David Platt avslutade CROSS-konferensen 2013 med att ge en kraftig uppmaning till alla kristna att tänka på hur de ska lyda missionsbefallningen. Många kommer att stanna hemma och sända andra; en del kommer att gå iväg på livstid; andra kommer utgjutas som drickoffer på vägen för att ge evangeliet till onådda folk. I varje fall, om man än går, sänder eller till och med dör, utför Gud Sin oåterkalleliga vilja: att Guds ära ska vara överlägsen i alla folks kristusupphöjande glädje.

Jag vill börja kvällen med att be för vad som strax ska hända.
Apg 13 talar om att när församlingen i Antiokia fastade och bad-
-sade den helige Ande: Avskilj åt mig Barnabas och Saulus-
-för den uppgift som jag har kallat dem till.
Jag har ofta undrat hur det gick till.
Exakt hur sade den helige Ande detta?
Jag vet inte svaret, men jag vet att resultatet av vad Anden sa, blev-
-att en missionsrörelse föddes som spred evangeliet över hela världen.
Jag och många andra har länge bett för denna kväll.
Att Gud, i Sin nåd, genom Sin Ande, avskiljer män och kvinnor-
-här ikväll för att sprida evangeliet till de som inte hört det.
Så, bara så ni vet, i slutet kommer jag be folk här att resa sig.
Och då ska ni säga till Gud, utifrån Ordet och evangeliet:
“Ikväll beslutar jag mig för att föra min önskan till min församling-”
“-att gå som missionär till en annan kultur och sprida evangeliet.”
Men jag kallar er inte att flytta till Mellanöstern imorgon.
Jag kallar er inte till att göra ett förhastat löfte-
-utifrån manipulerade känslor.
Jag kallar er inte att ta detta beslut ensamma.
Jag vill att ni ska gå till er församling.
Om ni inte har en församling, kanske ni bör gå med i en.
Inte kanske, gå med i en församling.
Du kanske undrar vad som menas med detta, och vem du ska prata med.
Bli inte upptagen av det ikväll. Målet är att röra dig från detta rum-
-till församlingen och säga: “Jag vill bli utsänd.”
Jag vill bli utsänd som missionär, till en annan kultur-
-för att sprida evangeliet. Det är detta vi är ute efter.
Nu ska jag be och ser fram emot denna stund.
Men jag vill kalla alla Kristi efterföljare här inne: Studenter, ledare-
-pastorer, talare… var och en av oss.
Låt oss ge Gud fria händer.
Och utan förbehåll säga: “Vad Du än vill, ska jag göra.”
“Vart Du än vill, ska jag gå. Oavsett vad det kostar. Utan förbehåll.”
Säg till Gud, med öppna händer: “Avskiljer Du mig?”
“Omdirigerar du framtiden för mig och min familj till ett liv bland folken?”
Nu vill jag leda oss i bön till Gud för detta.
Vår Fader i Himlen…
…helgat varde Ditt namn över hela jorden!
Vi ber, låt Ditt namn bli känt som heligt över hela jorden!
Tillkomme Ditt rike. Vi vill att Ditt rike kommer!
Ske Din vilja. Vi vill att Din vilja sker i våra liv och familjer.
På denna jord, liksom i Himlen.
Så vi ber att du denna stund ska tala tydligt, med Din Ande genom Ordet.
Låt inte fienden distrahera oss, så att vi inte kan höra Din röst.
Låt oss inte tvivla eller bli lurade att Din röst inte är pålitlig.
Hjälp oss höra Dig tydligt och lyda Dig helt, vad Du än säger.
För vi litar på Dig!
Vi tillber Dig, vi ber att Du snart ska avskilja män och kvinnor-
-precis som du avskilde Paulus och Barnabas för 2000 år sedan.
Och att folken till slut ska gagnas av vad Din Ande gör just nu.
I Kristi namn ber vi dessa saker, Amen.
Är ni redo? Har ni Guds Ord, slå upp det med mig, till Romarbrevet 15.
När vi nu avslutar dessa dagar av gemensamma bibelstudier-
-vill jag göra någonting som jag inte tänkte när jag först kom hit.
När jag suttit och lyssnat på Guds Ord och känt Hans Ande röra Sig-
-har jag särskilt dragits till denna bok som predikats och hänvisats till.
Vi har hört Paulus’ ord i Romarbrevet 15:18 där han summerar sin gärning.
Så än en gång, titta på Romarbrevet 15:18-21 med mig.
Jag vågar inte tala om något som inte Kristus gjort genom mig-
-till folkslagens lydnad, i ord och gärning, i teckens och unders kraft, i-
-Andens kraft, så att jag från Jerusalem och ända till Illyricum-
-har fullgjort tjänsten i Kristi evangelium.
Jag strävar efter att inte komma med glädjebud där Kristus redan nämnts.
Som det står: “De som inte fått det berättat ska se-”
“-och de som inte har hört, ska förstå.”
Här uttrycker Paulus sin missionskallelse, att sprida evangeliet-
-bland onådda folk.
Detta är viktigt… Paulus vill gå till platser dit evangeliet inte gått.
I vers 19 sa han att han predikat överallt från Jerusalem till Illyricum.
I vers 23 säger han att han inte har något mer att göra här.
Han ser på Korinth, Efesos och Kreta, att det är dags att gå vidare.
Men hade alla i Korinth, Efesos och Kreta hört evangeliet?
Nej, det betydde att församlingar blivit planterade där.
Evangeliet hade förkunnats, lärjungar gjorda, församlingar grundade-
-och arbetet pågick, så Paulus reste vidare.
Vi läser på andra ställen att Paulus sa till vissa att stanna där.
Paulus sa till Timoteus att stanna i församlingen i Efesos.
Titus skulle stanna på Kreta. Vi ser att vissa stannar på nådda ställen.
Det fanns andra ledare i Antiokia som Anden inte avskilde för att gå.
Så en del kristna stannar, medan andra som Paulus reser till nya platser.
Det är inte så att Paulus var lydig och alla andra olydiga.
Nej, Gud kallar Sitt folk att utföra denna befallning på olika ställen.
Jag vill alltså vara väldigt tydlig med att de som inte reser ut-
-som missionärer bland onådda, de som sitter när andra står…
Om du inte känner dig ledd att söka bekräftelse som missionär-
-betyder det inte att du är en andraklassens medborgare i Guds rike.
Frågan är inte om du sitter eller står då. Frågan är om du lyder.
En del av er lyder genom att sitta. Andra lyder genom att stå.
Men för alla innebär lydnaden att vi börjar att be, ge, arbeta, längta-
-för att sprida evangeliet till de som inte hört.
Oavsett om det är i Alabama eller Indien, eller mitt emellan.
Det är ju därför Paulus skriver Romarbrevet. Titta på vers 22:
Därför har jag ofta hindrats från att komma till er.
Men nu har jag inte längre plats i dessa krokar-
-och längtar efter att komma till er efter många år.
Jag hoppas ju att se er när jag färdas igenom till Spanien-
-och få hjälp av er att komma dit, efter att ha varit med er först.
Men nu färdas jag till Jerusalem och tjänar de heliga.
Lite bakgrundshistoria som kanske kan hjälpa er förstå vad som händer.
Titta på kartan som visar Paulus’ missionsresor.
Det är litet att läsa, men vi ser röda linjer och blå linjer.
Till höger, där linjerna möts, ligger Antiokia.
Det var där de avskildes till uppgiften.
De blå pilarna visar när de åker ut tillsammans på första resan.
De går söderut ner till Cypern, sedan norrut och reser…
Och de röda pilarna visar tillbakaresan.
Så de sändes ut från Antiokia och vad återvände de till?
Här ska publiken delta…
De sändes ut från Antiokia och kom tillbaka till? Antiokia!
De kom tillbaka, uppmuntrade de heliga, och sedan skickades de ut igen.
Titta på nästa karta. Antiokia är till höger av kartan.
Han reser norrut, igen, och blir kallad till Makedonien.
Så han reser till Makedonien och kommer till Tessalonike, Korinth-
-och Efesos. Han tar sig ner till höger på kartan, alltså Jerusalem.
Och sedan, vilken stad går han tillbaka till?
Antiokia, det är hemmabasen. Han kommer och uppmuntrar de heliga-
-vid slutet av hans andra missionsresa.
Titta nu på nästa karta, den tredje missionsresan.
Paulus reser ut från Antiokia igen, följer tidigare vägar-
-och uppmuntrar församlingarna där han varit.
Det är på denna missionsresa han kommer till Korinth, uppe till vänster.
Och där skriver han detta brev till församlingen i Rom.
Han säger att han är på väg till Jerusalem, det ser man längst ner.
Men vad går han inte tillbaka till? Antiokia.
Frågan är varför. Varför går han inte tillbaka till Antiokia?
En karta till…
Vad man ser i mitten på denna karta är en röd punkt, som är Rom.
Längst till höger ligger Antiokia och Jerusalem, och i mitten Korinth.
Så Paulus är i Korinth, hans hemmabas har varit Antiokia.
Men han vill inte tillbaka dit utan till Spanien. Så han skriver till-
-församlingen i Rom och ber om hjälp.
Om han ska till Spanien är det bästa inte att återvända till Antiokia.
Han letar efter en annan församling som kan hjälpa honom till Spanien.
Därför skriver han från Korinth till Rom med Spanien i siktet.
“Jag vill att ni hjälper mig komma till Spanien.”
Romarbrevet är alltså lite som ett missionsbrev som man får ibland-
-där de ber om förbön och ekonomiskt stöd för att få någonting gjort.
Romarbrevet är som ett stort fett missionsbrev.
Jag har inte sett något lika bra annars men…
Paulus skrev brevet för att uppmuntra dem att ta evangeliet till folken.
Han vill att hela församlingen är med, skriver till församlingen i Rom-
-och säger att inte alla är kallade till missionärer.
Istället säger han att han vill ha hjälp för att bli sänd dit.
Vissa kanske följer med, men alla är med i insatsen för att föra-
-evangeliet till Spanien, för de har inte hört evangeliet i Spanien.
Han vill att de ber för honom, när han åker till Jerusalem.
Han vill att de kämpar med honom i bönerna till Gud.
Han vill att de ger, han skriver att han hoppas på ekonomisk hjälp-
-för att få evangeliet till Spanien.
En viktig sak att säga är också att missionsresorna i Nya Testamentet-
-finansierades på flera olika sätt.
Paulus försörjde ibland sig själv, ibland behövde han stöd från andra.
Jag tror detta bör vara en viktig faktor när vi tänker på detta.
Många tänker sig en missionär som helt ekonomiskt understödd evangelist.
Det är bra, många missionärer tjänar på det sättet världen över.
De ger sig själva på heltid för att göra lärjungar, öka församlingarna.
De samlar in understöd för att kunna göra detta.
Sedan finns det andra möjliga sätt för missionärer.
Delvis understödda, eller t.o.m. självförsörjande missionärer som får-
-inkomster medan de är missionärer.
Om vi vill få igång mission och nå de onådda måste vi vidga våra vyer.
Så här ser vi evangeliet spridas i Apostlagärningarna.
Som Matt nämnde förra kvällen i kapitel 8, när Stefanus stenats-
-står det att alla förutom apostlarna skingrades från Jerusalem-
-och tog evangeliet till Judéen och Samarien.
De som grundade församlingen i Antiokia var inga apostlar utan okända-
-kristna som skingrats efter förföljelsen.
Samma sak läser vi igen om när människor hör evangeliet i Efesos-
-när Paulus predikar. De är på väg förbi i affärer men tar evangeliet-
-till hela Asien, säger Apostlagärningarna 19.
Människor med olika yrken åker till olika platser.
Det här är ett sätt som kommer sprida evangeliet till 6000 onådda folk.
Man når inte dessa med missionärsvisum på passet.
Man kommer inte till Saudiarabien och säger att man är missionär-
-som ska omvända muslimer till kristendomen.
Missionärer kan inte komma in i Saudiarabien, men kristna inom-
-olika affärsbranscher kan det.
De kan resa till Saudiarabien i perioder eller flytta dit och jobba-
-och samtidigt ta dit evangeliet.
6 miljoner amerikaner bor utomlands just nu och 1 miljon är kristna.
Fattar ni vilken stark missionskraft detta kan vara?
Så mission måste inte bara handla om att sluta skolan, jobbet-
-och att kasta bort allt för att nå folken.
Nej, kanske kan du använda din utbildning, jobb, erfarenheter-
-för att ta evangeliet till behövande platser.
Jordens folk nås av arbetare.
Man måste inte lära, programmera, bokföra och vara läkare bland nådda.
Utan arbetare som ser till det faktum att med dessa onådda folkgrupper-
-så kanske utbildningen och yrket kan vara till nytta för att nå dem.
Tänk om Gud skapat globaliseringen för att sprida evangeliet-
-genom att Hans folk sprids som arbetare över världen?
Är det en missionär? Absolut.
Man åker till andra kulturer, lever och arbetar för att sprida evangeliet.
Romarbrevet 15 igen här. Paulus skriver till församlingen.
Han vill få dem att samarbeta för att ta evangeliet till Spanien.
Så räknar han upp alla deras namn. Gå till kapitel 16 och vers 3.
Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare. De riskerade sina liv.
Dessa tackar inte bara jag, utan också alla församlingar.
Hälsa min älskade Epainetos, som är Asiens förste omvände till Kristus.
Hälsa Mirjam, som slet mycket för er.
Hälsa Andronikos och Junia, mina släktingar och medfångar.
De är välkända av apostlarna, och var i Kristus före mig. Hälsa Ampliatus.
Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristus, och Stachys, min älskade.
Hälsa Apelles, bekräftad i Kristus. Hälsa Aristoboulos’ familj.
Hälsa Herodion, min släkting. Hälsa Narkissos’ familj.
Hälsa Tryfaina, Tryfosa, som sliter i Herren samt Persis, den älskade.
Hälsa Rufus utvald i Herren och hans, och min, mor.
Hälsa … massa folk vi inte kan uttala namnen på!
Ni vill bara se om jag kan göra det!
Hälsa alla med en helig kyss.
Här är en lista på 26 människor…
26 olika människor som spelar olika roller och gör olika saker-
-i församlingens mission. Priska och Aquila hade hjälpt Paulus i Efesos.
Epainetos, den förste som blev kristen i Asien.
Ett annat par som blivit fängslade tillsammans med Paulus.
Män och kvinnor, familjer, hushåll, ogifta, gifta, unga, gamla-
-rika, fattiga… Rufus, och hans mamma.
Alla olika sorters människor som förts samman i Kristus, i missionen.
Och Paulus säger: “Tillsammans måste vi ta evangeliet till Spanien!”
Det ommfattar människor med olika uppgifter: Ber, går, ger, arbetar-
-för att föra evangeliet till de som inte har hört det.
Detta är bilden jag har och har haft när jag suttit denna vecka här.
Olika människor, unika gåvor, passioner, erfarenheter och möjligheter.
Bilden är av oss alla. Låt oss ta evangeliet till de onådda folken.
Det finns över 6000 onådda, och många av oss måste gå och göra lärjungar-
-till Kristus, som missionärer.
Många av oss måste göra lärjungar där vi bor, och be, ge och stödja-
-de som Gud avskiljer för att gå. Hela Guds folk mobiliserat.
Här är frågan. Hur mobiliserar man då Guds folk i ljuset av detta?
Hur mobiliserar vi folk i att gå mot strömmen i dagens kultur?
Och även, på vissa sätt, emot strömmen i kyrkokulturen?
Att villigt lägga ner sitt liv och avsäga sig sina egendomar-
-för att fritt ge dig själv för de onåddas skull.
Hur kan man få fram en sådan beslutsamhet?
Här är Romarbrevet så informativt.
Paulus vill ta evangeliet till Spanien, men se vad han inte gör.
Han skriver inte ett brev om alla behov i Spanien och olika byar.
Istället skriver han den mest rena, kraftfulla evangeliepresentationen-
-som vi har i hela Bibeln.
Kanske har Mack rätt, kanske måste missionärskallelsen främst vara-
-informerad av Guds Ord och inspirerad av Guds evangelium.
Kanske Herren skulle föra oss till djupare vördnad för Ordet ikväll.
Och en djupare kärlek till evangeliet. Och det skulle leda oss till en-
-dödsföraktande beslutsamhet att gå till de onådda, oavsett hur svårt.
Detta vill jag satsa på.
Vänd till Romarbrevet 1…
En gång i tiden hade Guds folk vördnad för Guds Ord.
De samlades som i Nehemja 8. Det räckte med att man öppnade Ordet-
-och så reste de sig genast.
Och när Ordet lästes lyfte de händerna i tillbedjan.
Och de ropade “Amen.”
Nehemja 8 säger att medan Ordet lästes, böjde sig folket och tillbad-
-med ansiktena mot marken.
Total tillbedjan som svar på Guds skrivna och lästa Ord.
2500 år senare är det annorlunda.
Vad liknar vi sådana reaktioner med idag, när det gäller tillbedjan?
Man står, lyfter händerna, ropar, och i extrema fall, ansiktet mot marken.
När gör vi detta?
Det är när musiken börjar, eller hur?
Allt som krävs idag är en gitarr och så står vi och lyfter händerna.
Är det fel? Nej då. Nehemja skriver även om musik i tillbedjan.
Men tänk om vi reagerade likadant på Guds Ord?
Tänk om det bara räckte att man förkunnade Guds rena Ord-
-för att vi skulle ställa oss och lyfta händerna och ropa “Amen.”
Ja t.o.m. böja oss med huvudena mot marken, oavsett vad andra tycker-
-och ligga framstupa inför Gud.
Tänk om det räckte med Guds Ord för att inspirera till tillbedjan.
Tänk om Guds Ord hade denna myndighet och uppväckte dessa känslor.
Tänk om vi älskade Guds Ord och vördade och lydde det så mycket?
Jag vill bjuda in er att lyssna till Guds Ord och gensvara till det.
Sitt, stå, lyft händerna i tillbedjan, ropa “Amen” eller ligg på ansiktet.
Romarbrevet kapitel 1 säger:
[Läser upp Romarbrevet 1-8 utantill]
Detta är evangeliet…
Och detta evangelium är gott!
Vill ni veta hur gott det är?
Det är så gott att man kan kasta sig i Helvetet för ge det åt andra!
Romarbrevet 9:1
Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte.
Mitt samvete vittnar tillsammans med den Helige Ande.
Jag har stor sorg och oavbruten smärta i mitt hjärta.
Själv har jag ju bett att vara övergiven av Kristus-
-för mina bröders skull, mina släktingar, som är israeliter.
Dem tillhör adoptionen, äran, förbunden, lagstiftningen, dyrkan-
-löftena, fäderna, och från dem kom Kristus enligt köttet-
-Han som är Gud över alla, välsignad i evighet, amen.
Jag vet inte om något annat bibelställe så tydligt kopplar samman-
-skönheten i evangeliet med missionsbördan.
Ser man skönheten i Romarbrevet kapitel 1-8…
…får man bördan i Romarbrevet 9.
Stor sorg, oavbruten smärta, inför Gud. Jag skulle gå till Helvetet-
-om jag kunde. Paulus skulle kasta sig själv i fördömelse…
…om det hade lett till att hans folk blev räddat.
Jag har inga ord för att begripa detta uttalande.
Att stå över kanten till den eviga fördömelsen. Mörker, evig eld-
-som aldrig slutar, och vara villig att hoppa i, borta för alltid…
…om det skulle leda till folkets frälsning.
Om det ledde till judarnas frälsning. Judarna som förföljde Paulus.
De ville gripa och döda honom. Paulus ville ta Helvetet för dem.
Hur kan man säga så?
Det är annorlunda, men tänk på en onådd folkgrupp…
Ett onått folk som skapar terrorister som vill döda dig.
Ett onått folk som griper och dödar dig och din familj om de får chansen.
Hur kan man säga till dessa folk:
“Jag hade kastat mig i Helvetet för evigt om ni bara blev räddade!”
Men eftersom jag inte kan det, gör jag vad som än krävs.
Jag ger mitt liv, familj och framtid så att ni blir räddade.
Hur säger man det, och verkligen menar det?
Såhär. Tre snabba saker ni kan skriva ner för senare referens…
Särskilt för er som går för att leva bland onådda folk, skriv detta-
-så ni kan komma ihåg när ni möter hinder, utmaningar, förluster-
-och inte vet om ni kan fortsätta.
För det första: Kom ihåg, kom ihåg, hur du blivit räddad av detta budskap.
Minns hur du själv var under Guds vrede och förtjänade evig dom-
-att Helvetet är din rättvisa destination.
Och den Gud som du gjort uppror mot kom för att frälsa dig.
Detta gjorde Han genom att gå till Helvetet för dig och mig.
Han frälste oss genom att ta vår plats på korset där Han bar vreden för oss.
Sedan satte Han oss och ledde oss så att vi skulle få höra evangeliet.
Även om vi var blinda bröt Hans nåd igenom våra hårda hjärtan och-
-öppnade våra ögon till att tro.
Han räddade oss inte för någonting i oss utan endast genom Hans nåd.
Han förutbestämde, kallade, rättfärdigade och förhärligar oss för evigt.
Det är bara naturligt att vi går till de hårda och motsträviga-
-och ger våra liv i kärlek för att de ska bli räddade. Vi är skyldiga.
Paulus säger att han är skyldig både greker och icke-greker.
Han säger: “Jag är skyldig folken evangelium.”
Frälsta människor på denna sidan Himlen är skyldiga att ge-
-evangeliet till de förlorade på denna sidan Helvetet.
De frälsta är skyldiga att ge evangeliet till de förlorade.
Kom ihåg hur ni blev räddade genom evangeliet.
För det andra: Ni är sända av Gud.
Paulus är en slav till Kristus, avskild och sänd för Guds evangelium.
John bad igår kväll och Michael hänvisade förut till Romarbrevet 10:15.
Vi predikar evangeliet därför att Gud har sänt oss. Tänk på det!
Gud!
Gud!
Gud har sänt och sänder dig!
Man trillar nästan av stolen när man tänker på det!
När vi talar om de som sänder, ska vi inte glömma Sändaren med stort S.
Varför har Han sänt oss? Av flera skäl som hänger ihop.
För att de ska bli räddade. Onådda folk, individer som föds och dör-
-utan att någonsin få höra evangeliet om Jesus Kristus.
Men de hör om Gud, de ser faktiskt Gud, som det står i Romarbrevet 1.
Gud har gjort Sig tydlig för dem. Världen känner till Gud-
-mannen i Afrikas öken, kvinnan i byn i Asien, stammen i regnskogen.
Även om de inte hört evangeliet, har de sett Gud och förkastat Honom.
Precis som vi alla i vår synd. De varken ärade eller tackade Honom.
Deras hjärtan förmörkades. Man frågar mig vad som händer med-
-den oskyldige killen i Afrika som aldrig hört evangeliet, när han dör.
Han kommer tveklöst till Himlen.
Problemet är att det inte finns någon oskyldig kille i Afrika.
Om han fanns hade han ej behövt evangeliet för att då är han oskyldig.
Han kommer till Himlen, för att han inte har syndat.
Men det finns inga oskyldiga, onådda folk. Alla är skyldiga inför Gud-
-och därför behöver de evangeliet.
Nu förstår ni kanske vad detta innebär. Tänk efter…
Det finns över 2 miljarder människor som bara vet tillräckligt om Gud-
-för att de ska dömas till Helvetet.
De vet att Han finns, har förkastat Honom, förtjänar Hans vrede-
-och där tar det slut för dem.
De har aldrig hört om Jesus som kan rädda dem från deras synd.
Men så sänder Gud dig och mig. Gud som visar Sin storhet i bergen-
-och floderna, haven och universums mysterier.
Denne Gud har sänt dig och mig med ännu större uppenbarelse.
Uppenbarelsen om att denne Gud berett frälsning åt dem.
Och även för att Han ska upphöjas.
Romarbrevet 9 uttrycker inte bara altruism…
Varför har Paulus sådan smärta här?
Judarna, israeliterna, har adoptionen, förbundet, löftena och fäderna.
Ur deras släkte kommer Kristus som är Gud över alla. Detta är Guds folk.
Folket Gud bundit Sitt namn och ära till. Ända från 1 Mosebok 12.
Guds ära står på spel i Hans folks räddning. Därför säger han i vers 6:
Det är inte så att Guds ord fallit av. Och i resten av brevet-
-är Paulus ivrig att visa att Gud är suverän över Sitt folks frälsning-
-och är trogen alla Sina löften.
Det är annorlunda, men det finns löften som i Uppenbarelseboken 5.
Jesus har köpt människor ur alla folkslag och stammar.
Ser man alla 6000 onådda folk är det lätt att tvivla på-
-om Gud verkligen kommer rädda människor ur alla folkslag.
Är Gud verkligen suverän över deras frälsning? Kommer Han hålla löftet?
Jag vill kalla er ikväll till stor sorg och oavbruten smärta.
För vi har bröder och systrar som Gud lovat att adoptera som barn-
-och Fadern sänder oss dit för att ta in dem i familjen, så att de-
-får del av glädjen, kärleken, undret, nåden och storheten hos Gud.
6000 av jordens folk är onådda. Stor, oavbruten sorg, därför att-
-Gud är värd att ta emot tillbedjan från 6000 folkslag till.
Han sänder oss så att de blir frälsta och Han blir upphöjd.
Och också för vårt goda.
Jag vet, att det är läskigt att ställa sitt liv och familj till förfogande.
Tänk om Gud vill att jag ska till Afghanistan och arbeta bland talibaner?
Man, hustru, barn, jag kan förlora allt.
Att ställa livet till förfogande kan verka skrämmande.
Men glöm inte Vem du gör det för.
Om du litar på att Gud räddat dig, kan du lita på Hans ledning.
Litar du på att Gud räddat dig för evigheten, kan du lita på att Han-
-gör dig nöjd på jorden.
Vi behöver verkligen vara rädda för att sätta annat över lydnad till Gud.
Gud som sänder dig till farliga platser är suverän över alla folk.
Inget kan hända på missionsfältet utan en kärleksfull Faders vilja.
Det betyder ej att lidande och död ej kommer, men om du är på fältet-
-och allting rasar, kom ihåg att ingenting händer utan Guds vilja-
-som har lovat att ge dig glädje i tio biljoner år.
Sista skälet till att du kan göra vad som än krävs, t.o.m. kasta dig i-
-Helvetet för att folk ska bli räddade.
Kom ihåg hur du blivit räddad av detta evangelium och blivit sänd av Gud.
Det sista: Vila helt trygg i den stora missionsbefallningen.
Det kommer att hända. Lärjungar kommer göras bland alla folk.
Jesus sa i Matt 24:14 att detta evangelium ska predikas för alla folk-
-och sedan kommer slutet.
“Tror du verkligen att slutet kommer då?” Ja, Jesus sa det.
“Men om vi inte har rätt definition av folkslag eller när de är nådda…”
“Menar du att Jesus inte kan komma tillbaka för att 6000 är onådda?”
Jo, Jesus kan komma tillbaka, vi är inte säkra på ordens betydelse…
Men jag kan inte säga det bättre än George Ladd: Matteus 24:14 är den-
-allra viktigaste versen för oss idag. Gud vet vad orden betyder.
Jag kan inte definiera exakt vilka folken är, men jag vet en sak:
Kristus är inte tillbaka, alltså är uppdraget inte slutfört.
När det är färdigt kommer Kristus, mitt ansvar är inte ordens betydelse-
-utan att slutföra uppdraget.
Så länge Kristus inte har återvänt, är arbetet inte färdigt.
Låt oss sätta igång och fullfölja uppdraget!
Även om du inte håller med tolkningen av Matteus 24:14-
-titta bara på slutet av boken där Jesus är omringad av en stor skara-
-från alla folk och stammar som står i vita kläder och ropar:
Frälsningen tillhör Gud och Lammet.
De kommer tjäna inför Hans tron dag och natt, under Hans närvaros skydd.
De kommer inte längre hungra eller törsta. Solen bränner inte mer.
Lammet är hos dem och vallar dem till vattnen. Gud torkar tårarna.
Så vi ger våra liv med längtan efter denna dag.
Titta på den sista kartan här.
Man ser lite gult där runt Rom i mitten och Antiokia och Jerusalem.
Det gula visar var man vet att det fanns kristna när Paulus började.
Lite runt Jerusalem, Antiokia och även Rom.
Jag vill visa en karta som visar hur många områden som hade kristna-
-när Paulus var färdig. Titta om ni ser skillnaden.
Ser ni det gula som lyser upp där Paulus varit?
Jag säger inte att Paulus gjorde allt, men han gjorde mycket.
Titta på västra delen av kartan. Det finns inget gult i Spanien.
Så vitt vi vet hade evangeliet inte nått Spanien när Paulus dog.
Misslyckades han att ta evangeliet och fullborda vad Gud befallt?
Innan vi drar den slutsatsen vill jag visa en karta över platserna-
-som innehöll kristna mindre än 200 år efter att Paulus dog.
Visa nästa karta.
Jag säger inte att Paulus var den enda, men underskatta inte-
-vad som sker när kristna går till de som behöver evangeliet.
Sista kartan känner vi igen lite bättre.
De röda områdena visar var det finns flest onådda folkgrupper.
Jag har denna karta uppe ett tag och vill ställa frågan:
Vem avskiljer Herren för att gå?
Om bara en stund ska jag be er att stå.
Och säg: “Informerad av Ordet, inspirerad av evangeliet…”
“…beslutar jag mig ikväll för att tala om för min församling om min önskan-”
“-att gå som missionär, till en annan kultur och sprida evangeliet.”
Men känner du att Gud vill att du ska stanna och göra lärjungar där du är-
-och sända andra, sitt gärna kvar, var förtröstansfull och nöjd med det.
Det handlar inte om två klasser av kristna, utan om att lyda Kristus.
Vi har bett hela veckan för att Gud ska resa upp arbetare.
Vi har bett i åratal fram till denna stund.
Att Gud reser upp arbetare som går ut på detta stora skördefält.
Så om du känner att Gud säger att Han avskiljer dig för att gå-
-och ge ditt liv för att sprida evangeliet:
“Jag beslutar mig för att ta upp möjligheten med min församling.”
Jag vill bjuda er att stå upp nu.
Om du sitter ner, känn dig inte mindervärdig.
Jag hoppas att du gör det i lydnad och har tillförsikt och är nöjd i det.
Och om du står, hoppas jag att du gör det i lydnad.
Får vi se arbetare över hela rummet nu…
Strax ska jag bjuda alla att lägga händerna på de som står och be för dem.
Ropa ut till Gud för dem. Då de fastade och bad sade Anden till dem:
Avskilj Barnabas och Saulus till arbetet. Och de bad och sände ut dem.
Så vi ber för dem, och när vi bett några minuter för dem-
-ska några be för att de ska bli avskilda och gå.
Sedan ska jag leda oss i en annan riktning.
Res er upp och omringa dem som rest sig och lyft upp dem inför Gud.
Be för dem och tänk på hur stort det är. “Gud avskilj dem till arbetet.”
Ropa till Gud för dem.
Gud, vi ber…
Vi böjer våra huvuden tillsammans för Dig.
Vi vill lyfta upp och nämna alla dessa folkgrupper…
De som Du har skapat till Din ära, och som Du, Jesus, betalat för.
Och vi lyfter upp dem till himlen och vi ber…
…att Du tar den ära Du förtjänar från alla dessa folkgrupper.
Tillkomme Ditt rike…
…i alla dessa folkgrupper.
Öppna dörrar för att arbetarna ska nå dessa folk.
Gör saker som endast kan förklaras genom Din övernaturliga kraft.
För folken till Dig själv. Uppfyll jorden med Din härlighet.
Ge oss nåd att be tills Ditt rike kommer i alla dessa folkgrupper.
Tills Din vilja sker och frälsning blivit verklig.
Tills de blivit nådda!
Ända tills vi inte längre kan andas, eller Du återvänder till oss.
De sjöng en ny sång i Himlen: Värdig är Du att ta bokrullen-
-och öppna dess insegel, ty Du blev slaktad, och med Ditt blod-
-har Du köpt folk åt Gud från varje stam och folk.
Och Du har gjort dem till ett rike och präster på jorden.
Sedan såg jag och hörde kring tronen en röst från många änglar.
De var tusentals tusentals och de sjöng högt…
Värdigt är Lammet som blev slaktat, att ta emot makt-
-och rikedom och välde och pris och ära.
Och jag hörde alla varelser i himlen och på jorden, och i havet:
Åt Honom som sitter på tronen och Lammet tillhör välsignelsen-
-och äran och makten i evighet.
Och de fyra väsendena sade: Amen! Och de äldste föll ner och tillbad.
Jag bjuder er nu att stå upp och sjunga.
Låt oss sjunga tillsammans med änglarna och kalla folken-
-att prisa vår Gud!