“Du vill inte försöka bli mer evangeliecentrerad än Jesus.” Samtal mellan pastorerna J. D. Greear, Trevin Wax och Greg Gilbert om vad som kan försummas i den evangeliecentrerade rörelsen. Vilka blinda fläckar finns det? Greear noterar att poängen med att vara evangeliecentrerad är att älska Evangeliets Gud. Guds Ord visar oss hur vi kan följa Honom och växa i kristuslikhet.

 

 

Jag tror att hela denna återgång till Evangeliet är en rörelse som i-
-själva verket utförts i församlingen av den helige Ande.
En fråga är då: Om 20 år, när vi ser tillbaka på vad Gud gjorde i denna-
-tid, vad kommer vi säga om vad vi gjorde rätt eller fel?
Vart gick det ”evangeliecentrerade” i fel riktning?
Är det möjligt att vi redan kan se vissa trender där denna rörelse-
-går mot någonting som är mindre bibeltroget?
När jag ser hur dessa rörelser utvecklats finns den möjligheten för oss.
Vi vill vara tydliga med Evangeliet – vilket är bra och nödvändigt-
-men vi fokuserar på att få blotta fakta om Evangeliet rätt-
-och vad det leder till, och så får vi liksom denna kunskap i hjärnan-
-utan att det griper tag i våra hjärtan.
Vi kan alltså väldigt enkelt säga att någon har fel i sin förkunnelse-
-eller det står något fel i en viss bok, eller han grumlar Evangeliet.
Men det är inte Evangeliets skönhet och Gud som griper tag i våra-
-hjärtan och känslor. Det är uppe i huvudet men inte nere i hjärtat.
Jag var nyligen i den församling jag växte upp i och där var en-
-härlig gammal dam som inte hade kunnat några evangeliecentrerade termer.
Hon har nog aldrig hört om John Piper eller Tim Keller, men hon började-
-tala på ett sätt som utstrålade kärlek till Jesus, tacksamhet för-
-Hans nåd och korset. Det kändes som om Gud slog ner mig fyra våningar.
Hela poängen med att vara evangeliecentrerat är kärlek till Jesus-
-och denna kvinna har det.
Vi kan skapa en viss mån av ljus, vi använder de rätta orden-
-men glömmer att poängen med det evangeliecentrerade inte handlar om-
-att kunna peka på de som inte använder rätt formuleringar.
Poängen är att älska Jesus. Det ironiska är att en rörelse som-
-skulle återföra oss till Evangeliet, att älska Gud och vandra-
-i ödmjukhet i själva verket bidragit till högmod, att man ser ner-
-på andra människor. Poängen är ju att älska Evangeliets Gud.
Det håller en ödmjuk, för man kan ha allt lagt till rätta, men så kan-
-den här gamla kvinnan ha älskat Jesus dubbelt längre än du ens funnits-
-och hon känner Honom väl.
Demonerna har en systematisk teologi, ändå är de djävlar.
Jag vill inte tona ner vikten av att tänka klart.
Det är ganska vanligt bland kristna och kanske rent mänskligt-
-att man måste hålla balansen mellan att tänka och göra.
Så faller man i antingen det ena på bekostnad av det andra.
Det kristna livet och Skriften låter oss inte falla i ena diket.
Man måste tänka på Evangeliet och spika exakt vad Evangeliet är.
Men sedan har vi Missionsbefallningen som Jesus gett oss att-
-gå ut och förkunna detta Evangelium. Inte bara för varandra, antingen-
-genom att definiera det bland kristna och evangeliekoalitioner.
Vi ska definiera det och sedan förkunna det för omvärlden.
Vi behöver alltså vara noga med att inte bara förkunna Evangeliet-
-inom den stora Gospel Coalition-kretsen utan att säga det utåt.
Du talar ju om detta, i din bok, och jag ser andra tala om hur man ska-
-förkunna Evangeliet för sig själv. Det är ju väldigt bra för vi-
-behöver ständigt fördjupa oss i Evangeliet för att finna motivationen-
-att leva det nya livet och förvandlas utifrån Evangeliet.
Men samtidigt bör vi akta oss. Slutmålet är inte att vi har ett gäng-
-människor som predikar Evangeliet för sig själva.
Det är ett folk som förvandlats av Evangeliet och lever i missionen-
-och faktiskt går ut och vittnar.
En ytterligare sak är att vi i Nya testamentet ser mycket instruktioner-
-i det kristna livet, mycket bud, och jag har börjat återupptäcka den-
-verkliga förändringen som kommer av friheten i Evangeliet, jag ser-
-detta hända i människor.
Jag har fått frågor från församlingen om varför det är så många-
-befallningar, där Paulus befaller oss att inte överge sammankomsterna-
-befallningar om givande och olika saker.
Jag har även fått kritik: ”Ja, du pastorn, när du verkligen behöver”-
-”något så börjar du predika lagen”. Det kan mycket väl vara sant.
Men en sak man behöver förstå är att det finns en balans i hur Bibeln-
-håller fram Evangeliet och sedan ger oss befallningar, så att vi kan-
-ta detta Evangelium som gripit tag i vårt hjärta och visar-
-oss hur det rent praktiskt ser ut att älska Gud och varandra.
Du vill inte försöka bli mer evangeliecentrerad än Jesus.
Buden ändras ju inte. Guds moraliska lag ändras inte.
Men helt plötsligt, tack vare Evangeliet, har man nu den helige Ande-
-som tagit Sin boning i ens hjärta och ropar ”Abba, Fader” och ger en-
-kraft att leva som Jesus levde.
Men Guds lagar är oföränderliga.
Det har beskrivits som att Guds lag är ett järnvägsspår som säger-
-vart vi ska åka, men inte kan föra loket framåt, det gör Evangeliet.
Det är en fråga om betoning. Man predikar buden, men man lär folk-
-att beundra Evangeliet för det ger dem kraft att lyda buden.
Hur leder Evangeliet oss till mission? Vi har missionsbefallningen-
-att predika Evangeliet och göra lärjungar.
Hur formar Evangeliet till ett folk som vill tjäna likt Jesus?
Som engagerar sig i socialt, diakonalt arbete ute i världen-
-i samband med förkunnelsen av Evangeliet.
Hur leder missionen oss att vara sådana människor?
De senaste åren med ”Discover the Gospel” har jag skrivit en evangelisk-
-bön, där jag varje dag försöker uttrycka Evangeliet tillbaka till Gud.
Detta är vad som utgör stommen i den bok jag skrev.
En av fraserna: ”Gud, som Du varit för mig, vill jag vara för andra.”
Jag börjar se världen utifrån hur Jesus såg på mig.
Var hade jag varit utan Jesus? Helt förlorad!
Utan Jesus hade jag varit i samma situation som de som inte hört oss.
Att se världen genom Evangeliets glasögon är att se Guds vilja att-
-frälsa och Hans makt att frälsa. Det ändrar mitt liv radikalt-
-när jag ser den generositet jag själv fått, och den makt som kan-
-frälsa världen.
Den som inte drivs till radikal uppoffring och tro har aldrig-
-verkligen upplevt Evangeliet.
Logiken bakom är enkel och finns i hela Nya testamentet…
Du har blivit älskad – därför, älska!
Du har blivit förlåten – därför, förlåt!
Du har blivit räddad – därför, rädda!
Och det är alltid grundat i vad Gud har gjort för oss.
Inte att vi älskade först, utan att Gud först älskade oss.
Det för oss tillbaka till ursprungsfrågan om var vi kan gå snett.
Om man betonar förändringen i hjärtat som sker då vi erfar Evangeliet-
-och inte kopplar ihop detta med vårt arbete i världen för människors-
-frälsning, hjälp åt fattiga, välsignelse för grannar och familj…
Där kan vi nästan överreagera. Mitt problem med de som säger åt oss-
-att hjälpa fattiga och allt detta kristna gör, är inte egentligen vad-
-de säger, utan anledningarna och motiven de ger oss.
De saker du nämnde är ju goda saker, och viktiga saker.
Men den viktiga frågan är var de passar in rent teologiskt.
Så nu är vi tillbaka på det teoretiska, inte bara att göra saker-
-för görandets skull, utan se till att det vi gör har det rätta-
-teologiska utgångsläget.
Mycket kan gå snett om du säger att givande till de fattiga-
-hur bra det än är, ligger i Evangeliets kärna.
Du har då tagit en bra sak men lagt in det på fel ställe.
Du har ersatt Evangeliet med dess konsekvenser.
Kärleken till nästan har sin plats i att den är en frukt av det kristna livet.
Det är lydnad till Kristus, men det är inte själva kärnan.
När man gör det förlorar man själva kraften som driver detta.
Evangeliet driver oss att bry oss om de fattiga, göra diakonalt arbete-
-och evangelisera de förlorade.
Men lägger du dem på fel plats eller betonar dem mer än de borde-
-skapar du, ironiskt nog, en cykel som inte kan överleva med tiden.
Jag gillar din analogi om frukt, eller snarare Bibelns analogi…
Frukt kommer ju från någonting som lever.
Frukt, likt mänsklig avkomma, kommer som ett resultat av en man och-
-kvinna som älskar varandra. Den andliga frukten är vad som kommer av-
-kärlek och intima möten med Jesus Kristus. Det ger andlig frukt.
Ofta tror vi att frukten kan skapas av mänsklig vilja och tvång-
-istället för en naturlig respons till Evangeliet.
Det är en storslagen bild, vi måste bara erkänna att Jesus var ett geni.
Man kan ta den här analogin långt.
John Piper talade om detta på Together for the Gospel…
Han sa att man inte kan ta frukten och trycka ner den i roten.
Den hör inte hemma där.
-Verklig förändring kommer av Evangeliet.|-Det växer nerifrån och upp.
Man kan lätt börja försöka ta frukterna och trycka ner dem i roten-
-som om det är de som gör oss rättfärdiga, vår ställning inför Gud.
-Och det vill jag inte göra.|-Absolut. Bra.
Översättning: Evangeliecentrerat.se|Med tillstånd