Predika helgelse (panelsamtal från Together for the Gospel 2014, svensk text)

Hur uppmuntrar du som pastor dina församlingsmedlemmar till helgelse, samtidigt som de fortfarande är trygga i sin heliga ställning inför Herren som de fått i Jesu Kristi person och verk? Hur motiverar Bibeln oss som redan är kristna till att sträva efter helgelse? I detta panelsamtal får du höra män i olika verksamheter ger klarhet i detta medan de kärleksfullt uppfordrar människorna som de satts till att vårda över.

I videon: Matt Chandler, Derek Thomas, Kevin DeYoung, John Piper

 

 

Vi ska diskutera helgelse och strävan efter helighet.
Jag är Matt Chandler, pastor i The Village Church i Dallas, Texas-
-och ordförande för Acts 29 församlingsplanteringsnätverk. Intill mig…
Derek Thomas, förstepastor i Presbyterian Church i Columbia, South Carolina.
Jag är även professor i systematisk teologi vid RTS i Atlanta.
Kevin DeYoung, pastor i University Reformed Church i East Lansing, Michigan.
John Piper, pastor i 33 år i Bethlehem, och nu kallas jag kansler-
-i Bethlehem College. Jag är lärare och grundare för Desiring God.
Vi har bara en kort tid men jag vill säga att det var fantastiskt, Kevin.
John och jag talade backstage och hoppas att tusentals ska lyssna på den.
Tack, broder, du har tjänat oss mycket väl.
Vi har tillfälle att prata om helighet och helgelse. Det råder oklarhet-
-på grund av en del från den annars positiva evangeliecentrerade rörelsen.
En del tendenser började tyvärr smyga sig in där, som alltid i historien.
Jag vill att vi ägnar huvuddelen av tiden åt att prata om exakt hur-
-vi uppmuntrar människor att helgas, och att de förstår att de är heliga-
-i sin ställning inför Herren, som de fått genom Jesu person och verk.
Vi börjar prata om hur vi talar personligen och även predikar på helgerna.
Hur uppmuntrar vi människorna, utifrån Bibeln, att sträva efter helgelse?
Inte den heliga position vi har i Kristus, utan att sätta i sinnet-
-att döda och oskadliggöra synden som puritanerna talade om.
-Varför tittar du på mig?|-Du har skrivit en hel bok i ämnet.
John, du hade en hel landskonferens om det.
Derek är från Wales, så…
Jag kan säga mycket, men jag vill nämna ordet motivationer.
Mark Dever har också talat om detta, hur Kristus ger oss medicin-
-för våra motiv i helgelsen.
En börda jag har är att vi som pastorer eller predikanter-
-inte tittar tillräckligt djupt i Skriften för att se fler motivationer.
Den enda motivationen man ser är att du är accepterad, Gud älskar dig högt-
-och du måste sluta försöka bevisa dig. Det här behöver sägas och höras…
…hundra gånger om. Men det finns andra bibliska motiv, löften om-
-framtida nåd som John talat om.
Hot, varningar, faror. Dordrechtdoktrinerna talar om allt detta.
Det är inte bara rättfärdiggörelse genom tro, acceptans, adoption-
-utan Gud ger oss allt detta i Skriften för att motivera oss.
Han knuffar och drar på många sätt, och kanske den främsta är vår förening-
-med Kristus – att vara den man är.
Men hur motiverar man människor till helgelse – Andens frukt?
Hur blir man en Kristusupphöjande icke-syndande människa?
Hur uppmuntrar vi till detta utan att de ifrågasätter sin rättfärdiggörelse?
Detta är riktigt, riktigt svårt för många att greppa med tanken.
Jag har skrivit att utkorelsen är villkorslös och förhärligandet villkorat.
Följdfrågorna är oerhörda. “Hur kan det vara så?”
Hur kan det inte vara så? Det är ju med i Bibeln!
Man måste bli någonting för att klara sig vid den sista domen.
Men man måste inte bli någonting för att ha varit evigt utvald av Gud.
Människor kan inte greppa detta. Hur kan man ha någon visshet om sitt-
-förhärligande, om det finns villkor man måste uppfylla för att få den?
Detta är frågan jag hör bakom detta. Vi måste göra det tydligt att-
-det finns villkor. Utan helgelse ska ingen se Herren (Hebr 12:14).
De som lever så får inte ärva himmelriket.
Människor som påstår sig vara frälsta utan att ändras, är inte frälsta!
Det här är ett faktum, och delen med frälsningsvisshet är avgörande.
Det har både att göra med objektiva och subjektiva frågor.
Objektivt ser vi att korset räcker för att övertäcka alla våra synder.
Vi upplever att Anden vittnar tillsammans med vår ande att vi är Guds barn.
Vi kallar Honom Fader och Jesus Herre och detta påverkar hur vi lever.
Dessa bröder får gärna säga att helgelse är nödvändig för slutgiltig-
-salighet, att vara hos Gud för evigt. Ingenting är nödvändigt för-
-utkorelsen. Vi är villkorslöst utvalda innan jordens grund blev lagd.
Därför bör det inte vara konstigt att utkorelsen är villkorslös-
-och förhärligandet har villkoret att vi blir heliga.
Om man använder något imperativ: Den som stulit ska sluta stjäla…
Ni män, älska era hustrur som Kristus älskade församlingen…
Om man predikar med imperativ kommer de kasta L-ordet efter dig: “Lagisk!”
Använd endast ordet “lagiskhet” en gång per månad, och på rätt sätt!
Lagiskhet är ju ett verkligt problem, men botemedlet är inte laglöshet.
Botemedlet för både lagiskhet och laglöshet är Kristus.
Progressiv helgelse, som har krav, försök, strävan, försakelser-
-och nya vanor, ses alltmer ofta som hot mot rättfärdiggörelsen.
När jag kom till tro 71-72 bodde jag ett tag med pastor Jeff Thomas.
Han är fortfarande i tjänst, precis som dig, John.
Han tyckte det var en jättebra idé att gå upp tidigt och läsa John Owen.
Vi gick upp 4:30 och kokade starkt kaffe. Så läste vi först från volym 7-
-om plikten att ha ett andligt sinne. Sedan volym 6 om att döda synden.
Detta var helt nytt för mig.
Så om någon kommer in på mitt kontor och har problem med internetpornografi.
Vad ska jag säga? Att han bara ska inse att han är rättfärdig-
-och att hans pornografi kommer att försvinna?
Vila i din förening med Kristus. Inse din heliga ställning.
Inse att i Kristus är alla dina synder, igår, idag och imorgon är borta-
-och din pornografi kommer att försvinna!
Nej, så är det inte. Troligen kommer han känna ännu mer skuld.
För nu ser han att han är fast i pornografin och även tar med sig Jesus.
Så vad säger man? Jo, att han måste göra någonting!
Riv ut ditt öga, annars hamnar du i Helvetet!
-Detta är ett citat.|-Jo, det har jag läst någonstans.
Matteus kapitel 5…
Hugg av dig handen, det är bättre att ha en hand i Himlen än två i Helvetet!
Det är en sak man kan säga, och även Saliga är de renhjärtade, för de-
-ska se Gud. Och detta är bättre än någonting annat!
Varningarna finns överallt i Nya testamentet, inte bara i det gamla.
Och även löftena, de ljuva, hänryckande löftena finns överallt i Bibeln.
Under själavårdssamtalet måste vi avgöra vad just han behöver höra.
En gång såg jag en tjej i ögonen som bodde sambo med sin pojkvän:
“Om du inte slutar med det kommer du att hamna i Helvetet!”
Hon var missionärsdotter, och än idag gråter jag, efter 30 år-
-då hon skickar ett julkort och tackar mig för att jag sa detta!
Hon tackar mig för att jag sa att hon var på väg till Helvetet!
Ingen hade sagt till denna missionärsdotter att hennes frälsning var i fara-
-genom denna oångrade synd… Förlåt, fortsätt du…
-Skulle du inte säga nåt?|-Det är bra.
Pastoral urskiljning spelar alltså in här.
Yngre, nyare pastorer har en tendens att ta detta som John Piper nu sa-
-och säga åt sina församlingar att de är på väg till Helvetet.
Men hur kan vi bli sådana pastorer så att vi vet när vi ska säga en broder:
“Jesus är bättre än det här”, eller “Lyssna, evigheten står på spel!”
Ett sätt, som jag talat om innan, är att inte bara predika textens innehåll-
-utan också själva tonen.
Om du predikar Herren är min herde, mig skall intet fattas…
Och så gapar du: HERREN ÄR ER HERDE! VARFÖR ÄR NI SÅ DUMMA FÅR!?
Då har man inte riktigt fångat känslan i texten…
Är varje text en förebråelse? En text om glädje: NI GLÄDER ER INTE!
Men en del vill undvika moralisk terapeutisk deism eller lagiskhet.
Man tar en text som 2 Samuelsboken 11 om Davids synd med Batseba.
…det som David hade gjort misshagade HERREN. Här finns tyngd.
Det här måste man känna över att ens synd har misshagat HERREN.
Försöker man kringgå detta för snabbt och börja tala om Jesus…
Att vi alla har syndat, men den fullkomlige Kungen gjorde allt för oss.
Då har man en klumpig frälsningshistorisk hermeneutik.
Man ger alltid samma predikan, med samma känsla varje söndag.
Då har man inte förstått texten som talar om att riva ut sitt öga.
Den bör kännas annorlunda än Herren är min herde…
Hur kommer det sig då, under de senaste årtiondena, att plikten…
Skyldigheten, helgelsen, att riva ut sitt öga, hugga av handen-
-döda synden, klä på och klä av, direkt uppfattas som lagiskt?
Finns det ett virus av antinomism, laglöshet, billig tro, som smyger sig in-
-under skenet av rättfärdiggörelse och Evangeliet?
“Evangeliecentrerat” blir då som ett mantra man lägger in överallt.
Till slut blir det en passiv, kvietistisk syn på helgelsen.
Progressiv helgelse blir positionell helgelse, för att vara teknisk.
Progressiv helgelse blir att “vila i Evangeliet”, inte “göra”.
Kan man få Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning till “vila”-
-då kan man få månen att bli mjukost!
Då är vi i Lewis Carrolls värld, Alice i Underlandet.
En kommentar: “Kan man få arbeta på din frälsning till att ‘vila i Jesus'”-
-“då kan man få månen att bli mjukost…” Det kan också vara såhär…
“Att vila i Jesus” betyder att om jag kan klicka här och hamna på porr…
Vad behöver jag? Just här behöver mitt hjärta en så ljuvlig, djupt-
-vilsam tillfredsställelse i Jesus, att jag inte behöver klicka!
Det är triumfen. Och det är detta jag tror att de menar, och det jag tror!
Jag är strävar alltid att skapa en större förnöjelse i Jesus.
Det är kanske lite annorlunda, men denna förnöjelse kapar roten!
Roten som gör att du vill synda, hämnas, vinna grälet eller porrsurfa.
Kom till Mig så ska jag ge er vila innebär att om jag har en förnöjd-
-vila i Jesus, så skulle du inte synda eller ha några begär.
Det är en stor utdrivande kraft i den högre längtan.
Tillbaka till din fråga om varför detta pågår… Vi har plattat ut-
-relationen med Fadern så mycket att människor säger-
-att Gud inte ser ens synd när man blivit rättfärdiggjord.
Eller: Du kan som rättfärdiggjord inte misshaga Gud.
Relationen med Fadern blir åsidosatt av föreningen med Kristus.
Man ser inte gemenskapen där det kan gå både upp och ner.
Som i äktenskapet. Äktenskapet står fast men det kan gå upp och ner.
Faran finns i att man både tror att vår synd inte är så stor grej, eller-
-när man bara fröjdas i att vara en så förskräcklig syndare, men “Tack Gud”-
-att Han förlåter mig. Denna attityd är främmande för Nya testamentet.
Det är också därför man inte har frälsningsvisshet, för vi tror inte att vi-
-får försöka finna vissheten. Vi tror att det är oandligt med tecken på nåd-
-och Andens frukt. Fast Paulus säger i 2 Kor Pröva er själva!
Och han förväntar sig att de består provet.
Har vi denna platta relation där Gud inte kan vara nöjd eller missnöjd-
-så vet vi inte när vi bedrövat den helige Ande och vi vet inte av-
-den här absoluta glädjen av att faktiskt Gud Fadern ler åt oss-
-och är nöjd med våra ansträngningar, om än inte perfekta, men ärliga.
Han ser på oss och säger: “Det är Min pojke, Min flicka…”
För mig tycks det som att man inte har känsla för hårt arbete nu för tiden.
Särskilt inte bland de som är i 20-30-års åldern.
Min sons fotbollslag blev helt utklassade förra året.
De fick en trofé i alla fall, och min son undrade varför de fick det…
Jag försökte förklara: “Ni gjorde ert bästa, även om ni inte vann…”
Jag fyller 40 i sommar och på min tid sa man: “Du kommer må dåligt”-
-“om du får underkänt, så därför ger vi dig omprov.”
Och nu börjar vi se resultatet av dessa som aldrig fick några-
-egentliga konsekvenser för att de inte lade manken till.
Vad som skrämmer mig är att många unga män tror att detta är lätt och inte-
-kräver tid, eller mod, känslomässig utmattning eller att söka Guds kraft.
“Plikt” är ett helt främmande ord för de flesta 20-30-åringar.
Vi behöver tala om hur hårt arbete är en Guds gåva.
Det visar att vi behöver Honom och att klamra oss fast vid Honom.
De vill ha en relation med Herren där de inte behöver Honom.
Plikten blir som bortblåst i ett samhälle utan känsla för plikt.
Ta bara hur vi behandlar äktenskap och pengar.
På 20 år, med vissa undantag, har uppfattningen om hårt arbete och plikt-
-avvisats av denna generation och måste tas upp igen.
De behöver 1 Kor 15:10 genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot-
-mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla-
-fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.
Nåd har kommit att uppfattas som överseende och förlåtelse.
I den här versen betyder nåd kraft att slita mer än de andra apostlarna.
Det är spännande att få se Gud verka i en. Detta behöver de se.
Bara testa att gå upp 4:30 och förtjust läsa John Owen-
-och gå ut och prata om Jesus när du är trött. Ta lite risker, ge ditt liv!
Vi lever i ett klimat där nåd/rättfärdiggörelse är något man får-
-efter att ha gjort någonting dåligt. Inte kraften som gör att man klarar-
-att göra gott!
Nåden är inte bara den som frälser kräk som oss utan också leder oss hem.
Nåden ger oss liv, annars har man en förminskad nåd.
Mark Jones’ bok Antinomianism är kompakt men väldigt bra.
Han kopplar antinomism till en defekt syn på Kristus.
Antinomism, ’emot Lagen’, handlar inte enbart om att leva som man vill.
Det är många kontroverser som har retat upp den reformerta världen.
T.ex. Ser Gud våra synder? Kan vi behaga eller misshaga Honom?
Är det fel att anstränga sig? Hur predikar vi befallningarna?
Derek, du är den bäste systematikern och historikern här.
Har dessa saker hänt förr, och händer de igen? Hur är denna antinomism-
-större? En del vet att vi behöver göra gott, men vill inte tala om det.
Du får vara sanningsenlig när du beskriver mig som den bästa systematikern.
-Sådant visar sig efter Herrens ankomst.|-Jag menade vid det här bordet!
Iallafall. Intet är nytt under solen, och denna diskussion är fascinerande.
Vi diskuterar samspelet mellan lag och nåd. En diskussion som funnits-
-ända sedan Paulus skrev Galaterbrevet.
Melanchton sa att den som förstår sambandet mellan lag och nåd är en teolog.
Det är alltså samma gamla kontrovers om och om igen.
En bok som tar upp den här frågan är The Marrow of Modern Divinity.
Den diskuterar förhållandet mellan lag och nåd.
Jag vill kasta tillbaka bollen till dig. Jag är ingen idrottsman, men…
-Kasta bollar funkar…|-Kastare? Cricket?
Vi vet att när vi använder imperativ och påstår att man måste göra något-
-och att man annars kommer till Helvetet, tycker vissa att det är lagiskt.
Definiera lagiskhet. Varför är detta inte lagiskhet?
För att man inte säger att man förtjänar sin frälsning genom att göra det.
Man bär Andens frukt och vittnar på så sätt om att man vänt om till Jesus.
Imperativen i Nya testamentet är krav som visar att vi är ett gott träd.
Ett gott träd bär god frukt, ett dåligt träd bär dålig frukt.
Att bli ett gott träd genom att bära god frukt är lagiskhet.
“Börja bära god frukt så är du ett gott träd, och Han tar emot dig.”
Detta är lagiskhet. Du blev gjord till ett gott träd, av suverän nåd-
-genom tron allena, på Kristus allena, till Guds ära allena.
-Och nu måste du bära god frukt!|-Hur mycket kan man anstränga sig-
-att bära frukt innan det blir lagiskhet?
Man kan inte bära för mycket, lagiskhet definieras inte av kvantitet.
Det är själva idén bakom, om hur det har att göra med frälsningen.
Så snart det börjar handla om att förtjäna, då har man blivit lagisk.
Tror du att man ibland säger “lagiskhet” när någonting låter besvärligt?
“Jag vill inte göra detta just nu, gå iväg!”
Ja, och jag tror det är därför folk bryter mot hastighetsgränsen.
Nu börjar det likna nåt!
Det man får höra när man säger: “Du bör nog ligga i 90” är “Det är lagiskt!”
“Jag vill inte ligga i 90!” – är definitionen av lagiskhet.
Jag tror du är inne på nåt.
-Skulle du säga nåt?|-Nej fortsätt du…
Ja, vi kastar ur oss dessa ord. Jag vill inte vara “moralistisk”…
Vänta lite. Är det dåligt med moral?
Eller om man talar om helgelse i nedsättande ordalag, som “helighetspoäng”.
Vi försöker bli mer lika Kristus! Kristi ära står på spel här!
Hos profeterna är Gud bekymrad över folkets synd för att de bär Hans namn!
Vi förknippas med Kristi helighet för att vi bär Hans namn.
Om man är likgiltig inför helgelse, så är man likgiltig inför Kristus.
Helgelse är förhärligandets påbörjande här på jorden.
Att anstränga sig för att komma in i detta är inte en poängjakt.
Det handlar om att växa upp i kristuslikhet.
En av orsakerna i Efesierbrevet till att vara frälst är att vara helig.
För oss predikanter behövs det att vi gör “plikt” till ett positivt ord.
När vi säger “Gör någonting” så känns detta tungt, fastän det inte är det-
-för vi har inte hjälpt dem att bli kära i Guds vilja!
Jag vill göra vad jag vill, och jag vill inte göra vad jag inte vill.
Det är som en börda, varför ha en religion där man gör saker man inte vill?
Hur vill du göra det du bör? Du måste bli förvandlad.
Predikan handlar inte bara om att säga vad man ska göra.
Vi menar inte att man bara ska predika plikt, bud och förbud.
Predika om Kristi härliga skönhet och underbara vägar-
-så att människor vill göra det. Detta är frihet. Han har befriat oss.
Alla imperativ i Nya testamentet behövs, och bakom dem finns de ljuvligaste-
-motiv man kan tänka sig.
Vi får inte vara rädda att säga åt människor att de är i fara-
-och att det finns frälsning. Vill du tillägga nåt?
Grundfrågan är om vi vill ha helgelse, utan helgelse ska ju ingen se Herren.
Robert Murray M’Cheynes kända ord: “Jag vill bli så helig”-
-“som en frälst syndare bara kan bli!”
Vi har dragit över tiden, vi skulle kunna fortsätta, men det får vi inte.
Så låt mig be för oss. Jag är inte lagisk, jag bara säger det.
Fader, tack för Din nåd mot oss, för att Anden bor i oss och driver-
-och upptänder vårt begär att känna Dig och följa Ditt heliga Ord.
Jag ber för predikanterna och lärarna här inne.
Att de ska predika och undervisa om den allvarliga strävan efter helgelse.
Att synden inte är någonting att leka med!
Jag ber att de ska predika nåd till fullo men inte på ett sådant sätt-
-att synden verkar ofarlig. Hjälp oss, Gud, att lysa allt starkare-
-i en allt mörkare värld. Tack för att Din härlighet ska fylla jorden-
-som vattnen fyller haven. Tack för att Du stärker oss tills dess.
Du kommer ge oss kraft och vara med oss. För Ditt underbara namn, amen.