Vi har fått ett rikt arv från reformationen – saker som reformatorerna var redo att dö för, vilket många av dem också gjorde. Varför är Kristi död tillräcklig för att sona synderna för alla som förtröstar på honom? Varför är Guds Ord större än någon mänsklig tradition? I denna video svarar James Montgomery Boice på dessa, och andra, frågor.

 

 

FRÅN 1996|OM SOLA SCRIPTURA OCH SOLUS CHRISTUS
Arvet vi fått från den protestantiska reformationen, är dessa läror.
Dessa var reformatorerna beredda att dö för-
-och många av dem dog faktiskt. Det är inget perifert.
Det är själva kärnan av Guds uppenbarelse i Skriften och dess Evangelium.
De använde ordet “sola” om Skriften, Kristus, nåden, tron och Guds ära.
“Sola” betyder ‘allena’ eller ‘endast’, och det var detta de talade om.
De talade till ett “kristet” sammanhang där man inte förnekade detta.
Under medeltiden rådde stor okunskap om Bibeln och kyrkans traditioner-
-kyrkans traditioner hade kommit att skymma Bibeln-
-och flytta den från den plats Bibeln bör ha i det kristna tänkandet.
Reformatorerna förnekade inte värdet i traditioner.
Alla har vi ju olika traditioner som vi följer och det är inte fel i sig.
Men om man jämför dem så är endast Bibeln den sanna auktoriteten.
De använde “sola” för att endast Skriften är auktoriteten-
-och traditioner måste bedömas utifrån Skriften-
-och så bejakade de “sola scriptura”.
Sedan talade de om “Kristus allena”. Alla visste ju att Kristus är Frälsare.
Han dog ju på korset för våra synder. Men i den tidens kyrkliga tradition-
-var inte Kristi verk tillräckligt för frälsning, den blev möjlig-
-men det var inte Kristi verk allena, utan även egna förtjänster-
-och fick man dem inte i detta liv fick man genomgå skärselden.
Reformatorerna sa att man i och med detta hade förlorat Evangeliet.
Evangeliet är ju att Kristus allena är tillräcklig för vår frälsning.
Kristus är tillräcklig.