Skönhet från aska: Guds plan och människans problem

Predikan av Thabiti Anyabwile från Cross Conference 2013

I Romarbrevet 1:13-18 beskriver Paulus ett liv som inte skäms för evangeliet, som är ivrigt att proklamera Kristus på platser där Han ännu inte blivit åkallad. Paulus är ivrig för att evangeliet är universums bästa nyheter, som innehåller gudomlig makt och som i Kristus förser med den enda frälsning som finns från Guds heliga, rättfärdiga och personliga vrede. Det enda som avvänder Guds vrede är Jesus.

 

 

Romarbrevet kapitel 1.
Denna morgon ska jag tala om ämnet: Skönhet från aska.
Skönhet från aska: Guds plan och människans problem.
Vi tittar på Romarbrevet 1 och jag läser från vers 14 till vers 18.
Eller, jag börjar vid vers 13:
Jag vill att ni vet, bröder, att jag ofta planerat att-
-komma till er för att få någon frukt också bland er, men har hindrats.
Jag är skyldig greker och barbarer, visa och oförståndiga.
Så är jag ivrig att också predika evangeliet för er som är i Rom.
Ty jag skäms inte för evangeliet, det är ju Guds kraft till räddning-
-för alla som tror, främst juden och även greken.
Ty Guds rättfärdighet uppenbaras i det av tro till tro-
-eftersom: “Den rättfärdige ska leva av tro.”
Ty Guds vrede uppenbaras från himlen över all människors ogudaktighet-
-och orättfärdighet som trycker ner sanningen med orättfärdighet.
Om ni för anteckningar så använd dessa två delar från underrubriken:
Guds plan och människans problem.
Guds plan går från vers 15-17.
Och människans svåra läge beskrivs i vers 18.
Här är hur jag skulle sammanfatta tanken i denna text:
Guds plan är att sända oblyga predikanter-
-för att nå onådda folk, visa upp Sin ojämförliga makt-
-och oförtjänta rättfärdighet i att rädda från orubblig vrede.
Guds plan är att sända oblyga predikanter-
-för att nå onådda folk, visa upp Sin ojämförliga makt-
-och oförtjänta rättfärdighet i att rädda från orubblig vrede.
Planen genomförs på ett visst sätt.
Först och främst följer vi planen med rätt motiv. Paulus skriver i vers 15:
Jag är ivrig. Han har en stark längtan eller förväntan-
-Paulus försöker slita sig loss som en hund i koppel, som ser ekorrar.
Han sliter och drar sig fram i evangeliet.
Varför skulle han inte vara ivrig?
Evangeliet är den bästa nyheten i universum! Han bör vara ivrig-
-att göra denna nyhet känd, och det bör vi också!
Som hundar som sliter i kopplet och skäller, för att göra evangeliet känt.
Ivriga, förväntande, med stor önskan att göra Kristus känd bland folken.
Är ni ivriga att göra er del i Guds plan att nå folken?
Det andra: Vi följer planen inte bara med rätt motiv utan rätt metod.
Paulus är ivrig att predika evangeliet.
Guds plan är att använda predikan så att människor ska höra budskapet-
-och bli räddade.
Evangeliet måste läras ut. Kristus måste bli förkunnad för att tas emot.
Vi måste använda ord för|att människor ska förstå Guds kärlek.
Paulus bryter ner sin strategi i dess mest grundläggande beståndsdelar.
Han talade alltid om att predika och lära evangeliet.
Hela hans missionsagenda byggde på detta. Han säger i 1 Korintierbrevet 2:2:
Jag bestämde mig att inte veta något bland er, förutom Jesus, korsfäst…
Eller i Kolosserbrevet 1:28:
Honom predikar vi genom att förmana och undervisa varje människa-
-för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus.
Det är hans metod. Detta betonar jag av två orsaker.
För det första är det bibliskt. Men för det andra:
Alltför många tror att man kan göra Kristus känd utan att använda ord.
Det är fel!
Många missionärer ägnar mycket tid åt att göra strategier och planer-
-för att komma in i landet och stanna där.
Men ibland blir det så mycket strategier att förkunnelsen inte blir av!
Missionsstrategi har en viktig roll. Det finns mycket att tänka på-
-om man vill nå de mest onådda och okontaktade folken.
Även de mest motstridiga folken. Man kan ha tonvis av strategier.
Men strategier räddar aldrig någon. Evangeliet gör det.
All strategi måste ha som mål att predika evangeliet.
Det ska ge oss utrymme att förkunna.
Alla praktiska strategier ska tjäna syftet att förkunna frälsningen.
Vi gör allt för att förkunna detta budskap. Vi riskerar allt för Hans namn.
Jag vill inte få denna risk att låta som någonting enkelt.
Vi hörde just vittnesbörden. Många har gett sina liv för denna sak.
Vi tar inte lätt på behovet av strategin och riskerna.
Men allt detta sker för att denna stora sak ska äga rum:
Förkunnelsen av de goda nyheterna om Jesus Kristus.
Det är detta som Paulus har främst i sinnet.
Strategin kommer leda till förkunnelse om vi är ivriga och sliter i kopplet.
En tredje sak: Vi måste följa Guds plan med rätt riktmärke. Sikte. Mål.
Han vill predika evangeliet för de som är i Rom.
Paulus siktar på, som vi ser i övriga brevet, att predika evangeliet för-
-folk som var okända för honom och Kristus.
Han har inte varit i Rom innan, för han har rest runt där Jesus inte nämnts.
Han känner denna skyldighet till greker och barbarer.
Jag talade med Mark Dever som sa att när han var i Urbana för några år sen-
-hörde han John Stott predika och observera utifrån denna text-
-att Paulus förstod att han fått en skyldighet till alla folk från Gud.
Denna text ligger på oss nu. Vi är skyldiga, inte att tjäna oss själva-
-utan tjäna vår Gud och Hans Smorde i att söka folkslagen.
Detta är Paulus’ engagemang.
Han ser och hör från romerska församlingen och ser tillfälle att predika.
Han ser tillfället att lämna sin judiska kultur och gå till-
-antikens maktcentrum och predika för hedningar med en annan kultur.
Paulus är den sortens kristen som arbetar mest där Kristus är minst känd.
Han arbetar mest där Kristus är som minst känd.
Vänd över till Romarbrevet 15:20-21:
Se hur aposteln beskriver sin gärning här.
Jag har som strävan att inte predika där Kristus redan nämnts-
-så att jag inte skulle bygga på någon annans grund. Utan som det står:
“De som inte fått berättat, ska se, och de som inte har hört, ska förstå.”
Jag tror att om Paulus varit med här eller i någon annan konferens-
-och skulle ha ett inledningstal, tror jag att han faktiskt…
…hade talat om de onådda folken.
Han hade talat om de 6000 folkgrupper där bara 2% är kristna-
-där det inte finns någon stark församling eller vittnesbörd.
Och särskilt de okontaktade som ingen ens planerat att ta evangeliet till.
För vad han säger här i kapitel 15…
Han vill predika evangeliet där Jesus inte redan blivit nämnd-
-utan gå till de som aldrig hört talas, så att de ska få se och förstå.
Han har hela världen i sikte för evangeliet. Speciellt de som inte vet.
I detta brev ser vi Paulus gå över gränser, predika och grunda församlingar.
Det ger oss en vision om hur vi bör vara som kristna och som församling.
Låt mig fråga er, älskade: Är detta er vision?
Är detta visionen för hur ni ska investera era liv?
Är ni ivriga, känner ni behovet av att vara ivriga?
Önskar ni predika Kristus och göra Honom känd där Han inte är känd?
Är ert hjärta inställt på ett visst onått och isolerat folk?
Varför är Paulus så ivrig? Varför stretar han?
Vi får se varför i verserna 16-17.
Här har vi det lilla ordet ty, som kommer flera gånger i stycket.
Ser man detta ord frågar man sig: “Vad betyder det?”
Paulus förklarar vers 15. Dessa tre satser förklarar varför han är ivrig-
-att föra evangeliet till folkslagen.
För det första är han ivrig att predika för de onådda om Kristus-
-eftersom han inte skäms för evangeliet.
Om Paulus varit här igår och hört Trip hade han sagt 1:16.
Han hade hjälpt Kevin DeYoung med dansstegen…
Han skäms inte för evangeliet.
Och denna oblyghet släpper loss hans iver.
Vi är inte ivriga över saker vi skäms för.
Men eftersom han inte skäms är han ivrig att predika evangeliet.
Hur blev han så oblyg? Jo han säger ju att evangeliet är Guds kraft.
Som räddar både judar och greker.
Varför skämmas för någonting som innehåller Guds kraft?
Varför skämmas för ett budskap som uppväcker döda?
Evangeliet gör Paulus modig och bestämd.
Han är som era skolkamrater som väger 70 kg och går från gymmet såhär…
Skillnaden är att de inbillar sig!
Och Paulus har sett och smakat Guds kraft att rädda i evangeliet.
Och därför skäms han inte. Och han är ivrig!
Tredje satsen: Det är Guds kraft som räddar.
I evangeliet uppenbaras Guds rättfärdighet av tro till tro.
Evangeliet går ut, döda föds på nytt, får omvändelse och tro-
-och av denna tro förklarar Gud dem rättfärdiga.
Och allt Jesus är och har gjort blir deras genom tro och förening med Honom.
Detta är ett uttryck av Guds kraft. Evangeliets kraft räddar syndare-
-genom att ge dem en tro och rättfärdighet som inte är deras egen.
Rättfärdigheten från Gud ges åt den troende genom tillräkning.
Jesu rättfärdighet räknas åt dem, så att de blir perfekta i Guds ögon.
Paulus har förtroende för evangeliets kraft.
Och därför skäms han inte, och är istället ivrig.
Denna serie satser i dessa två verser är som en sprängladdning.
Som bomber som sprängs efter varandra och spränger bort likgiltighet-
-och skam och gör oss alla uppslukade av brinnande nit och passion!
För att Jesus ska förkunnas bland de förlorade folken.
Om vi skäms, är vi inte ivriga.
Kanske har denna kedjereaktion brutits.
Antingen förstår vi inte Guds rättfärdighet i evangeliet, eller Guds kraft.
Eller en frimodighet som inte ligger i en människas övertygelseförmåga-
-utan på kraften i evangeliet. Vi verkar ha missförstått det.
Vi måste gå tillbaka och se var skon klämmer.
Och så får vi ta itu med det så att alla dessa sanningar exploderar-
-tills vi får en passion lik apostelns för att gå till de onådda.
Detta är Guds plan.
Att sända oblyga predikanter-
-för att nå onådda folk, visa upp Sin ojämförliga makt-
-och oförtjänta rättfärdighet som finns i Kristus.
Varför är en sådan plan nödvändig?
Det tar oss till vers 18: Människans svåra läge.
Varför har Gud kallat oss till de okända folken för att predika evangeliet?
Det börjar med ordet ty igen.
Det är nog där av två orsaker. Främst en teologisk orsak.
Det förklarar varför den rättfärdige måste leva av tro.
Den rättfärdige måste leva av tro, för att alla andra sätt att leva-
-slutar med Guds vrede.
Guds vrede uppenbaras från himlen över all människors ogudaktighet-
-och orättfärdighet som trycker ner sanningen med orättfärdighet.
Utan Guds rättfärdighet i evangeliet försöker människan bli egenrättfärdig.
Jesaja 64:6 talar tydligt.
Vi har alla blivit orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som-
-en smutsig klädsel.
Inför en evigt helig Gud är alla våra godaste gärningar smutsiga.
När vi försöker vara goda gör vi bara Gud arg.
Vi behöver en rättfärdighet utanför oss själva.
Så Paulus förklarar i vers 18 att den rättfärdige ska leva av tro-
-eftersom Guds vrede kommer över all människors orättfärdighet.
En andra orsak till att Paulus använder ordet ty här-
-är att han inte skäms för evangeliet.
Därför skäms han inte heller för en väsentlig del av evangeliet: Guds vrede.
Se hur lätt Paulus övergår från rättfärdiggörelse genom tron i vers 17-
-till Guds vrede i vers 18.
Utan besvär eller ursäkt, talar Paulus helt ogenerat om Guds vrede.
Och ingen av Bibelns författare skäms för denna lära.
James Boyce skriver i sin kommentar till Romarbrevet om detta stycke:
Dagens förkunnelse brister på många punkter. Framförallt brister den-
-och går emot Nya Testamentet, då den försummar “Guds vrede”.
Guds vrede är en dominerande lära i Bibeln, och utgångspunkten-
-i Romarbrevet som Paulus lägger ut evangeliet ifrån.
Men, att döma av de flesta samtida formerna av kristendomen-
-är Guds vrede antingen en oviktig och pinsam lära-
-eller en helt felaktig tanke som alla upplysta kristna bör överge.
Många av oss predikanter och missionärer går långt bort från denna lära-
-och sanning i Bibeln, som är så väsentlig i evangeliet.
När du pratar med lärare eller icketroende klasskamrater-
-har du kanske känt frestelsen när Guds dom och vrede kommer på tal.
Synden i oss vill göra Gud till en trevlig kille och tala betryggande:
“Du kommer gilla Gud, Han är underbar, det kommer att säga ‘klick’.”
“Han kommer älska och välsigna dig och göra massa bra saker i ditt liv!”
Det är frestande att försöka undvika att tala om Guds vrede.
Men Gud är inte generad över Sin vrede. Han skäms inte för domen.
Han fasar inte för folken, Han försöker inte visa en trevligare sida-
-medan han gömmer bakom ryggen det som är obehagligt för kulturen.
Nej, Han talar väldigt tydligt.
Han är en vredens Gud.
Inte den okontrollerade ilska eller de utbrott som människor har…
Hans vrede är bestämd, rättvis, helig vrede, ilska, som vers 18 säger.
Över all människors orättfärdighet.
Med andra ord är det rätt att Han vredgas när man syndar mot Hans ära.
Hans vrede är rättvis.
John Frame skriver detta:
Man ska inte, genom exegetiska eller teologiska trick försöka mildra-
-strängheten i denna lära. Strängheten är ju själva poängen!
Att vara skild från Gud, Hans arv och folk, och vara under-
-Hans vrede för evigt, är fruktansvärt att tänka på.
Vi gör det bästa arbetet i evangeliet när vi berättar om Guds vrede.
Problemet är inte att de inte har evangeliet på sitt språk.
Det är lösningen, men deras problem är att Gud är arg på dem! Rättvist.
Vi bär inte detta budskap med glädje eller munterhet, utan vi ska gråta.
Samtidigt tar vi emot detta som gott och vackert, precis som Guds kärlek.
Men vreden är också en av Hans fullkomligheter.
På ett underligt sätt upphöjer vi Gud för Hans rättvisa och vrede, Han äras.
Men vi gråter också för folken och blir motiverade att predika om Frälsaren-
-som vänder bort denna vrede.
Så om vi förmildrar strängheten i vreden, förminskar vi behovet av mission.
Ha det strängt, skarpt och tungt, så att vi förstår människans problem.
Den allvarliga fara som onådda folk står inför, för att Guds vrede-
-vilar över dem.
Guds vrede relaterar till tre av Guds fullkomligheter.
Hans rättfärdighet, Hans helighet och Hans rättvisa.
Martyn Lloyd-Jones talar om detta:
Guds rättfärdighet är Guds kärlek till helighet.
Guds rättvisa är Guds avsky för synden.
Gud älskar helighet och hatar synden. Detta får sitt uttryck i vrede.
Guds kärlek till helighet och hat mot synden innebär dom, straff-
-och ilska och vrede mot allt som är oheligt och syndigt.
Det är så Han straffar ondska och hedrar renhet.
John Murray säger: Vrede är Guds varelses heliga avsky mot det onda.
Denna avsky utgår från Guds själva natur.
Det är en del av Guds fullkomlighet, Hans person är emot ogudaktighet.
Guds vrede uppenbaras mot all ogudaktighet hos människor…
Det här är människans svåra situation, hennes synd har retat upp-
-Gud Allsmäktigs vrede.
Hebreerbrevet 10:31 säger: Det är fruktansvärt att falla-
-i den levande Gudens händer.
5 Moseboken 4 säger att vår Gud är en förtärande eld.
Många har svårt med denna bild av Gud. Kanske du också.
Gör inte detta Gud till ett monster?
Gör inte detta Gud elak? Vad har detta med kärlek att göra?
Så de avvisar denna syn på Gud och Romarbrevet 1 och ändrar det.
Denna lära ses som genant och ovärdig Gud.
Fråga gärna er lärare eller rumskamrat, tre eller fyra frågor.
1. Finns det ondska i världen vi lever i?
Ja, självklart.
2. Bör denna ondska gå ostraffad?
Självklart inte.
3. Vem kommer att straffa ondskan som finns i världen, om inte Gud?
Vem vet hur man bäst ska straffa synden, om inte Gud?
Till sist: Hur hade Gud varit om Han inte straffade ondskan och synden?
Guds vrede är lika nödvändig i en fallen, ond värld, som Guds kärlek.
Mänskligheten vill ha en värld utan ondska, och en Gud som inte straffar.
Men ondska existerar, så vi kan inte ha både en värld med ondska-
-och en Gud som inte straffar.
Gud kommer visa fullkomligheten i Sin person, även i vreden mot ondskan.
Vers 18 säger att Gud avslöjar Sin vrede redan nu.
Ser du verbets tempus där? “Uppenbaras” är i presens.
Just nu visar Gud Sin vrede mot de ogudaktiga och orättfärdiga.
James Boyce säger att det finns över 20 ord i Gamla Testamentet-
-för Guds vrede och över 600 viktiga bibelställen i ämnet.
Detta är en central lära i Bibeln. Gud visar Sin vrede inte bara i slutet-
-utan också under tidens gång.
Jag ska läsa lite från Gamla Testamentet. Skriv upp och läs dem senare.
2 Mosebok 22:23-24, där Gud ger Lagen till folket om faderlösa och änkor:
Om ni behandlar dem illa—faderlösa, änkor och främlingar—skall jag-
-sannerligen höra deras rop. Min vrede skall upptändas–
–och jag skall döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor–
-och era barn faderlösa.
Eller 2 Mosebok 32:9-10, det kända stycket där Aron gör guldkalven-
-och Israel begår avgudadyrkan med den. Där säger Herren till Mose:
Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk.
Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem.
Dig skall jag göra till ett stort folk.
Om inte Mose vädjat för Israel hade Herren förtärt dem!
4 Mosebok 16:43-46, där Israel knotar efter Koras uppror.
Gud hade öppnat marken som uppslukat Kora och alla som gjorde uppror.
Detta säger Bibeln om vad som hände när Israel klagade nästa dag.
Mose och Aron gick inför uppenbarelsetältet, HERREN sade:
Gå bort ifrån denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem.
Då föll de ner på sina ansikten. Och Mose sade till Aron:
Lägg eld från altaret på ditt fyrfat, strö på rökelse-
-och bär det genast till menigheten och bringa försoning för dem-
-ty vrede har gått ut från HERREN, hemsökelsen har börjat.
4 Mosebok 25:11, ett känt ställe där Herren hedrar Pinehas-
-för att han dödat en israelit som legat med en moabitiska.
Folket är samlat runt mötestältet och Gud talar till dem för denna synd.
Det står: Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron-
-har vänt bort min vrede från Israels barn genom att nitälska…
…Därför har jag inte i min nitälskan utrotat Israels barn.
5 Mosebok 9:7-8: Glöm aldrig, hur du väckte HERRENS vrede i öknen.
Från att du drog ut ur Egyptens land, tills ni kom hit-
-har ni varit upproriska mot HERREN.
Också vid Horeb blev HERREN så arg att han ville förgöra er.
Josua 22:20: Akan, Seras son, gjorde illa med det tillspillogivna…
Över Israels hela menighet kom vrede. Han förgicks inte ensam.
2 Kungaboken 22:13 när kung Josia hittar boken och läser Guds Ord:
Gå och fråga HERREN för mig och för hela folket, om det som står-
-i denna bok. Ty HERRENS vrede är stor mot oss därför att våra fäder inte-
-har lytt det som står i denna bok, allt som är föreskrivet oss.
Psalm 78:49-51 är en sång om Guds vrede mot Egypten.
Han sände över dem sin vredesglöd, harm, vrede och nöd-
-en skara av olycksänglar.
Han gav fritt utlopp åt sin vrede, han skonade inte deras själ från döden-
-utan prisgav deras liv åt pesten.
Han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
Detta är bara ett smakprov.
Vi hinner inte tala om syndafloden som dränkte hela världen, åtta räddades.
Eller Sodom och Gomorra, de förtärdes av Guds vrede och bara tre kom undan.
Eller ökenvandringen där en hel generation gick under i öknen.
Nadab och Abihu som bar fram främmande eld och blev uppbrända.
Profeterna som ofta talar om Herrens dag då vreden ska brinna mot folken.
Och de flesta domarna var över Hans gamla förbundsfolk.
1 Petrusbrevet 4:17: Om domen börjar med Guds hus, vad skall då-
-slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?
Vad blir slutet för Afrikas horn och folken där?
Eller för Centralasien, Sydostasien och Asien där man inte känner Kristus?
Om domen börjar med Guds hus, vad blir inte slutet för jordens länder?
De som ännu inte böjt knä och tillbett Kristus.
Psalm 76:8: Endast du är värd fruktan. Vem består inför dig när du är vred?
Vers 18 säger att Han redan är vred.
Ingen består, ingen överlever, om inte vreden vänds bort.
Detta sker med världens folk, enligt Romarbrevet 2:5:
Mot din hårdhet och oångerfulla hjärta-
-samlar du till dig vrede på vredens dag och Guds rättvisa dom.
Detta är vad som händer samtidigt dessa fyra dagar.
6000 onådda och 3000 okontaktade folkgrupper som lever sina liv-
-och samlar till sig vrede varje dag.
Deras rättfärdiga gärningar, och deras syndiga gärningar, är smutsiga.
De har retat upp Guds vrede och sätter ständigt in mer på vredesbanken.
De samlar till sig vrede som man samlar säd i Guds vredes silo.
Den är samlad som vatten bakom en damm. Lite rinner ut här och där.
Gud överger dem åt deras syndiga begär.
Men den byggs upp fram till domens dag då dammen ska brista-
-och Guds vrede sveper över jordklotet.
Detta händer om vi inte går.
Första gången jag såg min far i kyrkan, var på hans begravning.
Vad jag vet, kom han aldrig till tro på Kristus.
Jag älskade min far. Han var så här lång, han hade stor överkropp.
Han var stark och hade stora händer. Hans fingrar liknade korvbröd.
Han var tystlåten. Han kallade mig antingen “kompis” eller “tiger”.
Han kom på alla matcher, hämtade mig efter alla träningarna.
Han var inte troende, han var otrogen mot min mamma.
Han var en dobblare, han spelade hasardspel.
Han fick flera strokes, efter sista kunde han inte tala och såg dåligt.
Jag hade blivit kristen bara ett år innan.
Jag hade ingen kontakt med honom, han lämnade familjen när jag var tretton.
Min fru utmanade mig att försonas med honom.
Hon frågade: “Vad ska du göra när han dör?”
Jag ryckte på axlarna, jag kände honom knappt och skulle nog inte bry mig.
Herren började mjuka upp mitt hjärta. Jag besökte honom på hemmet.
Han var bara som ett skal och kunde inte kommunicera.
Jag talade i hans öra och han vände huvudet lite åt mig.
På mitt sista besök viskade jag evangeliet i hans öra.
Jag visste inte om han kunde höra eller reagera.
Jag berättade om Guds dom och kärlek och räddningen i Jesus Kristus.
Jag vet inte vad som hände i hans inre.
Mitt hjärta brast i kyrkan när likkistan stängdes. Hans liv var över.
Så vitt jag vet, gick han in i evigheten utan Kristus.
Han lider Guds rättvisa, heliga vrede.
När vi säger att det finns 6000 onådda folk och 3000 okontaktade folk-
-talar vi om 2,91 miljarder människor, 40,7% av världens befolkning.
Fäder, mödrar, söner och döttrar på väg till en evighet utan Kristus.
Det enda som vänder bort Guds vrede är Jesus.
Romarbrevet 3:25: Gud föresatte Kristus Jesus som blidkning i Hans blod-
-att tas emot genom tro.
Glädjebudet är att, ja, Gud är rättfärdigt arg, men har gjort någonting-
-för att tillfredsställa vreden.
Han satte Kristus för att dö i vårt ställe, utgjuta Sitt blod och-
-vända undan vreden från alla som tror och tar emot gåvan.
Jesu rättfärdighet och förlåtelse genom tron.
Paulus skriver om de troende i 1 Tessalonikerbrevet 5:9-10:
Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen-
-utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
Gud har folk bland alla folken som Han inte bestämt att drabba med vrede-
-utan till att tro på Jesus Kristus.
Och de kommer bara till tro och undkommer vreden om vi förkunnar.
Vi vill att fler människor upplever det Paulus skriver om i 1 Tess 1:9-10.
Han talar om vad som berättats för honom:
Hur ni vände er från avgudarna, för att tjäna den sanne Guden-
-och vänta på hans Son från himlen, honom som Han uppväckt från de döda.
Jesus, som har frälst oss från den kommande vreden.
Summan av allt, till sist:
Guds vrede kommer kosta någon livet.
Antingen de onådda folken livet för evigt…
…eller oss kristna våra jordiska liv i missionstjänsten.
Här är frågan: Vågar vi älska våra liv i denna värld så mycket-
-medan vi ser miljarder förlora sina själar och liv i nästa värld?
Adrian Rogers brukade säga: “Evangeliet är bara goda nyheter-”
“-om det kommer fram i tid.”
Guds vrede betyder att det är akut att komma med evangeliet.
Nu ber vi tillsammans.
Fader, vi vill be Dig förlåta oss, att vi inte ofta tänker-
-på hur fruktansvärd Din vrede är, och hur fullkomlig den är.
Förlåt för att vi ofta åsidosätter kunskapen om din vrede…
…för att vi vill ha vår egen tid och bekvämlighet i att nå till folk.
Att vi låtit bli att tänka på detta har ofta gjort att vi inte bryr oss.
Vi har blivit själviska och levt för egen bekvämlighet.
I detta nu står miljarder människor inför vreden.
Så vi ber att Du ska förlåta att vi inte tänker på detta.
Väck brådska, iver och risktagande i oss.
Väck en frimodighet i oss som kommer av evangeliets kraft som räknar-
-rättfärdighet till människor som annars skulle gå under i vrede.
Och att vi ska bli oblyga och ivriga och slita i kopplet-
-för att gå till folken och göra Dig känd.
Att vi skulle riskera att på ett rätt sätt vanhedra föräldrar-
-för att ge oss själva till denna sak.
Att vi skulle offra karriär, rikedom och ägodelar för att gå-
-och tillbringa våra liv med ett okänt folk så att de får evigt liv.
Tänd i alla våra hjärtan en eld.
En eld, en iver för ditt evangelium som liknar elden och ivern Du har-
-för Ditt eget heliga namn och vrede, så att alla folk får liv.
Led dessa studenter till väggen längst bak där man kan läsa om folkslagen.
Att ta och be och älska denna folkgrupp och lägga sina liv framför Dig.
Led deras steg, till Ditt namns ära och glädje för folken.
I Jesu namn, amen.