“Stanna upp och be om du frestas att dela nyheter eller information som inte behöver delas.”

I denna nya åttaminuters video diskuterar Trillia Newbell (direktor för samhällsengagemang åt ERLC, författare till Enjoy), Blair Linne (skådespelerska och spoken word-artist) och Rosaria Butterfield (författare till Openness Unhindered) hur man står emot skvaller och dess lockande frestelse i församlingen och världen.

 

 

HUR UNDVIKER MAN ATT SPRIDA OCH HÖRA PÅ SKVALLER?
Alla har vi väninnor, och vänner, och en sak som händer när man är-
-i grupp eller enskilt, är att man frestas att börja skvallra.
Vad gör vi när vi antingen får höra skvaller, eller får höra något-
-som verkar skvalleraktigt? Vad gör vi?
Jag förebygger gärna skvallrandet, för det är något så destruktivt.
Skvallret angriper Guds avbild i en annan människa, med misstankar-
-anspelningar och annat. Innan det sker behöver man ge dem-
-intrycket att du inte vill delta. Långt innan samtalet alls börjar-
-behöver man ge intrycket att detta är ett angrepp på någon som bär Guds avbild.
Vi lever i en värld där inte alla är bröder och systrar, men vi-
-bär alla Guds avbild.
Oavsett om du alltså talar om grannen som blivit arresterad, eller-
-pastorns fru, och alla däremellan, behöver vi respektera alla.
Det behöver vara en del av vad folk säger innan de kommer till oss.
Vi behöver hjälpa människor att filtrera…
Det är bra…
Jag tror att jag hört från John Piper, att vi ska vara personer-
-som ingen vill komma med skvaller till – de vet att vi inte lyssnar.
Det finns ingen landningsplatta.
Ofta blandar vi ihop det att dela t ex ett böneämne som egentligen-
-är skvaller. Hur hindrar vi denna frestelse?
Förstår du vad jag menar?
Ja, jag pratade nyss med en vän och under vår vänskap har vi delat-
-saker. Inombords funderade jag om detta var skvaller och det var det.
Jag brottades med det, men sa ingenting till henne och det var felet.
Men jag bestämde mig för att inte dela någonting med henne.
Jag ska inte dela någonting personligt för hon kanske skvallrar.
Då insåg jag att det också var fel, så jag fick ringa och be om-
-förlåtelse för att jag inte varit uppriktig. Jag hade inte varit-
-kärleksfull nog att ta upp det, det var människofruktan.
Jag gillar inte skvaller och är sen till att tala.
Jag försökte tala förtroget med andra, som pastorns fru.
Jag ville låta dem veta att de kunde lita på mig.
Jag vill vara pålitlig och vet att min vän också vill det, så av kärlek-
-till henne sa jag det till henne.
När jag väl gjorde det var hon mycket tacksam och önskade att jag tagit-
-upp det tidigare.
Jag bad om förlåtelse och må Herren ha förbarmande över mig för att jag-
-utifrån människofruktan inte vågar tala ut tidigare.
Prisa Gud för din ödmjukhet och att Herren lät dig berätta.
Prisa Herren för det och tack för att du delade detta med oss.
En sak jag försökt öva på har varit att, när jag frestas att skvallra-
-om någon – det kan bero på bitterhet, eller att jag är pratsjuk.
Men jag ber – minns att de bär Guds avbild – och be-
-genast för personen i fråga.
Jag vet ju inte alltid vad mitt syfte är med att dela den här infon.
Älskar jag min nästa som mig själv, som Gud kallat mig att göra?
Så stanna upp och be-
-om vi frestas att dela nyheter eller information som inte behöver delas…
Vi är ju alla gifta, men vad gör vi när någonting tynger oss, om någon-
-sårat dig på något sätt och vill anförtro det åt vår man?
Min man är min man och även min pastor. Jag gifte mig med Kent för att-
-jag behöver bibliska råd dagligen. Jag undanhåller inte Kent någonting.
Det är alltid Kent som ger mig de bästa råden och han känner min-
-synd bättre än någon annan.
Han är den förste jag talar med om någonting. Om jag måste.
Vi är båda väldigt upptagna och om vi bara skulle sitta ner och tala-
-om varenda förnärmelse som kom vår väg skulle det vara hela tiden.
Jag tror det är bra att filtrera först.
Men i allmänhet bör gifta kvinnor inte det.
Om du har någonting på hjärtat, är din man ditt andliga huvud, och Gud-
-har utsett honom till att hjälpa dig bearbeta.
I mitt fall ser jag ofta min egen synd i det som tynger mig.
Ja, det var hjälpsamt. Även jag ber min man om råd.
Jag vill ju att damerna ska kunna anförtro sig åt mig, om de brottas.
Jag frågar när de ska tala med sin pastor.
De har en eller två veckor på sig att beställa en tid-
-och jag uppmuntrar dem att gå dit.
Eller så frågar jag: ”Vad tror du om jag delar denna situation?”
”För om du inte gör det, måste jag det, om det är en svår sak.”
Här är en annan aspekt. Vi lever i en tid av sociala media.
Jag lär mig mer nya saker om andra på en vecka via sociala media-
-som kan vara mycket skvaller.
Det är ett enda stort nyhetsfilter av skvaller.
Hur uppmuntrar vi här människor att inte dela vidare allt de ser?
Jag säger det bara: Dela inte. Fall inte för frestelsen att klicka.
Vi vill bara veta allt som händer…
Detta stör mig, för även när man-
-läser nyheterna på nätet, så ser man “klicka på hunden” eller “Beyoncé har nyst”.
Det fanns en tid i mitt liv då jag hamnade mycket på skvallersidorna.
Jag behövde hejda mig själv och be Herren om självbehärskning.
Jag begränsar mitt engagemang på nätet, för det är så-
-mycket onödig information.
Jag begränsar helt enkelt mitt intag.
Vi behöver fylla våra hjärtan och sinnen med Guds Ord, och hjälpa-
-våra syskon i Kristus att älska sin nästa som sig själv.
Tygla tungan och respektera dem.
I början talade du om vikten av att minnas att våra medmänniskor-
-vare sig de är troende eller ej, är skapade i Guds avbild.
Vi ska älska dem. Det blir bra att avsluta där. Tack
Översättning: Evangeliecentrerat.se|Med tillstånd