Massivt avfall: Den Store Läkaren konfronterar den förfalskade trons patologi (John MacArthur, Together for the Gospel 2014, svensk text)
John MacArthur predikar utifrån Johannesevangeliet om de falska lärjungarnas patologi – de som “tror” till en tid och sedan avfaller av den ena eller den andra orsaken. Denna oundvikliga verklighet – att det finns oomvända lärjungar som Judas i våra församlingar även idag – bör få pastorer att “evangelisera församlingen”. Hur görs detta? Genom att ständigt vara tydlig med “Evangeliets ord”, visa från Skriften hur en sann Kristi lärjunges liv ska se ut, och, i slutändan vila på Guds suveräna syften, vars kärlek är oförfalskad.
Först vill jag tacka alla som troget förkunnat Guds Ord denna vecka.
Det har varit en stor festmåltid för mig och säkert för er också.
Jag ser det som en stor förmån att få vara bland dem och tala till er.
Jag har mer än ett budskap på mitt hjärta – det finns en kategori-
-i evangelisationen som man ofta missar.
Jag vill dela en bibeltext som tar upp detta, och några andra texter.
Men först vill jag berätta lite om mitt liv.
Jag brukar helst inte det, men det kan hjälpa att få en flygande start.
Jag växte upp i ett pastorshem, i en typisk väckelseförsamling.
Pappa älskade Herren och Bibeln. Jag antog att alla var frälsta.
Jag antog att om man gick fram, skrev på ett kort eller bad en bön-
-så blev man frälst.
I high school började jag tvivla på om vissa av kyrkans ledare var frälsta.
Deras liv tycktes inte vittna om vad de påstod att de trodde.
Jag visste att det fanns något verkligare än det jag såg i människors liv-
-men jag visste inte var jag skulle leta.
Jag upptäckte böcker skrivna av mystiker redan i högstadiet.
Jag läste t.ex. “Om Kristi efterföljelse”, och böcker av E.M. Bounds.
Om människor som bad på sina knän och gjorde gropar i golvet.
Jag undrade var denna sanna andlighet fanns.
Jag var uppvuxen i ett sammanhang med “besluts-evangelisation”.
Där man räckte upp händer, gick fram till botbänken…
Ingen uttalad lära om frälsning, rättfärdiggörelse, helgelse…
Jag såg människor i församlingen vars frälsning jag började tvivla på.
När de väl lämnade församlingen var det dock inget tvivel.
Min närmaste vän i skolan spelade i laget med mig och vi brukade åka-
-till parken i Los Angeles centrum och vittna för människorna om Kristus.
Vi tog examen tillsammans, han gick till college och blev uttalad ateist.
Jag hade ingen kategori för Ralph.
När jag gick i college hade jag en annan vän i laget som hette Don.
Han planerade att studera teologi. Vi ledde bibelstudier.
Han tog examen, gick och fick en fil. dr. i filosofi och förnekade tron.
Han blev gripen för förargelseväckande beteende…
Jag hade ingen kategori för honom.
Jag började på teologiskt seminarium och fick en till vän.
Han var son till en av de ledande fakultetsmedlemmarna – min professor.
När han tagit examen reste han ett buddhistiskt altare hemma hos sig.
Jag fattade inte riktigt…
Mitt sista år på teologiseminariet skulle jag välja ämne för min M. Div.
Jag hade inget annat val än att skriva om Judas.
Jag kunde inte förstå mig på honom heller.
Jag förstod mig inte på någon som lämnade Kristus.
Jag förstod inte hur Judas efter 3 år kunde förråda Jesus. Obegripligt!
Jag såg Billy Grahams stora väckelsemöten över världen.
Folk vällde fram på mötena men dök aldrig upp i någon församling.
Organisationen erkände att de inte visste hur många som blev sant omvända.
Jag kom till Grace Church efter seminariet, men hade kvar denna börda.
Min första söndag i Grace Church, första gången jag predikade där…
…predikade jag från Matteus 7:21-23.
Inte alla som säger ‘Herre, Herre’ till Mig kommer in i Riket…
Inom några månader blev det tydligt att en del äldste, diakoner-
-körmedlemmar och andra inte kände Herren.
Ett år senare kom en bok ut som var skriven av den excentriske lutherske-
-teologen John Warwick Montgomery, med titeln “Damned Through the Church”.
Han dokumenterade villolärornas historia ända från reformationen och framåt-
-som påverkade kyrkan och fördömde människorna i kyrkan.
“Fördömd genom kyrkan.”
Jag märkte mycket tidigt i tjänsten vid Grace Church…
…att jag behövde arbeta som evangelist inne i kyrkan.
Paulus skrev till Timoteus, som var pastor i församlingen i Efesus:
Utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.
Någon måste nå de onådda – jag försöker nå de nådda!
Jag började ifrågasätta “de fyra lagarna”…
…”Jesus är Frälsare men inte Herre”, “den köttslige kristne”…?
Jag skrev boken “Kingdom Living: Here and Now” som upprörde många.
Jag skrev “The Gospel According to Jesus” som handlade om sann frälsning.
Sedan “The Gospel According to the Apostles” och “Ashamed of the Gospel”.
Sedan “The Truth War”, “Hard to Believe”, “The Jesus You Can’t Ignore”…
Jag tror att Herren har format mig för att evangelisera kyrkan.
Jag tror inte att vi tänker på detta…
Jag växte upp i tron att om man gick fram och bad bönen så var man inne…
…oavsett hur man levde.
Förhoppningsvis gjorde man Jesus till Herre någon gång.
Jag var på konferens vid Moody tidigt under min tjänst och undervisade-
-om detta, och efter mig kom en som undervisade raka motsatsen.
Han sa “Njut av livet så kan ni göra Jesus till Herre när ni är 30 år.”
Ni skulle känna igen hans namn…
Jag vet inte om ni tänker på att evangelisera inom församlingen.
Men Helvetet kommer vara mycket värre för de nådda än för de onådda.
Jag är rädd att man allt mindre tar itu med denna fråga idag…
…när församlingar har ett billigt evangelium, en flashig pop-Jesus-
-och vars medlemmar inte ofta konfronteras om äktheten i deras tro.
Inte ofta blir varnade om den mest förödande synden:
Att känna till evangeliet och lämna det.
Detta kanske hjälper till att förklara mig lite.
Varför jag har en ständig börda att rätta till felaktigheter-
-som infekterar församlingen.
Jag kanske bara är en evangelist för församlingen.
Det är inte allt, Grace Church har en passion för hela världen.
Men detta verkar vara en liten tyngd Gud lagt på mitt hjärta.
Hebreerbrevet 10:19 Bröder, vi kan frimodigt gå in i det allra heligaste-
-genom Jesu blod, på den nya och levande väg som han har öppnat-
-för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött.
Vi har en stor präst över Guds hus. Låt oss därför gå fram-
-med uppriktigt hjärta i full trosvisshet.
Vers 23: Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse…
Låt oss ge akt och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar.
Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del brukar-
-utan uppmuntra varandra, ju mer ni ser att dagen närmar sig.
För att dagen närmar sig innebär dom, och om du inte är äkta blir du dömd.
Jag uppskattar vad du sa, John…
“Om du inte strävar efter helgelse kommer du till Helvetet.”
Själv fattar jag inte hur någon kan gå iväg från Kristus.
Detta är vad som är mest smärtsamt när man är pastor.
Jag kan ta att barn dör och att människor förlorar sina makar eller barn.
Jag kan ta alla sjukdomar och kamper i livet.
Det finns en djup smärta i mitt hjärta när någon vänder Kristus ryggen.
Det händer hela tiden!
Det är inte sällsynt, det är vanligt.
Jag är rädd för att se hur allt förstörs: allt gott hopp och alla varningar-
-som vi försökt ge, ibland i åratal.
Slå upp Bibeln till Johannes 6.
Dr. Mohler frågade faktiskt om jag ville tala om Johannes 6. Tack!
Johannes 6 är en riktig utmaning. Kapitlet har 71 verser.
Det blir en serie på minst 40 predikningar…
Låt mig läsa verserna 60 till slutet.
Jag vill att ni känner vår Herres smärta här.
Många av hans lärjungar som hörde det sade: “Det här är ett hårt tal.”
“Vem står ut med att höra det?” Jesus förstod att hans lärjungar var-
-upprörda över detta, och han sade till dem: “Tar ni anstöt av det här?”
“Vad skall ni då säga, när ni får se Människosonen stiga upp dit-”
“-där han redan var? Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon-”
“-nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.”
“Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början vilka-
-som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom.
Han sade vidare: “Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig-”
“-om det inte blir honom givet av Fadern.” Efter detta drog sig många av-
-hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom.
Jesus sade därför till de tolv: “Inte vill väl också ni gå bort?”
Simon Petrus svarade honom: “Herre, till vem skulle vi gå?”
“Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är-”
“-Guds Helige.” Jesus svarade dem: “Har jag inte själv valt ut er tolv?”
“Och en av er är en djävul!” Han menade Judas, Simon Iskariots son.
Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
Titta på vers 66: Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka-
-så att de inte längre följde honom. Mycket starka ord.
Det uttrycker slutgiltighet. Samma fras finns med i Lukas 9:62-
-där det står en som börjat – men dragit sig tillbaka passar inte Guds rike.
Detta är den sortens tillbakadragande.
Det tragiska är att de är lärjungar, och de var många!
Johannes beskriver sedan sådana falska lärjungar i sitt första brev:
De har gått ut ur oss men de var inte av oss; för om de hade varit av oss-
-hade de varit kvar med oss; utan det skulle visas att de inte är av oss.
Vi känner till den versen, men känner vi till den föregående versen?
Den föregående versen kallar dem “antikrister”.
“Antikrister”…
En del som viker av från Kristus i hjärtat får vi inte kännedom om-
-eftersom endast domen kommer att avslöja det.
Det uppenbaras för en del på “den dagen” som det står i Matteus 7.
På den dag då yttersta domen kommer, i slutet av bergspredikan-
-och slår sönder det hus som inte har någon grund.
På den dag då änglarna skiljer vetet från agnarna, men fram till dess-
-vet vi inte.
Men i detta fall vet vi.
Jag har varit i Grace Community Church sedan 1969, vilket är som en dödsdom-
-för dem. “Snälla, snälla, kalla honom någon annanstans…”
Jag har varit där länge nog för att se den fruktlösa jordmånen-
-som verkade bra ett tag, men, som Herren säger i Lukas 8:13 tror de-
-bara till en tid. Jag har sett dem komma och gå, komma och gå…
Under den trognaste församling och stadigaste bibelförkunnelse…
De halvomvända som inte tål några svårigheter. Som inte kan släppa synden-
-eller världen. Som inte kan släppa taget om pengar eller kulturen.
De halvomvända – jag har ständigt varnat dem om 1 Korintierbrevet 10:1-12.
Om det trolösa Israel i öknen: han som står, får se till att inte falla.
Jag har ropat till dem från Kolosserbrevet 1.
Ja, Kristi verk på korset gäller er om ni förblir trogna.
Varje gång jag kallat dem till Herrens bord, hundratals gånger genom åren-
-har jag bett dem pröva sig själva, för man måste pröva sig själv.
2 Kor 13:5 Pröva er själva, rannsaka er själva om ni är i tron…{0i1}
Pröva er själva!
Jag har gått igenom varningarna i Hebreerbrevet kapitel 2, 3, 4 och 6.
Hur ska vi fly undan om vi inte bryr oss om en så stor frälsning?
Om det var fruktansvärt för de som struntade i lagen-
-hur blir det inte för de som struntar i evangeliet?
Jag har så ofta påmint dem… ni kan bläddra till Hebreerbrevet 10…
Hebreerbrevet 10 som jag läste lite ur tidigare och ska fortsätta…
Vers 23.
Jag har påmint dem om hur viktigt det är att hålla fast vid-
-hoppets bekännelse, orubbligt. Gud kommer vara trofast…
…men ni måste hålla fast vid bekännelsen.
Sedan har jag påmint om vers 26 om avfallets verklighet.
Om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen-
-finns det inte längre något offer för synder.
Vad är avfall? Det är när man fortsätter i ett obrutet mönster av synd-
-efter att ha fått kunskap om sanningen.
Och det leder till att det inte längre finns något offer för synd-
-utan en fruktansvärd väntan på domen och elden som ska sluka motståndarna.
Vers 29: Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna-
-som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent-
-det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande?
Jag vet inga starkare ord att säga till en församling…
Hebreerbrevets författare skrev detta till en samling människor.
En församling…
Vad leder avfall till? Ett straff utan like, i Helvetet.
Hämnd: Jag ska ge igen. Herren ska döma Sitt folk.
Vet du varför Jesaja talar om tårar och klagan? Jeremia gråter.
Vet du varför Jesus gråter över Israel i Lukas 19?
Därför att de som fått den största andliga förmån lider det största-
-eviga straffet om de förkastar den.
Vers 31. Detta är ett budskap till församlingen, människor som är samlade-
-i Kristi namn.
Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
Särskilt fruktansvärt om man har kunskap om sanningen.
Vers 35: Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön.
Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja…
Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat.
Vet ni hur man får vad Gud har lovat?
-Håll ut, stå ut och gör Guds vilja.
Ännu en kort tid, så kommer han som skall komma, och han dröjer inte.
Min rättfärdige skall leva av tro.
Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom.
Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade.
Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.
Detta återför oss till textens ämne. Falska lärjungar som drar sig undan-
-till evigt fördärv – sanna lärjungar som håller ut i tron ända till slutet.
Tillbaka till Johannes 6.
Jag vet inte om ni predikar så i era församlingar, men det borde ni.
Till Johannes 6 – detta är en så smärtsam text.
Kraftfull? -Ja.
Sorglig? -Ja.
Rörande, gripande…
Vi tittar kort på kapitlet och börjar vid vers 66.
Många av hans lärjungar drog sig tillbaka och följde Honom inte längre.
Vad är “patologin” – hur sker denna förändring?
Vi kan undersöka karaktären hos falska lärjungar och se sjukdomsförloppet.
Det börjar så fint i början av kapitlet. Mirakelmåltiden.
Mirakelmåltiden! Alla fyra evangelier dokumenterar detta som avslutar-
-verksamheten i Galileen.
Och det är det största miraklet Jesus gör, sett till antal deltagare.
Det är en sak att bota en blind och en döv man – det är en annan sak-
-att ge mat åt 20 000 människor som fick del av miraklet. Fantastiskt!
Matteus säger att Jesus såg skarorna. De var samlade kring Gennesaretsjön.
En stor skara. Matteus skriver att Jesus såg dem som får utan herde-
-och fick medlidande, kärlek.
Markus och Lukas säger att Han hade sådant medlidande att Han släppte loss-
-Sin helande kraft och botade alla! Allihop.
Han måste ha varit upprymd av glädje, och medlidande…
Om man har medlidande kan man inte hjälpa det.
David sa “Jag klättrar i Tibet och mitt hjärta slår. Jag kan inget göra.”
“Jag kan inte rätta till något, jag kan inte hjälpa eller tala med någon.”
“Jag kan inte lösa problemet, lång- eller kortsiktigt. Men Jesus kunde.”
Vad fick Han ut för glädje av det?
Allt började så underbart, med en jättestor folkmassa.
Vi börjar precis vid höjdpunkten på denna dag.
Så ser vi mönstret med falska lärjungar börja formas.
Först och främst: Falska lärjungar dras till stora folkmassor.
Falska lärjungar dras till folkmassor för att människor dras-
-till energin i en folkmassa.
Människor följer folkmassor fastän de inte vet vad de är där för.
Vad gör du när du ser en folkmassa? Går du åt andra hållet? Nej.
Vad gör man när man kör bil och ser en folkmassa vid vägkanten?
De saktar ner och stannar. Vi dras till folkmassor.
Folkmassor har en egen energi. Oavsett om det är någon slumphändelse-
-som dragit till sig folk eller en konsert eller megakyrka…
Folkmassors anonymitet, upphetsning och energi…
Det blir något tilldragande i människors alldagliga liv.
Ju större folkmassan är, desto mer sannolikt är det bara människor-
-som dragits till folkmassan.
Det andra är att falska lärjungar fascineras av det övernaturliga.
Hela vår kultur är bisarr. De är så upptagna i det övernaturliga.
Jag kan inte se någonting annat än nyheterna eller sporten-
-för jag kan inte leva i fantasivärlden.
Jag klarar inte av de konstiga, overkliga varelser som dominerar TV.
Det är fascinerande hur man vill fly bort från verkligheten i vår kultur.
På forntiden fascinerades man vid tanken på någonting övernaturligt-
-och människor blir fortfarande fascinerade av dess löften-
-även från människor som aldrig lyckas med det.
Förfalskade mirakel.
Men här är verkligheten. Jesu kraft över demoner, sjukdom, död och naturen-
-var någonting man aldrig tidigare skådat.
Det finns en fara när Jesus är populär, och när man utlovar mirakel.
Människor är fångade i det världsliga.
Tänk bara på Hans kraft. Jag frågade en vetenskapsman i församlingen.
“Hur mycket energi går åt att göra en 220g portion åt 20 000 människor?”
Han svarade “E=mc², energi är massa med ljusets hastighet i kvadrat.”
“En ljuskvanta bär energi som blir överförd till massa.”
“Energin för en 220g portion åt tjugo människor blir…” Han räknade-
-och sa till mig: “All elkraft i världen, igång på full kapacitet-”
“-dygnet runt, i 4 000 år!”
Det är ganska bra…
Det var inte svårt för Jesus, för Han skapade solen.
Solen förbrukar ca 600 miljoner ton materia per sekund. Fattar ni?
Solen förbrukar 600 miljoner ton materia per sekund-
-och alstrar tillräckligt med energi på en sekund för att fylla USA:s-
-behov i 13 miljarder år!
Detta kom inte från en droppande sörja med en amöba i sig.
Kraftuppvisningen… – Uppenbarligen kunde de inte räkna ut den.
Jesus drog dessa stora folkmassor. Människor vill ha övernaturliga saker.
Simon trollkarlen ville betala för det! “Hur mycket?”
Dragningskraften är så stark till det övernaturliga som utväg-
-att charlataner kan lyckas!
Utlova mirakel, så drar du stora folkmassor!
Jesus gjorde riktiga mirakel.
Men när folkmassan samlats, ser vi nästa del i sjukdomsförloppet.
Vers 14: När folket såg vilket tecken han hade gjort, sade de:
“Visst är detta Profeten, som skulle komma till världen.”
Då Jesus förstod att de tänkte komma för att med våld göra honom till kung-
-drog han sig undan upp till berget, helt ensam.
Det tredje är att de vill ha världsliga fördelar och göra Honom till kung.
Det är köttslig entusiasm, de vill ha gratis mat för livet.
Vad Han gjort var ett smakprov på vad Han kan fortsätta göra.
Begäret efter bekvämlighet, försörjning, att slippa slita för brödfödan.
Vad kan Han göra för oss? Detta är svindlande utsikter för vad Hans-
-kraft kan göra för dem temporärt. Det är som framgångsteologin-
-som livnär sig på naturliga begär.
De blir riktigt vågade och krävande i vers 28…
De frågade honom: “Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?”
Vet ni vad de säger? – De säger till Jesus:
“Ge oss kraften.” Det är inte en andlig fråga. “Ge oss kraften.”
Simon trollkarlen. “Vi vill kunna göra detta. Vi vill skapa med våra ord.”
“Vi vill skapa vår egen värld. Uppfylla våra egna önskningar.”
“Vi vill vara undergörare.”
Jesus svarar i vers 29: “Det enda miraklet ni får delta i-”
“-är detta mirakel: att ni tror på Han som Gud sänt.”
Guds gärning är att tro.
Miraklen var ju begränsade till Jesus och apostlarna-
-men här talar Jesus om ett mirakel de kan delta i.
Det finns en Guds gärning ni kan delta i: tron.
Jesus kallade dem konstant till att tro. Genom hela texten ner till-
-vers 47: Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv.
Han krävde alltid tro.
Så de bad om kraften. Han svarar: “Ni kommer inte att få kraften-”
“-den enda del ni har i Guds kraft och verk är när ni tror på Mig.”
De sade till honom: “Om Du inte ger oss kraften, vad gör Du för tecken-”
“-så att vi kan se det och tro på Dig? Vad kan Du göra?”
“Om Du inte ger oss kraften får Du fortsätta försörja oss.”
“Du måste fortsätta göra vad vi vill. Kan Du intyga vem Du är?”
Det är bisarrt! Han har just gjort en måltid. Måste Han intyga vem Han är?
“Du måste göra någonting mer än det, för att vi ska kunna tro.”
De nedvärderade Hans mirakel; i vers 31: “Det var väl inget. Våra fäder-”
“-åt manna i öknen. De åt bröd från himlen, varje dag, i åratal.”
“Vill du bevisa för oss att du är Profeten? En sak räcker inte bara, du-”
“-måste ge oss det hela tiden. Ge oss alltid detta bröd.”
“Du får åtminstone vara som Mose och ge det till oss varje dag.”
Mönstret för en falsk lärjunge: Dras av folkmassan, fascineras av-
-det övernaturliga, ser något som kan uppfylla alla hans önskningar-
-och börjar ställa krav på Gud och förväntar sig att Gud ska ge intyg.
Jesus påbörjar en fantastisk predikan om livets bröd.
Det kommer till några andra saker som karaktäriserar falska lärjungar.
De har inget genuint intresse för Herren Jesus.
Vi hoppade en liten bit från vers 16-21, där Jesus går på vattnet.
Och ni minns vad Matteus säger, i Matteus 14. När de mötte Jesus där-
-står det att de tillbad Honom och sa: “Du är verkligen Guds Son.”
De sanna lärjungarna erkände vem Han var och var intresserade av Herren.
Det var dessa i liknelsen som sålde allt för att köpa åkern och pärlan…
Men folkmassan var inte intresserad av Jesus. Han säger i vers 35:
Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra-
-och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.
Men jag har sagt er: Ni har sett mig och tror inte.
Det är detta det handlar om. Visst de är dragna av folkmassan och-
-fascinerade av det övernaturliga. Visst vill de ha kraft och försörjning…
– mirakel och allt för att stilla deras köttsliga begär.
Men inget intresse för Kristus som livets bröd. Inget själsligt intresse.
Jesus talar vidare om detta och kommer till vers 51 och säger:
“Jag är inte bara livets bröd, Jag är brödet som ger Mitt liv för världen.”
Han talar om korset, att man ska äta Hans kött och blod. Försoningsoffret!
Nu handlar det om synd, omvändelse, ställföreträdande, tillräknande-
-och att ta till sig detta personligen. Man måste omfamna korset.
De har inget intresse av Kristus eller korset.
Korset är en stötesten.
Här är det patologiska förloppet genom hela texten: De-
-dras till folkmassor, fascineras av det övernaturliga, begär förmåner-
-kräver att få önskningar uppfyllda, är ointresserade av Kristus-
-och förkastar helt tanken på försoningsoffer.
Vers 59: Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
Detta var en betydande dag.
Detta måste ha varit den mest betydande dagen för själar någonsin!
Lyssna till Matteusevangeliet 11:23…
Och du, Kapernaum, ska inte upphöjas till himlen – Nej, ner i Underjorden!
Om de under som har skett i dig hade skett i Sodom-
-skulle det ha stått ännu i dag.
Men jag säger er: Det blir lindrigare… Helvetet blir lindrigare-
-för de homosexuella i Sodom som försökte våldta änglar, än det blir för-
-judarna i Kapernaum som förkastade Jesus Kristus.
Avfallet kom snabbt – vers 60…
Många av hans lärjungar som hörde det sade: “Det här är ett hårt tal.”
“Vem står ut med att höra det?” Hård är “skleros” – torkad, stel…
Bildligt: obehagligt, motbjudande… – jag hittade många synonymer…
…stötande, strängt, våldsamt, utmanande, vedervärdigt.
Det är mer än bara “svårt”. Det är inte svårt eller förvirrande för dem.
Det är klart som kristall för dem.
Ett lexikon säger att “skleros” bildligt kan betyda irriterande.
“Logos” är inte bara ett yttrande, utan ett budskap.
När vi säger att vi vill höra ord från himlen menar vi inte “rosa”.
Vi menar inte ett ord, vi menar ett Ord! Ett tal!
Detta är ett irriterande, oacceptabelt tal! Vem kan höra det?
Vad var det som irriterade dem? Han sa att Han kommit ner från Himlen.
Han sa att Han är den enda sanna födan för själen som ger evigt liv.
Han sa att Han skulle dö som ett försoningsoffer för syndare.
Detta är ett väldigt irriterande budskap.
Ingenting Han gjorde väckte anstöt. Allting han sa väckte anstöt!
“Utifrån vad Han gjorde, säger vi att Han är profet!”
Nikodemus sa detta, för alla de som inte är sant troende, i Joh 2-3:
Vi vet att du är en lärare från Gud. Men det räcker inte…
Han sa inte att Han är en lärare från Gud, Han sa att Han är Gud!
Han sa att Han är evig, från Himlen, livets ursprung, Människosonen.
Guds Son, som själv ger evigt liv och personligen uppväcker döda.
Han ger försoning för synd. Allt detta kommer från munnen på en snickare-
-från Nasaret som ser ut som vem som helst.
Till poängen…
Här är saken: Ord. Ibland hör man detta galna påstående:
“Predika evangeliet, och om nödvändigt, använd ord.” Jag vet inte vem-
-som sa det, och jag vill inte hänvisa till fel person för det är så dumt.
Man kan inte predika evangeliet utan ord! Det är en lögn.
Predika evangeliet och använd alltid ord!
Självklart välkomnar människor dig när du ger dem mat och läkemedel.
Självklart är det sant! Men inbilla dig inte att ett välkomnande av enkel-
-tjänst, där man ger folk vad de behöver för att överleva – tro inte att-
-de därför kommer gensvara när du utför ditt hårda evangelisationsarbete-
-och kallar dem till omvändelse och tro.
De kommer inte förkasta dig för dina gärningar.
De kommer förkasta dig för dina ord.
Fortsätt göra gärningarna, men anta inte att det är en direkt koppling.
Lyssna på Jesus i Johannes 8:
Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom:
Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall-
-förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.
Och innan, i vers 30: När han sade detta, kom många till tro på honom.
Och sedan, i vers 37: Jag vet att ni är Abrahams barn, men-
-ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. Jag talar-
-vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.
Ni känner till denna dialog. Han slutar med att de har Djävulen till fader.
Och vers 45: Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen.
Vers 47: Den som är av Gud lyssnar till Guds ord.
I Lukas 4 kommer Jesus till Nasaret och synagogan där Han vuxit upp.
Han kom bara för att predika evangeliet och uppfylla Jesaja 61.
Evangeliet är för de fattiga, fångarna, blinda och förtryckta.
Hans ord gjorde dem så arga att de ville kasta Honom från en klippa.
Först ville de att Han skulle göra mirakel som Han gjort i Kapernaum.
“Vi vill ha mirakel, men ord? Då dödar vi dig!”
Titta på kapitel 7 och vers 1: …judarna var ute efter att döda honom.
Kapitel 8 och vers 59: Då tog de upp stenar för att kasta på honom…
De gjorde det till slut.
Det är alltid orden.
Vers 69. Jesus förstod att Hans lärjungar… – Hans elever! –
…var upprörda över detta, och han sa: “Tar ni anstöt av det här?”
Självklart gjorde de det. Det är en stötesten.
Jag älskar vers 62. “Varför inte åtminstone vänta till uppstigandet?”
“Vänta åtminstone tills ni får se uppstigandet?”
“Jag kom ju från Himlen! Om ni stannar får ni se Mig gå tillbaka!”
“Då ska ni förstå. Stanna kvar!”
Vers 63: Det är Anden som ger liv…
…köttet är inte till någon nytta. Detta är så bra:
De ord som jag har talat till er är Ande och liv.
Det är alltid orden, alltid orden…
I evangelisation måste ni tala evangeliets ord.
Det är orden!
Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden. – Johannes 8:51.
Det är orden… Johannes 12:48: Den som förkastar Mig och inte tar emot-
-Mina ord…
“Och inte bara Mina, de ord jag talat som ska döma honom till slut-”
“-och det är samma ord som Fadern gett mig att tala.”
Johannes 14 – i övre salen. Johannes 15. Allt handlar om orden.
Tro orden, lyd orden…
Om ni håller Mina bud förblir ni i Min kärlek…
Detta har jag sagt så att er glädje blir fullkomlig.
Frälsning handlar om att tro på orden.
Tron kommer av att höra…budskapet om Kristus.
Här ser vi i vers 64: Men det är några bland er som inte tror…
En del tror inte.
Och Jesus visste från början vilka som inte trodde och vem förrädaren var.
Det fascinerar mig att Han visste vilka som inte skulle tro-
-men ändå vädjade Han till alla att tro.
De trodde inte.
I 8:21-24 säger Han: “Om ni inte tror på Mig ska ni dö i era synder-”
“-och dit Jag går kan ni inte komma.” Tro, tro, tro…
Vi går ner till vers 66. Resultatet av detta tal, dessa ord-
-blev att många lärjungar drog sig undan och inte gick med Honom mer.
Otron, oviljan att lyssna, att tro. Orden från Himlen som de hört…
De lämnar Herren Jesus och omfamnar åter världsliga intressen.
De lämnade för gott – grekiska frasen “ek toutou” – efter detta – borta!
De lämnade. Detta var de falska lärjungarna.
Se i verserna 67-69 på de sanna lärjungarna…
Jesus är förkrossad och kanske t.o.m. gråter, som i Lukas 19.
Han gav Sig åt dem men blev övergiven – och sitter nu med de få som är kvar.
Kanske fundersam, utmattad, besviken…
Jesus sade därför till de tolv: “Inte vill väl också ni gå bort?”
Frågan vill ha ett nekande svar. “Jag vet att ni inte går bort.”
Petrus, talesmannen svarar: Herre, till vem skulle vi gå?
Du har… – vad är nästa ord? – Du har det eviga livets ord.
Vi tror och förstår att du är Guds Helige.
Detta handlar väl en hel del om människans ansvar, eller hur?
Vi tror att du är Guds Helige. Detta var Jesajas favorituttryck för Gud.
“Israels Helige.” Och i inkarnationen blir Kristus “Guds Helige.”
Det är även i Markus 1:24 där en demon säger: “Jag känner dig, Guds Helige.”
Petrus säger: “Vi vet vem Du är. Du är Kristus, den levande Gudens Son.”
“Guds Helige.”
Sant lärjungaskap bekänner tro på alla sanningar Jesus sagt.
Dessa får evigt liv. Vilken dyrbar stund!
Sanna troende bekänner sig själva, och Petrus talar tydligt för dem alla.
Men det är bara en kort paus, och så kommer man till vers 70 och-
-kapitlet griper tag igen.
Jesus svarade dem: Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er-
-är en djävul! Han menade Judas, Simon Iskariots son.
Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
Meningen är inte att studera Judas’ liv.
Detta är ett sista ord om mass-avfall.
Den välsignade bekännelsen är bara en kort paus och sedan är vi tillbaka-
-i det patos som dominerar texten. Tragedin med falskt lärjungaskap-
-och massavfall. Man ska inte utforska orden om Judas som en biografi.
Poängen med hela kapitlet är: Förvänta er antikrister. Förvänta er djävlar-
-bland era lärjungar!
Judas blev inte avslöjad på sex månader.
Han var en så bra hycklare att när Jesus sa att det fanns en förrädare-
-så trodde alla att de själva var denne.
Två namn finns i slutet av kapitlet: Petrus och Judas.
Båda var dragna till Jesus och personligen kallade av Jesus.
De var undervisade av Jesus och bekände trohet till Jesus.
De var tränade till tjänst av Jesus, och tjänade.
Båda lärde Skriften, båda hade undervisats i Skriften i Hans grupp.
Båda upplevde bevisen på Herrens himmelska perfektion.
De såg miraklen varje dag, hörde Jesus besvara alla teologiska frågor-
-sanningsenligt, fullständigt och tydligt.
Dagligen såg de syndens natur, domen och behovet av omvändelse och nåd.
Båda fick höra om Helvetet och Himlen.
Båda predikade Jesus som Guds Son, Messias, Frälsaren.
Båda kände till sin synd, båda upplevde överväldigande skuld.
Båda gav sig själva åt Satan. Båda ställde sig emot Herren.
Båda förrådde Jesus, tydligt och öppet.
Båda blev förkrossade över sitt svek och kände sig skyldiga.
Men den ene är ändå så hedersam att en del av er är uppkallade efter honom!
Den andre så vanhedrad att ingen är uppkallad efter honom!
Den ene slutade i självmord, den andre som ett helgon, i martyrdöden.
Båda var ledsna över vad de gjort… Vad är skillnaden?
Petrus: “Vi har trott…” Vi har trott…
För Petrus var orden liv. Han tog emot dem, trodde, lydde och gladde sig.
Sedan predikade han orden.
För Judas blev orden död. De dödade hans intressen och ambitioner.
De krossade hans förväntningar. Han blev full av ilsket förakt.
Det handlar alltid om orden!
Att varna människorna i församlingen är ett viktigt evangelisationsarbete.
Att varna de som sitter i kyrkor som är avfälliga. Viktigt.
Straffet är mycket större i Helvetet för de nådda än de onådda…
Vad ska man göra? Detta är smärtsamt…
Vart gick Jesus? Han var förkrossad och grät säkert över detta avfall.
Han gick dit du går. Vers 65: Därför har jag sagt er att ingen-
-kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.
Var fann Han Sin vila?
Han vilade i Guds suveräna utkorelseplan.
Utan detta hade jag nog inte klarat detta. Jag hade klandrat mig själv-
-alldeles för mycket.
Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig-
-om det inte blir honom givet av Fadern.
Detta sa han i vers 37: Alla som Fadern ger mig kommer till mig-
-och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.
Han har ett evigt grepp!
Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja-
-utan hans vilja: att jag inte ska förlora någon som han gett mig-
-utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen…
Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom-
-och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
Jag får min vila där “ur-kalvinisten” fann Sin vila…
Här hade Jesus läge att harmonisera mänskligt ansvar och Guds suveränitet.
Men Han säger inte ett ord.
Han bara låter det vara där. “Tro, tro, tro, tro!”
Hur finner jag frid mitt i avfallet?
Jag vilar i att Gud har Sina syften.
Nåd vare med alla de som älskar vår Herre Jesus Kristus-
-med en oförgänglig kärlek. Amen.
John MacArthur pastor-lärare i Grace Community Church i Sun Valley, Kalifornien, samt författare, konferenstalare, ordförande för The Master’s College och Seminary, och huvudlärare i Grace to You media ministry.