Vad finns det för vanliga missuppfattningar om D. Martyn Lloyd-Jones? Vad ägnade han största delen av sin verksamhet åt? Fru Lloyd-Jones sa: “Ingen kan förstå min man om de först inte förstår att han främst var en bönemänniska och i andra hand en evangelist.” Pastorerna Mark Dever och John MacArthur sitter ned med Lloyd-Jones’ biografiskrivare, Iain Murray, och Lloyd-Jones’ barnbarn, Jonathan Catherwood, för att samtala om denne pastor-evangelist som den evangeliska kristenheten har så mycket att tacka Herren för.

Från konferensen Together for the Gospel 2014

 

 

Nu börjar vi igen. Slå er ner, för all del.
Jag har glädjen att få presentera Dr. Martyn Lloyd-Jones’ barnbarn-
-Jonathan Catherwood. Tack så mycket för att du är här.
Kan du berätta lite om vad vi just såg här?
Vi är mycket förtjusta. Matt Robinson är en dokumentärfilmare och gör-
-en biografisk film om min morfar, som kommer ut nästa år.
Där intervjuas Iain Murray och andra som känt honom.
Den är filmad i England och Cambridge och intervjuar familjemedlemmar.
Men huvudsyftet är att förstå mannen bakom predikningarna.
Vi är mycket entusiastiska och den kommer ut 2015.
Kan du berätta lite kort om Martyn Lloyd-Jones Trust.
Många har kanske sett hans böcker men vet inte att man kan lyssna-
-till hans predikningar.
Vi har en sajt som heter mljtrust.org. Där finns 1600 predikningar-
-helt fria att ladda ner eller spela upp på sajten.
Där finns hans serier om Romarbrevet, Efesierbrevet, Apostlagärningarna-
-och Johannesevangeliet, och mycket mer, som föreläsningar för läkare.
MLJtrust.org – helt gratis, samla ert eget bibliotek, gör vad ni vill!
Iain Murray sitter här bredvid Jonathan Catherwood.
Det är underbart, tack, Ian, för att du är här!
Många av oss tackar Herren för de böcker du skrivit och publicerat.
Tack så mycket, broder, för ditt arbete för Herrens rike.
Vi är i Amerika, så vi får applådera och säga tack!
En sak du säger, Iain, att många missförstår med Martyn Lloyd-Jones-
-är att mycket av hans verksamhet var evangelistisk.
Vi känner honom genom predikoserierna vi just nämnde, och dessa höll-
-han i församlingar på söndagen.
Men han ägnade mycket tid åt att hålla evangelistiska predikningar-
-som aldrig spelades in och inte finns publicerade.
Ja, han brukade hålla en evangelistisk predikan varje söndag kväll.
Under veckan reste han runt och höll nästan enbart evangeliepredikningar.
De spelades inte in, fast det kan finnas en del band här och där.
En del från USA blev nyss utgivna av Crossway och det gläds vi åt.
Men inspelningarna består i regel av utläggande predikningar för kristna-
-och därav får man intrycket att han endast var bibelutläggare.
Men enligt hans fru insåg ingen att han i första hand var en bönemänniska-
-och en evangelist, i andra hand.
Så ni har gett ut de evangelistiska predikningarna från Gamla testamentet?
Ja, ett fåtal stycken.
Jonathan, hurdan var han som morfar?
Raka motsatsen mot bokomslagen man ser!
Exakt.
Iains nya biografi om Martyn Lloyd-Jones.
Ja, jag och Jonathans mor har bråkat lite angående dessa bokomslag.
Han avskydde att bli fotograferad. Han var mycket ödmjuk och blygsam.
Som morfar var han mycket snäll och tålmodig.
Vi brukade springa in i sakristian efter gudstjänsten.
Folk trodde att vi skulle bli undervisade av teologen där inne.
I själva verket hade han gömt chokladbitar där som vi fick leta efter.
Han fanns alltid där för oss när vi behövde det, men i hemmet var han-
-i första hand en älskad far och morfar.
Det står en mycket fin rad i den här boken.
De sista fyra månaderna av hans liv satt han i sin fåtölj-
-men alltid i sin kostym, som såg ut att tillhöra någon annan!
Hans cancer hade gått så långt att hans kläder hängde ner, ja.
Men det är lite roligt att Lady Catherwood inte var förtjust i bilderna.
Som person var han så vänlig, men bilderna visar vad vi såg offentligt.
Så mindes vi honom utifrån, men det var annat för familjen!
Jim Packer berättar om att han var på ett möte för pastorer-
-och Lloyd-Jones kommenterade damerna som kom dit…?
Detta var på en tidig puritankonferens.
Det fanns ingen regel att damer inte fick komma, de kom bara inte dit.
Lloyd-Jones sa till Packer att dessa två damer som är här…
Jag minns inte den exakta ordalydelsen, men. “Vilka är de och varifrån?”
En av dem var Packers blivande fru så han kunde tala för henne.
Han ska tydligen ha sagt: “Vad gör de här? De letar nog efter en man!”
Och Jim svarade: “Jag är iallafall förlovad med den ena.”
“Så jag hade rätt om den ena. Den andra då?” Han var väldigt kvick!
Jag vill säga en sak om hans ödmjukhet…
En annan fin rad i denna bok från när du intervjuade honom innan han dog.
Han talade om sitt liv som om han var åskådare och tittade på någon annan.
Angående hans ödmjukhet vill jag också tillägga…
Jag är imponerad av professor F.F. Bruce, för han blev offentligt-
-kritiserad av Lloyd-Jones för att han associerade sig med män som var-
-allt annat än evangeliska. Men Bruce kom att hylla Lloyd-Jones.
Domprosten på St. Paul Cathedral, W.R. Matthews, hade hört Lloyd-Jones-
-predika och sa att det var mycket dåligt.
Han tyckte att han var så arrogant, men Bruce stod upp och sa:
“Han är inte arrogant, hans förtroende är i Guds Ord, han är mycket ödmjuk.”
Detta kom från Bruce, som själv blivit angripen av honom.
Hur var det att arbeta tillsammans med honom på 50-talet?
Jag var rädd för den frågan, jag är aldrig beredd när jag får den!
Man sa om Whitefield att han var som ett lejon i predikstolen-
-och ett lamm utanför. Sådan var Lloyd-Jones. Utanför predikstolen-
-var han väldigt lätt att tala med.
Barn fick komma fram till honom, han behandlade oss med vänlighet.
Ibland med mycket tålamod…
Det sägs att när Whitefield blev gammal hade han inte mycket till övers-
-för unga män, för de hade svikit honom. Sådan var inte Lloyd-Jones.
Han blev sviken av unga män, men han gav sig till dem.
John, tidigt i din tjänst var du influerad särskilt av Lloyd-Jones.
Vill du berätta om det? Du kände ju honom inte personligen.
Nej, det gjorde jag inte. Men tack vare inbjudan från MLJ Trust-
-så samarbetade Grace To You med er under många år.
Det var en stor glädje för mig. Ni visste inte då vad denne doktor-
-betydde för mig.
För det första läste jag hans biografi och insåg vilken själsfrände-
-han var för mig.
Han hade samma syn på förkunnelsen som jag. Jag behövde en förebild.
Han menade att utläggningen alltid skulle vara teologisk.
Enligt er var Lloyd-Jones den ende vars utläggning var teologisk-
-på den tiden i Storbritannien.
Så hade det också varit här. Min övertygelse med utläggningen var-
-att teologin skulle träda fram. All utläggning skulle vara teologisk.
Detta gjorde stort intryck på mig.
Oplanerad utläggning hade också inflytande på mig.
Han visste inte hur många predikningar det skulle bli av Efesierbrevet 1.
När han var klar blev det 38 stycken!
Han tog det som det kom!
Jag följer exemplet att ta söndag för söndag och se hur det slutar.
Och även konsekutiv utläggning…
Så när du predikar vet du inte hur långt i kapitlet du kommer komma?
Jag har en viss aning, men det blir som det blir.
Poängen är att lämna utrymme åt den helige Ande.
Man får mer frihet och så kan det bli två predikningar istället för en.
Lloyd-Jones sa att bristerna i förkunnelsen inte beror på att predikanten-
-inte vet tillräckligt mycket om människans problem.
Bristerna beror på att de inte vet mycket om Ordet eller Anden.
Sedan var han även fokuserad på Guds suveränitet och ära i predikningarna.
En annan sak som hans tjänst visade mig var-
-hur man håller sig till Bibelns auktoritet i episka konfrontationer.
Detta kom fram, inte bara i den anglikanska situationen-
-utan intensifierades under Billy Grahams år från 54-66.
Han vägrade vara otydlig i fråga om Bibelns auktoritet.
Han vägrade sitta tillsammans med de som förnekade Bibelns auktoritet.
Han vägrade vara med i samarbetande evangelisation.
Du skriver ju om tiden runt 1966 innan evenemanget i Berlin-
-att Grahams organisation bad honom leda detta evenemang.
Då sa han: “Jag gör det endast på två villkor.”
1: Ta bort alla från höga positioner som inte är trogna Skriften.
2: Ta bort frälsningsinbjudan att “ta ett beslut”.
Och de gick inte med på avtalet.
Jag tror han visste det när de först bad honom.
Men han hjälpte mig att hålla denna linje.
Hans bok om bergspredikan hade också ett stort inflytande på mig.
Han argumenterade emot den traditionella dispensationalismen.
I början hade jag fått lära mig att bergspredikan-
-hörde till det framtida tusenårsriket och inte församlingens tidsålder.
Detta varken förstod eller trodde jag på.
Sida efter sida använde Herren Lloyd-Jones för att ta isär denna syn.
När jag började predika Matt 5-7 trodde dispensationalister att-
-jag lämnat tron. Men jag hade fått en rätt förståelse av denna största-
-av alla Nya testamentets evangeliepredikningar.
Boken heter Studies in the Sermon on the Mount.
Har du inte läst Lloyd-Jones innan är detta en utmärkt början.
Den finns att köpa här vid borden.
Boken Knowing the Times är en samling anföranden där han talar om-
-situationen i kyrkan, och den är också bra att börja med.
En annan sak du berättat är att när Lloyd-Jones var läkare-
-och skulle tala till walesare, så fördömde han den walesiska förkunnelsen.
Sa han inte att problemen i landet berodde på kyrkan och förkunnelsen?
Ja. Förkunnelsen hade bara blivit traditionell och yrkesmässig.
Den var inte teologisk, och man tog lättvindigt in medlemmar…
När han började säga detta var han fortfarande lekman. Det var modigt!
-Detta var 1925.|-Jag fanns inte då.
Jag tror inte Iain fanns då heller!
Han talade i södra Wales och tidningarna fick nys om det.
De tyckte han var väldigt arrogant.
Jag kan rekommendera två predikningar angående oplanerad predikan-
-och att ge utrymme åt den helige Ande.
Gå till hemsidan och leta upp hans första predikan ur Romarbrevet.
Den heter A Man Called Paul och kan hjälpa en förstå hans verksamhet.
Han gav ett rejält försvar för den mycket baktalade aposteln Paulus.
Dels visar den även hur han gjorde utläggande serier.
Den andra – och varje predikan påverkar oss olika som personer-
-men i Efesierbrevet 2 finns en predikan som heter But God.
Där beskrivs människans problem och hopplöshet i syndens tillstånd.
Vad orden “Men Gud” betydde för oss. Den är ganska stark.
Om du aldrig hört en Lloyd-Jones-predikan, leta upp But God. Mycket stark!
(Predikan Men Gud finns med svensk text på evangeliecentrerat.se)
Iain, kan du rekommendera The Plight of Man and the Power of God?
Ja, detta var anföranden som hölls i Edinburgh 1939-40.
De var från Romarbrevet 1, hans första utgivna verk om Romarbrevet.
Jag tycker de sammanfattar Evangeliet bra.
Lite som Greg Gilberts Vad är Evangeliet? Fast Lloyd-Jones 1945.
En annan kort bok är Authority om Skriftens, Kristi och Andens auktoritet.
Iain, hur var det att höra honom predika?
Du hörde honom på Westminster Chapel ett 100-tal gånger?
All verkligt, bibliskt god förkunnelse gör att man snabbt glömmer-
-mannen som predikar. Så var det. Det var Gud som talade till en.
Detta visar vad som är verklig förkunnelse. Du glömmer själva predikanten.
På 1950-talet tänkte tyvärr ingen på att ha samlingar som denna-
-och vi spelade nog aldrig in en hel gudstjänst på Westminster Chapel.
Detta var synd, för gudstjänsten ledde till predikan.
De hängde samman och han ledde hela gudstjänsten.
Man märkte inte det, det var bara den helige Andes verk. Samma med Spurgeon.
Ingen undrade varför inte Spurgeon släppte fram andra.
När den helige Ande talar hamnar mannen i bakgrunden.
Det är verkligen synd att vi inte har spelat in någon hel gudstjänst.
Berätta hur en typisk söndagsgudstjänst var…
Han kom tyst fram till predikstolen, böjde sitt huvud.
Sedan sjöngs lovprisningen, utan melodi. Han ledde i en kort bön-
-och sedan annonserade han den första psalmen, som ledde in i tillbedjan.
Kanske särskilt för Herrens dag. Det var alltid en metrisk psalm också.
Innan predikan var det den långa, pastorala bönen.
Sedan några korta pålysningar av församlingssekreteraren.
Han hade varit vid Princeton 1906, och på 50-talet var han fortfarande-
-klädd som om han gick på Princeton 1906.
Sedan en psalm innan predikan. Då var man redan fast. Predikanten behövde-
-inte fånga publiken eller berätta någon anekdot.
Tyvärr har vi inte spelat in någon gudstjänst. Men han hade nog sagt-
-att vi inte fick spela in. Han hade inte gillat att spela in bönerna.
Det kanske är därför det inte är inspelat?
Nej… inspelningen av predikan gjordes också lite i smyg.
Visste han inte att de spelades in?
Det var två äldre damer som inte kunde komma, men som ville lyssna.
Men han visste inte att vi hade större planer än så…!
Kyrkan har inte ändrats mycket!
Jag hade lärt mig att om man ville göra något han nog inte skulle gilla-
-så fick man göra det ändå och ta smällarna senare.
Tack för att du lär vår personal detta…
John, hur ser du, som erfaren förkunnare, Lloyd-Jones-
-när du lyssnar? Tänker du att du inte kan göra likadant-
-eller att du gör det varje söndag som alla predikanter?
Önskar du att han inte gjorde vissa saker? Vad tycker du?
Jag dissekerar inte och plockar inte isär vad han gör.
Han är alltid så övertygande. Han använde t.ex. Lagen i evangelisation.
Man måste predika Lagen, konfrontera synden.
Det räckte inte med att säga att någon var en syndare, man måste bevisa det.
Så han argumenterade alltid på detta sätt logiskt och satte dit syndaren.
Detta känner man när Lloyd-Jones predikar. Man blir helt uppslukad.
Allt fylls på.
Tack för att du säger det, John, detta är så viktigt.
Han ville störa människor, och de klagade. Han sa att de var syndare.
När Lloyd-Jones hörde det blev han glad.
Folk gick ut och sa att de aldrig skulle komma tillbaka, men det gjorde de.
Han talade väldigt tydligt för människor.
Och det var inte bara Lloyd-Jones som talade utan de fick överbevisning.
Samma sak när han tilltalar kristna, jag lyssnade på serien om Rom 11.
Man blir så överväldigad av hans tankeflöde, grepp, intensitet och kraft.
Man märker att Herren talar genom detta instrument.
Han talade om predikan som en diagnostik, med hans medicinska bakgrund.
Han försökte förstå problemet, fråga och trycka på.
Lite som en jurist som argumenterar. Han försökte göra mer än vi-
-ofta gör idag. Vi kanske tar mindre för givet av församlingen.
Ja han ställde frågor och väckte uppmärksamhet. Han argumenterade ofta.
Man var inte säker på vart det ledde, men han visste det.
Hans mor sa väl att av hans tre bröder hade han blivit advokaten.
Ja, hans bror blev domare, men hans mor tyckte att han hade blivit bättre-
-domare på grund av hans åklagarstil.
När man lyssnar till Lloyd-Jones predika eller läser hans böcker…
Behöver man verkligen börja med teologi?
Ja och nej, det beror på vad man menar med teologi.
Han definierade predikan som: Teologi från en man som står i brand.
Många fokuserade på mannen och elden, men han fokuserade på teologi.
Teologi handlade om att tala om Gud. Vi måste börja med Gud.
Evangeliet börjar inte med Jesus och Jesu kärlek, utan med Gud.
Här var han oense med den brittiska evangeliska kyrkan.
När han framträdde hade de hamnat i att börja med Jesus, omvändelse-
-och beslut. Han kom från ett annat håll – Romarbrevet 1, 2 och 3-
-innan man kommer med Kristus och blidkningen.
Detta gjorde han under hela sitt liv.
Det gick rakt emot den gängse evangeliska synen.
Därför sa en del att han inte var evangelist när han talade såhär.
En del verkar börja predika med all sin teologi färdig-
-och så ändras inte deras teologi på 40 år. De tror likadant som i början.
Lloyd-Jones tycks, vad jag förstår av hans predikningar och dina böcker-
-utvecklas väldigt mycket, teologiskt.
Hans uppfattning om rättfärdiggörelsen verkade mycket tydligare 1950-
-än kanske när han först började. Kan man säga så?
Ja, han mognade. I början lade han mycket betoning på pånyttfödelsen.
Den kristne är en ny skapelse, om du inte är det är du inte kristen.
Rättfärdiggörelsen och försoningen togs för given och låg i bakgrunden.
Under det sena 50-talet kom detta mycket tydligare till honom.
1952 i Toronto där han började läsa Warfield blev Guds majestät-
-och frälsningsplanen tydligare för honom. Han utvecklades, som alla.
Finns det alltså några av hans äldre predikningar som inte är lika nyttiga-
-som hans senare predikningar?
En del av evangeliepredikningarna vi har gett ut är visserligen bra-
-men han hade nog predikat dem på ett annorlunda sätt senare.
Men de är läsvärda för att se hur han berör människorna-
-och leder dem till Herren Jesus Kristus.
Varför blev människor så upprörda?
David Brainerd sa att ingen kan tala till samvetet utan att vara fylld-
-av den helige Ande. Man kan inte få detta från böcker.
Om en man är smord av den helige Ande talar han till hjärta och samvete.
Lloyd-Jones hade ett skarpt sinne, men han talade till människors samveten.
…lägger öppet fram sanningen åt varje människas samvete.
Han hade inte hållit med om att problemet var att det fanns ett avstånd-
-mellan kyrkan och världen och ingen möjlig kommunikation.
Det stämmer inte, alla har ett samvete. Det finns ett vittne på Guds sida-
-i deras hjärta som vi ska tala till.
Det där är en till sak jag lärde mig av honom. Du har en allierad-
-i den opånyttfödde, i samvetet och Guds Lag skrivet på hjärtat.
Detta visste han. Därför var han emot psykologi.
Psykologerna sa att man måste lära känna sig själv. Lloyd-Jones sa-
-att man måste lära känna Gud! Han gick rakt på samvetet, skrivet i hjärtat.
Vad fick då detta för inverkan på hans förkunnelse om väckelse?
Vad menade Lloyd-Jones med väckelse?
Han trodde inte att Guds rikes arbete gick fram genom historien i jämn takt.
Det var inte alltid sommar – ibland vinter. Gud lämnar aldrig församlingen.
Men det finns tider av avfällighet. Han läste mycket kyrkohistoria-
-och såg att samma män ibland ikläddes Anden på ett nytt sätt.
Och detta påverkade dem på sätt som de inte sett på åratal.
Det var samma predikningar, men Gud gav dem extra hjälp.
Han trodde att väckelse var en ovanlig utgjutelse av den helige Ande.
Den skulle synas genom djupare hunger och ivrighet att höra Guds Ord.
Ungefär som testet Jonathan Edwards hade. Väckelse bedöms inte efter hur-
-stor uppståndelse det blir, om folk ramlar, skrattar eller gråter.
Väckelse åstadkommer moralisk förvandling och kan påverka hela samhällen.
Vi har sett detta i verkligheten, då människor gett tillbaka vad de stulit-
-och polisen får ingenting att göra på vissa ställen.
Sådan väckelse har vi inte sett på många år, men han trodde det kunde ske.
På 60-talet predikade han mycket om det och man trodde att vi var nära-
-en väckelse, men det trodde inte han. Han fick frågan om han trodde-
-att en väckelse var nära. Han svarade nej, eftersom vi är för hälsosamma.
Vi är inte där, att vi ropar ut till Gud i vår nöd.
Men många hoppade på tåget “en väckelse kommer!”
När den inte kom, kom ett nytt budskap och den karismatiska rörelsen.
Gud testar människor och deras tro, inte sant?
En sann väckelse är vad som behövs i England och Amerika idag.
Vi tackar Gud för böckerna och banden, och ser att Gud verkar.
Men vi behöver verkligen ännu mer.
Har ni inte läst Iains bok Evangelicalism Divided skaffa gärna den!
Han återger Lloyd-Jones’ verksamhet i den tidens sammanhang och påpekar-
-en del bra saker om väckelse och kontroverser.
Vissa tycker att boken är splittrande men den slutar väldigt barmhärtigt.
Och där tror jag att du fångade Lloyd-Jones anda i det.
Jag hoppas det. Lloyd-Jones trodde verkligen att vi bör vara vänliga-
-mot de vi inte är ense med.
Ja, han trodde att man passionerat ska stå upp för vad man tror är rätt.
Detta var Paulus’ exempel. Men som individer är vi syndare, svaga och-
-personliga relationer är viktiga.
Många av de han hade kontroverser med på 50- och 60-talet kom till honom-
-och de pratade och hade goda personliga relationer även om de var oense.
Detta trodde han var den kristna standarden.
I boken Preaching and Preachers talar han starkt till predikanter.
Skulle du rekommendera den för unga predikanter?
Ja, och i den skriver han att predikningar inte borde spelas in.
Han trodde verkligen att predikan leddes och fick kraft av den helige Ande.
Det var ingenting tillbakalutat…
Att bara spela in den ur sitt sammanhang tog bort det gudomliga ur den.
Jag höll inte med om det vid den tiden…
…men information kan paketeras, distribueras, och mista sitt innehåll.
Därför saknar Iain att inte hela gudstjänsten spelades in.
Detta var en hel, Ande-driven stund.
Ja, han var rädd att man bara skulle lyssna på bandet och tvätta bilen.
Det kan förstås göras i rätt anda, men det finns en fara.
Han menade att man skulle lägga hela sin själ i att lyssna och tillbe.
Det görs inte hipp som happ eller med avbrott från telefonsamtal.
Man tar det för lättvindigt…
Det är en hög syn på Guds Ord, Guds Ord talar till oss.
Jim Packer berättade om hur han besökte Westminster Chapel på 50-talet.
Där fanns en djup känsla av Guds närvaro. Det var inget tillbakalutat.
Redan innan han började tala var det en förväntan om vad Anden skulle göra.
Han gjorde detta så ofta och det var en väldigt påtaglig känsla.
Du talar nog om det faktum att han alltid valde psalmer som talade-
-om Guds natur. Det var så allt började.
Ja, och sedan inbjudningspsalmer i slutet.
Hans syn på tillbedjan var sådan att han ibland avbröt sjungandet-
-och sa: “Ni sjunger inte riktigt orden, ni sjunger bara melodin!”
Hur visste han det? Man liksom märker när de endast sjunger musiken.
Jag vet inte om jag kan uttrycka detta, men… Guds ära var allt för honom.
Han gjorde inte vad moderna predikanter gärna gör, välkomnade folk dit.
Nej, det gjorde han inte. Inte ens om drottningen hade kommit.
Man kommer ju inte till kyrkan, utan till Gud.
Han sa aldrig god morgon och sådant. Han sa “Om det var mitt eget hem”-
-“så hade jag välkomnat dig, men ni kommer inte för att möta mig.”
Se där ja! Om ni aldrig hört Lloyd-Jones predika, så minns jag en gång…
John Piper och jag pratade i telefon för några år sedan om något problem-
-och John piper till och säger: “Om de bara hört Lloyd-Jones predika”-
-“så hade vi aldrig haft det här problemet.” Minns du det?
Vi måste sluta nu så att folk hinner äta middag.
Jonathan, något sista du vill dela med dig av?
Slutet av hans liv var som resten av hans liv.
Den sista dagen, när han inte kunde tala mer, och de ville ge honom medicin-
-skrev han: “Håll mig inte kvar.” Så han gick bort som han levde.
Det var till stor tröst för familjen och de som hört hans predikningar.
En annan gång i slutet av hans liv då de kom och besökte honom-
-och han inte kunde predika längre, så ville de uppmuntra honom.
“Det måste vara en stor besvikelse att du inte kan predika längre.”
“Nej! Jag levde aldrig för att predika.”
Folk frågade honom även om han förberedde sina böner.
“Nej, men jag förbereder mig själv.”
Han bad alltså i det fördolda och förberedde sig på det sättet.
Det är det svåra. Man kan förbereda predikan, men att förbereda sig själv…
John, vill du leda oss i bön att vara trogna i tjänsten Gud gett oss.
Fader, vi tackar Dig för denne trogne tjänare, David Martyn Lloyd-Jones.
Han är död, men talar än idag. Tack att Du utvidgar hans inflytande-
-genom vår vän Iain Murray. Tack för Jonathan och vittnesbördet-
-som kommer från ett barnbarn, om en man som levde som han lärde-
-och älskade den Herre han bekände sig till. Tack för att vi har hans arv-
-ännu tillgängligt, så att vi kan lyssna på honom och även läsa och se-
-vad du gjort förr. Detta är viktigt att vi vet.
Idag föraktar man gärna det förflutna och upphöjer tidsandan.
Då missar man frälsningshistoriens under och hur Du använt trogna män.
Må det även finnas vissa män här, på denna plats, som man kommer tala om-
-i kommande generationer för hur Du använt dem.
Fyll oss med Din helige Ande när vi tjänar Dig. I Kristi namn. Amen.