”[Jag ska] vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.”
2 Korintierbrevet 6:16
Vilken underbar titel: ”Mitt folk!” Vilken uppmuntrande uppenbarelse: ”Deras Gud!” Hur stor innebörd finns inte innesluten i dessa två ord: ”Mitt folk!” Här är någonting speciellt. Hela världen tillhör Gud; himlen, även himlarnas himmel är Herrens, och han härskar ibland människors barn. Men om de som han utvalt, som han har köpt åt sig själv, säger han någonting som han inte säger om andra: ”Mitt folk”.
I detta ord ligger ägarskap. På ett alldeles särskilt sätt är ”Herrens del hans folk, Jakob hans arvedels lott”. Alla jordens folk tillhör honom, hela världen står under hans välde. Ändå är det hans folk, hans utvalda, som tillhör honom på ett särskilt sätt; för han har gjort mer för dem än för andra. Han har köpt dem med sitt blod; han har tagit dem till sig; han har fäst sitt stora hjärta vid dem; han har älskat dem med en evig kärlek, en kärlek som inte ens kan dränkas av många vatten och som tidens kretslopp aldrig kommer kunna förminska ens till den minsta grad.
Kära vänner, kan ni, genom tron, se er själva i detta antal? Kan ni se upp till himlen och säga: ”Min Herre och min Gud! Min, genom den ljuva relation som ger mig rätten att kalla dig Fader. Min, genom den invigda gemenskap som jag fröjdar mig över att få ha med dig när du, efter din goda vilja, visar dig för mig på ett sätt du inte visar dig för världen”? Kan du läsa Inspirationens Bok och där finna ditt frälsningskontrakt? Kan du läsa din titel, skriven i det dyrbara blodet? Kan du, genom ödmjuk tro, fatta tag i Jesu klädnad och säga ”Min Kristus”?
Om du kan det, då säger Gud till dig, och andra som dig: ”Mitt folk”, för om Gud är din Gud, och Kristus din Kristus, har Herren en särskild, egen gåva till dig; du är föremålet för hans val, godtagen i hans älskade Son.
