Ett av de mest kända motsatsförhållandena i Bibeln är det som ser ut att finnas mellan Paulus och Jakob.
• Paulus: Vi blir rättfärdiga genom tro, utan laggärningar (Rom 3:28).
• Jakob: Människan blir inte rättfärdig bara genom tro (Jak 2:24).
Om du ägnat dig åt Bibeln har du troligtvis funderat kring detta problem. Genom århundradena har det förbryllat kristna. Man skulle till och med kunna säga att den huvudsakliga striden inom den protestantiska reformationen åtminstone delvis handlade om hur man ska förstå skillnaden mellan Paulus och Jakob.
Så vad handlar detta om? Om vi vill hålla oss till Skriftens auktoritet och inspiration är vårt standardsvar troligen att de två apostlarna inte kan motsäga varandra. Men vad säger de egentligen? Om vi är intellektuellt ärliga, måste vi då erkänna att det finns motsägelser?
Vilken slags tro?
Om vi läser Jakobs brev 2:24 skilt från sitt sammanhang kan vi få verkliga problem. För om Jakob menar samma sak med ”tro” som Paulus gör i Romarbrevet 3:28 eller Efesierbrevet 2:8–9, är det uppenbart att han motsäger läran om rättfärdighet bara genom tro. En av de grundläggande reglerna när det gäller bibeltolkning är dock att varje text måste tolkas i sitt sammanhang. För att korrekt förstå vad Jakob menar med ”bara genom tro” måste vi läsa uttrycket i dess sammanhang.
I Jakobs brev 2:14 pekar aposteln på en tro som ”saknar gärningar”. Han frågar sedan: ”Den tron kan väl inte frälsa honom?” Han förklarar vidare vad han menar med ”den tron” i vers 19. Det är den slags ”tro” som de onda andarna har. Det handlar bara om att bejaka på ett intellektuellt plan. De onda andarna tror att ”Gud är en”. De tror att Shema i Femte Moseboken 6:4 är sant (det första ordet i den judiska trosbekännelsen och en text som bekänner Guds enhet; ö.a.). De vet att Israels Gud är den ende sanne Guden och att han kommer att döma världen. Som en följd av detta bävar de. De tror inte bara på sanningen utan reagerar också äkta och känslomässigt på den. Men det här handlar inte om en tro som rättfärdiggör.
Exemplet Abraham
Jakob fortsätter med att förklara vilken slags tro som rättfärdiggör genom att peka på exemplet Abraham. Och detta är kanske det exempel där vi tydligast kan se skillnaden i betoning hos Jakob och Paulus men också deras grundläggande överensstämmelse när det gäller karaktären hos en rättfärdiggörande tro.
Både Paulus och Jakob citerar samma vers: ”Och Abraham trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet” (1 Mos 15:6). Här är det dock avgörande att lägga märke till vilken tidpunkt i Abrahams liv som varje författare tar fasta på. I Jakobs brev 2 befinner vi oss i Första Moseboken 22 när Abraham förbereder sig för att offra sin son Isak till Herren. Oavsett vilka känslor denna berättelse väcker i oss så är offrandet av Isak den grundläggande lydnadshandlingen i Abrahams liv.
Men Första Moseboken 22 ägde rum flera decennier efter Första Moseboken 15. Abraham var ungefär 75 år gammal när Gud först kallade honom (1 Mos 12:4) och Första Moseboken 15 ägde troligtvis rum bara några år efter Första Moseboken 12. Isak föddes inte på flera decennier – när Abraham var 100 år gammal (1 Mos 21:4). Och Isak var troligen nästan tonåring när Abraham tog med honom till berget för att offras. Faktum är att en judisk tradition berättar att Isak var 37 år i Första Moseboken 22. Vi vet åtminstone att Isak måste ha varit tillräckligt gammal för att bära en vedhög för offret till toppen av berget (Goodman, 130–31).
När vi sammanställer allt ser vi att Abrahams lydnad i Första Moseboken 22 skedde efter decennier av tro och väntan på Guds löften. Jakob pekar på denna lydnad när han säger att Skriften uppfylldes (Jak 2:23). Om man förstår tron på ett riktigt sätt var Abraham rättfärdig endast på grund av sin tro. Och ändå förblev inte tron det enda när han väl blivit rättfärdig. Detta tror jag är vad Jakobs brev 2:21 betyder, att gärningarnas roll i rättfärdiggörelsen skiljer sig från trons. Abraham blev rättfärdiggjord – fick statusen ”rättfärdig” – när han trodde på Guds förbundslöften. Punkt. Ändå måste denna status som rättfärdig fullbordas av hans gärningar utförda i tro.
Jakob hävdar bestämt att den slags tro som verkligen rättfärdiggör leder till förvandling. Det handlar om en tro som går utöver att tro på det som är sant och som innebär mer än att ha positiva känslomässiga upplevelser. Det är en tro som vilar i Guds löften och som handlar efter dem. Det är en tro som i slutändan inte går att skilja från goda gärningar.
Annorlunda än Paulus?
Jakob hävdar att den tro som inte resulterar i goda gärningar inte är en frälsande tro. Skiljer sig detta verkligen från vad Paulus säger i t.ex. Romarbrevet 3–4, Galaterbrevet 2–3 och Efesierbrevet 2?
Till skillnad från Jakob som argumenterade mot en felaktig syn på tron så kämpade Paulus mot en felaktig syn på gärningar. Oavsett hur man definierar ”laggärningar” verkar det som om en del hävdade att det krävdes vissa gärningar för att Gud skulle förklara någon rättfärdig. Paulus svarade bestämt att när det gäller rättfärdiggörelsen behövs endast tron, inga laggärningar. Det betyder dock inte att han struntade i att det var nödvändigt med goda gärningar som utfördes i tro.
Tänk på vad Paulus säger i Romarbrevet 4 där han också citerar Första Moseboken 15:6. Till skillnad från Jakob, som från Första Moseboken 22 ser tillbaka på Abrahams tro i Första Moseboken 15, ser Paulus framåt från Första Moseboken 15 på resten av Abrahams liv. Och när han ser framåt från det tillfälle då Abraham blev rättfärdiggjord av äkta tro, vad blir resultatet?
Senare i kapitlet skriver Paulus att Abraham ”blev istället starkare i tron och gav Gud äran, fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla” (Rom 4:20–21). Hans tro blev starkare allt eftersom övertygelsen att Gud är trovärdig och håller sina löften växte. Här låter det som om heligheten och de goda gärningarna ökade i omfattning. Och liksom resten av Romarbrevet (för att inte tala om Paulus andra brev) visar så förväntade man sig utan tvekan att de som var sant rättfärdiggjorda även skulle lyda Kristus (se Rom 6:1–14).
När Jakob säger att vi inte blir rättfärdiga ”bara av tron” är det uppenbart att han inte menar den rättfärdiggörande tro som Paulus pekar på i Romarbrevet 3–4; när Paulus säger att vi blir rättfärdiga utan ”laggärningar” är det uppenbart att han inte hänvisar till det slags goda gärningar utförda i tro som Jakob tänker på.
När man förstår dem i sitt rätta sammanhang blir det tydligt att Jakob inte motsäger Paulus; tvärtom, de kompletterar varandra mycket bra.
Relaterat:
Do James and Paul Disagree on Justification by Faith Alone?
Chris Bruno (Dr, Wheaton College) är docent och biträdande professor i Nya testamentet och bibelteologi vid Bethlehem College & Seminary. Han är författare till Paul vs. James: What We’ve Missed in the Faith and Works Debate. Han och hans fru Katie har fyra söner. Du kan följa honom på Twitter.
Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition.
