För ett tag sedan ledde jag min församling i en evangelisationssatsning i vårt samhälle. Vi gjorde det på ett aningen gammalmodigt sätt: vi knackade på dörrar och talade till människor, och hoppades att Herren skulle dra några till sig genom evangeliet.

Att gå från dörr till dörr och evangelisera har många utmaningar i vår samtida kontext. Sätten att förkasta evangeliet på är många – en del blir arga, andra kommer med underliga undanflykter. En man talade om för mig att han hatade religion, hatade religiösa ”fanatiker” som oss, och trodde att helvetet skapades särskilt för sådana som vi. En annan kvinna sa att hon hörde till en judisk religion där hennes far lär henne att tron på vilket föremål som helst, ”även en sten”, kan ge henne en biljett till himlen. Inga av mina frågor om Gamla testamentets monoteism och Torahs förbud mot att tillbe avgudar kunde göra en skråma på hennes förkastande av Kristus. Jag sa t.o.m. att Skriften kallar Jesus för stenen, men till sist tog hon artigt farväl och vände tillbaka innanför dörren till sina katter.

Men jag är ännu tacksam att Guds evangelium kan kuva det upproriska hjärtat, oavsett om det är ilsket eller inbilskt.

Att använda medel

I utbildningssyfte har kristna ledare länge försökt komma på en bra struktur för att hjälpa oss komma ihåg evangeliet när vi vittnar för de förlorade. Ja, många omtänksamma, noggranna och bibliska strukturer har fungerat – jag kommer genast att tänka på Two Ways to Live och Evangelism Explosion och jag vet att det finns fler.

Men på senare tid i min läsning av C. H. Spurgeons predikningar, har jag upptäckt en utmärkt och innehållsrik men kortfattad metod att förklara evangeliet, en som är helt biblisk och tydlig både med människans universella dilemma och med Guds botemedel i Kristus. Spurgeons ”tre F”: fördärv, försoning och födelse på nytt. Jag gillar Spurgeons struktur av flera orsaker: den är enkel, allitterationen gör det lätt att komma ihåg, bibeltexterna kretsar kring talet tre (en annan hjälp för minnet när man är mitt i kampen med nervsprängande, personlig evangelisation).

De tre F:en får också med tre saker som en evangeliepresentation måste vara tydlig med: problemet, lösningen och gensvaret. Spurgeon talade om för unga studenter på sin pastorsutbildning att dessa tre läror måste genomsyra deras evangelisation och förkunnelse. Jag håller med och rekommenderar det därför för nutida läsare. Spurgeon var en begåvad, outtröttlig evangelist som Gud använde för att vinna tusentals människor för Kristus.

Evangelisationens tre kärnläror

Spurgeon kallade dem ”tre läror som måste predikas framför alla andra” och han använde tre bibeltexter för dem: ”tre tredje kapitel som tar upp sakerna på det mest uttömmande sättet”. Låt oss titta på Spurgeons tre F.

Fördärv (1 Mos 3:14-15). Detta är vad människan har gjort. ”Hur hamnade människan i detta eländiga tillstånd?” frågar Spurgeon. R. C. Sproul tar det från en lite annan vinkel, och hans fråga är en jag får höra ofta när jag delar evangeliet: ”Frälst från vadå?” I vårt post-postmoderna samhälle måste vi börja här med skapelsen och syndafallet. Bibelanalfabetismen har blivit utbredd och därför har många aldrig tänkt på att det finns någonting desperat fel i vår värld. När vi börjar här visar vi problemet som Gud har satt igång sitt stora räddningspådrag i: Människan har gjort uppror mot sin skapare, brutit hans lag, och lever nu under en förbannelse som en dag kommer att nedkalla Guds egen vrede. Men i andra halvan av vers 15 hör vi Guds löfte viskas fram, en viskning, som kommer att öka i volym ju mer historien fortskrider och Bibelns frälsningshistoria kommer fram. Kvinnans avkomma ska krossa huvudet på ormens avkomma. Ormen ska stinga kvinnans avkomma i hälen. Men denne utlovade, kommer att ge ormen dödsstöten och döda honom som man bara kan döda en orm: genom att krossa huvudet. Som Spurgeon påpekade leder denna bakgrund ganska naturligt till de goda nyheterna om Guds räddningspådrag.

Försoning (Rom 3:21-26). Detta är vad Gud har gjort. Detta är de goda nyheter som segrar över de dåliga nyheterna. På bara fem verser formulerar Paulus vad en del kommentatorer har kallat Romarbrevets tes eller frälsningens magna carta. I dessa härliga verser visar Paulus Guds lags krav, hur lönlöst det är att försöka vinna frälsning genom gärningar, hur lagen definierar synden, Guds rättfärdighet som tas emot genom tro på Kristus, rättfärdiggörelsen av tron genom Jesu Kristi återlösning och att han tillfredsställt Guds vrede mot synden. Detta stycke innehåller kärnan i vad Kristus utförde på korset, ett verk som gav full benådning från syndens skuld för varje syndare som tror. Det är kanske det allra mest underbara stycket i mänsklighetens historia.

Födelse på nytt (Joh 3:1-8). Detta är vad Gud måste göra i syndare för att de ska kunna tro. Spurgeon, och andra reformerta evangeliska genom tiderna lärde att pånyttfödelsen kommer före tron. Med andra ord ändrar Gud på det syndiga människohjärtat, befriar det från syndens slaveri och gör så att det kan tro att Jesus verkligen är vägen, sanningen och livet. Precis som hela frälsningsverket är pånyttfödelsen ett nådens verk som Gud utför själv. Detta var det centrala temat i Spurgeons förkunnelse och evangelisation, och det måste det också vara i vår, särskilt när vi tänker på frågorna med ”resultat” i evangelisation. Pånyttfödelsens verklighet får oss att kalla syndare till omvändelse och tro medan vi vilar i det verk Gud gör, han som själv är den som öppnar blinda ögon och öppnar döva öron. Det tar bort pressen från oss och frigör oss att frimodigt dela evangeliet, då vi vet att resultaten ligger i händerna på en suverän, välvillig Gud. Utifrån en biblisk förståelse av pånyttfödelsen, kan vi kalla syndare att omvända sig och låta sig försonas med Gud medan vi överlämnar resultaten till honom. Därför har jag hopp om kvinnan med den judiska bakgrunden och alla andra som jag talat med genom åren.

Oavsett om du använder Spurgeons ”Tre F” eller ej, bör detta vara grunden i all vår evangelisation. Och likt Spurgeon bör pastorer idag se till att dessa tre läror regelbundet dyker upp i kosten av den bibelutläggning som de ger till de hungriga fåren.