Don Carson predikar om nådens evangelium och hur man läser Bibeln utifrån Galaterbrevet 4. Från The Gospel Coalitions konferens 4 april 2017.
Slå gärna upp era heliga Skrifter till Galaterbrevet 4.
Jag läser hela kapitlet, sedan dyker vi ner. Galaterbrevet 4.
Slå i era biblar eller “på” era biblar – vilket det nu är.
Hör så vad Skriften säger:
“Jag menar: så länge arvingen är omyndig”-
-“är det ingen skillnad alls mellan honom och en slav, fast han äger allt.”
“Han står under förmyndare och förvaltare till den dag hans far bestämt.”
“På samma sätt, när vi var omyndiga var vi slavar under världens stadgar.”
“Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna”-
-“och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen”-
-“så att vi skulle få söners rätt. Och eftersom ni är söner”-
-“har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: ‘Abba! Fader!'”
“Så är du inte längre slav utan son, och också arvinge, insatt av Gud.”
“Innan ni kände Gud, var ni slavar under de som egentligen inte är gudar.”
“Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni”-
-“då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på”-
-“nytt vill bli slavar under?”
“Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år.”
“Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves bland er.”
“Jag ber er, bröder: bli som jag, eftersom jag har blivit som ni.”
“Ni har inte gjort mig något ont. Det var ju på grund av sjukdom som jag”-
-“första gången fick tillfälle att predika evangeliet för er.”
“Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er”-
-“så föraktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig”-
-“som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus. Var hör man nu er lovprisning?”
“Jag vet att ni hade rivit ut era ögon och gett mig dem, om möjligt.”
“Har jag nu blivit er fiende, därför att jag säger er sanningen?”
“Dessa människor är ivriga att vinna er men har inte rätt iver”-
-“utan vill skilja er från oss för att ni med så mycket större iver skall”-
-“hålla er till dem. Det är bra att vara ivrig för det som är gott”-
-“det gäller alltid, och inte bara när jag är hos er.”
“Mina barn, som jag nu än en gång med smärta föder, tills Kristus har”-
-“tagit gestalt i er, jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde”-
-“ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med er.”
“Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte på lagen?”
“Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en”-
-“med sin fria hustru. Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria”-
-“hustruns son däremot i kraft av ett löfte. Detta har en djupare mening:”
“de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai”-
-“och föder sina barn i slaveri, det är Hagar.”
“Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande”-
-“Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn.”
“Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder.”
“Det står skrivet: Gläd dig, du ofruktsamma, du som inte föder barn”-
-“jubla högt, du som inte känner födslovånda”-
-“ty den ensamma har många barn, fler än den som har en man.”
“Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak.”
“Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde”-
-“den som var född i kraft av Anden, så är det också nu.”
“Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son.”
“Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.”
“Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.”
Detta är Herrens Ord. Låt oss be.
Må vart ord från min mun och var tanke som våra hjärtan bär-
-behaga dig, Herre, vår förlossare och klippa, för Jesu skull, amen.
Många i Väst ser kristendomen som en förslavande religion.
En religion som gärna säger vad vi får och inte får göra.
Den behandlar oss som barn – som slavar.
Detta har också Charles Taylor sagt. Han är en kanadensisk-
-samhällskommentator, som skrivit flera inflytelserika böcker.
I boken A Secular Age säger han att ett drag hos den nutida sekularismen-
-är “vårt engagemang för autenticitet”.
Med “autenticitet” åsyftas “att leva ut sin självvalda identitet”.
Du kan alltså välja vad du vill vara, du kan välja din identitet-
-du kan välja etnisk tillhörighet, enligt vissa. Du kan välja kön-
-du kan välja livsstil, du kan välja din syn på äktenskapet-
-du kan välja dina ekonomiska mål, du kan välja nationalism.
Du kan välja vad som helst, och så länge du lever i linje med det-
-så är det berömvärt – det är detta som gör dig autentisk.
Men i sig är detta ett ställningstagande mot auktoriteter.
Under dessa omständigheter uppfattas förstås kristendomen som trång, begränsande-
-snedvriden, förslavande. Här finns ju en identitet knuten till Kristus.
Det är inte en självvald identitet – den är given åt Kristi herravälde.
Vi bekänner Jesus som vår Kung!
På sätt och vis är detta förstås ingenting nytt.
Augustinus på 300-talet fruktade att bli kristen, eftersom han trodde-
-att det skulle göra slut på hans njutningar.
Först efter det att han omvänt sig kunde han titta tillbaka och-
-säga denna utsökta sanning: “Människan får ingen vila, utom i Gud.”
Eller som en som blev omvänd på 1970-talet i det här landet.
Efter att ha bränt ut sig av att välja allt han ville, sa han:
“Vi tog vad vi ville ha, och sedan ville vi inte längre ha det vi tagit.”
Frihet och slaveri är inte så självklara kategorier alltid.
Man söker friheten och upptäcker att man är förslavad.
Man söker en viss typ av slaveri och övergår i en stor och härlig-
-evangelisk frihet. Enligt Bibeln är det som till en början verkar vara-
-den mest fantastiska frihet, till slut bara nederlagets bittra slaveri-
-förtvivlan, och ja, inom kort, förslavning.
Det som tycks vara en slaveriets religion visar sig vara den härliga-
-friheten som Guds söner och döttrar får åtnjuta.
I vårt kapitel, Galaterbrevet 4, presenterar Paulus nya dimensioner på-
-motsättningarna mellan slaveri och frihet, för att vidareutveckla-
-nådens Evangelium.
Dessa nya dimensioner på motsättningarna mellan slaveri och frihet-
-förankrar han i Gamla testamentet.
Vi måste förstå texten rätt. Se på vers 21: “Ni som vill stå under lagen:”
-“lyssnar ni inte på lagen?” Eller vers 30: “Men vad säger Skriften…?”
Han förankrar alltså analysen av motsättningarna mellan slaveri och frihet-
-i Bibelns texter.
Vi kan följa tanken i detta kapitel med hjälp av tre indelningar:
1. Det härliga med att vända sig från slaveri till frihet, verserna 1-7.
Nu bör jag nog säga någonting om slaveri på första århundradet-
-jämfört med slaveriet i Amerikas historia – för de är inte helt samma.
Ibland medför alltså ordet “slaveri” andra associationer för oss-
-än vad det hade gjort för Paulus. Ursäkta om jag gör en liten utvikning.
Vetenskapsmannen Thomas Sowell i sina böcker om kultur och slaveri-
-har påpekat, att varje större civilisation i världen har haft någon form-
-av slaveri ända fram till ett evangeliskt uppvaknande.
Hettiterna hade slavar, kineserna hade slavar, egyptierna hade slavar-
-européerna hade slavar. Slaveri som samhällsfenomen var en verklighet.
Men i Romarriket på Paulus tid kunde man bli slav på olika sätt.
Man kunde bli slav på grund av ett plundringståg, eller av att ha slagits-
-i strid. Man kunde också bli slav för att det saknades konkursskyddslagar.
Om man lånade pengar och ekonomin sedan kraschade – fanns inget annat val-
-än att sälja sig själv eller sin familj som slavar. Man hade inget val.
Därför identifierades heller inga slavar med någon viss folkgrupp.
Judar kunde både vara slavar, fria eller adliga.
Italienare kunde både vara slavar, fria eller adliga.
Afrikaner kunde vara slavar, fria eller adliga.
Slaveriet var alltså inte förknippat med någon viss folkgrupp.
Och eftersom vissa kunde bli slavar på grund av ekonomiska omständigheter-
-förknippades inte heller slaveri med enbart simpla arbetsuppgifter-
-som att odla bomull eller sockerrör. Trots allt kunde en överklassens-
-affärsman gå i personlig konkurs och bli slav till någon lägre utbildad.
Huvudsaken var att personen hade mer pengar!
Därför fanns slavar som var lärare, guvernanter, forskare, affärsfolk.
Därför berättar Jesus i liknelsen om talenterna, om herren som anförtror-
-sitt gods, säckar med guld, till sina slavar – inte bara tjänare-
-utan slavar. Han fördelade det efter vad han trodde att de klarade.
Och så fick de uppgiften att investera pengarna.
Den gemensamma nämnaren för allt slaveri är att slaven ska göra-
-som han blir tillsagd, och kan inte komma undan utan påföljder.
Han är slav, och kan inte komma undan. Men bortsett från det-
-förknippa slaveriet med den romerska företeelsen och inte den amerikanska.
Det blir en viktig skillnad för vad som kommer här strax.
I dessa första sju verser talar Paulus alltså om två grupper av slavar.
1: Minderåriga är slavar. De som ännu inte nått mogen ålder.
“Så länge arvingen är omyndig finns ingen skillnad mellan honom och en slav”
En slav kan till och med få ansvar för en sådan person.
Faktiskt görs denna poäng i kapitel 3:23.
“Innan tron [Kristus] kom hölls vi [judar] i fängsligt förvar, bevakade av lagen”-
-“tills tron skulle uppenbaras. Lagen var vår övervakare fram till Kristus.”
“Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.”
Och där vi var: “så länge arvingen är omyndig, är det ingen skillnad”-
-“mellan honom och en slav”. Han måste göra som han blir tillsagd.
Han må vara arvinge och potentiell ägare till hela egendomen-
-men arvingen “står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som”-
-“hans far har bestämt. På samma sätt var det med oss.”
“Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens stadgar.”
Vad uttrycket “världens stadgar” betyder ska jag återkomma till strax.
2: Inte bara finns det minderåriga som är slavar – det finns slavar-
-som är slavar! De minderåriga är alltså inte slavar rent juridiskt-
-utan för att de måste göra som de blir tillsagda.
Sedan finns det de som är slavar, rent juridiskt, och måste göra som de-
-blir tillsagda. Därav vers 6: “Och eftersom ni är söner…”
Paulus har här talat i första person plural.
Vers 4: “Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna”-
-“under lagen, för att friköpa dem under lagen så att VI skulle få”-
-“söners rätt.” VI, som är födda under lagen.
Paulus använder inte alltid ordet “vi” för “endast vi judar”, det beror ju-
-på sammanhanget, men i det här sammanhanget är det ganska tydligt.
Vi judar, som är under lagen, stod under förmyndare, “slavar”.
Till hedningar, kristna som är söner: “har Gud sänt i våra hjärtan sin”-
-“Sons Ande som ropar: ‘Abba! Fader!’ Så är du inte längre slav.”
Dessa var aldrig minderåriga söner, slavar, de var aldrig under lagens-
-förbund. De hade ingen rätt till arvet och hörde ej till Guds hushåll.
Men de var slavar!
Poängen är alltså att båda slavgrupper – judar som var minderåriga-
-och hörde till Guds hus men masades runt som slavar – plus hedniska slavar-
-som inte hörde till Guds hushåll: båda var nu frigivna.
Vers 4: “Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna”-
-“under lagen, för att friköpa dem under lagen så att VI skulle få”-
-“söners rätt.”
När jag studerade teologi var det en som älskade Paulus och denna vers.
När tiden var fullbordad – When the time had fully come, King James Version.
Han gick igenom en lång lista historiska omständigheter som gjorde-
-det möjligt för Evangeliet att hamna i stort omlopp.
I Guds försyn hade ju den bestämda tiden kommit. Pax Romana-
-den romerska freden, gjorde det tryggare-
-att resa. De romerska vägarna var spektakulära. Fram till 1800-talet-
-fanns det inte bättre vägar i Europa och vidare.
Det var alltså mycket lättare att resa. Allt detta kopplades till-
-den fullbordade tiden. Nu var allt redo för att nå hedningarna.
Men jag har en känsla av att det inte är romerska vägar Paulus syftar på.
Snarare handlar det om den tid för frälsningen Gud fastställt från början.
“När tiden var fullbordad sände Gud sin Son.”
Hans Son blir en människa, född av en kvinna, Han blir kött. En av oss.
Han föds under lagen med alla dess löften och begränsningar, för att-
-friköpa dem som stod under lagen.
Han kommer som Sonen, förslavad under lagen, “för att friköpa dem”-
-“under lagen, så vi skulle få söners rätt” [adoption i grundtexten].
När vi tänker på ordet “adoption”, får vi en bild i vårt huvud om ett par-
-som bestämt sig för att adoptera ett par månader eller år gammalt barn.
Adoption på antikens tid hade mer att göra med att adoptera vuxna.
Abraham skulle t. ex. adoptera Elieser och göra honom till arvinge.
När en man eller kvinna blev son eller dotter genom adoption fick de alla-
-rättigheter, förmåner, ansvar och friheter som en naturligt född son.
Vad texten alltså säger oss, är att dessa “slavar”, judar, minderåriga-
-eller hedningar som aldrig var del av Guds hushåll nu har blivit den-
-levande Gudens söner.
“Så är du inte längre slav utan son, och därmed arvinge, insatt av Gud.”
Här finns det härliga i att gå från slaveri till frihet.
Biblisk kristendom ska inte förväxlas med ritualer och regler.
Istället handlar det om en familjerelation med den levande Guden.
Faktiskt ser vi en tydlig anspelning på Treenigheten.
“När tiden var fullbordad sände Gud sin Son.”
Hans Son blev kött och friköpte oss på korset.
“Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som”-
-“ropar: ‘Abba! Fader!'”
Den Treenige Gudens plan – inte bara “avsikt”-
-var att Sonen skulle utföra återlösningen, och Anden skulle applicera den.
Det här betyder att hela Treenigheten är aktiv i att frälsa Sitt folk-
-och göra så att vi kan komma undan slaveriet.
Det här är det härliga med att gå från slaveri till frihet.
Friheten är härlig för oss tack vare Andens verk i våra hjärtan.
Vi VILL vara Hans barn på grund av det nådens verk Han utfört i våra liv.
Denne Gud har sänt Sin Ande så att vi, i våra hjärtan ropar “Abba! Fader!”
Hur kan jag uppfatta det här som slaveri, när…
…det inte finns någonting annat jag hellre vill!
Det är sant att det finns restriktioner – vi kommer snart till det…
Men detta är den frihet som den levande Gudens söner och döttrar åtnjuter.
2: Eländet i att överge friheten för slaveriet.
Sektionen från vers 8 till 20 består av tre delar.
1: “Förnyat slaveri”, verserna 8-11. Resonemanget är tydligt.
“Tidigare, då ni inte kände Gud…” – här tilltalar han de hednakristna.
…”var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar.”
De hade sina gudar, som egentligen inte är några gudar, utan avgudar.
“Men nu, då ni känner Gud” – nu när ni blivit kristna, och Paulus-
-påpekar väldigt typiskt: “ja, än mer, har blivit kända av Gud…”
För vad är väl viktigare?
Det är lätt att tänka på våra förmåner. Vi känner Gud. Verkligen underbart.
Men att ha blivit känd av Gud!? På ett sådant sätt, att Gud, över Sitt folk-
-satt Andens sigill, som för att säga: “Denne är Min!”
“Denne är min!”
Inte bara känner vi Gud – vi är också kända av Gud!
Nu då ni känner Gud och blivit kända av Gud: “..hur kan ni då vända”-
-“tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar”?
Samma uttryck används i vers 3. Det här är lite gåtfullt, och vi-
-behöver se på detta.
Vilka är “världens stadgar” i vers 3 som på något sätt är lika-
-de “människostadgar” som omtalas i vers 9?
I vers 3 talas det om lagen, i vers 8-9 talas det om hedendom.
Hur kan vi då kalla båda dessa för “världens” och “människors” stadgar?
Uttrycket som översatts till “världens” och “människors” stadgar [i svenska Folkbibeln]-
-användes vanligast i den antika romersk-grekiska världen när man talade-
-om de “element” som all materia består av: luft, eld, jord, vatten.
Elementen förknippades ofta i den hedniska världen med gudarna.
När de alltså tillber falska avgudar, är de fästa vid den här världens-
-element, som matas av det demoniska i hednavärlden.
Men hur passar detta in på den judiska bakgrunden?
En kommentator, som jag tror förstått det rätt, skriver:
“Kanske menar Paulus att hedningarna under ‘elementen’, ‘stadgarna'”-
-“lever under liknande villkor som judarna – under ett styre med regler”-
-“och stadgar som har att göra med det materiella.”
“Tillsammans blir allt detta utmanövrerat i och med Kristi ankomst.”
Gamla testamentets lag var ju så starkt förknippad med ritualer, offer.
Vad du fick och inte fick äta. Vilka djur man ska offra, vad man ska göra-
-med deras njurar… vad som skulle ätas, brännas eller föras ut ur lägret.
Den här delen ska prästen äta, men inte andra delar.
De regelbundna, dagliga offren; när man firade försoningsdagen, påsken…
Vad göra i templet? Vem får komma in bakom förlåten?
Det är en mycket påtaglig, materiell värld, en grundstruktur där Gud-
-uppenbarar Sig på sätt som är fulla med symbolik.
Enligt Paulus uppfattning var denna lag aldrig menad att frälsa; den pekade-
-framåt mot andra saker. Varför då gå tillbaka till detta, som Kristus-
-har kommit för att överglänsa, och än mindre, tillbaka till hedendomen-
-som också rör det man tar på, vad man får och inte får göra, offer.
Allt har med den fysiska världen att göra. Om man nu inte bör vilja gå-
-till det ena slaveriet – varför skulle man vilja ha det andra slaveriet?
De återvänder här inte till hedendomen med dess falska gudar-
-nej, de återvänder till judendomen, med dess falska evangelium.
“Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år.”
En strikt judisk kalender, alltså. I 5:2 talas också om omskärelsen.
“Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er”-
-“kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.”
“Alla som låter omskära sig är skyldiga att hålla hela lagen.”
Omskärelsen var tecknet på att man ställt sig under hela lagen.
Om du tror att detta behövs för att godtas av Gud, och omskär dig-
-och låter dig in under hela lagen, säger du i själva verket att Kristi-
-offer inte räcker. Som om det inte är pålitligt, eller defekt på något vis.
Det här ifrågasätter alltså att Kristi verk på korset var tillräckligt.
Det är ett nytt evangelium, som Paulus i kapitel 1 säger inte är något-
-evangelium alls. Det leder till att man går evigt förlorad.
Paulus ser alltså deras omvändelse till judendomen som lika illa-
-för deras själar, som om de hade vänt sig till hedendom.
De överger Evangeliet och väljer slaveriet.
Paulus är själv förtvivlad över detta, i vers 11.
“Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves bland er.”
Jag hade ett samtal med en ung man härom veckan…
Han var på vippen att göra någonting mycket obibliskt…
Han frågade: “Spelar det ingen roll för dig att vi är lyckliga?”
“Jo, det gör det! Men jag önskar er den allra högsta lyckan.”
“Lycka både i detta, och i det kommande, livet.”
Men bestämmer du vad du kan och inte kan göra på basis av det som-
-för tillfället känns som om det kommer att göra dig lycklig-
-säljer du dig i själva verket till en typ av slaveri.
Du gör människorna i din omgivning, som älskar dig-
-och är måna om Evangeliets sanning lika förtvivlade, som Paulus är här.
“Jag är rädd att jag ansträngt mig förgäves bland er.”
2. Inte bara förnyat slaveri, utan slaveri som gjorts attraktivt, vv. 12-16.
Galaterna har, på något vis, duperats till att anamma en religion-
-en judendom, att det skulle vara grunden för att bli godtagen hos Gud.
Detta får två resultat: för det första, en skev teologi. Vers 12.
“Jag ber er, bröder: bli som jag, eftersom jag har blivit som ni.”
Ofta säger ju Paulus att han vill att man ska följa hans exempel.
Men vanligtvis ser man i sammanhanget att han då har i åtanke olika-
-etiska, grundläggande kristna värderingar.
T. ex. i 1 Tim 3:10: “Men du har följt mig i lära och liv, i föresats och”-
-“tro, tålamod, kärlek och uthållighet under de förföljelser och lidanden”-
-“som drabbade mig i Antiokia. Ur alla förföljelser har Herren räddat mig.”
“Så du ska följa mitt exempel.”
Men här säger han: “bli som jag, eftersom jag har blivit som ni.”
Han övergav tanken på att lagen är sättet att vinna rättfärdighet inför Gud.
Han övergav den och blev så som hedningar, som inte har lagen.
Ska de alltså gå tillbaka till den lag som Paulus hade övergett?
De hade fått en skev teologi. Detta är det första bud som specifikt ges-
-åt galaterna i detta brev. Det är givet för att undvika en skev teologi.
För det andra, en skev relation. Verserna 13-16.
Varför Paulus var sjuk när han kom till dem, vet vi inte.
F. F. Bruce gissar att aposteln Paulus, när han kom i land i nuvarande-
-Turkiets södra strand, var det träskmark, mygg, malaria, o.s.v.
Han kan ju ha fått malaria – och på den tiden var enda botemedlet som fanns-
-att man tog sig upp på de höga bergen, där luften var sval och frisk-
-och långt bort från myggorna. Där uppe bodde galaterna.
Så kan vara fallet: “Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet”-
-“som jag första gången fick tillfälle att predika evangeliet för er.”
“Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er…”
En sjukdom som malaria kan vara länge, och faktiskt döda dig.
Men: “…så föraktade ni mig inte eller avskydde mig” – han predikade sjuk-
-och svag. “…utan ni tog emot mig som en Guds ängel”. En till ängel.
Åtminstone predikar inte denna ängel ett falskt evangelium som i Gal 1.
“…ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus.”
Men nu har er teologi ändrats så mycket att ni tar avstånd ifrån mig.
“Jag kan vittna om att ni då hade rivit ut era ögon och gett dem åt mig”.
Det finns en gammal myt att Paulus hade dålig syn och att detta-
-var sjukdomen i fråga – möjligt, men omöjligt att veta.
Eller så kanske det var ett talesätt – ni hade t. o. m. kunnat ge mig era-
-ögonglober – vad som helst – för att hjälpa mig.
“Har jag nu blivit er fiende, därför att jag säger er sanningen?”
På något sätt hade dessa människor funnit slaveriet så attraktivt-
-att de inte bara är villiga att förkasta Evangeliet, utan också honom-
-som kom med Evangeliet till dem.
Man behöver inte vara med kristna familjer eller församlingar länge förrän-
-man ser sådant.
Detta slaveri är förföriskt, verserna 17-20.
Den eländiga situationen beskrivs i verserna 17 och 18-
-med ett ångestladdat svar från Paulus i 19-20.
Situationen kommer inte av att dessa människor bara “funderat” på saken.
Falska lärare är inblandade: “Dessa människor är ivriga att vinna er”…
Nyblivna kristna blir lätt förförda av svärmiska, smickrande människor.
De kan stödja sig på många bibelverser, men saknar en hel, biblisk teologi.
De försöker ta en åt sidan och få en att misstro den som predikat-
-Evangeliet för en från första början!
Och visst är det bra att ha en iver – men iver kan inte utvärderas riktigt-
-om man inte också utvärderar dess mål. Hitler hade iver.
Detsamma gäller pastoral omsorg – en del har iver med tveksamma motiv.
I slutändan måste allting prövas mot Evangeliet.
De “vill skilja er från oss för att ni med större iver ska följa dem”.
Inte för sanningen! Inte för att forska, som de i Berea, för att se-
-om det förhöll sig så. De vill skilja er från oss för att ni ska-
-ha er lojalitet till dem!
En del former av andliga inriktningar, förkunnelse och undervisning-
-vill i slutändan bygga ett läger av lojalitet, hellre än att loda-
-djupen i Evangeliet, i Guds Ord.
“Det är bra att vara ivrig för det som är gott, det gäller alltid”-
-“och inte bara när jag är hos er.”
Sedan känner man Paulus’ vånda: “Mina barn…”-
-“som jag än en gång med smärta föder, tills Kristus tagit gestalt i er”-
-“jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall”-
-“för jag vet mig ingen råd med er.”
Det här är inte en kall, professionell evangelist.
Han ser att evangelieförkunnelsen är lik en kvinna som föder barn.
Det kan vara så smärtsamt.
Barnet kommer, men så ser man att det inte blivit fött trots allt.
Så får man fortsätta krysta. Det blir som en evig födsel, eftersom man-
-inte vet om barnet är ute eller inte.
Det är en ganska märklig metafor, men det visar Paulus’ vånda.
“…jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall”-
-“för jag vet mig ingen råd med er.”
Han kunde inte skicka sms på den tiden, eller tala med dem över Skype-
-för att få ett bättre grepp om var de befann sig.
Han hade inte de direkta kommunikationsmedel som vi har idag.
Paulus önskar att han hade kunnat vara där, ge dem en kram, avgöra om-
-det passade bäst med en näsbränna eller en uppmuntran.
Be med dem eller emot dem.
Därav ser vi allt elände som uppstår när man överger Evangeliets frihet.
Till sist: Bibeln tydliggör skillnaden mellan slaveri och frihet, vv. 21-31.
Dessa verser framställs ofta som ett stort problem.
Men Paulus argumenterar utifrån Bibeln för att-
-övertyga läsarna om att Evangeliet är sant.
Låt mig rikta er uppmärksamhet åter till vers 21.
“Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte på lagen?”
Vers 30: “Men vad säger Skriften…?”
Så när människor finner någonting som ofta kallas “allegoriskt”-
-och skäms över vad som utbrett uppfattas som tveksam exeges – ihålig-
-så ler vi och säger: “Nå, detta var Paulus och han hade ju Anden”-
-“så han kunde säga att det betydde så, men vi kan inte göra likadant.”
Eller så säger vi: “Det är allegoriskt, bildligt, flummigt…”
“Det måste vara ett ad hominem-argument. Paulus använder det, inte för”-
-“att det är så han verkligen skulle hantera Bibeln, han argumenterar bara”-
-“på det sättet för det är vad de hade uppskattat, så han sänker ribban”-
-“och går ner på deras intellektuella nivå.”
Men det förklarar inte vers 21 och vers 30. Paulus argumenterar utifrån-
-Skriften.
Han förmanar dem för att de inte ser vad han ser i Skriften.
Den avgörande frasen, som också är svår att översätta, finns i vers 24.
King James Version har faktiskt översatt det till “detta är allegoriskt”.
English Standard Version säger: “Detta kan tolkas allegoriskt”.
New International Version: “Dessa saker tas bildligt.”
En del av problemet ligger i ordet “allegori”.
Grekiskan säger: hatina estin allegoroumena – därav ordet “allegori”.
Men en allegori betydde inte samma sak på antiken som det gör för oss idag.
Det var ett ord som betecknade flera möjliga saker.
En sorts allegori, t. ex., är det tydligt att detta inte är!
En sort som användes av Filon, som levde samtidigt som Paulus.
Filon var jude och bodde i Alexandria. Han skrev massvis.
I sin utläggning om patriarkerna Abraham, Isak och Jakob, tillstår han-
-visserligen att dessa är historiska personer, men han säger att Abraham-
-är en symbol för den dygd som fås genom lärande.
Isak är en symbol för medfödd dygd och Jakob en symbol för dygd man uppnått-
-genom övning.
De tre stora patriarkerna representerar de tre grunderna i en god-
-grekisk utbildning.
Hur mycket jag än försöker kan jag inte finna detta alls i 1 Mosebok.
En sådan allegori är beroende av externa tolkningsramar.
Med andra ord skulle nyckeln till att tolka denna allegori inte finnas-
-i texten själv. Man är beroende av externa tolkningsramar.
Det här gör inte Paulus här. Han säger inte: “Jag ska ge er en nyckel”-
-“för att förstå detta. Jag ska hämta annat material och tillämpa”-
-“på texten.” Nej så säger han inte. Han säger: “Läs Bibeln, det står där!”
En allegori på antiken kunde vara bildspråk, på många olika sätt.
Som sagt, säger ESV: “Detta kan tolkas allegoriskt.”
Men Paulus säger inte att det “kan” eller “inte kan” – han säger-
-att detta är “allegoroumena” – det är ett annat sätt att säga någonting-
-men de säger någonting. Så vad exakt finner Paulus i Bibelns text-
-som han också förväntar sig att vi ska finna?
Det han finner är ett mönster av par.
Ett mönster som finns där i texten.
Verserna 21-23: två söner och två kvinnor.
“Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte på lagen?”
“Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna”-
-“och en med sin fria hustru.” Två söner: två kvinnor.
En son hör till den ena kvinnan, en till den andra.
“Slavinnans son var född av mänsklig vilja” – d.v.s. på naturlig väg.
“…den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.” Nu var det ju-
-inte en jungfrufödsel eller så, men den kom av ett löfte från Gud.
Här har vi alltså de två paren. Vart går argumentet vidare härifrån, då?
“Detta har en djupare mening” – en symbolik, eller det är nästan typologiskt.
I texten finns en struktur ni måste se: “kvinnorna betecknar två förbund…”
De betecknar två förbund, eftersom de är en del av ett tydligt mönster med-
-par i Skriften. “Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i”-
-“slaveri, det är Hagar.” Sakta i backarna!
Judarna, Abrahams arvingar, var ju de som gick till berget Sinai.
Förvrider inte detta saken? Ja, det är historiskt riktigt, men titta på-
-hur de paras ihop, vart paren tar vägen.
“Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande”-
-“Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn.”
“Men det himmelska Jerusalem är fritt…” Vänta lite. Två Jerusalem?
Sedan kommer du att tänka på hur Skriften talar om Jerusalem.
Å ena sidan har staden visat sig syndig, korrupt, vidrig, avgudadyrkande.
Titta på delar av Jesaja, Hesekiel och Jeremia, om det Jerusalem som är-
-fördömt. Ett Jerusalem som ska förstöras, vars tempel ska rivas.
Sedan, å andra sidan, löftet om ett annat Jerusalem, där de sjunger-
-dansar och där rättfärdighet råder. En så överdådig längtan om den-
-kommande härligheten, att t. o. m. judarna under perioden mellan Gamla-
-och Nya testamentet började tala om det himmelska Jerusalem.
Det Jerusalem som Gud kommer med – för vi judar på marken klarar det inte!
Tills vi slutligen får uppenbarelsen om det nya Jerusalem som anspelas på-
-i Hebréerbrevet 12, och även här. Och mer utförligt beskrivet i Upp 21.
Det paras alltså här ihop det gamla Jerusalem, som är under förbannelse-
-och löftet om det nya Jerusalem.
“Ser ni inte?” säger han, “Det gamla Jerusalem är under en förbannelse”-
-“då det är under lagens förbund.” Han utgår från vad han sagt i kapitel 3.
Vilket är det “nya förbundet” här?
Det är inte förbundet Jeremia talar om, utan det abrahamitiska förbundet.
I kapitel 3 förs resonemanget i stort sett såhär…
Många konservativa palestinska judar under det första århundradet, om de-
-fick frågan “Hur behagar man Gud?” skulle svara: “Genom att lyda lagen.”
Hur behagar Daniel Gud? “Genom att så gott han kan lyda lagen.”
Hur behagar Jesaja Gud? “Genom att lyda lagen.”
Hur behagar David Gud? “Genom att lyda lagen.”
Hur behagar Mose Gud? “Genom att lyda lagen.”
Hur behagar Abraham Gud? “Genom att lyda lagen.”
Men vänta lite nu… hur kan du säga att Abraham lydde lagen?
“Det står ju i Andra Moseboken att Abraham lydde Guds bud, så han måste”-
-“ha haft någon form av privat uppenbarelse av lagen.”
Hur behagar Hanok Gud? “Ja, det står ju att han vandrade med Gud”-
-“och man vandrar ju med Gud genom att lyda lagen, så han måste också ha”-
-“haft en uppenbarelse av lagen för att kunna behaga Gud.”
Lagen upphöjs här alltså till en hermeneutisk regel.
Man läser hela Bibeln genom lagen.
Idag finns “deuteronomistisk historieforskning” som ser på detta.
Förbannad är den som gör si – välsignad är den som gör så. Förbannad är-
-den som gör si – välsignad är den som gör så. Förbannad är den som gör si-
-välsignad är den som gör så.
Man menar då att allt handlar om huruvida du lyder lagen.
Men man glömmer det faktum att det slutar med att inte ens Mose kommer in-
-i det förlovade landet!
Allt lagen visar är att den inte fungerar! Den är god, som Paulus säger-
-men den har ingen makt! Den är god, men kan inte förvandla.
Den är profetisk, men kan i sig inte förvandla eller upplysa. Förstår ni?
Nej, det andra förbundet – det som inte associeras med Hagar – utan Sara-
-är det abrahamitiska förbundet, som uppfylls i det Nya förbundet med-
-Evangeliet om Jesus Kristus – detta är det utlovade förbundet.
Ser ni, Bibeln har många sätt att peka fram mot Evangeliet om Jesus Kristus.
Det finns specifika förutsägelser, som i Jeremia 31 där det nya förbundet-
-utlovas. Mika 5:2 som tillkännager att Messias ska födas i Betlehem.
Sedan finns det enorma typologiska mönster: allt som sägs om templet-
-och så i Joh 2 säger Jesus att Han är templet, där Gud och syndare möts.
Allt som sägs om prästerna och offren, försoningsdagen, påsken:
Paulus skriver till Korinth att Kristus, vårt påskalamm, blivit slaktat.
Det är många olika sätt att se fram mot det som ska komma, med förebilder-
-förutsägelser. I Galaterbrevet 3 för Paulus ett argument om att man inte-
-kan upphöja lagen till den högsta nivån som allting ska tolkas igenom.
För innan lagen gavs, gavs löftet till Abraham, och löftet annulleras-
-inte av lagen. Löftena i förbundet med Abraham måste uppfyllas.
“Ni har upphöjt lagen till tolkningsglasögon, men,” säger Paulus, “om ni”-
-“läser Bibeln i rätt ordning, ser ni att den pekar på uppfyllelsen av”-
-“löftet till Abraham i Kristi ankomst. Och ett av de sätt Bibeln pekar”-
-“framåt är att det finns ett mönster med par.”
“När ni väl sett det så framgår det tydligt.”
Det var delvis detta som gjorde att Luther kunde tänka så klart-
-som han gjorde om motsatsen lag – nåd.
Vilket av dessa par vill du då fästa dig, dina förhoppningar, drömmar, vid?
Vilken sida vill du bygga ditt förtroende på?
På vilken sida finns den härliga frihet som Guds barn åtnjuter?
Låt mig knyta ihop allting med tre eller fyra trådar:
1. Friheten från slaveri som Paulus föreställer sig är friheten från att-
-förlita sig på lagen, eller någonting annat, religiöst eller inte-
-som grunden för vårt godtagande inför Gud. Även våra andakter eller-
-att vi deltar i The Gospel Coalitions konferens…
Att skryta likt farisén: “Jag är inte som andra”…
Att ha någonting av detta som grund för att man ska bli godtagen av Gud.
Vi behöver frihet från sådant slaveri.
2. Detta är helt olikt vad många på 2000-talet menar med ordet “frihet”.
“Frihet” förknippas här med självvalda, egenkonstruerade identiteter-
-där man försöker upprätta en “autentisk” livsstil.
Man måste inse att detta “val” leder till det värsta slaveriet av dem alla.
Till sist, leder det till evig fördömelse.
Nej, friheten vi talar om här är den förvandlande friheten, som gör-
-våra hjärtan brinnande inom oss, när vi hör den uppståndne Kristi ord.
Vi förstår emmausvandrarna som sa: “Brann inte våra hjärtan när han talade”-
-“med oss på vägen?”
Evangeliet ger oss frihet, eftersom det är ett så välsignat slaveri.
3. En av de stora metaforerna för helgelse och kristen mognad, att vara-
-en Kristi efterföljare, är att vi blir Kristi slavar.
När Paulus kallar sig “Jesu Kristi tjänare”, används i själva verket-
-ordet för “slav”, “Paulus, Jesu Kristi slav”.
En del av detta fångas bäst i gamla psalmer.
Friköpt och befriad, jag vill det förkunna|Friköpt av Lammets blod.
Eller: Tag mig till fånga, Gud, så bliver jag ock fri.
Tvinga mig dra svärdet fram, och segern min skall bli.
I livets nöd jag sjunka om jag stå på ensam mark,
I Dina armar fängsla mig, att jag må bliva stark.
Låt oss be.
Verka genom Din mäktige Ande i oss, Herre Gud, så att vi fruktar-
-ja, hatar, slaveriet under synden, självtillitens, religionens slaveri.
De egenkonstruerade identiteternas slaveri.
Ge oss istället den underbara friheten som Guds söner och döttrar åtnjuter-
-som kommer av en osviklig lojalitet mot Herren Kristus själv.
Vi välsignar Dig, för att Han blev en av oss – en slav – för att ge oss-
-söners rätt. Låt våra hjärtan få brista ut i tacksamhet och tillbedjan-
-för Jesu skull, amen.
Översättning: Evangeliecentrerat.se|Med tillstånd av The Gospel Coalition
