“Vid den tiden sade Jesus…”
Matt 11:25
Detta är ett egendomligt sätt att påbörja en vers. ”Vid den tiden sade Jesus”. Utifrån sammanhanget uppfattar man inte att någon hade frågat honom någonting, eller att han samtalade med någon människa. Men det står: ”Vid den tiden sade Jesus: ’Jag prisar dig, Fader’”.
När en man säger någonting, är det för att någon talar med honom. Men vem hade då talat med Kristus? Jo, hans Fader. Ändå är inte detta nedskrivet. Det här bör lära oss att Jesus ständigt hade gemenskap med sin Fader och att Gud talade i hans hjärta så ofta och så ideligen att det inte var en tillräckligt egendomlig omständighet att skriva ner. Jesus var van vid och levde alltid med att tala med Gud.
På samma sätt som Jesus var i denna värld, är också vi; låt oss därför lära oss det som denna enkla mening lär oss om honom. Låt oss på samma sätt ha tyst gemenskap med Fadern, så att vi ofta kan svara honom, och att vi, även om världen inte vet vem vi talar med, kan svara denna hemliga röst som inget annat öra hör, men som vårt eget öra, som blivit öppnat av Guds Ande, känner igen med glädje.
Gud har talat till oss, låt oss tala till Gud – antingen för att intyga att Gud är sann och trogen sina löften, eller bekänna den synd som Guds Ande överbevisat oss om, eller erkänna vilken barmhärtighet Guds försyn givit, eller uttrycka vårt samtycke till de stora sanningar som Gud den helige Ande har uppenbarat för vårt förstånd.
Vilken stor förmån är inte detta intima umgänge med Fadern! Det är en hemlighet som inte världen känner till, en glädje som inte ens den närmaste vän kan blanda sig in i. Om vi vill höra Guds kärleks viskningar, måste vårt öra rensas och anpassas för att höra hans röst. Låt våra hjärtan vara i ett sådant tillstånd i detta nu, denna kväll, så att vi likt Jesus är beredda att svara Gud direkt när han talar till oss.
