En dag, kort efter att ha bytt från att vara lärare i engelska som andraspråk till att vara hemmamamma, fyllde jag i en av de där allestädes närvarande läkarformulären på vår läkares kontor. Efter att ha fyllt i mitt namn, födelsedatum, adress och försäkringsinformation, kom jag till ett fält där jag antingen skulle fylla i min arbetsgivares namn eller kryssa för en ruta som sa ”Arbetar inte”. Då jag har en stark känsla för intellektuell ärlighet (och ännu starkare filosofisk läggning), gick jag fram till receptionisten för att be om förtydligande.

Men hon tittade bara undrande på mig och svarade snabbt: ”Åh, du arbetar inte.”

De som varit i en liknande situation förstår hur kränkande och förnedrande detta kan kännas. Oavsett om du är hemmamamma eller någonsin har varit arbetslös eller undersysselsatt, vet du att dessa situationer slår ett hårt slag mot din inre självkänsla. Tänk bara på alla fiffiga sätt som hemmamammor beskriver sitt arbete i ljuset av marknaden genom att använda termer som: ”hemingenjörer” eller ”husdirektörer”. Det är som om någonting med ditt människovärde står på spel, som om din identitet som produktiv människa är ifrågasatt.

Det känns så för att det är så.

Inte bara en lönecheck

Det är svårt för oss att förstå vad det innebär att arbeta som Guds avbilder, åtminstone delvis, eftersom vi i Väst tenderar att tänka på ”arbete” som att ”få lön efter utfört arbete”. Men när vi definierar ”arbete” och tänker på lön och befattning istället för begåvning och tjänande, förmedlar vi tanken att den som inte får lön eller arbetar på marknaden på något sätt är mindre av en människa. Så upphöjer vi de som förvärvsarbetar över de som arbetar i mer gemena kallelser.

Detta skapar en unik spänning för många kvinnor när de tvingas välja mellan att vara ”hemma” eller ”i arbete”. När den industriella revolutionen flyttade män och kvinnor bort från familjebaserade företag till högt specialiserade arbeten i städer och fabriker började vi, som samhälle, definiera ”arbete” som allt som hände utanför hemmet. (Infoga skämt om kvinnor som stannar hemma, äter praliner och tittar på såpoperor hela dagen.) Frustrerande nog har genuskrigen de senaste årtiondena bara intensifierat denna klyfta då både konservativa och progressiva fortsätter strida om en kvinnas roll i ”arbetskraften”. Och i och med detta fortsätter vi definiera en kvinnas värde genom var hon arbetar snarare genom i vilken avbild hon arbetar.

När Gud skapade oss i sin avbild gav han män och kvinnor uppdraget att råda över skapelsen tillsammans. Och inte bara ska vi råda tillsammans. Just de saker som förkroppsligar detta rådande – att förökas och förvalta jorden – måste även fullbordas i beroende av varandra. Detta är inte två åtskilda bud utan ett och samma bud med inre spänningar och inneboende sammankoppling. Med andra ord skapade Gud inte marknaden och hemmet för att de skulle konkurrera ut varandra, utan att vara beroende av varandra; och när vi insisterar på att sätta dem emot varandra, slutar det med att vi misslyckas med bådadera.

Råda över

Som kvinnor måste vi inse att arbetet som Guds avbild är större än både det i hemmet eller på marknaden. Det både innefattar och överskrider dem. Och som avbildens bärare, råder vi över dem båda. Vi förslavar oss inte till kulturella förväntningar av hemlivet utan råder över hemlivet, och använder det för att kultivera en plats där varje medlem – som alla bär Guds avbild – kan blomstra. Inte heller är vi slavar under marknaden, och anpassar oss till mekanistiska strukturer av att ge och få; istället utövar vi vår personliga begåvning, som Petrus säger, ”för att tjäna varandra”. Vi använder vår begåvning för att tjäna våra familjer och dem omkring oss likaså.

Ett praktexempel på detta är kvinnan som beskrivs i Ordspråksboken 31. När Lemuels mor råder honom om vilken typ av kvinna han bör gifta sig med, beskriver hon en kvinna som kan göra hans familj framgångsrik eftersom hon arbetar uppoffrande och inte ”äter sitt bröd i lättja”. Hon är den typ av kvinna som vet hur hon ska dra fördel av marknaden för att ta hand om sin familj; och samtidigt få offentlighetens beröm för att hon bryr sig om andras behov. Ändå är inte denna passage något blåögt försök att ”få allt” utan en vacker beskrivning av att finna konvergensen, det fina samspelet, den holistiska föreningen av att både ge näring åt våra hem och leva ut i praktiken det vi unikt begåvats med.

Tveklöst kommer det finnas tider i livet då vi måste betona den ena över den andra. (Ärligt talat kommer du många gånger behöva rensa ogräs, byta blöja eller någonting annat som inte direkt kommer dra nytta av din vidareutbildning i företagsekonomi.) Men vi måste sluta ta för givet att våra hem och våra gåvor är åtskilda. Att vara kvinnor som arbetar som Guds avbilder innebär att vi är kvinnor som är produktiva och uppoffrande var vi än är för att vår Gud är produktiv och uppoffrande var han än är. Och att arbeta som Guds avbild innebär att arbeta som han arbetar.