Psalm 37:4:
Ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär.

Psalm 37:4:
Ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär.
Vi har här ett stort löfte: Han skall ge dig vad ditt hjärta begär.
Och vi har en befallning: Ha din glädje i HERREN.
Och befallningen är villkoret för löftet.
Ha din glädje i Mig, säger Gud, så ska Jag tillfredsställa ditt hjärta.
Någon frågade mig en gång: “Bör man sträva efter glädje eller lydnad?”
Det är som att säga: “Bör man sträva efter äpplen eller frukt?”
För om man lyder befallningen “ha glädje i HERREN” strävar man efter glädje.
Lydnad och glädje är inga motsatser på det viset.
Vi blir uppmanade att glädja oss i Herren.
Här kör det ihop sig för många.
Man kan inte glädja sig i Gud om man är osäker på om Han är för en.
Om man känner: “Han är emot mig och aldrig nöjd”–
–så är det omöjligt att få glädje i Gud.
Därför får vi rikta blickarna till Jesaja i Gamla Testamentet.
53:6: Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg.
Det låter som att vi ligger risigt till!
Sedan står det: Gud lade på honom —tjänaren, Jesus—all vår skuld!
Redan i Gamla Testamentet får vi alltså veta att vi har en Frälsare.
En Ställföreträdare, Jesus, Kristus, Messias som bar vår synd.
Nu har vi befallningen ha din glädje i HERREN.
Vi står på en fast grund, att Gud tar emot oss och älskar oss.
Vi är fria, kan lägga allt det åt sidan och skåda Hans skönhet.
Och bli helt och djupt lyckliga av vad vi sett. Det finns där för oss!
Så glädjen i Herren blir vårt livs stora passion.
Och detta formar vad vårt hjärta begär.
Om du gläder dig helt i Herren, anpassas ditt hjärta till Honom.
Då gäller löftet, på detta sätt: Han ger dig allt ditt hjärta begär–
–som gör att du kan glädjas i Honom maximalt.
Han ger dig allt ditt hjärta begär, vilket fokuserar på Honom själv.
Så, spring till korset, finn förlåtelsen och bli mottagen.
Skåda Herrens skönhet, var nöjd i Honom och låt ditt hjärta flöda–
–av gudsupphöjande, gudscentrerade begär i denna värld!