Predikan från Together For The Gospel-konferensen 2014. Mark Dever påbörjar konferensen med en översikt av Jesaja 36-37. Detta ögonblick i Israels historia—från kanten till den Assyriska förödelsen till Jahves nådefulla frälsning—bjuder kristna idag att reflektera över Guds egen trohet till sitt ord, till hans folks glädje och infriandet av hans löften. På grund av detta vet vi att det inte finns någonting som heter “misslyckad evangelisation”. Kristus bygger, och kommer fortsätta bygga, Sin församling.

Det ser illa ut just nu.
Syndens bitterhet tränger oss på alla sidor.
Vi har våra egna synder och problem i våra församlingar…
I alltför många församlingar tolererar man falsk lära.
Och det finns större problem. I västvärlden, i massmedia-
-hånas evangelisk, biblisk samhällsundervisning.
Vi är sända som kärlekens bud men blir ofta framställda som dumma-
-eller hemska och hotfulla.
Våra federala domstolar kampanjar för att legalisera samkönat äktenskap.
“Lawrence mot Texas”-rättegången visade att konstitutionen ger rätt-
-att begå homosexuella handlingar. Man hade inte upptäckt det innan.
Det går fort. Förra veckan fick VD:n för ett internetbolag avgå-
-för att han trodde samma sak som presidenten sex år tidigare.
Han trodde att äktenskap är mellan en man och en kvinna.
Inte speciellt kontroversiellt för de flesta.
Toleransen verkar vara enkelriktad.
Att könstillhörighet är någonting vi inte bestämmer över…
…ses numera som en hotfull konstruktion.
Facebook fortsätter ge oss möjlighet att dana oss själva till vad vi vill-
-och ger nu 56 olika könstillhörigheter att välja mellan.
Både äktenskap, religionsfrihet och logiken själv är hotade.
Vår livsstil har blivit den alternativa livsstilen.
I Egypten utstår kristna kraftigt våld.
10% av Egyptens befolkning är kristna, men muslimer försöker driva ut-
-kristna ur Egypten.
I augusti 2013, på bara en dag blev över 40 kristna kyrkor förstörda.
Kristna står inför den värsta förföljelsen i Egypten på 700 år.
I Nigeria blir kristna dödade, familjer dödshotas om de begraver kropparna-
-för att förövarna vill visa vad som händer med de som följer Jesus.
I Afghanistan är kristendomen olaglig och att omvända muslimer ett brott.
Talibanerna försöker döda de som misstänks vara kristna.
Dessa tragedier fortgår dag efter dag.
Nu talar vi inte ens om de miljoner som aldrig hört evangeliet-
-i Pakistan eller Iran.
Att ha en konferens om evangelisation… verkar inte det lite långsökt?
Bör vi inte hellre stryka tjära på arken, laga murarna, göra nödgångar?
Vi borde ringa våra advokater och förbereda våra försvar.
För att inte bli för negativa, kom ihåg vad Paulus skrev i Ef 6:
Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter-
-och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.
Hopp är en tro att något gott ska ske i framtiden.
Bibeln säger att både Gud och Djävulen förstör våra förhoppningar.
Djävulen brötar i våra liv och distraherar oss med små förhoppningar.
Eller så förstör han små hopp så att vi inte tror att vi har något hopp.
Men Gud, för att dra oss närmare det större hoppet i Honom-
-tar kärleksfullt bort de småförhoppningar som distraherar oss.
Gud har ofta satt Sitt folk i situationer där allt hopp är ute.
Tänk på Josef i fängelset, eller Israels barn med Egyptens armé bakom sig.
Eller David inför Goliat och Jona i fisken.
Framförallt Jesus i Getsemane trädgård, och på korset.
När vi börjar denna konferens om pastorn och evangelisationen-
-vill jag börja med att erkänna att detta ämne har en avskräckande effekt-
-på många pastorer.
Vi känner oss oförmögna eller slagna av olika skäl.
Eller så vill vi undvika svåra samtal eller hota vänskapsrelationer.
Jag vet inte hur du känner inför detta ämne.
Kanske som när du går till tandläkaren och du får skäll för att du inte-
-använder tandtråd oftare.
Men detta är mer allvarligt. För dig, för församlingen…
…för de människor vi vill nå, för att vi vill ära Herren-
-med de goda nyheter vi fått!
Och till råga på allt möter vi en värld som tycks hata evangeliet mer-
-än då vi möttes första gången 2006.
I ljuset av allt detta, för att få rätt infallsvinkel på att leda-
-församlingarna i evangelisation idag, vill jag titta på en händelse-
-i Bibeln som kan påminna oss om att allt vi behöver är Herren.
Och om Han är med oss kan vi inte falla.
Som hjälp vill jag gå till profeten Jesaja och kärnan i hans bok.
Alla Jesajas 66 kapitel fokuserar på dessa två…
Ett av vägskälen för Gud och Hans folk finns i Jesaja 36 och 37.
Det hjälper om du slår upp Bibeln, eller sätter på den, och följer med.
Dessa kapitel skildrar en stor historisk händelse under Jesajas livstid.
Om du bodde i USA mellan 1820-1880 så var inbördeskriget den stora händelsen.
Jesajas verksamhet gick från 744 f.Kr till 680-
-och det ägde rum en stor historisk händelse för Juda och Jerusalem-
-i dessa två kapitel.
Det här är just den stora händelsen.
Hela Mose liv gick åt att förbereda för påsken, leda dem genom påsken-
-och sedan tolka påsken resten av sitt liv.
Likadant predikade Jesaja i 40 år om Guds dom och frälsning-
-för att förbereda för denna händelse, och sedan förklara-
-vad som egentligen hade hänt och lära Guds folk om Honom och-
-att Han skulle rädda dem från assyrierna.
Vad detta betyder, nu när vi ska titta på kapitel 36, är att-
-det saliga hopp som Herren höll framför folket genom Jesaja i kapitel 35-
-behövdes inför vad som skulle komma.
Låt oss titta i våra biblar och följa historien.
Samtidigt ber jag att ni ska finna vad Gud vill lära er här-
-och att ni litar endast på Gud i ert liv och tjänst, och evangelisation.
Scen 1: den assyriska invasionen. Titta i kapitel 36:1.
I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib, kungen i Assyrien-
-upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.
Låt oss komma ihåg historien för en stund.
Vi är på andra halvan av 700-talet f.Kr., mellan 750-700.
Jesajas gärning började på kung Ussias tid, årtionden innan.
Ussia regerade i 52 år, sedan hans son Jotam.
De flesta av Jesajas profetior kom under Jotams tid, och hans son Ahas’.
Ahas regerade i 16 år och för att rädda Juda från en tidigare invasion-
-från Nordriket Israel och Assyrien, hade Ahas satt dem under Assyrien-
-och de assyriska gudarna. Ahas började offra människor till Baal.
Juda började tappa mark till filistéerna, edomiterna och assyrierna.
745 f.Kr. tog assyrierna Damaskus och underkuvade Syrien.
Detta öppnade vägen för att gå söderut till Palestina.
Två år senare började Israels rike betala skyddspengar, mutor-
-tribut till Assyriens kung.
Åtta år senare, 735 f.Kr. började Sydrikets, Juda, kung Ahas betala-
-Assyrierna för att skydda dem från Israel.
727 dog Assyriernas kung och Israel slutade betala skatt till Assyrien.
Men Gud hade bestämt att döma landet för århundraden av avgudadyrkan.
År 724 invaderade Assyrien Israel och under två år belägrade de Samaria.
722 är Nordriket utplånat.
Assyrien hade en vana att fånga folk och flytta dem från sina hemländer.
De ville kväva deras nationella identitet och få bort dem från deras-
-lokala gudars makt.
De säger sig ha deporterat och spritt ut 27290 invånare från Israel.
De halshögg samhället, demoraliserade folket och underkuvade dem helt.
Till råga på allt tog de in folk från Babylon att slå sig ner i Israel.
Assyrien förgjorde alltså Nordriket.
Kung Ahas, säkert allt räddare, fortsatte regera i Jerusalem.
När han dog och Hiskia tog över tronen, övertalade Jesaja Hiskia-
-att sluta betala till Assyriens kung.
Och nu förverkligades judas värsta mardrömmar.
Assyrien gjorde slut på ett uppror i Babel och vände sig mot Palestina.
De krossade filistéerna och Tyrus, besegrade Egypten, och sedan anföll-
-de Juda med tiotusentals soldater, och lyckades.
Juda var bortom all mänsklig hjälp.
Ni ser vad det står i vers 1…
Sanherib, kungen i Assyrien, angrep alla befästa städer i Juda-
-och intog dem.
Assyrierna var inte bara erövrare och imperiebyggare som egyptierna-
-och grekerna. Nej, assyrierna var kända för sin brutalitet.
De torterade människor. Skar dem i bitar. De brände människor levande-
-för att sätta skräck i befolkningen. De spetsade fångar på pålar.
De halshögg många. Allt detta har de skrivit om själva.
De skröt med dessa brutaliteter. Men de visade aldrig en död assyrier.
De framställde sig som odödliga.
Så tänk dig att du är i Jerusalem. Hur känner de sig nu?
Hade Gud svikit dem?
Om ni kan era biblar vet ni att Hiskia genomförde en stor reformation.
Han hade renoverat templet, satt in prästerna, återinfört påskfirandet-
-och han bjöd även in överlevande från Nordriket att vara med.
I 2 Krönikeboken 30 står det att glädjen var stor i Jerusalem-
-ty sedan kung Salomos tid hade inget sådant skett i Jerusalem.
När allt var över gick israeliterna som var där ut i Juda städer-
-och slog sönder de heliga stenarna, högg ner aserapålarna-
-och förstörde offerhöjder och altare över hela Juda.
Om de varit så trogna, varför lät Gud detta hända nu?
I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib, kungen i Assyrien-
-upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.
Hur tänkte Juda folk nu?
Anklagade de Gud? Tvekade de på Jesajas alla uppmaningar att endast-
-lita på Herren?
Om de varit så trogna, varför lät Gud detta hemska hända?
Bröder och systrar, notera: Här får vi lära oss om rädsla.
I en fallen värld blir vissa farhågor besannade.
Omvändelse tar oss inte ur alla prövningar.
Våra farhågor ljuger inte alltid. Ibland blir de besannade.
Styrelsen kanske avvisar dina förslag om evangelisation.
Din vän kanske inte pratar med dig efter att du vittnat för honom.
Kom ihåg Första Johannesbrevet 3: Var inte förvånade om världen hatar er.
Är ni rädda för det? Ibland blir rädslan verklighet.
Men våra farhågor brukar ljuga om hur viktiga de är.
Vi måste fortsätta. Andra scenen, befälhavarens tal, vers 2:
Assyriens kung sände befälhavaren med en stor här från Lakish-
-till kung Hiskia i Jerusalem.
Han stannade vid vattenledningen på vägen till Valkarfältet.
Då gick överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna-
-och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom.
Befälhavaren sade: Säg till Hiskia: Så säger kungen i Assyrien:
Vad är det som gör dig så full av förtröstan? Du säger dig ha strategi-
-och militär styrka, men det är bara tomma ord.
Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig?
Du förtröstar väl på Egypten, den brutna rörstaven, som genomborrar-
-handen om man lutar sig på den. Sådan är farao, kungen i Egypten-
-för alla som förtröstar på honom.
Eller säger du: Vi förtröstar på HERREN, vår Gud. Var det då inte hans-
-offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och-
-Jerusalem: Inför detta altare skall ni tillbe?
Men ingå nu ett vad med min herre, kungen i Assyrien.
Jag ger dig tvåtusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.
Hur skulle du då kunna slå tillbaka en av mina minsta ståthållare?
Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare!
Menar du att jag kommit för att anfalla detta land utan HERREN?
HERREN sade till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det!
Då sade Eljakim och Shebna och Joa till befälhavaren:
Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det.
Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren.
Men befälhavaren svarade: Är det då till din herre och till dig som min-
-herre har sänt mig att tala dessa ord? Och inte till männen på muren-
-som skall tvingas äta sin egen avföring och dricka sin egen urin?
Befälhavaren stod och ropade högt på judiska:
Hör den store kungens, den assyriske kungens, ord. Så säger kungen:
Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er.
Låt inte Hiskia få er att förtrösta på HERREN, när han säger:
HERREN skall rädda oss, denna stad skall inte ges åt den assyriske kungen.
Lyssna inte på Hiskia, för kungen i Assyrien säger:
Gör upp i godo med mig och kom ut till mig, så skall ni få äta av er-
-egen vinstock och fikonträd och dricka ur er brunn, tills jag tar er-
-till ett land likt ert eget, med säd och vin, bröd och vingårdar.
Låt inte Hiskia förleda er, när han säger: HERREN skall rädda oss.
Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske-
-kungens hand? Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar?
Har de räddat Samaria ur min hand? Vilken bland dessa länders alla gudar-
-har kunnat rädda sitt land ur min hand?
Skulle då HERREN kunna rädda Jerusalem ur min hand?
Men de teg och sa inget, ty kungen hade befallt dem att inte svara.
Lakish som nämns i vers 2 var den näst största staden i Juda.
Det var viktigt att inta denna stad för att isolera och ta Jerusalem.
Min familj och jag bodde i England i 6½ år. Vi gick till British Museum-
-och såg några gånger reliefskulpturen från Sanheribs palats.
Den visar just denna intagning och belägring av Lakish.
I vers 2 ser vi också att denna assyrier möter Hiskias sändebud-
-precis där Herren genom Jesaja sagt åt hans far Ahas att stå fast i tron.
Här i 36:4 börjar befälhavaren fråga “Vad baserar ni er tillit på?”
Det är som om Gud själv talade genom denne assyriske befälhavare.
Han pressade dem med samma fråga som hela Jesajas gärning också gjort.
I vers 5 ser vi att han pressar det längre och frågar: På vem?
Han avfärdar Egypten, och har klart missförstått Hiskias reformation.
Han kände till fakta men förstod inte vad de hade för betydelse.
Altare hade rivits ner men det var inte en attack mot religion.
Det var för att främja sann tillbedjan åt Gud, Israels helige.
Man rev ner Baals altare och andra falska gudars.
Befälhavaren utnyttjar publiken och riktar sina olustiga ord till-
-soldaterna vid porten och på murarna som kunde höra.
Och så gav han sin propaganda på hebreiska, och det känns kusligt bara att-
-läsa det. Det är sataniska saker i vers 15 och 18.
Han kallar dem dårar för att de frestas att lita på Gud.
Han förnekar att Gud kan rädda Jerusalem från assyrierna.
Han likställer Gud med alla falska gudar.
Sanning och lögn blandas ihop i talet. Det är sant att Egypten-
-var opålitligt och att Hiskia förstört många altare.
Assyrierna hade erövrat många länder. Men befälhavaren använder-
-sanningarna för att tjäna lögnen att Gud kommer överge Sitt folk.
Gud skulle aldrig överge Sitt folk.
För, att överge folket, oss, är att överge löftena i Hans Ord.
Gud kommer aldrig göra det.
Här får vi lära oss om förtröstan. Det handlar om vem vi ska förtrösta på.
Frågan i vers 5: Vem förtröstar du nu på?
Detta tal gör det ju tydligt hur hjälplösa de var.
Vår hjälplöshet är dörren till full förtröstan på Gud.
Har Han inte fört dit oss gång på gång i våra liv?
Paulus säger till korinthierna: “När jag är svag är jag stark.”
Ser ni hur detta hjälper våra församlingar i evangelisationen?
Inga pastorer är för avskräckta för att få nytt mod av Herren.
Inga församlingar är för kalla för att bli förändrade av Ordet.
Inga människor är för fientliga för att bli omvända av Anden-
-när vi predikar evangeliet. Vi får fortsätta…
Vad händer? Vad gör Hiskia?
Scen 3: Hiskia hör detta ultimatum. Vers 22:
Överhovmästaren Eljakim, skrivaren Shebna och kanslern Joa-
-kom till Hiskia med rivna kläder och berättade vad befälhavaren sagt.
När kung Hiskia hörde detta, rev han sina kläder-
-höljde sig i säcktyg och gick in i HERRENS hus.
Att riva sönder sina kläder är ett tecken på nöd och sorg.
Hiskia vänder sig till Gud för att få hjälp.
Han hade kunnat vända sig till Egypten som kungar gjort före honom.
Eller till några avgudar, eller till militär styrka.
Eller så skulle han kunna förtvivla.
Men istället går han till den ende sanne Guden.
Broder pastor, när du hamnar i allt större hopplöshet, vart går du?
Vem förtröstar du på? Vem vänder du dig till?
Här lär vi oss om vad vi ska välja. Gå till Gud med dina bekymmer.
Vi fortsätter. Detta är inte allt Hiskia gör.
Scen 4: Hiskia ber Jesaja om förbön.
Titta på vers 2 i kapitel 37:
Han sände Eljakim, Shebna och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg-
-till profeten Jesaja, Amos son.
De sade till honom: Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens-
-bestraffningens och föraktets dag, ty fostren har kommit fram till-
-födelsen, men det finns ingen kraft att föda.
Kanske skall HERREN höra befälhavarens ord som kungen-
-har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom-
-för dessa ord som HERREN, din Gud, har hört.
Bed en bön för den kvarleva som ännu finns.
Märk väl att Hiskia förstår att det är Herren som främst blir hånad.
Så Hiskia ber, och vill att Jesaja ber.
Här får vi lära oss om bön. När du har problem, vänd dig till Gud i bön.
Jesus lärde lärjungarna att alltid be och aldrig ge upp.
Och detta gäller dig som sitter och lyssnar. Vänd dig till Gud i bön.
Bönen är ett uttryck för tron i våra liv.
Om vi verkligen tror på löftena kommer vi be dem till Gud.
Vi talar med Gud om saker som vi tror Han sagt. Han vill hjälpa oss.
Och Han kan och vill hjälpa oss om vi ber Honom.
Genom bönen och Guds Ord drar Gud oss in i Hans plan.
Bönen är inte mäktig p.g.a. den som ber. I texten ser vi en ångerfull kung.
Nej, bönen är mäktig p.g.a. Den vi ber till.
Gud allsmäktig, världens Härskare. Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.
Israels Helige.
Samma är det med oss. Vi hedrar Gud genom att tro på Hans löften-
-och komma inför nådens tron.
Detta säger jag ofta i vår församling i Washington, när jag leder bönen.
“Vi har gett Gud pris genom vår sång, då vi lovsjungit Honom.”
“Vi har gett Gud pris i syndabekännelsen, att Han talar sanning om oss.”
“Låt oss nu ge Gud pris genom att vända oss till Honom och be-”
“-om vad vi behöver. Vi visar att vi vet att Han är helt pålitlig.”
“Vi kan förtrösta på Honom för allt vi behöver.”
Jag ser fram emot vad Gud ska säga oss genom David Platts predikan om bön.
Om er församling ska växa i evangelisation, måste det börja i bönen.
Be för dig själv, din församling och andra församlingar som tror evangeliet.
Be för andra församlingar, vid namn.
Det är underbart att vi får se att Gud är mycket större än att vara-
-Marks Gud, Capitol Hill Baptist Church’ Gud eller baptistkyrkornas Gud.
Han är universum Gud.
När Ligon predikade i First Presbyterian Church bad vi för honom.
Vi bad för att denna församling skulle växa i evangeliet.
Be för andra lokala församlingar där evangeliet predikas i närområdet.
Be att Gud ska handla. Bönen är förhandstitten på Guds handling.
Vi fortsätter. Svaret kommer i scen 5: Jesaja ger Guds ord till Hiskia.
Vers 5:
När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, sade Jesaja till dem:
Så skall ni säga till er herre: Så säger HERREN: Frukta inte…
…för de ord som du har hört och som den assyriske kungens pojkar-
-har hädat mig med. Se, jag skall låta en ande verka i honom, så att-
-han får höra ett rykte och vänder hemåt.
Och jag skall låta honom falla för svärd i sitt eget land.
Det är kul att det bara står “pojkar” i vers 6.
Varken Herren eller Hans profet blir skrämda av de mäktigaste män.
De är bara stoft. Han fördömer assyrierns tal som hädelse.
Och i vers 7 säger Jesaja vad Guds plan är.
Här lär vi oss om Guds löften. Gud lovar att rädda Sitt folk.
Gud lovar ett slut på den som hotar dem.
I församlingarna sträcker vi ut Guds löften till varandra.
Detta gör vi när vi predikar Guds Ord, sjunger tillsammans-
-när vi firar nattvard och dop.
Vi uppmuntrar varandra att stå fast och påminner varandra om gemenskapen-
-med Frälsaren som vi ska få när Han återvänder.
Vi är ett folk som formas av Guds löften. Saker vi inte ser styr oss.
Tänk dig en papperslapp med järnspån på, som du håller en magnet under.
Järnspånen följer efter magneten, fastän du inte ser den.
Magneten för oss är Guds löften. Vi formas av Guds löften.
Vi följer och tror de löften Gud ger oss i Sitt Ord.
Och Gud lovar att rädda Sitt folk.
Så vad ska hända? Kommer Jesajas ord slå Sanherib på flykt?
Vi får se… Scen 6: Sanheribs ord till Hiskia.
Vers 8: Befälhavaren hörde att den assyriske kungen brutit upp från-
-Lakish och åkte och fann kungen strida mot Libna.
Sanherib fick höra att Tirhaka, kungen i Egypten, hade dragit ut mot honom-
-och skickade sändebud till Hiskia med detta budskap:
Så skall ni säga till Hiskia, kungen i Juda:
Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig och säga att Jerusalem-
-inte ska falla i den assyriske kungens hand.
Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder-
-hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad!?
Räddade gudarna de folk som mina fäder fördärvade?
Gozan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar…
Var är Hamats och Arpads kungar och kungen över Sefarvajims stad-
-över Hena och Iva?
Så Sanherib gick för att ta staden Libna, som försvar mot Egyptens styrkor.
Men för att inte Hiskia ska göra något medan Sanherib är upptagen-
-är det som om han säger: “Missförstå inte. Jag är inte färdig med dig!”
“Jag ska bara göra detta, sedan kommer jag tillbaks efter dig.”
Det verkar i vers 10 som att Jesajas profetia berättats för Sanherib.
Och i följande verser hädar Sanherib själv Gud.
Sanherib påstår att han vet framtiden bättre än Gud själv.
Titta på högmodet i vers 11, som kännetecknar de assyriska härskarna.
Jag läste i en kommentar att en av Sanheribs föregångare hade låtit skriva:
Jag är universums rättmätige kung, kungen utan like-
-den store draken, den enda makten med världens fyra hörn-
-som krossade alla fiender som krukor.
Jag minns inte vad han hette…
…men det liknar detta i bibeltexten här. Samma sorts skryt.
Samma arrogans. Herren sa i Jesaja 8:7 Assyriens kung med all hans pompa.
Här kan vi lära oss om högmod. Se upp för högmodets förödande konsekvenser.
Se hur Sanheribs ser sig som mer värd än Gud.
Vad är det som pågår, om man kan förväxla sig själv med Gud?
Jesaja hade redan sagt i kapitel 2, att människornas stolta ögon skall-
-förödmjukas och högmodet nerböjt, endast HERREN ska bli upphöjd.
Låt mig bara säga en sak till dig om du är här, men inte är kristen.
De flesta måste betala för att komma hit, och det är osannolikt att en-
-som inte är kristen skulle betala för en tredagars pastorskonferens.
Men i en så här stor samling… du kanske följde med pastorn utan-
-att säga hur du har det med Herren. Ser du faran med högmod?
Ditt jobb och allt det goda du gjort eller kunnat göra…
Om det inte vore för Guds goda gåvor hade du inte kunnat göra någonting.
Har du inte sett hur högmodet förstör relationer.
Du tar illa upp när du blir behandlad “under din värdighet”.
Ödmjuka dig själv, bekänn och ångra din synd. Förtrösta på Kristus.
Utan Honom kan du inte bli pånyttfödd och få en förnyad relation-
-med din Skapare och Domare. Gud har fantastiskt stor kärlek.
Han sände Sin ende Son för att dö i ditt och mitt ställe-
-om vi omvänder oss från synden och förtröstar på Gud.
Vi vet att Gud godtagit offret för att Han uppväckte Kristus från de döda.
Han steg upp till Himlen och visade offret för Fadern, det var behagligt.
Och Han kallar nu oss alla att omvända oss och förtrösta på Honom.
Om du vill tillbaka till en rätt relation med Gud, och inte känna skulden-
-som bara är en liten del av den verkliga skulden du har hos Honom…
…bekänn dina synder och förtrösta endast på Kristus.
Om du vill veta mer om vad detta betyder, är du på rätt ställe.
Bara fråga någon omkring dig vad det innebär att vara kristen.
Vi kristna vet att högmod inte bara finns hos icke-kristna.
Högmodet vi har kvar i oss förolämpar Gud och förvirrar oss.
I evangelisation får det oss att bry oss mer om vad vår icke-kristne vän-
-tycker om oss, än vad Gud kommer göra mot dem i deras synder.
Om vi brydde oss mer om vad Gud tycker om våra icke-kristna vänner, och-
-brydde oss mindre om vad de tycker om oss, skulle vi evangelisera mer.
Om du vill växa i evangelisation, och se en utveckling i församlingen:
Predika nåd och be om ödmjukhet. Det är som en andlig superkraft.
Ödmjukheten hjälper allt annat.
Tillbaka till texten. Hur svarar Hiskia på detta hot från assyriern?
Scen 7: Hiskia ber till Gud. Se i kapitel 37, vers 14:
När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det-
-gick han upp i HERRENS hus och bredde ut det inför HERRENS ansikte.
Och Hiskia bad till HERREN och sade: HERRE Sebaot, Israels Gud, du som-
-tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden.
Du har gjort himmelen och jorden.
HERRE, böj ditt öra och hör. HERRE, öppna dina ögon och se.
Hör alla Sanheribs ord, som han har talat för att håna den levande Guden.
Det är sant, HERRE, att kungarna i Assyrien har ödelagt dessa länder.
Och de har kastat deras gudar i elden-
-ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten.
Men nu, HERRE, vår Gud, rädda oss ur hans hand-
-så att alla riken på jorden förstår att du är HERREN, endast du.
Vilket underbart ord om vem Gud är i vers 16!
Och i nästa vers har han förstått Sanheribs ord rätt, som hån mot Gud.
I vers 18 och 19 analyserar han Sanheribs ord.
Nu säger du: “Mark, jag lär mig gärna om Jesaja 36-37, men-”
“-vad har detta med evangelisation att göra?”
Titta på vers 20.
Vad Hiskia ser som motivation för att Gud ska rädda Sitt folk, är att-
-alla riken på jorden förstår att du är HERREN, endast du.
Poängen med Jesaja bok är att alla riken förstår att Han är Herren.
Hela poängen med Israels historia är att världen ska veta sanningen.
Det var inte att Adam och Eva handlade-
-utan sanningen var att Gud som skapat dem är hela världens Gud-
-och även Gud över den person vi berättar om denna sanning för.
Vers 20 visar att detta handlar om att evangelisera hela världen.
Både de utanför dörren och även de längst bort på jorden.
Här lär vi oss om Gud. Om du har fel om Gud, påverkas din syn på allt.
Men om du förstår Gud rätt och ser allt utifrån Honom och Hans plan-
-då finner du att sanningen om allt annat kommer fram.
Allt handlar om sanningen om Gud och Hans ära.
Så vad gör Gud som svar på Hiskias bön?
Scen 8: Jesaja sänder Hiskia Guds ord om Juda och Sanherib. Vers 21:
Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: Så säger HERREN:
Därför att du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien-
-är detta det ord som HERREN har talat om honom:
Jungfrudottern Sion föraktar dig och hånar dig.
Dottern Jerusalem skakar på huvudet efter dig.
Vem har du hånat och hädat, mot vem har du upphöjt din röst-
-och högmodigt lyft upp dina ögon? Jo, mot Israels Helige.
Genom dina tjänare hånade du Herren, när du sade:
“Med många vagnar åkte jag upp i bergen, till Libanons höjder.”
“Jag högg ner dess höga cedrar och cypresser. Jag trängde fram till-”
“-dess högsta höjder och dess frodiga skog.”
“Jag grävde brunnar och drack vatten, med mina fötter torkade jag ut alla-”
“-Egyptens strömmar.”
Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta?
I forntidens dagar bestämde jag det, och nu har jag låtit det komma.
Du har gjort befästa städer till ruinhögar.
Deras invånare blev maktlösa, förskräckta och stod med skam.
Det är som gräset på marken och den späda grönskan, som gräset på taken-
-som förbränns innan det växer upp.
Jag vet om du sitter, om du går ut eller kommer in, och hur du rasar mot-
-mig. Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron-
-skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun-
-och föra dig tillbaka samma väg som du kom.
Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer-
-av spillsäd, och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni-
-så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt.
Och en kvarleva av Juda skall på nytt skjuta rot och bära frukt.
Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, överlevande från Sions berg.
HERRENs iver skall göra detta. Därför säger HERREN så om kungen i Assyrien:
Han skall inte komma in i denna stad eller skjuta någon pil ditin.
Han skall inte närma sig den bakom en sköld eller kasta upp en vall mot den.
Han skall vända tillbaka samma väg han kom.
In i denna stad skall han inte komma, säger HERREN.
Jag skall skydda och rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull.
Ibland beskrivs dessa kapitel som en brygga mellan första delen av Jesaja-
-som handlar om domar, till andra delen som har mycket hopp.
Det stämmer på sätt och vis, men dessa två kapitel är själva poängen.
De är poängen med Jesajas tjänst. Han skulle profetera och förklara-
-för att få in Guds löften efter mer.
Kapitlen innan och efter blir en väldigt tjock ram runt detta mästerverk-
-om Guds fullständiga trofasthet i den mest desperata tid.
Och det är ett av många exempel på Guds kärlek och trofasthet mot Sitt folk.
Från Abraham till Josef, David och nu Hiskia. Alla dessa exempel visar oss-
-det största av allt: Guds trofasthet mot oss i en värre situation-
-än när Jerusalem belägrades av assyrierna.
När vi var under dödshot för våra egna synder, att vi förtjänade domen.
Så har Gud visat Sin största kärlek och trofasthet mot oss-
-i Jesu Kristi liv, död, uppståndelse och utlovade återkomst för vår skull.
Det står i vers 22 att assyrierna ska fly.
I verserna 22-29 kommer Herrens svar till Sanherib.
Det är främst meningen att Hiskia ska höra och förstå, och även folket.
Han ställer förödande frågor, som i vers 23.
Han fördömer honom för att ha hånat Honom i vers 24.
Och i 24-25 hånar Herren Sanheribs högmod.
Han tar allt hans skryt och visar hur små de verkligen är.
Han sätter ned dem. Och sedan kommer höjdpunkten i vers 26, där Gud-
-gör det mycket tydligt vad det handlar om.
“Har du inte hört, lille Sanherib? För länge sedan, allt detta som du-”
“-skryter om, var det Jag som bestämde.”
“Alla städer du tagit var det Jag som bestämde.”
Här avslöjar Gud allt och sätter Sanheribs skryt i dess rätta sammanhang.
Som Han gjort under hela Jesajas tid. Gud visar en annan tolkning av-
-historien. Detta gör vi varje söndag när vi predikar.
Vi tar det vårt folk trodde att veckan betydde och hjälper dem förstå det-
-i ljuset av Guds sanning.
Den sataniska villfarelsen har pågått hela veckan.
Denna naturliga otro, att saker är som de ser ut, och inget annat.
Och så sätter vi detta i ljuset av Guds Ord.
En hemsk händelse sedd i det stora sammanhanget blir helt annorlunda.
Förstår ni? Om jag skulle säga att någon skar min fru i halsen…
…hade det varit sant. Detta hände i Januari.
Men det var en kirurg. Hennes hals blev skuren för att rädda hennes liv.
Ser ni hur det förändrar om man vet lite mer.
Och detta var bara ett mänskligt exempel.
Även de svåraste händelser, om man ser till det större sammanhanget-
-framstår helt annorlunda. Alla föräldrar vet detta.
När man inte låter barn få något de vill ha, hur upplevs det?
De blir upprörda och vet vad de vill ha, och att de inte får det.
De vet en del fakta. Men de förstår inte, de ser inte helheten.
Så här ser vi att Satan alltid ger en motsatt tolkning av händelserna.
Detta gjorde han genom Sanherib och i våra egna liv.
Vi frestas att läsa allt igenom otrons glasögon och inte förtrösta.
I vers 28 ser vi detta hotfulla tal om att Gud vet var Sanherib bor.
Det är rysligt. Om jag var Sanherib och inte bländad av högmod-
-skulle jag förstå att jag var illa ute.
Han säger till Sanherib att Han, Herren, inte är en lokal gudom.
Han har inte bara makt i Israel eller Juda.
Ordet i vers 29 om Sanheribs nederlag visar just den brutalitet som-
-assyrierna själva gjorde mot ledare som de besegrat.
Och i Sin kärlek i vers 30 utlovar Gud tecknet för Hiskia: Maten ska räcka.
Det kommer bli fred för att påbörja jordbruket snart.
Och utan tvekan kommer Gud helt att försvara Jerusalem.
Varför det? För Hiskia och hans fromma bön?
Nej, det säger han inte. Titta i vers 35.
Gud säger “Jag ska rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull.”
Gud räddar inte Jerusalem för Hiskia och hans bön, det var bra att han bad.
Utan för en annans skull, för David. Davids trofasthet och Guds löfte till-
-David fungerade på ett företrädande sätt.
Löftet som Gud gett David gällde Hiskia, för att Hiskia litar på Herren.
Där ser vi vad vi lär oss om den suveräne Guden och Hans planer.
Det är inte vi som är stora, utan Gud.
Gud själv är suverän och kommer göra vad Han planerat.
Visst behövde de veta detta under Assyriens invasion.
De behövde även veta det när de var i fångenskap, och när Gud återförde dem.
Guds folk behöver alltid veta detta. Det är aldrig irrelevant.
Vi genomgår prövningar i denna fallna värld.
Det var Hiskias tro på den suveräne Guden att ingenting var omöjligt.
Det var aldrig hopplöst, Gud skulle alltid hålla Sitt ord.
Vi kan inte uppleva Guds frid utan att ha tilltro till Honom.
Hans suveränitet… säkerheten att Han kommer att göra vad Han planerat.
Prisa Gud för det förtroende vi kan ha för Honom.
Han skonade inte ens Sin egen Son för vår skull.
Det är vad Gud sa att Han skulle göra. Vad hände?
Scen 9: Assyriska armén förgörs.
Vers 36: Och HERRENS ängel gick ut och slog 185 000 i assyriernas läger.
När man gick upp nästa morgon såg man fullt av döda kroppar.
Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka.
Han stannade sedan i Nineve.
Det står inte hur Herrens ängel gjorde detta.
Men det är tydligt att det skedde på Herrens befallning.
Assyriska uppteckningar har förstås ingenting om detta.
Och det skulle de aldrig ha gjort. På alla deras skulpturer finns inte-
-en enda död assyrisk soldat. De ville utmåla sig som allsmäktiga.
Gud sa att assyrierna skulle misslyckas och gå till reträtt.
Detta hände. Gud hade lovat i Jesaja 14:35: Jag ska krossa Assyrien.
Och så gjorde Han.
En del undrar om Gud har rätt att döda 185 000 människor sådär…
…även om de var del i en brutal, mördande armé.
Från ett bibliskt perspektiv är inte frågan varför de dödades-
-utan varför vi får leva.
Våra synder ropar efter Guds rättvisa. Den kommer oväntat och snabbt.
Jesus sa “Var på er vakt.”
Här lär vi oss om nåd. Gud räddar och Gud dömer.
Allting som inte är omedelbart och evigt straff för syndare-
-är av Guds nåd.
Sista versen är en epilog.
15-20 år senare. Scen 10: Sanheribs död.
Vers 38: En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel-
-högg hans söner Adrammelek och Sareser ner honom med ett svärd.
De flydde till Ararats land. Hans son Esarhaddon efterträdde som kung.
Han har talat som om han var odödlig, men dog. Han blev dödad.
Några av de som han faktiskt gett liv till dödade honom—hans söner.
Han blev dödad när han tillbad sin gud Nisrok.
Det kan tyda lite på hur otillräckligt skydd den ger…
…jämfört med Jahve, den levande Gudens skydd för Jerusalem.
Så var det med det skrytet…
Vi lär oss om mänsklig ära. Mänsklig ära är kortlivad.
John Wesleys betraktelse:
Jag var i klädrummet till överhuset när kungen tog på sig sin dräkt.
Hans panna var rynkig av ålder och bekymmer.
Är detta allt världen kan ge till en kung? All storhet?
En hermelinfilt om axlarna så tung att han knappt kan röra sig.
En stor hög löshår och några guldplattor och glittrande stenar på huvudet.
Ack, mänsklig storhet är bara strunt! Det består inte!
Mänsklig ära är inte vad den utger sig för att vara.
Det är bedrägeri och lögn!
Jag läste att efter tre år i pension är 50% av alla NFL-spelare bankrutt-
-arbetslösa och frånskilda.
Den här världens storhet, inte bara i sport, även hos oss i D.C.
Titta på alla statyer. Se om du vet vem någon av dem är.
Om du ens kan läsa namnen. Det kan man inte ibland.
När jag kom till församlingen i Washington fanns en av de mäktigaste-
-senatorerna i vår församling.
För några år sedan predikade jag och nämnde hans namn-
-men ingen hade hört talas om honom.
Några medlemmar visste det eftersom de var medlemmar, men ungdomarna-
-hade aldrig hört talas om denne mäktige senator.
Vad lägger du ditt liv på? Vilken sorts storhet söker du?
Jag ska lämna lite tid åt de andra predikanterna här…
Kom ihåg löftet Jesus gav: Jag ska bygga Min församling-
-och Dödsrikets portar ska inte övervinna den.
Inga dödanden i Nigeria, fängslanden i Mellanöstern, offentligt hån-
-eller förlust av rättigheter; inga bötesstraff för att tro på-
-och predika evangeliet kan omintetgöra Kristi löfte.
Inget av dem kan göra det!
Jesus har lovat att vi kan vara med Honom och bygga Hans församling.
Vi behöver inte oroa oss för att det blir i onödan, att en dag-
-folk inte kommer att tro längre. Utan ha förtroende för att allt vi gör-
-i evangelisationen kommer att lyckas i allt Gud avsett det till.
Utifrån detta förtroende måste vi inleda våra dagar här.
Guds plan kommer att lyckas. Och vi har glädjen, äran att leda Kristi-
-församling i att förkunna Hans ära för alla folk.
Vilken förmån!
Det är allt jag vill säga med detta budskap. Låt oss be.
Herre, Du hade Dina syften med Ditt Ord och med att låta-
-belägringen komma, och bli nedgjord…
…Du gjorde så att det blev dokumenterat i Jesaja bok.
Du hade Dina syften med att låta oss få höra detta idag.
…med att vi fick bli påminda om Din trofasthet. Vi ber om vishet.
Hjälp oss att förstå vad Du vill av oss och lita på Dig…
…i våra församlingar och vittnesbörd, ära Dig själv. I Jesu namn, amen.