser vi en annan och vill vara i samma situation.
Men hennes kallelse är densamma, hon ska göra samma som jag, att älska-
-att tjäna och ge sitt liv. Gud har gett mig denna plats, dessa människor.
Jag måste vara nöjd i min situation och inte jämföra…
Hon måste också vara lika trogen som jag måste vara. Det hjälper mig lite.
Du har en ny bok som just kommit ut. Berätta!
Den heter “From Good to Grace: Letting Go of the Goodness Gospel”.
Med “godhetsevangelium” menar jag att vår helgelse är genom vår prestation.
Detta är inte nådens evangelium, så jag talar om hur vi lägger undan-
-känslan att vi måste bli tillräckligt goda för Gud och människor.
Hur tar vi emot vad Gud redan gjort för oss i Kristus och låter det-
-sjunka in och flöda ut i lydnad och kärlek?
Motivationen och katalysatorn för detta är Guds nåd och kärlek.
Jag köpte boken igår. Tack så mycket. Gud välsigne ditt arbete!