Det finns tre saker som reformatorerna skrev i sina trosbekännelser, som skilde dem från den romersk-katolska kyrkan: 1) Skriftens absoluta auktoritet, 2) Att människan rättfärdiggörs genom Kristi fria nåd allena 3) Att den troende var sin egen präst. Låt oss ge Gud pris för hans gärningar.

 

 

Det var tre saker som reformationsledarna skrev i sina trosbekännelser-
-som skilde dem från katolska kyrkan som de stod emot.
Reformatorernas trosbekännelser höll fram Bibelns absoluta auktoritet-
-i motsats till katolska kyrkans lära om Bibeln OCH traditionen.
Det var “sola scriptura” som gällde för reformatorerna – Bibeln allena!
Reformatorerna förkunnade och skrev i trosbekännelserna att människan-
-blir rättfärdig endast genom Kristi fria nåd allena, inte genom gärningar.
Inte “Förtrösta på Kristus och bli döpt, och ta nattvarden…”
Inte “Förtrösta på Kristus och gör gott, betala dina skulder…”
“Förtrösta på Kristus och…” allt möjligt – gör bot, gå på mässa, be…
Reformatorerna framhöll att en människa blir frälst-
-genom att förtrösta på Jesus allena.
Den tredje stora reformationsläran var att den troende är sin egen präst.
Man kan gå till Gud för sig själv – frälsningen beror inte på en präst.
Han kan gå direkt till Gud för sig själv.
Dessa är de tre stora lärorna som reformatorerna skrev i sina bekännelser.
1: Principen om Bibelns absoluta auktoritet. Den bestämmer allt vi ska tro.
2: Läran om frälsning genom tro på Kristus och inte genom goda gärningar.
3: Läran om de troendes allmänna prästadöme.
Låt människorna prisa Gud för Hans godhet, för Hans underbara gärningar-
-för människors barn.
HANS GÄRNINGAR