“Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.”
— Luk 24:27
De två lärjungarna på vägen till Emmaus fick en mycket givande vandring. Deras följeslagare och lärare var den bäste bland lärare; bättre än tusen uttydare. I Honom låg alla vishetens och kunskapens skatter gömda. Herren Jesus nedlät Sig att bli en evangelieförkunnare, och Han blygdes inte för att leva ut Sin kallelse inför en publik på bara två personer, och inte heller vägrar Han att bli lärare om det så är för en enda person! Låt oss uppvakta en så strålande Instruktörs sällskap, för det är inte förrän Han blir gjord till vishet för oss som vi kan bli visa till frälsning.
Denne ojämförlige lärare använder den bästa boken som kursbok. Fastän Han hade kunnat uppenbara nya, fräscha sanningar, föredrog Han att lägga ut de gamla. Han visste genom Sitt allvetande vad som var det mest lärorika sättet att undervisa på, och genom att omedelbart börja med Mose och profeterna visade Han oss att den säkraste vägen till vishet inte är genom spekulation, resonemang eller att läsa människors böcker, utan genom att begrunda Guds Ord. Den säkraste vägen att bli andligt rik på himmelsk kunskap är genom att gräva i denna diamantgruva, samla pärlor från detta himmelska hav. När Jesus själv sökte berika andra arbetade Han i den Heliga Skrifts stenbrott.
Detta lyckosamma par leddes att betänka det bästa ämnet, för Jesus talade om Jesus, och förklarade vad som stod om Honom själv. Det var alltså diamanten som slipade diamanten, och vad kunde bli mer beundransvärt? Husets Herre låste upp Sina egna dörrar, ledde gästerna till Sitt bord, och placerade Sina egna delikatesser på den. Han som själv gömt skatten i åkern ledde sökarna till den. Vår Herre talar naturligt om det ljuvaste bland ämnen, och Han kunde inte finna något ljuvligare än Sin egen person och gärning: det är med dessa för ögonen som vi alltid bör forska i Ordet. Måtte vi få nåd att studera Bibeln med Jesus som både lärare och ämne!
