Ett panelsamtal där teologerna och pastorerna Albert Mohler, John Piper, Ligon Duncan, Kevin DeYoung och Mark Dever berättar historier från Reformationen och tipsar om biografier som kan ge mod åt troende i dag som möter motstånd. Må Gud ge oss nåden att lära oss av dem som gått före oss i tron, följa deras exempel så långt dessa bröder och systrar följde Kristus.
Vänner, i detta korta panelsamtal innan vi går vidare till annat-
-skulle vi vilja göra några saker. Först vill vi höra John Pipers tankar.
Sedan vill vi berätta om mod från Reformationen.
John, är du ett reformations-fan?
Jag tror det.
När du studerade på sjuttiotalet, var reformationsrelaterade tankar-
-som de vi talat om ikväll framträdande i din utbildning?
Jag minns inte så väl och vill inte anklaga Fuller genom att säga nej.
Men jag tror det.
Du verkar vara en predikant som inte bara gillar Bibeln, utan även-
-kristna biografier. Alltifrån dina årliga föreläsningar till-
-det du publicerat som bokserie.
Du verkar hämta styrka från vad Gud gjort i församlingen genom tiderna.
-Stämmer.|-Har du fått särskild hjälp-
-av någon från Reformationen?
Jo, jag gjorde en om Luther, en om Calvin och en om Tyndale-
-och de var alla till nytta för mig, av olika orsaker.
Men den som sticker ut mest är Luther, för hans kamp att komma-
-fram till Evangeliet och att lösningen var Bibeln.
Jag älskar det när han beskriver hur han kom igenom paradisets portar-
-då han äntligen förstod Romarbrevet 1:16.
Han kunde inte förstå hur Guds rättfärdighet uppenbarade Evangeliet-
-eftersom Guds rättfärdighet för honom innebar Guds straffande rättvisa.
Han beskriver det som att han slog och slog på aposteln Paulus.
Jag berättar för killarna på vårt seminarium att de måste göra detta.
Det finns texter som inte ger vika förrän du dunkar huvudet mot texten-
-och ropar till Gud: ”Jag måste förstå, jag ska predika på söndag”-
-”jag fattar inte, det är obegripligt.”
Så när jag läste detta tänkte jag att det är ju så jag måste göra hela-
-tiden. Texterna öppnar sig helt enkelt inte så lätt för mig.
Men han slog på aposteln och det var en stor inspiration.
Vi har hört från bröderna om Luther och lite om Calvin-
-men du nämnde William Tyndale. Berätta kort varför han är viktig.
Vad är bra att veta eller lära sig om Tyndale?
Biografin av David Daniell är en av de topp-tre bästa biografier-
-jag någonsin läst, i klass med Browns om Augustinus.
Jag kunde inte slita mig från den.
Kanske två tredjedelar av vad man läser i English Standard Version-
-är orden från en man på 1500-talet.
Han blev martyr 1536 eller -39.
Hans bruk av engelskan var helt strålande och kan inte bli bättre.
Till exempel: ”And Peter went out, and wept bitterly.”
Det här är precis de ord William Tyndale skrev på engelska.
Han blev dödad för att ha översatt Nya testamentet till folkets engelska.
Tyndales översättning gick vidare genom versioner av King James-
-och sedan andra av våra engelska översättningar.
Så om du läser English Standard Version är två tredjedelar Tyndales-
-egna ord. Han var en mästare på det engelska språket och älskade-
-församlingen så mycket att han dog för att vanligt folk skulle få läsa.
Det kan inte sägas för mycket om hur vidrig en kyrka är som bränner-
-dig på bål för att du gjort det möjligt för människor att läsa Bibeln.
Redan innan Wycliffes tid brändes människor på bål för att de lärt-
-sina barn Herrens bön på engelska, så detta var en ond tid i historien-
-där man hindrade Bibeln från att läsas av folket, för att man var rädd-
-att lekmannafolket skulle missförstå den.
I själva verket frigjordes människor.
Jag minns när jag höll ett föredrag om puritanerna i England.
Ibland finns det järnringar vid sidan av predikstolarna i Östangeln.
Jag frågade om någon hade sett sådana och flera räckte upp handen.
Men ingen visste vad de var för någonting.
De var timglashållare som församlingen gav åt predikanten så att han-
-kunde vända en eller två gånger på timglaset under predikan.
När jag sa det så flämtade publiken till.
En utbrast: ”Vad fanns det då för tid över för lovsången?”
Jo, många av de som samlades på den tiden, på 1560-80-talet kunde-
-nog minnas lukten av brinnande människor, som gett sina liv för att-
-de skulle kunna få Bibeln på ett språk de förstod.
Så de förstod att den högsta lovsången var att höra Guds Ord på-
-sitt eget språk och att kunna svara på det.
Det var helt centralt för deras tillbedjan.
Jag skulle vilja återgå till Tyndale en liten stund.
Jag delar Johns beundran och har två porträtt av Tyndale i arbetsrummet.
Vad jag gillar mest är att han gjorde klart sin översättning av Nya-
-testamentet, men inte Gamla testamentet. Han dog innan.
Han brändes på bål för att han begått brottet att översätta Bibeln.
Men han var inte färdigt, så han bad fångvaktaren ge honom ett Gamla-
-testamentet på hebreiska för att fortsätta sitt brott ända tills-
-de dödade honom. Vi behöver fler som honom.
Han bad även om ett par varma sockor. Det var inte bekvämt där.
De flesta skulle inte översätta Bibeln om ni inte hade det bekvämt.
Men han frös, och bad om en ordbok.
På tal om kall och eländig, Ligon, du ville berätta lite om Skottland?
Ja, flera uppmuntrande historier från reformationstiden som kan-
-vara lite mer obekanta.
John Craig var mannen som blev John Knox assistent vid St. Giles-
-i Edinburgh. Han var en skotsk katolik, en dominikanermunk.
Han jobbade sig upp till Rom där han fick arbeta hos vatikanen och-
-blev chefsbibliotekarie för rummet med Inkvisitionens kataloger-
-över förbjudna böcker under 13-1400-talet, till Reformationens tid.
I katalogen fanns Calvins Institutio Christianae religionis.
När John Craig alltså var i Vatikanen och bevakade katalogerna-
-läste han Calvins bok, blev omvänd och återvände till Skottland-
-och blev John Knox assistent.
-Prisa Gud.|-Amen.
Kevin, du skulle berätta om John Rogers?
Ja, John Rogers… jag ska också berätta lite om Skottland.
Vi var där för bara några veckor sedan och pratade om detta.
Vi pratar mycket om martyrerna. Men vi behöver förstå att chansen-
-är väldigt stor att vi blir bortglömda, även om vi blir martyrer.
Du kan åka till Edinburgh och besöka Greyfriars kyrkogård-
-där ”förbundarna” skrev på förbunden 1638.
Skottland skulle bli ett kristet land för Kristus och många miste livet-
-under Englands Karl I och II.
Men innan man kommer dit står ”Greyfriars Bobby”, en staty av en hund-
-som vaktade sin husses grav i 14 år. Sedan går man till kyrkogården.
Jag har varit där flera gånger, och du kan bekräfta det här…
Men det är alltid blommor på hundens grav.
Folk går runt till alla sevärdheter, och hoppar helt över-
-kyrkogården där förbundarna skrev på förbundet och många begravts.
De är bortglömda i sitt hemland, utan heder, och hunden är mer känd.
Detta kan Herren också kräva av många av oss.
Oavsett om vi lever eller dör för Herren. Du kommer att bli-
-ersatt i jordisk ära av en hund, men i härligheten blir det värt det.
Vidare blev John Knox begravd under en parkering bredvid St. Giles.
Vi visste inte ens var den låg under många år.
Men platsen är utmärkt med en liten ruta på en parkeringsplats.
Detta är under en staty av Karl II av England, en bra påminnelse.
Vi pratar om Karl II osv och många här undrar nog vad det betyder.
John, är det ett problem att detta handlar så mycket om historia-
-och sådant folk inte känner till?
Hur kan pastorer som befinner sig här få tag på mer av godbitarna-
-utan att behöva bli historie-experter?
Du kan se en film som heter Cromwell, och Obi-Wan Kenobi spelar Karl I.
Jag försöker bara kontextualisera här…
-Alec Guinness.|-Jag förstår inte frågan.
Han nämnde just Karl II, Al ser ut som ett frågetecken.
Jag har inte sagt något och vet inte säkert när han levde.
Många namn har slängts omkring idag, men det kräver intresse-
-för historia, och det måste man inte ha för att vara kristen eller pastor.
Hur ska dessa syskon få till sig Reformationens godbitar utan att-
-behöva känna till alla kungar i det Tysk-romerska riket, England-
-och Skottland?
Genom att läsa riktigt bra biografier.
John Piper läser inte historia, han läser biografier.
Jag är trög och biografier sammanställer allt bra.
Man får både teologi och historia i en god biografi.
Man får bra berättelser och andlig lärdom i en god biografi.
Leta upp de bästa biografier, inte något billigt, utan-
-biografier med verklig substans, så får man alltsammans på en gång.
Jag kan bara läsa lite. Det kanske ser ut som att jag kan historia-
-för att jag skrivit biografier, men det gör jag inte.
Jag skaffar bara ett par riktigt bra biografier, läser dem-
-och får ner dem på 30 sidor och publicerar dessa små historier.
Så tror folk att jag vet någonting, men alla kan göra det.
Du borde faktiskt göra det. Ägna en vecka i församlingslivet åt en-
-”historievecka” eller kalla det något mer spännande.
Jag ägnade hela året åt att läsa en 600-sidors biografi.
Jag skrev mycket anteckningar och destillerade det till-
-spännande historier för församlingen ungefär en timme på en söndagsväll.
Om du vill kan du binda ihop dem och det ser ut som du kan nåt!
Allt du gjort är att ha roat dig med att läsa berättelser om Gud.
Al, skriver du några historier som John gör?
Jag håller på och förbereder mig, men jag har haft mer akuta saker.
Det är någonting jag kommer göra när jag nöjt mig.
Inte för att jag nödvändigtvis kommer nöja mig, men jag har samlat-
-material inför framtida projekt.
Inte för att korrigera John, men biografi är faktiskt en historiegenre.
Den ger dig möjlighet att dyka ner i historien genom en person.
Vi har nämnt David Daniells biografi om William Tyndale.
Vilka andra biografier skulle du rekommendera?
Just om Reformationen, läs Roland Baintons Mannen som blev en epok.
Roland Bainton, Luther – Mannen som blev en epok.
Det är svårare att hitta en enskild biografi om Calvin att rekommendera.
Ni som läst Roland Baintons bok, kan ni ställa er upp?
Inte för att skryta, men ni kan fråga dem som står vad de tyckte.
Vad mer?
Det är inte ett gott tecken om ni inte kan nämna en enda bok…
Det är svårt att välja bara en, men The Life of Knox som-
-Banner of Truth publicerat. Den är gammal men ändå mycket bra.
Den nya Knox-biografin av Jane Dawson är utmärkt, lika bra som-
-Bruce Gordons biografi om Calvin. Dessa två är bra om Reformationen.
-De är stora.|-Jag är fast.
Jag är två tredjedelar igenom och jag bara… jag vill inte ge en dålig-
-recension, men jag är inte jätteförtjust i hennes bok om Knox.
Den är för detaljerad.
Al, skulle du säga någonting?
Ja, de små biografiserierna som Ligonier har gett ut är väldigt bra.
Steve Lawson har skrivit flera av dem och några är riktigt bra.
Det har gjorts en serie om ”X on the Christian life”.
-Det är Crossway som gjort den.|-Ja, och det är en väldigt bra serie.
De har väldigt mycket biografiskt material.
För några år sedan gjorde DesiringGod tillgängligt den korta THL…
-Den finns fortfarande tillgänglig.|-THL Parkers korta biografi om-
-Calvin, gratis som PDF. Den kan laddas ner på DesiringGods sida.
Och motsägelsefullt nog – läs den korta för den är bättre än den långa.
Ja, jag försökte läsa den långa, men den korta var bättre.
Ligon, du hade en annan bra berättelse från Skottland.
Ja, Patrick Hamilton, den första martyren i den skotska reformationen.
Han kom från en adelsfamilj, Hamiltons, en mycket känd familj där.
Han var mycket intelligent, en ung professor vid St. Andrews University.
Han åkte till Tyskland och studerade med munken Martin Luther.
Där skrev han boken Patrick’s Places där han argumenterade-
-för rättfärdiggörelsen genom tron.
Väl tillbaka i St. Andrews skyddade hans adliga blod honom en tid-
-men så småningom bestämde hans romersk-katolska fiender att vänta en-
-månad och låta honom predika så att de kunde fälla honom för villolära.
Han blev prövad, fälld, dömd och bränd på bål på en och samma dag-
-utanför St. Salvator’s College i St. Andrews, Skottland.
Det finns en markering på marken där de byggde bålet.
Och det blev en lång, smärtsam död. Elden slocknade hela tiden-
-och det tog sex timmar innan han dog.
De katolska ledarna blev förskräckta för att han visade sådan-
-förtröstan på Herren och trohet till sin lära, tillförsikt i att detta-
-kommer från Guds Ord och är värt att dö för.
De vädjade till kardinal Beaton att inte bränna fler protestanter-
-på offentligt bål, utan att göra det i en fängelsehåla så ingen kan se-
-dem dö. ”Mannens stank blåser Reformationen över hela Skottland.”
Hamilton inspirerade George Wishard, som under tre månader lärde upp-
-John Knox. Det här är en mycket uppmuntrande historia.
Dessa berättelser kan låta övermänskliga, men dessa män var av samma-
-natur. När Luther gick till riksdagen i Worms 1521 var han först rädd.
Han kan knappt göra sig förstådd i sitt försvar.
Så kommer hans slutliga, storslagna: ”Här står jag och kan inte annat.”
Eller Calvin, som vi talade om, var mycket medveten om sina-
-tillkortakommanden. Han hade problem med ilska och alla möjliga-
-fysiska svagheter. Han avskydde tanken på att åka till Genève.
Han ville vara en tillbakadragen lärd man och en av försynens stora-
-s.k. ”tillfälligheter” var när han försökte ta sig genom Schweiz.
Han var tvungen att ta en omväg via Genève där Guillaume Farel-
-i princip kastar en förbannelse över honom.
”Du måste komma, annars kommer Gud förbanna ditt tillbakadragande.”
Han var radikal innan ”radikal” fanns.
Han var ”Kasta inte bort ditt liv” innan det fanns snäckskal.
Han var det, på det bästa sättet. ”Calvin, du måste komma…!”
Vi tänker oss Calvin som triumferande, starkare och starkare.
Hans enda verkliga kraft var som pastor, intellektuell och andlig-
-auktoritet. Han kunde skriva sådant som ”Jag dör hellre hundra gånger”-
-”om dagen än åker tillbaka till Genève.”
Du talar om historien när han åkte tillbaka till Genève.
Folk gav sina barn obscena namn så, när de skulle-
-döpas tvingades pastorerna att säga dessa obscena namn på gudstjänsten.
De gav också sina hundar namnet Calvin och sparkade på dem.
Han blev helt förfasad i Genève och när han åkte till Strasbourg-
-älskade han det. De var vänliga, en fransktalande församling.
Plötsligt kallas han tillbaka. Sätt igång, Al.
Han kommer tillbaka, och om jag blivit utsparkad och sedan desperat-
-blivit kallad tillbaka så hade jag predikat minst en predikan i-
-köttet om ”vem är det som kallar vem nu?”
Istället fortsatte Calvin lägga ut från nästa vers där var för två år sen.
Och jag uppskattar verkligen det Kevin sa om att dessa är verkliga-
-människor av kött och blod. De var heroiska, men de var verkliga-
-människor med verkliga behov.
En sak jag kommer att tänka på är att jag verkligen är tacksam för-
-Reformationen, eftersom jag får ha en fru.
Och det är en stor del av Reformationen som vi inte alltid tänker på.
Tanken på att prästerna skulle leva i celibat som rådde…
Luther var så snabb att de katolska motståndarna menade att det var-
-hans sexualdrift som ledde till Reformationen-
-snarare än rättfärdiggörelsen genom tron.
Luther bemötte aldrig detta på en enda gång, men om man slår ihop-
-hans svar, kan man sammanfatta det med att Luther sa: ”Jag ledde”-
-”inte Reformationen och jag gjorde det inte bara för att få en fru.”
”Men det hade ändå varit värt det.”
Luther hade ett lyckligt familjeliv och jag älskar Luther.
Ligon och jag är universitetsrektorer, John med.
Luther brukade säga åt sina elever att gifta sig.
Ett känt exempel var att han sa åt en student…
”Skaffa en fru, annars skaffar jag en åt dig. Du behöver en fru.”
”Kom inte och snacka om dina problem igen om du inte är gift.”
”Gå och gift dig till Guds ära.”
Luther älskade sina barn. Hans hjärta brast när han miste sin lilla-
-flicka, och han hade sin lille pojke Hans.
Jag älskar brev lika mycket som John älskar biografier.
En gång när Luther var bortrest och Hans är åtta eller nio år-
-och väldigt jobbig för Katie, som nioåriga söner brukar vara.
Så Luther skrev till henne och sa: ”Du måste spöa honom.”
”Det här är mer än du ser, Katie, och du måste spöa honom.”
”Men sedan, kyss honom och ge honom ett äpple och säg att pappa kommer.”
Då känner man igen sig som en far som också rest bort ibland.
Det här är Luther. ”Du måste disciplinera honom, Katie”-
-”men ge honom ett äpple och en kyss tills hans far kommer.” Så sött.
Mark, finns det några brevsamlingar i bokstånden som John Newtons?
Jag tror det, och även några av Calvins samlade brev finns här.
Ja, det finns ett antal brevsamlingar och jag håller med Al.
Vad som är bra med brev är att du inte får någon annans ord, utan hans-
-egna och får göra din egen bild.
De är ofta korta. Visserligen är det inte om Reformationen, men jag-
-läser John Newtons brev just nu under mina andakter och de är härliga.
Jag vill återgå till något Ligon sa i morse.
Jag är teologiprofessor och gillar att ge läsläxor.
Trots allt är det gratis på Internet.
Ligon talade om Calvins brev till kardinal Sadoleto.
Det borde vara obligatorisk läsning. Den är inte kort, kanske 4000 ord.
Men kära nån! Jag menar, det där kommer göra dig till protestant.
Calvin var 29 år då han skrev det, och här har du Reformationen-
-destillerat i ett enda brev skrivet till en katolsk kardinal.
Någonting annat som kan göra pastorer intresserade av kyrkohistoria-
-är biografiserien som Michael Haykin redigerat, med alltifrån-
-Alexander White… det är en riktigt bra serie.
De innehåller små delar med direkta citat från deras skrifter-
-och några goda historiska, biografiska kommentarer om dem.
De är korta och du kan nog läsa dem på en kväll.
Jag minns inte vad den heter, om någon vet det, ropa.
Michael Haykin, en utmärkt kyrkohistoriker vid Southern Seminary.
Han är en underbar författare och skriver inte bara med vass-
-historikerkunskap utan också med ett pastoralt hjärta och öga för-
-sådant som kan hjälpa och uppmuntra pastorn i sin tjänst.
Får jag också inflika. Jag tror Ligon också sa tidigare idag att-
-även sekulära historiker måste behandla Reformationen, den är så stor.
Max Weber påstod att hela den protestantiska arbetsmoralen kommer från-
-Reformationen och hur du bevisar att du blivit rättfärdig genom tron.
Det är ju inte helt fel, det finns en del sanning i det.
Jag berättar gärna för elever att det kommer så fina klockor från-
-Genève beror på att protestanterna som var juvelerare flydde från-
-Paris till Calvins Genève, där smyckesjuveler inte tilläts.
Konsistoriet beslutade istället att juveler och guld tilläts-
-om de hade ett praktiskt ändamål.
Sedan dess har världens mest prestigefyllda klockindustri-
-legat vid Genèves flodbanker och sjön när staden växte.
Allt på grund av Evangeliet och Nya testamentets varningar om smycken.
De bestämde att endast tillåta dem om de hade en praktisk nytta.
Det är väldigt talande om alla dessa människor.
Anledningen till att vi fortfarande kan förstå dem är att de var-
-bibelmänniskor, som John sa om hur Luther dök ner i texten.
Man läser om hur de bemötte sin tids kontroverser.
Det är uppbyggligt i viss mån, men allt gjorde de utifrån Bibeln.
Om någon av oss vill ha något heligt arv som varar längre än våra-
-korta liv så måste vi vara bibelmänniskor.
Titta noga i Bibeln och berätta vad vi ser där.
Det här kommer vara John Pipers underbara arv.
Han glodde på Bibeln och hjälpte oss se sådant vi aldrig sett förut.
Därför läser vi fortfarande dessa människor med nytta.
När andra som kan ha haft större namn eller mer imponerande meriter-
-sedan länge farit ner i historiens skräphög. De tillhörde sin tid.
Men när du förankrar dig i Ordet har du något att säga till flera-
-generationer efter dig.
Varför görs ingen bra film om Calvins liv? Det är så dramatiskt.
“Calvin!” Låt Gérard Depardieu spela huvudrollen som stor Calvin…
Nej, men det finns storslagna scener.
Jo, men hur ska man visa, i bild, 159 predikningar om Job?
Det blir svårt att sälja till Hollywood, men detta är huvudsaken i-
-Calvins gärning.
Kom ihåg hur många gånger i veckan han undervisade och predikade.
Du skulle tala om pastorsskolan.
Jag hade bara en litet upplägg till en film om Calvins liv.
Jag väntar bara på att den ska finansieras.
Jag skulle vilja att den slutade på ett visst sätt.
Calvin fick ju inga barn och hans katolska motståndare plågade honom-
-för det.
De sa att hans barns död var en förbannelse från Gud.
Han hade inga arvingar att lämna över till.
Men jag skulle vilja ha slutscenen med Calvin som äldre man-
-där han undervisar i Saint-Pierre, precis bredvid katedralen i Genève-
-där han hade sin pastorsutbildning, ett auditorium.
Och sedan ser han dessa bröder skickas ut i Frankrikes dalar.
Så han hade söner i tron, som inte kan räknas.
Man vet inte var hans grav är.
Jag var i Genève under 500-årsfirandet av hans födelsedag.
I muséet bredvid Saint-Pierre har de några minnessaker och historiska-
-föremål från pastorsskolan. Bland annat en bok som de unga förkunnarna-
-signerade när de klarat utbildningen.
En del skrev på med sitt eget blod.
De såg diplomet från akademin som sitt eget dödscertifikat-
-eftersom så många skulle åka tillbaka till Frankrike och dö-
-medan de försökte plantera församlingar och predika Evangeliet.
Ändå sände han ut man efter man.
-Okej vänner. Ja, John…|-Jag antar att vi nästan är klara…
Vore det inte vist om vi medger att dessa är syndare?
Ganska grova syndare ibland? Jag tänker på Luthers antisemitism.
Den är så skrämmande att jag ibland tvivlar på om han var kristen.
Så starkt känner jag för hur ondskefullt han uttryckte sig ibland.
Aposteln Paulus hade förfasats över de saker Luther sa.
Jag tror att Calvin också var ett barn av sin tid med tanke på Serveto.
Så varför beundrar jag då dessa människor och läser dem?
Mitt svar är: Se på hur de dog. Jag läste precis om det idag igen.
Deras sista ord uttryckte fullständig avsaknad av självtillit.
De var fullständigt medvetna om sin egen synd och erkände helt sina-
-misslyckanden. På orden de använde lät det som de var tungt kriminella.
Kanske kände de sig så. Men de kastade sig helt på Evangeliet-
-de kastade sig på Kristi rättfärdighet. Vi är tiggare.
Många som lyssnar här kanske inte helt håller med om vad vi gör nu.
Jag vill inte att de ska tro att vi blundar för våra hjältars synder.
Men nu vet ni att vi inte alls blundar för det och att vi har-
-tänkt till om hur man kan få ut något av en persons gärning-
-samtidigt som man skakar huvudet åt det hemska det sagt och gjort.
Det finns inga andra sådana hjältar förutom Jesus.
Dessa män levde ju på medeltiden!
Det gäller inte bara första generationens reformatorer.
George Whitefield som vi tackar Gud för vad Han gjort genom honom-
-både i England och USA, var slavägare.
Rasism och slaveri solkar ner hela historien. Stora troshjältar hade-
-helt fel.
Så det är viktigt att vi erkänner nåden Gud haft över en människas liv-
-och samtidigt erkänna deras synd.
Vi sysslar inte med helgondyrkan här.
Därför tar de bästa biografierna upp hela människan.
Om Luthers antisemitism… Carl Truemans bok som Crossway gett ut-
-om Luther och det kristna livet tar på ett utmärkt sätt upp detta.
George Marsden om Jonathan Edwards tar också upp hans båda sidor.
