D.A. Carson och Michael Kruger pratar om vanliga, ihållande myter om Nya testamentet och visar på ett enkelt sätt att Nya testamentet är väldigt tillförlitligt.

När det kommer till missuppfattningar om Nya testamentet så finns det många,
och folk har många tankar om vad Nya testamentet är,
var det kom från och många andra missuppfattningar.
Jag vill börja med en vi ofta hör,
speciellt på senare tid med Bart Ehrmans skrifter,
vilket är att Nya testamentets texter radikalt ändrats genom åren.
Folk tror att avskrivare ändrat det så mycket att det blivit korrupt och
inte kan återställas och vi kan inte veta vad författarna skrev.
Det förvirrar många.
Det argumentet är inte bara populärt bland kritiker,
det är även populärt bland muslimer, tanken att vi inte kan lita
på Nya testamentet med tanke på dess överföring.
Det finns alla möjliga svar till det.
Jag vill nämna ett, vi har manuskript som går tillbaka långt i historien,
ända till andra århundradet.
Med andra ord kan vi komma väldigt nära när originalen skrevs.
Vi önskar att vi hade manuskript från första århundradet,
men vi har manuskript så nära
att tiden inte räcker till att förvänta sig stora förändringar.
Att bara datera manuskripten är en bra början till att se på texttillförlitlighet.
Det är värt att lägga till att om du jämför med andra antika dokument,
t.ex. för Caesars verk om Gallerkrigen som skrevs inom 100 år efter Nya testamentet,
så har vi tre manuskript från medeltiden av den, att jämföra med cirka
5000 manuskript med hela eller delar av det grekiska Nya testamentet
och cirka 8000 manuskript med tidiga översättningar.
Bevisen är överväldigande och förvånansvärt tidiga,
så att avfärda dem så fritt är mer påhitt än fakta.
Jag vill lägga till att folk säger att kristna avskrivare var inkompetenta
och att de ofta var otillförlitliga i överföringen
och några säger t.o.m. att kristna avskrivare inte kunde läsa.
Det är bara överdrivna argument, när vi tittar in i första århundradet
ser vi faktiskt en robust textkultur i den tidiga kristendomen.
Vi har starka anledningar att tro att avskrivarna var kompetenta.
Vi kan titta på handskrifterna för att se att de visste vad de gjorde.
Så när vi tar hänsyn till det Don sa om antal manuskript och dateringen
och infrastrukturen kring de kristna avskrivarna så kan vi verkligen
lita på att vi har texten som skrevs från början.
En annan myt som blivit populär
är att det från början fanns betydligt fler evangelier.
Judasevangeliet, Petrusevangeliet och många andra dokument.
Tyvärr var de ortodoxa otrevliga och krossade allt motstånd så att vi
bara har kvar de fyra evangelierna Matteus, Markus, Lukas och Johannes
som vi hittar i det kanoniska Nya testamentet.
För att komma till den slutsatsen måste du för det första visa
att dessa alternativa evangelier är tidiga
och att de kanoniska evangelierna är relativt sena.
Det är ett, i kyrkohistorien, ganska nytt fel att argumentera att
det från början fanns väldigt många tolkningar och att de på 300-talet
valde ut en grupp som skulle kallas den ortodoxa gruppen.
Bevisen vi har pekar i helt motsatt riktning,
det finns en initial bekännelse med en omväxlande betoning
som redan på 100-talet utmanas av bl.a. den proto-gnostiska rörelsen.
Den traditionella dateringen av t.ex. Judasevangeliet är ganska sen,
Tomasevangeliet är som tidigast mitten av 100-talet vad jag kan se.
Det finns en härlig liten bok av Charles Hill
som heter “Who wrote the Gospels” som är lätttillgänglig
och går igenom bevisen på ett kraftfullt sätt.
Det finns en sak till vi måste komma ihåg.
När vi talar om Matteus- eller Markusevangeliet
så använder vi “evangeliet” som om det var en litterär genre.
Så det finns Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelium,
men under första århundradet använde ingen ordet så.
Det fanns bara Jesu Kristi evangelium
enligt Matteus, Markus, Lukas och Johannes.
Så man förstod att det var ett evangelium och det har några delar gemensamt:
Jesu ursprung, hans offentliga tjänst, död, uppståndelse och så vidare
enligt vittnena Matteus, Markus, Lukas och Johannes.
Om man ser på t.ex. Tomasevangeliet från 100-talet,
så är det inte ens ett evangelium.
Det är en samling med 114 uttalanden
och med 2-3 små historier, men inget fokus på Jesu död och uppståndelse.
Det är inget evangelium enligt första århundradets förståelse,
det är en samling av det Jesus sa,
samlat av någon okänd i mitten av 100-talet.
Så när vi kollar på användandet av vad “evangelium” betyder,
hur de sätts samman och de tidiga dateringarna
så är bevisen att de kanoniska evangelierna kom först överväldigande.
Istället för att tänka på en stor mångfald som borde prisas
för mångfaldens skull enligt moderna tankar
som valdes ut till en påtvingad renlärighet,
så är det precis tvärtom, och det måste vi gå tillbaka till.
Jag vill lägga till en sista tanke, folk får det ofta att låta som att
de apokryfa evangelierna var lika, eller mer populära som de kanoniska i
den tidiga kyrkan, och man får intrycket att ingen visste vad de skulle läsa
och alla läser olika, alla hade sitt eget evangelium och Tomasevangeliet
var lika populärt som Johannesevangeliet och såna saker.
Vi har sätt att förstå hur populära böcker var.
Ett annat sätt är att kolla på hur många manuskript som fanns kvar,
de kanoniska har så många fler från de tidiga århundradena än de apokryfa.
Ett annat är från antal citat. De patristiska källorna hänvisar ibland
till apokryferna, men de överväldigande hänvisningarna är till
Matteus, Markus, Lukas och Johannes.
Sätter man samman allt kan vi ha förtroende i att Matteus, Markus, Lukas
och Johannes verkligen är de bästa evangelierna i Nya testamentet.