Församlingen är i världen, men världslighet får inte tolereras i församlingen. Albert Mohler lägger ut 1 Korintierbrevet 5:1-6:11 och undervisar om församlingens ansvar att döma synden i lägret för att bättre kunna representera Guds helighet. Genom detta bevaras Evangeliets klarhet i de heligas gemenskap, som tvättats av och väntar på Herren Jesus.

 

 

I världen omkring oss där ute, även ikväll i Louisville-
-finns miljontals människor som är plågsamt medvetna om att de inte-
-kan hålla sig samman, inte ens lite grann.
Kanske tror de att vi här inne är glada för att vi lärt oss hålla-
-oss samman.
Är det inte underbart att sjunga He Will Hold Me Fast – vi vet att-
-Han är den ende som kan hålla oss fast?
Jag vill bjuda er att slå upp Första Korintierbrevet kapitel 5.
Första Korintierbrevet 5. Vi läser hela kapitlet och sedan de första-
-elva verserna i kapitel 6.
Detta är inte sofistikerad homiletisk strategi, utan helt enkelt klara-
-instruktioner från Bibeln. Vi behöver lyssna till denna text.
Detta är Guds Ord, och det kommer att skölja över oss.
Första Korintierbrevet kapitel 5, med början i vers 1:
”Det ryktas faktiskt om sexuell omoral bland er, sådan omoral som man”-
-”inte ens hittar bland hedningarna: att en man lever ihop med sin”-
-”fars hustru. Och ändå är ni uppblåsta!”
”I stället borde ni ha blivit så bedrövade att den som gjort det hade”-
-”drivits ut ur er gemenskap.”
”Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har redan”-
-”som om jag var där, i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över”-
-”den som handlat så. När ni är samlade och min ande är hos er med vår”-
-”Herre Jesu makt, ska den mannen överlämnas åt Satan till köttets”-
-”fördärv för att anden ska bli frälst på Herrens dag.”
”Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar”-
-”hela degen? Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg”-
-”för ni är osyrade. Vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat.”
”Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg”-
-”inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och”-
-”sanningens osyrade bröd. I mitt brev till er skrev jag att ni inte”-
-”ska umgås med sexuellt omoraliska människor.”
Jag menade inte alla omoraliska här i världen, inte alla giriga och”-
-”utsugare och avgudadyrkare. Annars hade ni behövt lämna världen!”
”Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar”-
-”sig broder och är sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare”-
-”förtalare, drinkare eller utsugare. Med en sådan ska ni inte ens äta.”
”Är det min sak att döma de utomstående? Är det inte dem som är”-
-”innanför ni ska döma? De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er”-
-”den som är ond! Hur kan någon av er som är i tvist med en annan gå”-
-”till domstol inför de orättfärdiga och inte inför de heliga?”
”Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Och om världen ska dömas”-
-”av er, duger ni då inte till att döma i småsaker? Vet ni inte att”-
-”vi ska döma änglar? Ska ni då inte kunna döma i vardagliga ting?”
”Men när ni har vardagliga tvister sätter ni folk till domare som”-
-”församlingen inte har förtroende för. Det här säger jag för att”-
-”ni ska skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, ingen som kan”-
-”vara skiljedomare mellan bröder? I stället går broder till domstol”-
-”med broder, och detta inför otroende. Redan det att ni processar”-
-”med varandra är ett nederlag för er. Varför tar ni inte hellre en”-
-”oförrätt? Varför tar ni inte hellre en förlust?”
”I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, och det drabbar bröder.”
”Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike?”
”Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare”-
-”varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller”-
-”som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga”-
-”varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike.”
”Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit”-
-”helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn”-
-”och i vår Guds Ande.”
Låt oss be. Fader, vi kommer inför Dig och ber Dig nu att öppna våra-
-ögon och hjärtan till att höra Ditt Ord, ett hårt, men nödvändigt ord.
Det Ord den helige Ande inspirerade aposteln Paulus att skriva till-
-korintierna och församlingen var och när den än befinner sig-
-tills Jesus kommer. Fader, låt oss inte vara arroganta, utan låt våra-
-öron, ögon och hjärtan vara öppna för att höra Ditt Ord.
Vi ber detta i Jesu Kristi, vår Herres, namn, amen.
Vilken röra. Flera personer undrade vad jag ska predika på-
-Together for the Gospel och jag svarade att jag skulle börja i-
-Första Korintierbrevet 5:1. Jag fick en del tomma blickar.
”Kunde du inte komma på något bättre ställe att börja på än”-
”’Det ryktas om sexuell omoral bland er, sådan omoral som man’”-
-”’inte ens hittar bland hedningarna’?”
Men jag ville att vi åtminstone ser denna text i dess helhet.
Jag ska erkänna att jag är ganska förbryllad över en sak.
Jag tror inte att presbyterianer eller lutheraner gör detta-
-och säkerligen inte episkopaler heller…
Men varför i hela världen finns det en del baptistiska församlingar-
-som heter ”Corinth Baptist Church”? Kära nån, har de ens läst breven?
Vad vill de beskriva när de kallar sig ”Corinth Baptist Church”?
Kära nån… Det vi kallar Första Korintierbrevet är egentligen inte det-
-första brevet han skrev, för här i texten nämner han ju brevet-
-som han skrivit tidigare, vilket betyder att det här brevet egentligen-
-är åtminstone det andra brevet till korintierna.
Sedan finns det vi kallar Andra Korintierbrevet och den helige Ande-
-ville ju inte ens låta oss få se det första.
Det är fantastiskt hur den helige Ande bestämt att bara ge församlingen-
-två av dessa brev – och titta vilket språk Paulus använder.
Han går på dem ända från början.
Först av allt påtalar han splittringstendenserna.
De delar in sig i grupper kring olika ”kändisar” och så säger Paulus:
”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller”-
-”vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen”-
-”bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus”-
-”och honom som korsfäst.” Hörde ni?
”Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos”-
-”er än Jesus Kristus och honom som korsfäst.”
Jag är tacksam för det underbara budskap vi fick höra från HB-
-utifrån denna text. Men snabbt ser vi sedan att medan han-
-formulerat Evangeliet, klargjort Evangeliet och förklarat att hans-
-mål är Evangeliet – milde tid! hur han fortsätter tala med dem.
Han säger att de inte är redo för rejäl mat utan bara mjölk-
-och så börjar han använda ord som nästan är hårda för oss att tänka.
Han talar om saker som han fått höra och i Andra Korintierbrevet-
-kan ni se i början, i 2 Kor 2: ”Jag hade nämligen bestämt mig för”-
-”att inte komma och göra er sorgsna igen. För om jag gör er sorgsna”-
-”vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen?”
”Jag skrev som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av”-
-”dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är”-
-”allas er glädje.”
Tittar vi igen i Första Korintierbrevet, i kapitel 4 vers 21:
”Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset, eller med kärlek”-
-”och en mild ande?”
Det här är vanligtvis ett sådant brev som en f d pastor kan skriva.
Man orkar knappt med att läsa det. Tänk er aposteln Paulus skriva detta-
-utifrån sitt brustna hjärta och han går rakt på sak:
”Det ryktas faktiskt om sexuell omoral bland er”-
-”sådan omoral som man inte ens hittar bland hedningarna:”
”att en man lever ihop med sin fars hustru.”
Det råder inga tvivel om vad vi har att göra med här.
Ni har en man i församlingen som har könsumgänge med en kvinna-
-som är gift med hans far. Hon nämns inte som hans mor, så detta måste-
-vara en andra hustru efter hans mors död.
Men ändock är det helt fasansfullt – så fasansfullt att Paulus säger-
-att det är en sådan omoral som man inte ens hittar bland hedningarna.
Han pekar alltså tydligt ut synden som pågår ibland dem-
-och riktar sedan anklagelsen mot alla.
”Ni är arroganta!” Församlingen borde sörja, men istället uppvisar den-
-ett andligt yttre, och så av alla saker…!
Paulus talar sedan om församlingsdisciplin:
”Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har redan”-
-”fällt domen över den som handlat så.”
Han har redan fällt domen. Bevisen är tydliga, fallet är nu känt-
-synden har blivit identifierad, och vi har uppenbarligen att göra med-
-en man som inte reagerade på insikten om sin synd med ånger-
-efter Guds vilja och med en förkrossad ande, utan med uppblåsthet.
Sedan säger Paulus: ”När ni är samlade och min ande är hos er med vår”-
-”Herre Jesu makt” … ska ni suspendera hans medlemskap?
Ska ni se till att han genomgår en lång själavårdsprocess?
Ska ni sända honom på rehabiliteringsläger?
Nej, han ska ”överlämnas åt Satan till köttets fördärv.”
Något sådant har jag aldrig läst i någon församlings mötesprotokoll.
”Syndaren överlämnad åt Satan till köttets fördärv.”
Jag har inte hört detta någonstans utom i denna text.
Om vi backar och tittar på sammanhanget där Paulus gör detta-
-börjar vi inse att korrigerande församlingsdisciplin som Bibeln talar-
-om ibland kommer att kräva detta. Utifrån sammanhanget klargör-
-aposteln Paulus för församlingen att om denne man inte tänker lyda Gud-
-och inte vill omvända sig från sin synd, inte underordnar sig-
-församlingens tillrättavisning, inte underordnar sig upprättande-
-och korrigerande församlingsdisciplin – om han vill att ni håller er-
-borta, så ska ni hålla er borta och överlämna honom åt Satan.
Det är faktiskt detta som sker när vi utesluter någon ur församlingen.
Uteslutning är ibland nödvändig som sista utväg enligt Bibeln-
-och Paulus beskriver den i minsta detalj. “Ni ska inte ens”-
-“äta med en sådan person”. En del forskare i Nya testamentet tror att-
-detta handlar om Herrens bord – Herrens nattvard – men oavsett-
-om det har en smalare betydelse eller mer, är det tydligt att du inte-
-kan bjuda till gemenskap, och inte se en sådan som en broder eller-
-syster. Personen måste överlämnas åt Satan till köttets fördärv.
Lyckligtvis slutar inte texten där – ”för att anden ska bli frälst”-
-”på Herrens dag”. Detta är syftet med församlingsdisciplin.
Syftet är inte bara att säkerställa att församlingen inte får dåligt-
-rykte genom en obotfärdigt syndig medlem, utan för att den personen-
-som har trotsat Evangeliet med sitt uppträdande och obotfärdig synd-
-och envetna uppblåsthet, blir överlämnad åt Satan till köttets fördärv.
Genom detta ska de bli så förtvivlade att de klamrar sig vid Kristus.
Så bryts deras envetenhet och uppblåsthet – ”för att anden ska bli”-
-”frälst på Herrens dag.”
I vers 2 säger han till korintierna att de är uppblåsta, och sedan i-
-vers 6 säger han ”Ert skryt låter inte bra”.
Lite skryt kan man komma långt med – det kan förstöra församlingen-
-som ni ser här. ”Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?”
”Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg”.
Det är inte den bästa predikotiteln – ”Kristi kropp – Kristi brud”-
-”en ny deg”, men vi förstår precis vad Paulus talar om här.
Han säger att lite synd gör en katastrofal, om inte oändligt stor-
-skada. Synd tolererad i församlingen är en katastrof för församlingen-
-och för Evangeliet och Kristi rykte.
”Vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat.”
Vi har blivit köpta till ett högt pris – i blod…
”Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans”-
-”och elakhetens surdeg utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.”
Församlingen i Korinth befann sig i en mycket svår situation.
Det svåra var i att vara Kristi folk mitt i en fullkomligt rebellisk-
-och syndig kultur.
Ser man till bakgrunden här var problemet att församlingen var väldigt-
-lik hela Korinth och hade rent av gått ännu längre då de accepterat-
-och gett utrymme åt synd som inte ens hedningarna tolererade.
Ser man Korinths socio-moraliska kontext rådde där ett-
-institutionaliserat, socialiserat, kulturellt hyllat förfall.
Man hajar till när man tänker på att detta är en tid där Evangeliet-
-om Jesus Kristus och det krav på helighet som ställs till församlingen-
-är så helt i otakt.
Församlingen i Korinth befann sig i en svår situation.
Men Herren Jesu Kristi församling, var och när den än är, befinner sig-
-alltid i denna situation. Det är denna situation vi känner att vi är-
-i idag, som en församling i en postkristen och postmodern kultur.
I en värld som alltmer blivit postmoralisk, en värld av rent uppror-
-där mycket av det Korinth höjde till skyarna, blir upphöjt-
-institutionaliserat och normaliserat, är församlingen verkligen-
-i en svår situation.
Om vi läser Nya testamentet uppriktigt ser vi tydligt att församlingen-
-alltid, överallt har en svår situation.
Men situationen behöver inte alltid vara av samma slag eller brådska.
Nog borde det, men ibland har församlingarna känt sig mer hemma-
-i kulturen än vad vi har råd med nu.
I backspegeln ser vi att kulturkristendomen i USA köptes av-
-samhällets godkännande, och medan denna går upp i rök inför våra ögon-
-försvinner också denna kulturkristendom.
Det är just för att den som identifierar sig med Kristus eller kyrkor-
-inte vinner, utan förlorar socialt kapital.
Att identifieras med kyrkan, i synnerhet bibeltrogna församlingar-
-är att bli en av ”de där människorna”.
Kom ihåg att vi enligt Nya testamentet har dubbelt medborgarskap.
Vi är medborgare i ett himmelskt rike, men samtidigt är vi medborgare-
-i ett jordiskt rike.
Aposteln Paulus var tydlig med att hans huvudsakliga medborgarskap är-
-i Himlen, men samtidigt, när han står inför rätta på grund av sin-
-förkunnelse och vittnesbörd om Herren Jesus Kristus, är han tydlig-
-med att han är romersk medborgare.
Det har alltså betydelse med ett dubbelt medborgarskap, men härmed-
-förklaras inte allt som vi skulle vilja.
Vi får veta att vi är i världen men inte av världen.
Kom ihåg det vi läser om i Johannes 17, i Jesu översteprästerliga-
-förbön. I Johannes 17:15 ber Jesus till Fadern:
”Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen”-
-”utan att du ska bevara dem från det onda”.
”De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen.”
”Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. Så som du har sänt mig”-
-”till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig”-
-”för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.”
I tid och otid säger vi ju gärna: ”Vi är i världen men inte av den.”
Jag är gammal nog för att komma ihåg när vi som evangeliska kristna-
-särskilt i bibelbältet brukade tala på det sättet, även om vi visste-
-att en del trogna kristna på andra platser i världen helt klart inte-
-alls kände sig hemma i världen, även om vi kände oss ganska hemma.
Men den tiden är förbi. I Bergspredikan, Matteus 5:13, säger Jesus:
”Ni är jordens salt.” Uppenbarligen finns det en mening med att vi-
-befinner oss här, i denna svåra tid, kvarlämnade på planeten jorden.
Det är inte en tillfällighet, eller för att Jesus leker med oss.
Det här är inte bara en mellanperiod som saknar betydelse.
Det är för att Gud vill ha oss här, i detta samhälle, i denna värld-
-i denna tid, till Hans ära, som salt och ljus.
Men Bibeln är enormt tydlig. Nya testamentet, i en text som-
-Andra korintierbrevet 6:14-18 talar om en nödvändig separation från-
-världen, medan vi ännu är i världen.
Paulus skriver: ”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror.”
”Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus”-
-”gemensamt med mörker? Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar?”
”Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?”
”Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna?”
”Vi är den levande Gudens tempel”.
Separation från världen sker utifrån det faktum att vi ska-
-lämna denna värld en dag. Denna värld ska förgås, men uppenbarligen-
-har denna värld betydelse och att församlingen är kvar i världen-
-under denna tid.
Hur ska vi hantera denna situation?
Genom kyrkohistorien har några av de mest trogna tänkarna-
-gett sig hän åt att försöka utröna vad det innebär att leva i detta.
Den främste kyrkofadern Augustinus skrev sitt berömda verk om Guds stad.
Där påminner han oss, utifrån Nya testamentets undervisning-
-att det är som om det fanns två städer. Människostaden och Guds stad.
Båda har sin egen kärlek – i människostaden är det humanismen – kärlek-
-till mänskligheten, och i Guds stad är det Guds kärlek.
Lika tydligt som Paulus sa att vårt medborgarskap är i himlen-
-är det i Guds stad, men just nu är vi i människostaden, och det-
-inte av en slump. Så resonerar Augustinus utifrån Nya testamentet.
“Uppenbarligen är den kristna församlingen, Evangeliets folk”-
-“lämnade som medborgare i Guds stad, i människostaden, till de syften”-
-“som kommer att ge ära åt Gud och visa upp Guds och Evangeliets makt.”
“Men det fungerar endast om församlingen är urskiljbar från världen.”
Nu i världen, genom församlingens tidsålder, ser vi var församlingen-
-har varit mer eller mindre trogen. Alltför ofta har den varit otrogen.
Ett aktuellt problem i Väst är att vi lever i en postkristen tid.
Vi lever i vad sociologer skulle kalla senmoderna tiden.
Det betyder att vi är översållade av problem, eftersom den moderna tid-
-som var så lovande i början med sin humanism och framåtanda-
-nu håller på att tyna ut.
Vi talar om vår nuvarande tid som sekularisering och sekularism-
-och detta är vad vi ser. Sekularisering är den process som sociologer-
-förklarat var oundviklig då teismen får en tillbakagång, och när en-
-världsbild som inte rubbas av teismen uppstår.
Detta skulle komma med industrialisering, sofistikerad teknik och-
-modern vetenskap. Det kommer oundvikligen ske överallt som den moderna-
-världen når ut. Med den moderna världen kommer en sekulär världsbild.
Vi trodde att USA var undantaget, men inser nu att så inte är fallet.
Sekulariseringen må ta längre tid här, men börjar gå snabbare.
För två veckor sedan kom en rapport om unga vuxna i Europa,16-29 år.
Det är en så sekulär framtid som representeras av dessa ungdomar.
Ett par insikter: En av huvudforskarna bakom projektet sa att-
-den kristna tron i Europa kommer att vara bortglömd inom en generation.
Den andra iakttagelsen är att sekulariseringen nu är så allomfattande-
-att den kulturella eliten och många människor, ute i det vanliga-
-livet, särskilt de yngre, inte ens vet vilken religion som tidigare-
-generationer hade förkastat.
De förkastar ingenting – de har aldrig vetat någonting annat än-
-ett sekulärt liv, och allt detta kommer med det självstyrande jaget.
Den väldigt moderna uppfyllelsen av den uppblåsthet Paulus talar om-
-i detta brev: förkastandet av sanning och tron att man så har-
-störtat Gud – som Nietzsche förklarade, att Gud är död.
Detta ses som frigörelse i sig självt, och givetvis kom med detta den-
-sexuella frigörelsen. Detta kanske är vad som mest av allt definierar-
-huvuddelen i det svåra läge vi lever i.
För hela det här projektet som framställs som sexuell frigörelse-
-kan endast ske i en sekulär kontext.
Det kan endast ske när teismen marginaliserats och nästan utrotats.
En sak man ser i alla kulturer och tider är att teism – närmare bestämt-
-monoteism tycks vara den enda världsbild som tyglar-
-människans sexualdrift.
Polyteism gör inte detta, för det kan finnas gudar som gör det ena-
-och det andra.
Det påminner mig om Gore Vidal, den kände amerikanske författaren-
-på 1900-talet som själv var hängiven en alternativ sexuell livsstil.
Han var begåvad i att skriva och central i den amerikanska kulturen.
Han fördömde öppet vad han kallade judarnas och de kristnas himmelsgud.
”Överallt där denna himmelsgud, denne allsmäktige, monoteistiske gudom”-
-”dyker upp begränsas sexualdriften.”
Så i detta ”frigörelseprojekt” blir kristenheten den stora fienden-
-det stora hindret mot mänsklig lycka.
Själva det faktum att vi håller oss till teismen, dessutom monoteismen-
-dessutom till biblisk monoteism och dessutom kristen trinitarism…
Själva detta faktum betyder att vi ska vara ett heligt folk-
-och vi vågar vittna om det faktum att helighet har innehåll-
-som definieras av Skriften, och Skriften innehåller inte bara-
-”du skall”, utan ”du skall icke”, och då blir vi det stora hindret-
-för mänsklighetens frigörelse.
Vi blir den stora sociala pinsamheten, vi blir dem man måste besegra-
-för att faktiskt nå frigörelsen.
Och det som var en förargelse för bara en generation sedan…
…har numera blivit en avsky.
Ju närmare du kommer till ett universitetsområde, desto större avsky.
Ju närmare du kommer USA:s kuster, desto större avsky.
Ju närmare du kommer till ett större storstadsområde, desto mer avsky.
Vi får bara erkänna att vi känner detta nu.
Hur ska församlingen tänka kring detta? Jo, låt oss komma ihåg det-
-som redan uppenbarats i Första korintierbrevet kapitel 1 och 2.
Där ser vi att församlingen är tydligt klart i fråga om Evangeliet.
Det är här Paulus pekar på Evangeliet, som är en dårskap för grekerna-
-och en stötesten för judarna. Han pekar på korset som Guds vishet.
Han klargör Evangeliet i kapitel 2, att det är korsets predikan.
Korsets predikan, korsets predikan!
När han sedan kommer till kapitel 15 – det storslagna avsnittet om-
-Herren Jesu Kristi fysiska, kroppsliga uppståndelse, säger Paulus…
”Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har”-
-”tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna”-
-”att han blev begravd och uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna.”
Här visas Evangeliet klart och tydligt. I en verklig Kristi församling-
-kommer du finna att Evangeliet är klart och tydligt, för Evangeliet-
-är den enda förklaringen till varför församlingen existerar.
För det andra syns en påtaglig tydlighet med församlingen.
Mycket av brevväxlingen till och från Korinth handlar om detta.
Redan innan vår text från 5:1, i kapitel 3-4, kan man se en hel del-
-tydligt uttalad lära om församlingen.
Ja, till och med lärartjänsten i församlingen och de som i denna text-
-beskrivs som apostlar.
Han talar om församlingens enhet och vittnesbörd.
För det tredje påminns vi om det faktum att församlingen står inför en-
-särskild fara med sexuell omoral, och därför hamnar vi här.
En särskild fara med sexuell omoral.
Sexuell omoral är alltid farlig, dödligt farlig.
I Romarbrevet 1 läser vi om att de som bryter Guds Lag och även-
-naturens lärdomar, i sina egna kroppar får ta emot det välförtjänta-
-straffet för sin villfarelse.
Sexuell omoral är en av de allra farligaste saker som människan-
-kan tänka sig. En av den sekulära tidens och Djävulens största lögner-
-är blotta tanken på ”säker sex”.
Det finns en kontext där sex hyllas.
Det är i kontexten med föreningen av en man och en kvinna-
-och det monogama äktenskapets förbund.
Där säger inte Bibeln: ”Förresten har de säkert sex.” Utan istället:
”Mannen och hans hustru var nakna utan att vara blyga för varandra.”
Även efter syndafallet i kapitlet därefter ser vi att äktenskapet-
-som förening av mannen och hustrun till ett kött hålls i ära.
”Säkert” är alltså inte helt fel i det sammanhanget.
Men det räcker inte, Bibeln säger inte att man kan göra vad som helst-
-så länge Gud inte vet om. Istället är det Guds syfte, en av Guds gåvor-
-inom äktenskapet mellan en man och en hustru.
Det är heligt och hålls i ära, det är inte godkänt någon annan stans-
-på något annat vis, ingen annan stans kan det vara det minsta ”säkert”.
Det är dödligt. Dödligt för det första för själen.
Och sedan dödligt på alla sätt och vis.
Men för församlingen finns det en ännu större fara.
Det är farligt och försåtligt för församlingens rykte, för Evangeliet.
Hur i hela världen kan Evangeliets folk syssla med sånt här?
”Det ryktas om sexuell omoral bland er, sådan omoral som man inte ens”-
-”tolererar bland hedningarna.”
Tänk bara på vad vi talar om här, för jag ska inte gå in i detalj.
Men ni vet nog vilken sexuell omoral som tolererades bland hedningarna.
Och här står det att det förekom sådan omoral i församlingen som-
-inte ens hedningarna tolererade.
Vi inser att det inte bara är ett problem för församlingen, utan-
-en akut nödsituation.
Församlingen har inte bara en speciell världsbild – en biblisk-
-världsbild, som inte backar ifrån att den är grundad på Skriftens-
-klara undervisning, Skriftens eviga auktoritet och verbalinspiration.
Skriftens felfrihet och ofelbarhet.
Vi är de som fått ta del av den gudomliga uppenbarelsens gåva-
-och vi är även de som fått höra Guds befallning.
Det är väldigt intressant att höra så många tala om Gamla testamentets-
-Lag och tro att de håller Evangeliet i ära, genom sättet de talar-
-om Gamla testamentet på. Hur de förkastar morallagen och omfamnar-
-en laglöshet som är dödlig för själen, anden och vittnesbördet.
Men det är också så uppenbart fel.
I Bergspredikan sa inte Jesus: ”Ni vet det där om sexuell omoral”-
-”i Gamla testamentet – glöm det där.”
Han sa: ”Inte en prick i Lagen ska förgå förrän allt har skett.”
”Ni har hört ’Du ska inte begå äktenskapsbrott’, men jag ska göra det”-
-”lite lättare för er.”
Under Kristi Lag gäller: ”När du känner begär i hjärtat har du”-
-”redan begått äktenskapsbrott.”
Det gäller förstås inte bara sexuell synd, utan även hat är mord.
Församlingen ska ha en helt biblisk teologi om dessa saker.
Inte bara genom en abstrakt världsbild, som ett tankeexperiment.
Men utifrån att denna världsbild grundar sig på Guds uppenbarelse-
-i Skriften ska den fyllas ut i en helt uttömmande bibelteologi-
-om människans identitet, värdighet och kön, och även sexualitet.
Det är skrämmande hur specifik Paulus är här då han påtalar incest.
I samma text nämner han äktenskapsbrytare och sexuellt omoraliska.
Om ni vill lätt kunna komma ihåg och sammanfatta denna text-
-tänk bara på Första Korintierbrevet 5:9-11 och 6:9-11.
Ni behöver bara tänka på ”9/11”.
Det kan vara nyttigt att se dem som om de följde på varandra.
Kapitel 5:9-11 ”I mitt brev till er skrev jag att ni inte ska umgås”-
-”med sexuellt omoraliska människor. Jag menade inte alla omoraliska”-
-”här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare.”
”Annars hade ni behövt lämna världen! Men nu skriver jag till er att”-
-”ni inte ska umgås med den som kallar sig broder och är sexuellt”-
-”omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare.”
”Med en sådan ska ni inte ens äta. Är det min sak att döma de”-
-”utomstående? Är det inte dem som är innanför ni ska döma?”
”De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er den som är ond!”
6:9 ”Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike?”
”Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare”-
-”varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller”-
-”som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga”-
-”varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike.”
”Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit”-
-”helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn”-
-”och i vår Guds Ande.”
Det här är specifikt, och det är en av Guds gåvor till oss i Skriften.
Det är inte bara allmängiltiga saker, utan specifika.
Gud är kärleksfull nog att nämna synder vid namn.
Det är en akt av gudomlig kärlek då Han anger precis vad vår olydnad är.
Han berättar vad Hans syfte är med skapelsen och vilka instruktioner-
-Han har gett oss, inklusive äktenskapet.
Han är kärleksfull nog att berätta varför Han skapat oss-
-till man och kvinna, och inte bara det, utan också hur vi ska leva-
-inklusive i våra sexliv.
Han är kärleksfull nog att identifiera incest, äktenskapsbrott och-
-all sexuell omoral. Han är kärleksfull nog i denna text i Första-
-Korintierbrevet 6:9-11, där Han ser till att det inte går att-
-missförstå vad Gud tror i fråga om samkönat umgänge.
Utan att gå in för mycket i detalj, ni kan själva studera grekiskan…
Aposteln Paulus, under den helige Andes inspiration, använder-
-två ord, så att det inte ska råda något tvivel om saken.
Hur som helst är han väldigt tydlig med att både den aktiva och passiva-
-deltagaren i den antinaturliga akten inte kommer ärva Guds rike.
Antingen ser man det som djupt förakt- och fördomsfullt-
-eller som ett nådefullt klargörande, en uppenbarelse från den Gud-
-som skapat oss och älskar oss.
Allt handlar inte heller om sex – han nämner prostitution-
-men även tjuvar, giriga, drinkare, förtalare och utsugare.
Han upprepar dem som han nämnt i 5:9-11.
”Giriga, förtalare, drinkare eller utsugare.”
Vi påminns om Romarbrevet 1 som är så specifik i fråga om synden.
Samtidigt är den texten så kuslig, för att den börjar med att förklara-
-människans syndfullhet som ett stort experiment som vi alla-
-gaddar ihop oss i: undertrycker sanningen i orättfärdighet och-
-berövar Gud Hans ära.
Det är en dåligt förklädd avgudadyrkan som avslöjas i specifika-
-fördömanden, och när vi kommit till slutet av Romarbrevet 1 så finns-
-det inte en enda av oss som inte blivit nämnda och ditsatta.
Nu är inte syftet med dessa kataloger att säga att dessa är syndare-
-utan att människor är syndare. Var och en av oss blir anklagad.
Vi nämns alla, om inte i något visst aposteln Paulus nämner här-
-så är det i Guds lag, morallagen, Kristi bud och en text som Rom 1.
I 1 kor 6:20 säger Paulus…
”…ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!”
Ett av de mest akuta behoven för evangeliska pastorer och predikanter-
-är att undervisa hela Guds rådslut, inklusive vad vi kallar-
-teologi om kroppen.
Hur kommer det sig att vi har kroppar, varför gav Gud oss dessa kroppar?
Varför skapade Gud oss till man och kvinna?
Varför har Han lagt drifter och behov i våra kroppar?
Allt detta behöver förklaras i en värld som antingen föraktar kroppen-
-eller avgudar kroppen. Det är bara Bibeln som kan komma med sans.
Bibelns världsbild och teologi frontalkrockar med tidsandan.
Denna konflikt leder till den sexuella revolutionen.
Det handlar om frigörelse vs människans värdighet som definieras av-
-Guds design och bud.
Frågan blir om frigörelse är till oss själva eller från oss själva.
Det handlar om krocken mellan en samtyckesmoral, det är allt världen-
-har kvar – den sekulära världen har endast en samtyckesmoral kvar.
Allt som sker mellan samtyckande personer som är kapabla att samtycka-
-är okej. Det blotta samtyckandets moral sätts över vigselkravet-
-som inte bara är församlingens bud, utan dess kallelse.
Vår situation gäller alltså en stor invertering i moralfrågor.
Vi lever ju i en tid där samhället omkring oss, som är hängivet-
-detta sexuella frigörelseprojekt, som upphöjer sexuell synd, anser-
-sig vara moraliskt överlägset den kristna församlingen.
De kräver inte bara att vi kommer över på ”rätt sida av historien”-
-utan också på ”rätt sida av moralen”.
Enligt den sekulära världens logik är vi en pest.
Aposteln Paulus säger att det är en sak, men världen är inte hans-
-huvudsakliga bekymmer. Församlingarna känner denna svårighet och-
-en naturlig reaktion är att försöka komma ur svårigheten.
Vi är i världen men inte av världen. Vi är medborgare i Guds stad-
-och samtidigt medborgare i människostaden, som blir alltmer fientlig.
Vi ses som moraliskt underlägsna, som hinder för människors lycka.
Vi måste göra någonting åt detta problem, och det är det som-
-den teologiska liberalismen försöker göra.
I början sökte de gå med i revolutionen genom att sluta fred med-
-den rådande världsbilden och bibehålla sin respekt i världen.
Först gällde det den intellektuella respekten, men nu är det också-
-den moraliska respekten.
Vad vi står inför nu är den apologetiska utmaningen.
Inte bara den intellektuella eller epistemologiska utmaning-
-som vi stått inför under de föregående generationerna-
-under den moderna tidens tidigare period.
I vår nuvarande period av den moderna tiden står vi inte endast inför-
-ett intellektuellt utan också ett moraliskt ifrågasättande av den kristna tron.
Bibeln måste inte bara försvaras som Guds inspirerade, felfria-
-auktoritativa Ord, utan också för att den-
-i grund och botten är omoralisk.
Den är moraliskt underlägsen världens vishet.
Huvudfåran i protestantismen har följt denna linje, vilket blivit-
-förödande. Inte bara för att miljontals medlemmar försvunnit-
-utan för att man då ger sken av att den sexuella frigörelsens religion-
-i slutändan inte behöver några präster, eller ens prästinnor.
Den fortsätter för egen maskin.
Vi behöver även se på katolska kyrkans överlevnadsstrategi i nuläget.
Katolska kyrkan och dess sakramentala teologi har alltid haft sätt-
-för att orka med detta som vi inte har.
De begränsar sig inte till Skriften och Evangeliet, utan överlåter det-
-hela åt påve Franciskus att komma på en väg ut ur problemet.
Så nu har det blivit en stor kontrovers i Katolska kyrkan att påve-
-Franciskus sagt: ”Okej, vi gör två drag. Först gör vi moralen lokal”-
-”och teologin lokal.” Med detta menar han att kyrkor på olika platser-
-kan ha olika syner på moral.
Han har faktiskt sagt rakt ut att man i Väst eller i Europa-
-kan behöva ha lösare krav på sexualitet än på andra platser i världen.
Det här är nu en öppen diskussion.
Ross Douthat, som är katolik, har gett ut en bok om påve Franciskus-
-som tydliggör dessa två drag. Vi har iakttagit och talat om dem-
-ett tag, och tanken här är att Katolska kyrkan kan vara lik den-
-Anglikanska gemenskapen där församlingarna i Afrika kan ha en mycket-
-biblisk sexualmoral. Trots allt har de i Afrika inte frigjorts-
-av den västerländska upplysningen ännu.
Medan det finns kyrkor i Väst som välsignar i princip allt-
-och dessutom skapar nya sakrament och ceremonier och instiftar-
-sådant som samkönade äktenskap.
Det var påvens första drag. Hans andra drag behöver vi se upp med.
Detta blir den större frestelsen för icke-katoliker att efterlikna-
-för det ser ut att vara ett ganska skickligt drag.
Vill du ha någonting klyftigt, så är detta riktigt klyftigt.
Påven säger att utvägen för Katolska kyrkan kan vara att skilja mellan-
-lära och tillämpning av lära. Eftersom katolska kyrkan säger sig vara-
-bärare av oförändrad och oföränderlig lära, säger påven:
”Nåväl, vi kanske inte behöver ändra vår teologi. Vi låter bara”-
-”prästerna tillämpa lärorna pastoralt på olika sätt.”
I praktiken blir det en förnekelse av läran, men så behöver man inte-
-rent formellt ändra läran.
När kyrkan hävdar sig ha oföränderlig lära kan man ju inte ändra på den.
Så den hittar ett annat sätt att göra det, och det här är ju klyftigt.
Utan att ändra ett enda ord behöver man bara ändra läran genom att låta-
-präster tillämpa den som de finner mest passande.
Det här behöver vi passa oss noga för. Det är just denna frestelse-
-som kan drabba vilken kristen pastor som helst.
Han kan frestas att säga: ”Jag vet att Guds Ord säger det och att”-
-”det är vad Gud förväntar Sig, men jag förstår att det är svårt”-
-”för en människa, jag förstår var du är och vilka frestelser du möter”-
-”och din sociala kontext som inte ger socialt stöd åt kristen moral.”
”Så vi förstår att dåliga saker händer, och att synd kommer begås.”
Så går det till att en pastor tillåter synd.
Märk väl att aposteln Paulus inte är så tillåtande.
Det är precis så här han säger till de i Korinth.
I Korinth hade de problemet att de trodde att man kan hålla sig till-
-en lära men överge dess praxis. Att man kan bryta Guds Lag och sedan-
-uppblåst hävda att man tillhör Kristi folk.
Den evangeliska vänstern lider av detta.
Jag tog upp detta på ett möte vi hade nyss i Lynchburg, Virginia.
Det finns de som kallar sig ”red-letter Christians”.
Det låter bra, vi borde lyda Jesu ord, som är rödfärgade i vissa biblar.
Men vad de menar med detta är att de placerar de röda orden-
-Kristi ord, i motsats till resten av Nya testamentet, som till exempel-
-den ”sexuellt hämmade Paulus”… men det där fungerar ju inte.
I Matteus 19 säger Jesus (röda bokstäver): ”Har ni inte läst att”-
-”Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?”
Äktenskapet mellan en man och en kvinna: ”Vad Gud har fogat samman får”-
-”alltså människan inte skilja åt”
Det här är i de ”röda bokstäverna”, mina bröder och systrar.
Men låt oss också komma ihåg att vi inte tror att bara Jesu-
-ord är verbalt inspirerade. Vi tror att varenda ord är-
-inspirerat, felfritt, ofelbart, fullständigt trovärdigt och sant.
Man gör våld på Skriften om man tror sig kunna-
-ta ut Jesu ord och säga att dessa bär en särskild vikt, och använda-
-de ”röda bokstäverna” för att relativisera de svarta bokstäverna.
Jesus skulle aldrig tillåta det och församlingen får aldrig göra det.
Man kan förstå att det är frestande. Och inte bara det.
”Kanske vi kan finna en väg ut genom att bara lämna världen?”
Skulle inte det vara behändigt? ”Låt oss lämna världen och slippa ur.”
Vi förstår alltså monasticismens lockelser.
Valet att gå i kloster kan verka som ett ganska bra val.
”Vi bygger ett stort fort, går in och slår igen portarna.”
Vi lurar oss själva om vi inte förstår denna akuta andliga längtan-
-att lämna denna onda värld, som ledde till klosterväsendets uppkomst.
Vi måste erkänna att vi förstår varför munkarna och nunnorna lämnade-
-staden och flydde till klostret.
Men som Luther insåg var problemet att all stadens synd följde med-
-munkarna och nunnorna in i klostren.
Så kom Reformationen – men jag har inte tid att berätta detta nu.
Om inte monasticismen, så kanske någon anabaptistisk radikal rörelse-
-som separerade sig från världen.
Vi kan ha full respekt för detta. Vi kan se på Amish-folket-
-eller gamla mennoniterna och andra grupper som försöker separera-
-sig från samhället och skapa sitt eget bibliska samhälle-
-och bara vara ett heligt folk mitt i en fallen värld.
Men problemet är att världen kommer dyka upp och säga att du måste ha-
-en LGF-skylt bak på hästvagnen.
Min släkt har faktiskt rötter i den rörelsen om man går en bit tillbaka.
Jag både förstår och respekterar det, men det där fungerar inte.
Jag var nyss på ett sådant ställe och märkte att de hade elektricitet.
I ladan på en Amish-bondgård, fanns el. Detta på grund av att ortens-
-mejeriregleringar krävde att man, om man har mjölkkor och vill sälja-
-mjölken, måste man ha en viss mängd elektricitet – till kylsystem-
-och även upplysta utgångar i ladan. Är det inte härligt?
Så om du är hängiven detta och tror du kan undfly världen-
-kan du sova i dit sovrum utan el, men dina kor vet vägen ur ladan-
-för att utgångsskylten är upplyst.
Det finns ingen utväg ur denna situation, men vi kan ha respekt-
-och förstå vad som motiverar det. Vi förstår krisen, men också att-
-det är en omöjlighet.
Vidare, tycks det inte vara någonting Jesus avsett.
Man kan beundra intellektet hos en sådan som Rod Dreher, som nu är-
-öst-ortodox, i hans bästsäljare om det benediktinska alternativet.
Man kan förstå det, eftersom det ser väldigt lockande ut.
Det finns mycket visdom i hans diagnos av samtiden och dess faror.
Problemet är att vi är fast i denna värld, inte av en slump-
-utan den här texten tycks säga att det är Guds egen avsikt.
Ni minns vad vi just läste från Johannes 17, där Jesus sa: ”Jag ber”-
-”inte att du ska ta dem ut ur världen”.
Jesus har inte bett Fadern ta oss ut ur världen, inte än iallafall.
Han tar ut oss när Han kommer, den här världen ska förgås, genom eld.
Men fram till dess är vi kvar i världen och Jesus ber inte Fadern-
-att ta oss ut ur världen.
Sedan ser vi på det underligaste stycket i Första Korintierbrevet 5-
-från och med vers 9. Jag läser det nu långsamt och noggrant-
-för det är en av de mest fantastiska verserna i Paulus skrifter.
1 Kor 5:9: ”I mitt brev till er skrev jag att ni inte ska umgås med”-
-”sexuellt omoraliska människor. Jag menade inte alla omoraliska här i”-
-”världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare.”
”Annars hade ni behövt lämna världen!”
Slutsatsen av det här avsnittet är alltså, som Calvin så fint uttrycker…
”Det är som om Paulus skrev till dem: ’I mitt förra brev menade jag’”-
-”inte att ni skulle åka från Grekland eller fly Korint.”
”Jag sa inte att ni inte skulle ha någonting att göra med de sexuellt”-
-”omoraliska i denna värld, ni måste inte lämna världen.”
Det är inte budet, eller ens Paulus avsikt i denna text.
Problemet är inte att Korinth inte har lämnat världen.
Problemet i Korinth är att Korinth tog med världen in i församlingen-
-och den kristna församlingens stora utmaning är inte att lämna världen-
-utan att vi ska hålla världslighet utanför församlingen.
Uppenbarligen är detta svårt och kräver stark, kristen trofasthet.
Det krävs all kraft från Evangeliet om Jesus Kristus.
Det kommer uppenbarligen krävas alla de ordinära nådemedel som Kristus-
-gav till Sin församling, för det vi ser Paulus anklaga dem för här-
-är även att de drar varandra inför domstolarna.
När han talar med dem om att döma de utomstående, är problemet inte-
-att de inte ser synden i omvärlden, utan att de inte har modet-
-eller övertygelse i Evangeliet nog för att ta itu med synden i-
-församlingen. Paulus säger inte att vi ska fälla moraliska omdömen-
-om synden ute i världen – han menar bara att vi inte har någon-
-trovärdighet om vi talar om synden i världen omkring oss och den-
-sexuella synden i världen förrän vi tagit itu med kravet på helighet-
-där det finns en brist på helighet och lydnad till Kristus i-
-församlingen.
Församlingen ska visa upp helighet, det är Nya testamentets tema.
Men tänk bara på Första Petrus 1:14-16: ”Som lydnadens barn ska ni”-
-”inte följa de begär som ni levde i förr, när ni var okunniga.”
”Nej, liksom han som har kallat er är helig ska också ni vara heliga”-
-”i allt ni gör. Det står ju skrivet: Ni ska vara heliga, för jag är”-
-”helig.”
För det andra ska församlingen konfrontera och tillrättavisa synd.
1 Kor 5:1-4; 6:12-20 – vi ska fly sexuell omoral, vi ska konfrontera-
-sexuell omoral, och när nödvändigt avlägsna obotfärdig sexuell omoral.
Vidare, ska församlingen fälla omdömen och söka försoning bland troende.
Här ser ni detta i 1 Kor 6:1-8. Församlingen ska döma-
-men vårt främsta ansvar är att döma inom församlingen-
-och vi ska inte ha impulsen att be världen döma i fråga om vad-
-församlingen ska döma. Det är vårt ansvar.
Vidare klargörs det att församlingen både dömer och ska dömas.
Församlingens stora utmaning är därför att vara i världen samtidigt-
-som världen inte är i församlingen.
Sedan kommer vi till slutet av stycket. Kapitel 6:9-11.
”Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike?”
”Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare”-
-”varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller”-
-”låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken”-
-”drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike.”
”Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit”-
-”helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn”-
-”och i vår Guds Ande.”
Aposteln Paulus säger att församlingen tar synd på så stort allvar-
-att vi inte ens har gemenskap med någon som kallar sig broder-
– eller syster, som fortsätter i obotfärdighet.
Ironin med Evangeliet är att vi är räddade från världen och kvarlämnade-
-i världen. Vi är skilda från världen, inte tagna ur världen.
Vi dömer troende som är kallade till helighet och till sist överlåter-
-vi världen att evigt dömas av Gud.
Vi ska utöva församlingsdisciplin och samtidigt evangelisera ivrigt.
Vi ska förvänta oss att icke-troende lever som icke-troende-
-men vi ska vittna för dem. Bröder och systrar i Kristus ska vi hålla-
-till Kristi bud och kraven på personlig helgelse.
Vi ska fly sexuell omoral i församlingen, men inte fly de omoraliska-
-i världen.
Här tänker jag på vår syster Rosaria Butterfields starka vittnesbörd.
Hon skriver om hur hon kallade sig lesbisk feminist och hörde-
-Evangeliet för att en kristen pastor och hans fru bjöd hem henne-
-på middagar flera gånger.
Hon blev troende – inte för att församlingen inte ville ha någonting-
-med världens sexuellt omoraliska att göra – utan för att pastorn-
-förstod vad det innebar att leva i världen men inte av världen.
Vad det innebär för kristna att vara medborgare i ett himmelskt rike-
-men ännu kvar i denna värld, vad det innebär att inte ha någonting-
-att göra med dem innanför församlingen…
…som inte är botfärdiga i sin sexuella omoral.
Men vi är inte kallade att lämna världen, att ta oss ur Grekland.
Vi är kallade att dela Evangeliet.
Vi behöver komma ihåg att instinkten som finns inbyggd i klassisk-
-medelklass vit evangelisk kristendom – och säkert bortom det-
-men jag ska tala om det jag växte upp i – vit medelklass, skenhelig-
-evangelisk kristendom. Instinkten som byggdes in i oss på den tiden-
-var att vi skulle hålla avstånd från syndare och inte vara-
-alltför specifik angående synd i församlingen.
Aposteln Paulus säger att församlingen ska ha motsatta instinkten.
Nu har vi denna otroliga uppmaning, och här är en sista tanke.
Titta noga på vers 11: ”Sådana har några av er varit.”
Vilka? Exakt hur många av er, av oss?
Texten talar visst om specifika synder, men när Paulus räknar upp dem-
-och väl kommer till ”förtalare och avgudadyrkare…” vem ingår inte här?
När man väl kommit till slutet av syndakatalogen i Romarbrevet 1-
-konstaterar vi att vi alla står anklagade.
Men det viktiga med denna texten är grammatiken.
Se på den sista raden där: ”Sådana har några av er varit…”
…och här är Evangeliet: ”Men ni har tvättats rena…”
Detta är en metafor för vår frälsning. Men handlar det om dopet?
Dopet må vara en del av bilden och visst är det en bild av vad det är-
-att bli rentvättad i Kristus, men det handlar om så mycket mer.
Det handlar om Kristi återlösande verk – vi har tvättats rena-
-vi har blivit helgade.
Men betyder det här att vår helgelse är färdig?
Nej, aposteln Paulus är väldigt tydlig med att vår rättfärdiggörelse-
-visserligen är helt fullbordad, så pågår vår helgelse fortfarande.
Men löftet om helgelse, liksom löftet om förhärligandet i Romarbrevet 8-
-är så fast och säkert utlovat i Kristi fullbordade verk, att Paulus-
-kan tala om det i förfluten tid, för det är verkligt.
Vi har blivit helgade, vi har förklarats rättfärdiga – med Jesu-
-tillräknade rättfärdighet… “i Kristi namn och i vår Guds Ande”.
Lägg märke till grammatiken, för Evangeliet hänger på det.
Det är verbets tempus: ”sådana har några av er varit.”
Sådana har vi alla varit. “Har varit” är Evangeliet.
Det enda skälet till att det står ”har varit” är Frälsarens härliga-
-makt, som dog i vårt ställe och uppväcktes för vår rättfärdiggörelse.
Låt oss be.
Vår Fader, vi tackar Dig för allt Du ger oss i vartenda ord i Skriften.
Vi tackar Dig för denna svåra text. Må Du, genom Din Ande, använda den-
-såsom Du utandat den för oss, så att vi kan leva inför Dig, som Ditt-
-folk, köpta till ett högt pris, i denna tid, genom Din suveräna plan.
Till Din ära i vår Herre Jesu Kristi namn, amen.