Tänk dig två församlingsmedlemmar. Låt oss kalla dem Bob och Bill. Bill studerar Bibeln. Han gillar att veta vad Bibeln har att säga om allt. Han kan till och med förklara läran om Treenigheten om du ber honom. En del saker han gör tycks tala emot att han är kristen. När allt kommer omkring verkar han inte alls leva ett kristet liv. Men, han kan sin Bibel! Sen har vi Bill. Bill är inte så öppen med det faktum att han inte läser sin Bibel så ofta. Visserligen vill han vara ”god”. Han försöker älska andra. Men Bill skulle ha svårt att på ett bibeltroget sätt förklara vem Jesus är eller vad församlingen är för något. Och han skulle inte lyckas så bra med att definiera etiska frågor på ett insiktsfullt sätt. Men han vill leva annorlunda än de självcentrerade liv som han ser att andra lever. Han ser sig gärna som en person som är bättre på relationer än på bibelkunskap och kristna lärosatser.

Känner du igen dig i någon av dessa två?

Bob borde bry sig mer om andra människor, och Bill borde bry sig mer om sanning. Ja, båda borde bry sig mer om Jesus, därför att Jesus älskar sanningarna i Guds ord och de liv som Guds folk lever.

En församlings lärjungaträning ska hjälpa båda dessa typer av människor att bli bättre på att följa Jesus. Jesus sa att “om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig” (Mark 8:34). Bob behöver förneka sig själv och följa Jesus genom att älska människor mer. Bill måste göra det genom att älska Guds ord mer. En lärjunge är inte någon som bara säger sig följa Jesus. En lärjunge är någon som verkligen följer Jesus.

Det är här varje samtal om lärjungaträning måste börja, det vill säga – att vi kommer ihåg vad det innebär att följa Jesus. Lärjungaträning innebär att hjälpa andra följa Jesus. Lärjungaträning är en relation där vi strävar efter att vara till andlig nytta för någon genom att ta initiativet, undervisa, tillrättavisa, vara förebilder, älska, ödmjuka oss själva, vägleda och påverka.

Hur ska vi då lärjungaträna? Exakt hur hjälper vi Bob att bry sig mer om att leva ut sin tro, och Bill att bry sig mer om att förstå Bibeln?

Det här är inte bara frågor för pastorer. Bibeln ger oss alla i uppgift att göra den här sortens arbete. Johannes säger till oss att älska varandra (2 Joh 5). Paulus säger att vi ska uppmuntra och bygga upp varandra (1 Tess 5:11). Han ber oss också att undervisa varandra, eftersom vi vill att alla ska växa och mogna i Kristus (Kol 1:28). Hebréerbrevets författare säger till oss att sporra varandra till kärlek och goda gärningar (Hebr 10:24).

Det första du måste bestämma dig för är vem du ska lägga tid på. Du har bara en viss mängd tid varje vecka. Du kan inte lärjungaträna hela församlingen, så hur bestämmer du vem du ska investera tid i?

Med Bibeln i hand, här är nio faktorer att väga in – och troligtvis i den här ordningen.

1. FAMILJEMEDLEM

Paulus skriver: “Om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror” (1 Tim 5:8).

Bibeln lär både här och på andra ställen att var och en av oss har ett särskilt ansvar för våra familjemedlemmar. I familjen ger Gud livslånga relationer och det är naturligt att där visa ömhet och omsorg. Och denna självklara kärlek och sättet att ta ansvar bör ha samma mål som Kristus har. Det gäller särskilt när du lever tillsammans med dessa familjemedlemmar. Och det gäller ännu mer eftersom Skriften ger dig särskilt ansvar för dem både när det gäller relationen till dina barn och till din maka/make. Dessa relationer är de viktigaste lärjungarelationer du någonsin kommer att ha.

2. ANDLIGT TILLSTÅND

Du ska evangelisera dina ofrälsta vänner, men det är meningslöst att lärjungaträna dem om de inte är kristna. Paulus säger till oss: ”En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt” (1 Kor 2:14). Det är kristna du ska lärjungaträna.

3. FÖRSAMLINGSMEDLEMSSKAP

Tänk över dessa förmaningar från Hebréerbrevet:

”Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er. Se vad deras liv har lett fram till och ta efter deras tro … Lyd era ledare och rätta er efter dem, för de vakar över era själar och ska avlägga räkenskap. Låt dem göra det med glädje och inte suckande, för det skulle inte vara lyckligt för er” (Hebr 13:7,17).

Nog kallar de här verserna oss att särskilt lyda våra egna församlingars ledare. De visar dessutom att lärjungaträning fungerar bäst inom relationerna i den egna församlingen.

Vi har ett större ansvar för människorna i vår egen församling – både att hjälpa dem och låta dem hjälpa oss. Medlemmar i samma församling följer och underordnar sig samma grupp av äldste. De bejakar samma trosbekännelse och är överlåtna till samma församling. De tar del av samma undervisning, både om grundläggande och mindre viktiga saker. De träffar varandra åtminstone en gång varje vecka. På grund av allt detta är den egna församlingen bästa platsen att bygga lärjungatränande relationer.

Dessutom, om en vän till dig är med i en osund församling, så kan du vara till skada för vännens andliga liv genom att lärjungaträna honom/henne. Hur? Genom ditt andliga stöd kan du, ironiskt nog, göra det möjligt för vännen att stanna kvar i en församling som inte undervisar Bibeln. Det är inte någon bergfast regel, men det kan var bättre att uppmuntra din vän att gå med i en sund församling. Kristna behöver hela kroppen, inte bara dig.

4. KÖN

Bibeln visar oss att vi ska vara försiktiga när det gäller frågan om kön i lärjungaträning. Till exempel så säger Paulus till Titus: ”Äldre kvinnor … ska vara lärare i det som är gott, så att de fostrar de unga kvinnorna till att älska man och barn, att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män så att Guds ord inte blir hånat” (Tit 2:3–5).

I offentliga sammanhang undervisar jag män och kvinnor. Och vi har alla en mor och en far, och många av oss har systrar, bröder eller makar – vilket innebär att lärjungaträning av det motsatta könet är inbyggt i våra familjer. Och i församlingen har vi ett förbund tillsammans med män och kvinnor och vi har vänner till familjen.

Likväl, när det gäller normala och planerade lärjungarelationer är det vist för män att lärjungaträna män och för kvinnor att lärjungaträna kvinnor. Vi ser att kön är en Guds skapelseordning och vi vill behandla kön realistiskt och respektfullt. Vi ska älska alla i församlingen och på samma gång undvika felaktiga nära förhållanden.

5. ÅLDER

Precis som att Bibeln är uppmärksam när det gäller kön är den också uppmärksam när det gäller ålder. I stycket från Titus som nyss nämndes ska yngre kvinnor lära sig av äldre kvinnor. I ett annat stycke säger Paulus till Timoteus att inte låta någon förakta honom för att han är ung, men i samma brev uppmuntrar han Timoteus att respektera äldre män (1 Tim 4:12; 5:1).

Normalt ska du lärjungaträna någon som är yngre än du själv. Med det sagt är Bibeln full av exempel på undantag där yngre undervisar äldre. Och allt eftersom vi blir äldre vill vi säkert också växa i ödmjukhet och lära oss av personer både i vår egen ålder och av dem som är yngre än vi själva. Om inte har vi inga lärare kvar! Personligen har jag upptäckt att jag lär mig mycket från vänner i tjugo- och trettioårsåldern, på samma sätt som jag lär mig från människor i sjuttio- och åttioårsåldern.

6. ANNORLUNDA ÄN DU SJÄLV

Det är få saker som så synligt visar evangeliets kraft som den enhet det skapar bland människor som annars är splittrade genom den här världens uppdelningar. ”Genom [Kristus]” noterar Efesierbrevet: ”har vi [både judar och hedningar] i en och samme Ande tillträde till Fadern” (Ef 2:18). Skiljemuren mellan jude och hedning föll vid korset.

Nu är det så att Guds vishet visas genom enheten mellan dessa människor som tidigare var skilda åt (Ef 3:10). Och det är förstås så att den enhet som församlingen upplever och som överbryggar etniska, ekonomiska, utbildningsmässiga och andra sorters skiljelinjer, förebådar den dag då ”en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk” står fulländad tillsammans inför Guds tron i tillbedjan (Upp 7:9–10).

Så, vad innebär det här rent praktiskt?

När du söker någon att lärjungaträna så är det självklart att medelålders mammor blir vänner. Och unga gifta par ska spendera tid tillsammans. Och ogifta män i tjugoårsåldern hänger med varandra. Sådana grupper har många gemensamma saker som Gud använder för tillväxt.

Men, överväg också vad du kan lära dig av att vara tillsammans med högskolestudenter. Eller genom att arbeta med barn och ungdomar. Eller genom att hjälpa dem som kommer från andra länder som England, Brasilien, Syrien eller Korea. Eller om du som är en ung vit gift man träffas med en äldre afro-amerikansk gift man.

Hur mycket har inte Gud att lära oss om sig själv genom människor som är annorlunda än vi själva! Och hur mycket visar sig inte evangeliet genom vår enhet – inte bara i att vi gillar varandra utan även i den enhet som syns genom att vi lär oss av varandra.

7. ATT VARA VILLIG ATT LÄRA SIG

Om och om igen lovordar Ordspråksboken den son som låter sig undervisas och förkastar dåren som föraktar tillrättavisning, undervisning och råd. Vidare berättar den att Gud “leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg” (Ps 25:9; se Ords 11:2). Därför lär Petrus oss ”Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka” (1 Petr 5:5).

Du vill inte lägga tid på att försöka undervisa någon som tycker att du inte har något att lära honom eller henne, och att de inte har något att lära sig över huvud taget. Undervisa de läraktiga. Och försök att själv vara villig att lära dig.

8. TROFASTHET I ATT UNDERVISA ANDRA

Kom ihåg Paulus ord till Timoteus: ”Det du har hört av mig inför många vittnen ska du anförtro åt pålitliga personer som i sin tur ska kunna undervisa andra” (2 Tim 2:2).

Vi vill lärjungaträna alla, och vi vill särskilt lärjungaträna dem som vill gå vidare och lärjungaträna dem som ska lärjungaträna andra. Då adderar vi men det vi verkligen vill se är multiplikation. Vi lärjungatränar inte bara nästa generation. Vi försöker nå alla generationer som ska komma!

9. NÄRHET TILL VARANDRA OCH VÅR UPPBOKADE TID

Tro det eller ej, men Bibeln är uppmärksam när det gäller tiden och våra fullbokade scheman. Paulus skriver: “Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj” (Gal 6:10). Du kan hitta ett antal liknande verser som uppmanar oss att använda vår tid på bästa sätt (t.ex. Ef 5:16).

Det som jag just har talat om handlar om vishet. Men i allmänhet rekommenderar jag att hitta personer som har scheman som stämmer någorlunda med ditt eget. Du måste också ta hänsyn till var du bor och arbetar och det tidsmässiga ansvar du har för din familj, jobb och församling. Utgå från att Gud inte kallar dig att göra något som är tidsmässigt omöjligt.

I allt detta har Gud förstås i förväg berett goda gärningar åt oss att vandra i (Ef 2:10). Och precis som med den barmhärtige samariern placerar han ibland människor i vår väg som vi inte vanligtvis skulle tänka oss att vara tillsammans med. Kanske är det en medlem i vår församling som råkar arbeta på ditt kontor, eller vars barn är med i samma sportaktivitet som dina barn. Eller kanske någon blir lämnad av sin make/maka och vänder sig i sin sorg till dig.

Vad jag vill säga med allt detta är: Var vis och eftertänksam när det gäller vem du ska lägga tid på, men gör det i vetskapen att Herren ibland leder oss på ett sätt som är utanför vår egen planering. Prisa Gud, det håller oss beroende av honom!

SAMMANFATTNING

Kommer du ihåg Bob och Bill? Vi förutsätter att ditt schema bara tillåter att du lägger tid på en av dem. Hur väljer du? Visst ska du be över det, men svaret är inte alltid givet och du ska inte känna dig skyldig om du inte kan lägga tid på båda. Det är därför vi har Kristi kropp.

Du kanske väljer att lägga tid på Bob därför att hans arbetsschema stämmer bättre med ditt eget, eller för att han bor nära dig, eller för att era fruar är goda vänner. Du kanske väljer att lägga tid på Bill därför att han ska flytta tillbaka till Bogota i Colombia nästa sommar, han har en kärlek till att undervisa andra, och du vill utrusta honom för att han i sin tur ska kunna utrusta andra i Bogota. Vad du än grundar ditt beslut i, be, be om vishet, och sätt sedan igång.

I allt detta, vare sig du medvetet lärjungatränar en person eller fyra, se till att du själv växer andligt, och hjälp sedan dem i din omgivning att växa. Båda delar är viktiga och berikar varandra.

Redaktörens not: Den här artikeln är ett anpassat utdrag ur Mark Devers nya bok Discipling: How to Help Others Follow Jesus (Crossway, 2016). Använd med tillåtelse.

Copyright 2020 9Marks.  Used by permission.
Website:  www.9Marks.org