Michael Kruger pratar om vilka lärdomar vi kan dra från 100-talets kristna, främst med tanke på de många avgudar som fanns på 100-talet och de avgudar som finns i dagens samhälle.

Jag har precis läst klart en bok om kristendomen under 100-talet.
Den heter “Christianity at the Crossroads:
How the Second Century shaped the Future of the Church”.
Det har varit en spännande resa in i 100-talet
och vad kristna gick igenom på den tiden.
Det var en unik tid. Kristendomen stod för första gången på egna fötter,
utan hjälp från en levande apostel som ledde dem.
De var, på ett sätt, som en nyfödd som lär sig gå och klara sig själv.
En speciell sak med 100-talet är hur fientlig miljön de levde i var.
Kristna blev förtryckta från alla håll,
rörelsen var liten, ömtålig och skakig.
Mänskligt sett var det inte alls tydligt att de skulle klara sig.
Från ett gudomligt perspektiv var det klart att de skulle klara sig,
men mänskligt talat var det inte alls klart
att 100-talets kyrka överhuvudtaget skulle överleva.
När vi ser tillbaka finns det så mycket vi kan lära oss idag.
En sak 100-talets kristna fick gå igenom var att vara sociala misslyckanden.
De passade inte in, de kopplade inte med någon kulturell identitet.
De verkade vara på fel ställe.
Jag tror att vi som lever på 2000-talet känner igen oss,
vi passar inte in, vi känner oss inte hemma.
Det är något 100-talets kristna verkligen kände och vi kan återfå lite av det
idag och komma ihåg att vi inte är ensamma när vi känner så.
En annan sak vi kan lära oss från 100-talet är
hur man hanterar förföljelse och motstånd.
100-talets kristna hade massor av motstånd, dels lagliga och politiska,
men även intellektuella, och de hanterade det med nåd och värdighet.
De höll ut genom massor av prövningar och förföljelser
och det främsta de gjorde under 100-talet när de gick igenom förföljelsen
var att de inte gav efter.
Med andra ord tillbad de inte de grekisk-romerska gudarna som kulturen ville.
Det är en viktig läxa för oss idag,
att bli påmind om när vår kultur vill att vi tillber alla typer av avgudar,
men kristna måste säga nej, vi tillber Jesus, och enbart Jesus,
precis som de kristna gjorde under 100-talet.
En sista sak jag vill prata om som är viktig från 100-talet är
hur hängivna de var till Skriften.
De var kända som en bokreligion.
De leddes av en text och var väldigt textcentrerade.
Faktum är att de var så textcentrerade att den grekisk-romerska kulturen
inte visste vad de skulle göra med kristendomen,
för den liknande inte någon annan religion.
De såg mer ut som en filosofi.
Idén om att vara en textcentrerade bokreligion
var en fantastisk sak i den antika världen och vi måste se till
att vi aldrig tappar det idag.
Vi måste alltid sätta skriften först, som vår ultimata auktoritet i allt
och fokusera på den som vår ultimata guide i allt vi gör.