Jag får ofta frågan: “Hur tillämpar man texten i en utläggande predikan?”.

Bakom denna fråga kan det ligga många knepiga antaganden. Frågeställaren kanske minns ”utläggande” predikningar som han har hört (eller kanske predikat) som inte skilde sig nämnvärt från vissa bibellektioner på en teologisk högskola – välstrukturerade och noggranna men utan särskilt mycket andlig iver eller pastoral vishet. Dessa utläggande predikningar hade kanske endast lite, om ens någon, tillämpning. Å andra sidan kan det vara så att frågeställaren helt enkelt inte vet hur han ska känna igen tillämpningar när han hör dem.

William Perkins, den framstående puritanske teologen i Cambridge på 1500-talet, lärde predikanter att föreställa sig olika sorters åhörare och att tänka igenom tillämpningar för var och en – förhärdade syndare, ifrågasättande tvivlare, uttröttade helgon, unga entusiaster och så vidare.

Perkins råd är väldigt användbart, men förhoppningsvis gör vi redan som han föreslagit. Jag vill närma mig ämnet om tillämpning från en lite annorlunda vinkel: det finns inte bara olika slags åhörare, utan också olika slags tillämpningar. När vi tar ett stycke ur Guds ord och förklarar det tydligt, övertygande, till och med enträget, finns det åtminstone tre olika slags tillämpningar som återspeglar tre olika slags problem som vi möter på vår kristna pilgrimsfärd. För det första plågas vi av okunnighet. För det andra brottas vi med tvivel, ofta mer än vad vi först inser. För det tredje kämpar vi fortfarande med synd – oavsett om det är genom konkreta olydiga handlingar eller genom syndiga försummelser. Som predikanter längtar vi efter att se förändringar på alla dessa tre punkter, både i oss själva och i våra åhörare, varje gång vi predikar Guds ord. Och vart och ett av dessa tre problem ger upphov till en särskild typ av befogad tillämpning.

Okunnighet

Okunnighet är ett grundläggande problem i en fallen värld. Vi har avlägsnat oss från Gud. Vi har skurit av oss själva från direkt gemenskap med vår Skapare. Det är därför inte förvånande att det är en kraftfull tillämpning i sig att informera människor om sanningen om Gud – och en tillämpning som vi desperat behöver.

Det här är ingen ursäkt för känslokalla predikningar utan passion. Jag kan vara precis lika exalterad (och mer) över konstaterande faktum som över uppmanande befallningar. Evangeliets befallningar att omvända sig och tro betyder ingenting om man inte också konstaterar vem och hurdan Gud är, vi själva och Kristus. Information är livsavgörande. Vi är kallade att lära ut sanningen och att proklamera ett underbart budskap om Gud. Vi vill att de människor som hör vårt budskap ska gå från att vara okunniga till att ha kunskap om sanningen. En sådan innerlig upplysning innebär att Guds ord tillämpas.

Tvivel

Tvivel är annorlunda jämfört med okunnighet. När vi tvivlar tar vi idéer eller sanningar som är välbekanta för oss och ifrågasätter dem. Denna typ av ifrågasättanden är inte sällsynta bland kristna. Faktum är att tvivel kan vara en av de viktigaste frågorna som vi behöver utforska eftertänksamt och grundligt utmana i vår predikan. Att behandla tvivel handlar inte om att predikanten ger icke-troende lite apologetik innan de omvänder sig. Vissa människor som sitter och lyssnar på predikningar vecka efter vecka kan mycket väl känna till alla fakta som predikanten nämner om Kristus, eller Gud, eller Onesimus – men kan ändå mycket väl ha kämpat med om de verkligen tror att dessa fakta är sanna eller inte. Ibland kanske människor inte ens är medvetna om sina tvivel, och kan än mindre uttrycka dem som tvivel.

Men när vi börjar studera Skriften på ett sökande och reflekterande sätt upptäcker vi att frågor, oklarheter och tveksamheter lurar i skuggorna. Allt detta gör oss sorgligt medvetna om hur tvivlen underminerar vår tro och försöker dra oss bort ifrån den trogne pilgrimens väg. För sådana människor – kanske för sådana delar av våra egna hjärtan – vill vi argumentera för och understryka Guds ords sanningsenlighet och hur nödvändigt det är att tro det. Vi är kallade att understryka för våra åhörare hur viktigt det är att hålla Guds ord för sant. Vi vill att människor som hör våra budskap ska byta tvivel mot helhjärtad tro på sanningen. Sådan enträgen, inträngande predikan av sanningen innebär tillämpning.

Synd

Synd är också ett problem i den här fallna världen. Okunnighet och tvivel kan i sig vara specifika synder, resultatet av specifika synder eller inget av det. Men synd är definitivt mer än försummelse eller tvivel.

Du kan vara säker på att de människor som lyssnar på dina predikningar har kämpat med olydnad mot Gud under den föregående veckan, och de kommer nästan helt säkert att kämpa med olydnad mot honom under veckan de precis påbörjar. Synderna kommer vara olika. Vissa kommer vara olydnad i form av handlingar, andra kommer vara olydnad i form av brist på handlingar. Men vare sig det rör sig om överträdelser eller underlåtenhet är synder olydnad mot Gud.

En del av att predika är att utmana Guds folk att leva heliga liv som reflekterar Guds egen helighet. En del av att tillämpa skriftstället är därför att lägga fram vilka implikationer stycket har för våra handlingar den här veckan. Vi som predikanter är kallade att uppmana Guds folk att lyda hans ord. Vi vill att våra åhörare ska förändras från syndig olydnad till glädjefylld lydnad inför Gud och hans vilja, så som den är uppenbarad i hans ord. Sådan uppmaning till lydnad är definitivt tillämpning.

EVANGELIET

Huvudbudskapet som vi behöver tillämpa varje gång vi predikar är evangeliet. Vissa människor känner ännu inte till Jesu Kristi goda nyheter. Och vissa av dem kanske till och med har suttit med när du har predikat under en tid – distraherade eller sovande eller dagdrömmande eller ouppmärksamma på något annat sätt. De behöver bli informerade om evangeliet. De behöver få det berättat för sig.

Andra kanske har hört, förstått och kanske till och med accepterat sanningen, men upptäcker nu att de kämpar med att de tvivlar på precis de saker som du tar upp (eller förutsätter) i ditt budskap. Sådana människor behöver uppmanas att tro på sanningen om Kristi goda nyheter.

Dessutom har människor kanske hört och förstått, men fortsätter att dröja med att omvända sig från sina synder. De har kanske till och med accepterat att evangeliets budskap är sant, men vill inte ge upp sina synder och förtrösta på Kristus. För sådana åhörare är den mest kraftfulla tillämpningen du kan göra att förmana dem att hata sina synder och fly till Kristus. I alla våra predikningar bör vi försöka tillämpa evangeliet genom att informera, uppmana och förmana.

En vanlig utmaning som vi predikanter möter när vi tillämpar Guds ord är att individer som har problem på ett uttalat område menar att du inte tillämpar Skriften när du predikar därför att du inte tar upp deras specifika problem. Har de rätt? Inte nödvändigtvis. Även om ditt predikande kanske skulle förbättras om du börjar ta upp varje kategori oftare eller mer grundligt, är det inte fel av dig att predika till dem som behöver bli informerade eller dem som behöver uppmanas att överge sin synd, även om personen som talar med dig inte är så medveten om det behovet.

Avslutningsvis: I Ordspråksboken 23:12 står det: ”Öppna ditt hjärta för tillrättavisning och dina öron för kunskapens ord.” (på engelska, ”Apply your heart to instruction”, övers.anm.). I engelska översättningar verkar det som att orden som översätts ”tillämpa” (i SFB 2015 översatt med ”öppna ditt hjärta”, övers.anm.) i Bibeln nästan alltid (kanske alltid?) inte refererar till predikantens arbete (som homiletiken lär oss) eller ens till den Helige Andes arbete (som systematisk teologi helt riktigt lär oss) utan till arbetet hos den som hör Skriften. Vi är kallade att tillämpa ordet på våra egna hjärtan, och att överlåta oss själva till det arbetet.

Det är kanske den enskilt mest viktiga tillämpningen som vi kan göra nästa söndag, till nytta för hela Guds folk.

Av Mark Dever

Copyright 2020 9Marks.  Used by permission.
Website:  www.9Marks.org