Jag talade nyligen med en pappa som hade uppfostrat sina tre barn i ett kärleksfullt kristet hem. Han och hans fru är trofasta föräldrar och alla barnen hade tidigare haft en tro. Men nu när de läser på universitetet följer ingen av dem längre Herren. Det finns så klart fortfarande hopp men min vän kämpar med tvivel över sig själv. Gjorde jag något fel? Han har också ifrågasatt Guds vilja. Hur kunde han låta detta hända?

Den här pappan dras till verser som Psaltaren 38:11–12:

”Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har lämnat mig. Mina ögons ljus är också borta. Mina nära och kära håller sig borta från min plåga, mina närmaste stannar på avstånd.”

Vi har alla varit där. Någon vi bryr oss om – någon som vi ofta och på ett tydligt sätt delat evangeliet med – vägrar att överlämna sitt liv till Jesus. Du har planterat frön från evangeliet men ser ingen växt.

Hur kan en mogen kristen stå fast i tron när någon han/hon älskar vägrar att böja knä för Jesus? Jag svarar med några ”gör inte så här” och några ”gör så här”.

Överge inte läran om helvetet

När du brottas med ihärdig otro hos familj och vänner kommer Satan att fråga: ”Sa Gud verkligen att det finns något sådant som helvetet?” Acceptera inte det här sättet att tänka. Det är frestande att överge läran om helvetet men istället avgörande att man håller fast vid den.

Gud använde läran om helvetet för att rädda mig. När jag först fick höra evangeliet genom en gymnasiekompis stötte jag det ifrån mig. Hon gick på ännu mer och sa att om jag inte ångrade mina synder och började tro på Jesus skulle jag hamna i helvetet. Jag kunde inte fatta att hon kunde säga så och ännu mindre tro på det. Tack och lov så använde den helige Ande hennes övertygelse och djärvhet för att öppna mina ögon. Några månader senare började jag tro på Jesus.

Men i slutändan är det inte en ung kvinnas övertygelse som gör att jag tror på helvetet. Jag tror på det för att min Frälsare predikade om det:

”Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta istället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna” (Matt 10:28).

”Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att ha båda ögonen kvar och kastas i det brinnande Gehenna” (Matt 18:9).

”Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar’” (Matt 25:41).

Undvik att förlita dig på Jesu etiska undervisning samtidigt som du avfärdar hans undervisning om evigt straff. Jesus är inte bara Frälsaren; han är Domaren. Överge inte god teologi bara för att du inte tycker om dess konsekvenser. Antingen är vi ett Bokens folk eller ett folk som litar till oss själva. Det finns inget däremellan.

Sluta inte gråta

Om Jesus kunde gråta över Lasarus fysiska (och tillfälliga) död, hur mycket mer borde vi då inte sörja över dem vi älskar som inte älskar Jesus?

Paulus sörjde att så många av hans judiska bröder och systrar avvisade Jesus. De påstod att de älskade lagen och profeterna, men de hatade Den som både lagen och profeterna förutspådde. Detta upprörde Paulus:

”… jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus istället för mina bröder, mina landsmän efter köttet” (Rom 9:2–3).

Paulus gjorde rätt när han sörjde otron hos sin judiska släkt.

Vår teologi är inget värd om vi är oberörda inför otron hos dem vi älskar. Sluta inte gråta över dina förlorade vänner och din familj. Att inte känna sorg är inte detsamma som att vara mogen. Jesus och Paulus grät. Kanske sörjer du inte över dina kära som du borde. Om det stämmer, vad bör du i så fall göra?

Be mer. Be för dina förlorade vänner och din familj och nämn dem vid namn. Be Gud att han ger dem liv. Be din Far göra vad som krävs för att föra dem till en frälsande kunskap om honom.

Fundera över evigheten. Det finns inget effektivare sätt att nyktra till än insikten om ett liv utan Herren. Att vara ”avskuren från Jesus” är att vara utan hopp. Att på ett rätt sätt fundera över helvetet kommer att göra våra hjärtan mjuka inför dem som ännu inte böjt knä.

Dra dig tillbaka

Om du vet att du på ett tydligt sätt delat evangeliet med din familj och dina vänner, känn dig då fri att dra dig tillbaka. De vet var du står. De vet var du tror att de står. Det är dags att vara tyst och att be.

Betyder det att du aldrig ska föra deras andliga tillstånd på tal? Naturligtvis inte! Det finns tillfällen då det är lämpligt att du säger: ”Mamma, det är ett tag sedan vi pratade om Jesus. Jag vet vad du tror; jag vill bara påminna om att jag alltid finns tillgänglig om du vill prata mer om honom.”

Att du drar dig tillbaka från dina familjemedlemmar betyder inte att du struntar i dem eller klipper av kontakten. Snarare att du tillbringar tid med dem utan att ständigt diskutera deras andliga tillstånd. Hur gör man rent praktiskt? Fyra saker:

1. Be regelbundet för dem. Finns det liv finns det hopp.
2. Var dig själv. Dölj inte din tro. Fortsätt att prata om saker som är viktiga för dig. Med största säkerhet kommer det betyda att du talar om ditt förhållande till Jesus och din lokala församling.
3. Visa att du tycker om dem. Låt dem förstå att du bryr dig. Kom ihåg födelsedagar och andra viktiga tillfällen. Låt det bli tydligt att de är betydelsefulla för dig, inte för att de en dag kanske kommer att bli frälsta utan helt enkelt för att du älskar dem.
4. Ge dem utrymme. Det kan betyda att du inte längre vidarebefordrar andliga mail eller ens bjuder med dem till församlingen. Tänk efter två gånger innan du ger dem ytterligare en kristen bok i julklapp. Om du har varit tydlig med evangeliet kan du känna dig fri att dra dig tillbaka.

Lita på Herren

En av de tuffaste predikningar jag någonsin läst hölls av Jonathan Edwards. Han använde Romarbrevet 3:19 som text: ”för att varje mun ska tystas”. Tolkningen av den här versen, argumenterade Edwards, är enkel: ”Det är rätt av Gud att för evigt kasta ut och förgöra syndare.” Med andra ord, vilka är vi att invända mot honom? Han är en rättvis Gud.

Jag behöver komma ihåg att jag förtjänar straff. Jag har gjort uppror mot Gud, jag har velat vara min egen kung. Om inte Guds nåd kommit in i mitt liv och bytt ut mitt stenhjärta mot ett hjärta av kött, hade jag kunnat förvänta mig en hemsk evighet (Hes 36:26).

Jag hörde en gång Mark Dever uppmana sin församling att ”ta Guds parti mot synden”. Det var det Edwards gjorde. Det är det jag vill göra. När det gäller synden i mitt eget hjärta, synden i världen omkring mig och till och med synden i dem som står mig närmast, måste jag alltid ta Guds parti.

De som är syndiga – och det är vi alla – förtjänar evigt straff. Det är inte lätt att säga det här men det är sant.

Allt detta leder till en enkel fråga: Kommer du att ta Guds parti mot synden, även när synden finns hos dem du älskar? Med hjälp av Guds nåd vill jag göra det. Om jag ska följa honom troget måste jag inte bara lita på att han har kontrollen utan också på att han är god. När jag ställs inför det faktum att de jag älskar kanske aldrig kommer att överlämna sig till Jesus, måste jag med Mose tro att min Gud är … ”Klippan, fullkomliga är hans gärningar, för alla hans vägar är rätta” (5 Mos 32:4). Alla.

Kommer du att lita på Herren när det gäller din icke-troende familj och dina vänner? Enda sättet att få frid när du tänker på dem som du älskar och som avvisar Jesus, är i slutändan att förundras över Guds nåd i Kristus, att han tar emot oss. Gud räddade oss när vi var döda i våra synder, och han kan utan tvivel rädda dem vi älskar med samma kraft som uppväckte Jesus från de döda. Det vore inte ett mindre mirakel för honom att rädda dem än det var att rädda oss.

Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition.