Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.
(Ords 3:5-6)

Ordspråksboken 3:5, 6:
Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.
Detta är nog den vers min mamma citerade allra mest i sina brev till mig–
–när jag gick i college.
Hon bara skrev “Ordspråksboken 3:5, 6”.
Versens mål är ju att man ska gå på jämna stigar.
Hon ville inte, och inte heller Gud, att man ska vika av–
–in i olydnad eller ett bortkastat liv, eller vad som än vanärar Honom.
Han gör dina stigar jämna, till lydnad, evig glädje, ett liv som ärar Gud.
Det finns tre steg att komma dit.
Först: Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta.
Lita på Guds löften steg efter steg i ditt liv.
Lita stund för stund på en god, helig, kärleksfull, försörjande Gud.
Steg två: Förlita dig inte på ditt förstånd.
Jag tror detta är ett medvetet val av att inte ha någon självtillit.
Att säga till sig själv: “Du är otillräcklig.”
“Hjärna, du är inte vis nog av dig själv.” Vänd dig bort från självtilliten.
Du ska inte sluta tänka och planera, men du ska inte förlita dig på det.
Hästar rustas för striden—men segern kommer från HERREN. [Ords 21:31]
Så när vi planerar, lutar vi oss ändå mot någonting annat än våra resurser.
Det tredje: Räkna med honom på alla dina vägar.
Jag tror det betyder, hebreiskan säger: “Känn Honom!”
Var du än är, säger du till Honom: Gud, jag räknar med Dig, jag känner Dig!
Du är avgörande, jag behöver Dig här.
Och om vi förtröstar på Honom, avstår från vår självtillit–
–räknar med Honom i varje situation—då ska Han göra våra stigar jämna.
Han ska skydda oss från att förstöra oss själva och andra på syndens stig.
Och föra oss till evig glädje.