Dagens tema är Guds vrede. Skulle du vilja börja med att ge en skiss-
-över Guds vrede som kan fungera som en bra grund.
Det är viktigt att börja med att säga vad det inte är.
Det är inte så att Gud tappar humöret.
Det är en beslutsam, villig, vald, innerlig reaktion från Guds sida-
-över alla som vanhedrar Honom, gör uppror och ifrågasätter Honom.
Där finns både vilja och val, men även känsla.
Resultatet är dom, fördömelse och död.
Det är alltså knutet, för det första, till Guds helighet.
På sätt och vis är det ett andrahands attribut, på det sättet att…
…Gud är t.ex. inte “vrede” på samma sätt som “Gud är kärlek”.
Guds natur är kärlek, men Gud är inte vrede, snarare reagerar Han i vrede-
-till de som gör uppror mot Honom.
Även om det är en komplett reaktion, villig, innerlig, o.s.v. är det-
-för det första en reaktion på någonting som är utanför Honom.
När skapelsen gör uppror mot Honom.
Mer specifikt kan man säga att Guds vrede är knuten till människans synd.
Visst, men Guds vrede uttrycks även mot demoniska makter, fallna änglar m.m.
Det är alltså inte bara mot människan utan all upproriskhet.
I Bibeln är det dock särskilt med tanke på människans uppror.
Vilken huvudtext i Bibeln tänker du på när det gäller Guds vrede?
Det finns ungefär 600 passager i Gamla testamentet som nämner Guds vrede.
Så finns det de som inte nämner ordet men talar om Guds svartsjuka-
-och att Han låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen-
-till tredje och fjärde släktledet.
I Nya testamentet är nog den mest centrala passagen Rom 1:18ff.
Hela poängen där är att Guds vrede vilar över grek såväl som jude.
Vi är alla skyldiga, under synden, en del av oss har gjort uppror mot-
-Guds uppenbarelse i Skrifterna eller utanför Skrifterna.
Resultatet är denna fruktansvärda beskrivning i Rom 3:9ff.
En serie bibeltexter: Ingen känner Gud, ingen gudsfruktan inför deras ögon.
Allt detta går från 1:18-3:19 och utgör bakgrunden för en av de mest-
-makalösa beskrivningar av korset i alla de heliga Skrifterna:
Den stora försoningspassagen i Romarbrevet 3.
I Joh 17 när Jesus talar om Sin relation med Fadern från innan begynnelsen-
-nämns där glädje och kärlek, men ingen vrede.
Du sa att det är en “andrahands” kategori. Vill du utveckla detta lite?
Gud reagerar mot mig i vrede p.g.a. min synd.
Gud reagerar mot mig i kärlek p.g.a. vem Han är.
Om det inte finns någon synd, finns ingen vrede eller dom.
Därför kan 1 Joh 4 säga den fullkomliga kärleken driver ut rädslan.
Den driver undan fördömelsen. Det finns ingen rädsla utan fördömelse.
När synden väl tagits itu med och bortforslats-
-och vi lever i syndfri fullkomlighet i den nya Himlen och nya Jorden-
-finns det ingen vrede mot oss överhuvudtaget.
På detta sätt älskar Gud mig alltså, inte för att jag är älskvärd-
-gullig, intelligent eller trofast, eller någonting sådant.
Han älskar mig därför att Han är kärlek. Men är Han vredgad gentemot mig-
-är det inte för att Han är vrede, utan för att jag är skyldig, syndig-
-upprorisk, vanvördig, hädisk och kärlekslös, och Han reagerar-
-utifrån Sin helighet på mig i vrede.
Man hör ofta att Gud i Gamla testamentet är en vredens Gud och att-
-Gud i Nya testamentet är kärlekens Gud. Kan du plocka isär detta?
Det är en vanlig syn, även bland kristna som borde veta bättre.
Jag misstänker att ett av skälen är att Guds vrede uttrycks gentemot Hans-
-förbundsfolk i temporala, materiella termer.
Städer förstörs, man förslavas, svälter och sådant.
Kommer man till Nya testamentet talar Jesus om att vända andra kinden till-
-och älska varandra. Jesus dör på korset för våra synder.
Det är alltså lätt att måla upp det på det sättet, att när du går från-
-Gamla förbundet till det nya, går du från vredens Gud till kärlekens Gud.
Det här är dock ett misstag. För det första, i Gamla testamentet, finns-
-det mängder av ställen som betonar Guds nåd och kärlek.
Han behandlar oss inte efter våra synder…
Som en far förbarmar sig över barnen, förbarmar sig Herren över dem som-
-vördar honom, han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.
Gång på gång ser vi hur Guds vrede skjuts upp till sista stunden.
Gud beskriver Sig i Hosea som en dumpad älskare, den allsmäktige hanrejen.
Den som blivit sårad av de som gjort uppror mot Honom.
Och alltid dessa löften om att återvända från exil och från domen-
-om folket bara omvände sig till Honom och ropade om nåd-
-ger Han dessa förvandlingar.
Men i Nya testamentet är den största domen Helvetet självt.
Jesus talar om Helvetet med mer livliga metaforer än någon annan.
Detta är långt mer allvarligt, det är evigt, fruktansvärt och visar-
-Guds rättvisa med de allra svåraste termer.
Så istället för att säga att man rör sig från Gamla till Nya förbundet-
-rör man sig från vredens till kärlekens Gud.
Men rör man sig från Gamla till Nya förbundet skärper man båda.
D.v.s., Guds vrede blir tydligare när man går från temporära domar-
-till den eviga fördömelsen. Men Guds kärlek förtydligas och skärps också.
Man ser Gud till slut sända Sin egen, älskade Son att dö för mig på korset-
-och bära mina synder i Sin egen kropp på träet.
Båda skärps alltså, och de går genom hela Skriften tills de möts i korset.
Synen där vrede övergår till kärlek förminskar därför korset.
Man kan endast se korset med rätt glasögon, när man ser hur båda teman-
-ökar i allt tydligare skärpa och klarhet tills de möts i korset.
Ledare får säkert vanligtvis denna invändning mot trons centrala läror-
-och i synnerhet de som har att göra med Guds vrede, som Helvetet-
-och den juridiska försoningsläran. Några råd till pastorer som-
-möter dessa invändningar och söker försvara den kristna tron.
Det är förstås möjligt att framhålla Guds vrede på ett förvridet sätt.
Det är även möjligt att framställa det så att predikanten själv är arg-
-låter fördömande och elak.
Det måste bekämpas. Vi måste gråta som Jesus grät över Jerusalem.
Samme Jesus som gav fördömanden i Matt 22 gråter sedan över Jerusalem.
Sådana måste vi bli först.
När detta väl har sagts: Temat med Guds vrede är så hopknutet med-
-andra tankestrukturer, särskilt med vad som åstadkoms på korset-
-att man inte kan undvika det utan att Evangeliet förvanskas.
Säger man till mig “Det kan inte accepteras idag, det är inte PK”-
-“folk blir bara avtända.” Då kan jag inte annat än minnas Joh 8:45.
Vi ser att man misstrodde Jesus själv därför att Han talade sanning.
Jag säger sanningen, och därför tror ni mig inte!
Han säger inte “ändå tror ni inte”-
-utan det är kausalt “därför tror ni mig inte”.
Det finns människor i varje generation, eller hela generationer-
-som blir så stötta av sanningen att den garanterar att de inte kommer tro.
Vad är då alternativet? Ska man ljuga?
När vi gång på gång får höra att vi ska leva på varje ord som utgår från-
-Guds mun. Och när man ser att förvrängningar av Guds vrede resulterar i-
-att man missförstår korset, då är priset alltför högt att betala.
Oavsett om det tas emot eller ej, måste man predika hela Guds rådslut.
Och där ingår att man predikar om den kommande vredesdomen-
-samtidigt som man utropar hur underbart Guds Evangelium är.
Den kärleksfulle Frälsaren möter denna vrede.
Samme Gud som står emot oss med vrede på grund av vår synd-
-möter oss med kärlek p.g.a. vem Han är. Och detta blir tydligare-
-när man ser vad Skrifterna faktiskt säger om Guds vrede.
Försök inte undvika det, bara förstå det på rätt sätt.
Predika det skickligt, ödmjukt och med tårar.
Tack. Vill du avsluta i bön för de pastorer och ledare som lyssnat på detta?
Nådige Gud, hjälp oss att inte gömma oss från Din sanning, utan förstå den.
Lära och predika den troget. Vi vill inte låtsas vara mästare över Ditt Ord-
-och stå och bedöma det. Men bli så bemästrade av det att vi förkunnar-
-det troget. Så vi ber att Du ger mod, klarhet och medkänsla-
-så att de som lyssnar faktiskt lär Guds vrede på dess rätta sätt-
-i sanningens kanon och struktur, så att Guds Evangelium blir allt mer klart.
Vi ber i Jesu namn, amen.

Dela

Facebook

Twitter

Google

Whatsapp

Pinterest

Email

Print